måndag, augusti 01, 2011

Smsloveletter, returned to sender, address unknown...


Hoppas på svar på kärlekssmset, vars mottagare saknades...kanske fastnade det i SPAMfiltret...eller så var det fel nummer jag knappade in...

Som Elvis sjöng; no such number, no such zone... Det finns kanske en bra adress att skicka det till?

I alla fall och whåddevvårr, så här lät det:

Kan jag vinna dig, kan jag erövra världen, och mycket till... Om du säger att du ger mig din kärlek för att jag är den jag är, och inte den jag i andras ögon borde..då är allt möjligt och omöjligt blir inte längre möjligt...

Borrar du din förtrollande blick GENOM mina ögon och säger att du aldrig kommer att vika från min sida, blir allt möjligt, och mycket till...

Då kan jag vinna Nobelpriset genom att skriva en kärleksförklaring i ett sms, trots att luren står på "Flygplansläge" och att jag därför inte ens kan skicka det. Men även när jag flyger i becksvart mörker, högt uppe bland molnen, 9347 meter upp i luften, 47,5 mil ifrån dig...sitter du bredvid mig ändå...

Min kärlek är så självklar och stark, så fint utmejslad i sten, att jag inte ens behöver skicka smset, men jag gör det ändå, när jag har landat. För jag vet att du älskar att bli älskad...och du förtjänar det...det och mycket till...

Jag gör precis allt, och mycket till för dig. Jag vill att du skall må bra, för när du mår bra, mår jag som bäst, och mycket till...

Öppnar du dörren till ditt innersta när jag ringer på ditt hjärtas dörr, släpper du in mig i din själ och i ditt hjärta, då släpper jag aldrig taget om dig...men bara om du också, precis som jag, vill allt, och mycket till...

Du är bäst när du är som mest, av dig själv, för det är DIG jag vill ha, och jag vill ha det mesta, av dig, det bästa... Du är ALLT...och mycket till...MYCKET mycket till...

måndag, april 18, 2011

Hitta lösningen, eller Svampbob-fyrkantknappen? Valet är ditt!


Att få medlidande kan vara detsamma som att bli satt på vänt har någon sagt. Att bli satt på vänt är att fråntas möjligheten att söka lösningen på det som EGENTLIGEN är problemet. Det som av avsändaren är menat som en god gärning, en omtanke skänkt av kärlek, kan också förvandlas till en förbannelse.

När du dränks av omtankar och sympatier hälls dom i värsta fall som en emotionell bromsvätska i ditt sinne och legitimerar din självömkan. Du tvingas inte ta tag i det som orsakar ditt dåliga mående, ditt dåliga mående som observeras av de i din närhet som bryr sig, som av omtanke, skänker dig sympati, men bromsar dig. Du lockas till strandkanten av självömkans ocean.

Den i din omgivning som kan tyckas vara kall och osympatisk och trycker på ogillaknappen, kanske och egentligen, gör dig en tjänst när han/hon tvingar dig att söka en lösning på det som får dig att må mindre bra? Den som inte dränks i sympati tvingas hålla näsan ovanför ytan och andas den luft som krävs för att söka lösningen.

Den, till synes osympatiske, som ransonerar sin sympati, blir katalysatorn som får dig att söka lösningen. Mer konstruktivt och om än för stunden, mindre sympatiskt, men samtidigt...så mycket mer än så.

Som att sitta i telefonkön till linjen för sympati och höra den digitala rösten rapa: "Det är många som ringer och söker sympati, ditt välmående är placerat i kö. Det är 644 598 samtal före dig. Vill du ta ansvar för ditt dåliga mående, håll käften, lägg på luren och hitta lösningen på egen hand. Ge fan i att fastna i självömkan. Vill du vänta kvar, tryck stjärna/Svampbob fyrkant."

Inte så lätt, vem har en telefon med en "Svampbob fyrkant-knapp"? Garanterat bättre att söka lösningen istället för att ringa runt och jaga sympatin... Valet är ditt, lösningen eller Svampbob-fyrkantknappen, vad hittar du först?