En kollega på mitt jobb har brutit benet. Vi kan kalla honom
Herr Introvert.
Han är en av kontorets värsta kaffemissbrukare. Jag tror han lider mer av problemet det innebär att hämta kaffe på kryckor än av det brutna benet.
Den här kollegan har förutom sitt brutna ben ytterligare ett problem, som dessutom är kroniskt, han är socialt handikappad. Han är inte DIREKT otrevlig, men att han mumlar och undviker ögonkontakt när han pratar gör honom inte till företagets favorit direkt.
MEN….trots det tycker jag lite synd om honom, jag vill att alla skall må så bra dom kan, även de inåtvända. Varje morgon och förmiddag går jag in på hans kontor med en termos kaffe för att göra hans liv liiite enklare att leva. Inte för att fjäska, inte för att vinna fördelar utan för att jag tror att världen, blir en bättre plats att leva på om alla gör något gott för en medmänniska utan att göra det för egen vinnings skull.
Första gången jag räckte över termosen tittade han på mig och sprack upp i ett leende jag aldrig sett i hans anlete. Han blev generad och stammade nästan fram sitt ttttttack…lite gulligt!
Nu kommer det absurda i historien. En säljare, vi kallar honom
Mr. Margarin, såg mig komma med termosen och började GLO på mig. Han sa inget, han liksom grymtade fram ett ljud som i kombination med hans minspel och kroppsspråk gjorde att jag förstod vad han tänkte. Det var något i stil med:
”Vad skall du…och varför…serverar du Herr Introvert kaffe på hans kontor…han kan halta till kaffemaskinen på egen hand…..det är minsann lika gott åt honom….det kan han ha…..vad märklig du är…vad vinner du på det…”
Säljaren skakade på huvudet åt mig och jag skakade på huvudet åt honom. Där stod vi med våra skakade huvud......hade jag varit Göteborgare hade jag sagt att det var en skakande upplevelse...
Lockande att travestera James Bonds slitna replik och säga: ”Skakad…inte berörd…”
För så kändes det, Mr Margarin kan bli skakad, men inte berörd.
Han är emotionellt handikappad och bryr sig inte om andra än sig själv…diagnosen på
Mr. Margarin blir således:
”Skakad…inte berörd….”
För den sjukdomen finns det ingen medicin…….
3 kommentarer:
lovely! mr. maximal! i love your way of looking at life and other people! that´s the way it should be! take care and treat other people in the same way that you´d like to be treated your self! / sunshineinmymind.dot.com! / kram/ lena
Tack för komplimangen....ta väl hand om dig!
Hm, snygg bild på mr margarin, hahaha, mitt i prick/ Tiff
Skicka en kommentar