Runar och Kafka på Spy Bar....

Idag togs nästa steg uppför den trappa som skall föra mig närmre det tillstånd jag inbillar mig är harmoniskt och behagligt. Ett steg i taget, ena benet framför det andra. Inte ALLT på en gång, den gamla devisen, en sak i taget.
Ett frisörbesök stod på dagordningen, en sak i taget…jag kommer aldrig att bli någon fotomodell, det är inte det…MEN…att trivas med sitt yttre inbillar jag mig är en bra förutsättning för att komma i fas. Att tänka ömsom på andra…ömsom på sig själv…ibland på det inre…emellanåt på det yttre….harmoni och balans….det ena utesluter inte det andra.
För att uppskatta ytan skall man kanske vid något tillfälle, varit nere på botten och krälat bland den stinkande tången (kan tång stinka under vatten?). Ungefär som det klassiska fenomenet….för att värdesätta äkta glädje bör man ha känt på tung och djup sorg.
Att möta och uppskatta en ytterlighet är lättare om man varit på andra sidan skalan.

Bröderna Wright som var först med att flyga, uppskattade garanterat att landa lyckligt och få fast mark under fötterna. Hade dom aldrig lyckats med sin dröm, att sväva bland molnen, hade dom säkerligen sett det som en förbannelse att ständigt tvingas leva på marken.

Det finns människor som utan syrgas tagit sig ner på 180 meters djup, det finns dom som vistats under vatten i nio minuter….tror dom var hyfsat nöjda med att komma upp till ytan….
Juh djupare man varit desto mer uppskattar man således ytan…..åtminstone i vissa sammanhang…eller?

Vet inte vilket som är mest givande i jakten på filosofiskt djup……att lyssna på Runar spekulera eller att läsa en bok av Kafka….se där…där sprack mitt resonemang….
Hur det nu är möjligt att jämföra en rådjurskjutande norsk frikyrkopastor med en filosof som har skrivit en bok om en kille som vaknar upp och tror att han är en skalbagge….”Förvandlingen”….

Drömscenariot hade varit att stå på en bar vid Stureplan….mellan dom två demonerna….dricka Mojitos och ta del av deras resonemang….Runar och Kafka…plötslig fick begreppet ”snillen spekulerar” ett nytt ansikte….

Någonstans...där mellan Runar och Kafka...hittar du den.....sanningen!