Marilyn eller Mel? Det är frågan....

Ja. Det är frågan. Vem är jag mest lik? Enligt sajten; http://www.myheritage.com/ är det de två kändisar jag liknar mest. Det funkar så att man laddar upp en bild på sig själv. Ett program läser av ansiktets struktur. Sedan körs det i en databas och matchas mot tusentals kända ansikten. Det visade sig att jag till 63% matchar Marilyn Mansons nuna och till 56% liknar Mel Gibson i ansiktet. Jag som tvivlade på det stora i Internet, har nu förstått att det är ett seriöst fenomen. Klart att Mel och jag är lika, om inte som bär, så i alla fall till 56%. Det kalllar jag vetenskapliga bevis!

Vet inte vilket som är mest smickrande egentligen. Marilyn är trots allt en karismatisk figur som sitt yttre till trots ändå verkar ha en klok sida.
Efter "Columbinemassakern" där två killar mördade 12 elever och en lärare fick Marilyn Manson kritik. De två mördarna hade Marilyn som idol. Hur han om än delvis, kan lastas för massakern vet man förmodligen endast i USA. JAG vet i alla fall inte. Michael Moore som gjorde en film om tragedin intervjuade Manson och så här lät det:

Michael Moore: "Om du fick säga något till mördarna samma dag som massakren, vad skulle du säga till dem?"

Marilyn Manson: "Jag skulle inte säga något till dem, istället så skulle jag lyssna på dem för det var det ingen som gjorde."

Så enkelt det kan vara att ta död på fördomar. EN mening från honom ändrade åtminstone min syn på Marilyn Manson. Att vi dessutom, åtminstone enligt My Heritage, är dubbelgångare tar jag därmed som en komplimang.

Den andra personen jag påstås likna heter Mel Gibson, allt enligt en tvärvetenskaplig undersökning (vill jag understryka....). Närmre presentation är överflödig. Han är framförallt känd som sexsymbol och skådespelare i historiska kulturinslag som "Mad Max" och "Dödligt vapen 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9" (en Dödligt vapen 10 sägs planeras där Mel Gibson med permobil jagar pensionärer som förfalskar bingobrickor i södra Los Angeles). Men Mel är även en hängiven kristen tillhörande falangen; "Sedevacantisterna". En gren som anser att påven inte följer den rätta läran, bla för att mässan inte längre hålls på latin.

Frågan är vem jag helst vill identifiera mig med? En hårdsminkad satanist eller en sexig sedevacantist? Förutom att de två typerna rimmar har de föga gemensamt. Faktum är de har lika lite gemensamt som de har med mig. Den vetenskapliga metoden till trots är jag de facto inte så lik det jag sägs vara lik alltså. Så nästa gång ni ser mig. Tänk på att jag inte är det jag ser ut att vara.

Sensmoral:

"Ibland är inte saker det de ser ut att vara. Tex är ibland inte ens en Mats en Mats. Han kan lika gärna vara en sedevacantist eller satanist."

Prussiluskan på crack.....

Finner inga ord för det jag tänker, tappade tråden fullständigt. Blev så fascinerad när jag såg bilden att jag totalt tappade greppet om både saga och verklighet. Tanten på bilden heter Anna Piaggi och är skribent på den välrenomerade modetidningen Vogue. Alltså expert vad som är "hot or not". Så här ser hon ut när hon gjort sig extra fin.

Hade Prussiluskan i Pippi Långstrump gått på crack hade hon förmodligen sett ut så där. Trots de 3000 klänningarna i garderoben lyckades Anna Piaggi inte få till det bättre.

Sensmoral:

"Dont´do drugs...."

Don Quijote de la Malmö, det är jag det...

Idag var jag på Hemköp och handlade. När jag kom till kassorna drabbades jag av den vanliga panikångesten som oundvikligen sköljer över mig i finalen av shoppingen, ALLTID gör den det...

Har en fantastisk förmåga att landa i den kö som går långsammast och är mest strulig. Är det en kassarulle som skall bytas, ett kontokort som strular, en streckkod som saknas på en burk inlagda gurkor eller en pensionär som hamnar i en ändlös diskussion med kassörskan huruvida kupongen på pressylta är giltig eller ej, är det något mankemang av den typen, så sker det obönhörligen i den kassan JAG står i. Det slår aldrig fel.

Så om ni ser mig i en kö, välj en annan...kö alltså....

Lika säkert som att pantflaskmaskinen alltid strular när jag skall panta flaskor är det. Den problematiken har jag kommit förbi genom att be mina barn panta flaskorna, så enkelt var det att lösa den komplotten.

Men ködilemmat är en för mig olöslig konspiration som plågat mig så länge jag kan minnas. Jag är helt övertygad om att Hemköps ledningsgrupp bedriver en konspiration mot mig. På något vis skapar dom alltid någon form av kaos i den kö där jag står. Dom vill mig helt enkelt illa.

Likt en Don Quijote i shoppingtappning kommer jag för evigt att slåss mot min köproblematik. Det känns som ett oövervinnerligt dilemma, så kanske det är dags för mig att kapitulera inför faktum? Nåväl...

Idag hände dock något som skänkte hopp. När jag stod i kassan och la upp alla mina två varor på bandet skedde det. Ett par kvinnohänder la, samtidigt som mig, en avdelare mellan våra två portioner av varor. Två människor, en tanke. Jag som levt i tron att det alltid är JAG som skall avskilja mina varor från kunden bakom mig. Jag som trott att jag var ensam om att tänka på min nästa.

Men nu blev jag övertrumfad..... Sedan började händerna placera varorna på bandet, konsekvent landade dom med streckkoderna vända åt rätt håll. För mig var det den ultimata bekräftelsen på att ödet log åt mig och serverade kvinnan i mitt liv, om inte på ett fat, så i alla fall på ett rullband på Hemköp. Streckkoden åt rätt håll....två människor...en tanke....äkta kärlek...två människor av olika kön som insett essensen i livet.

När jag vände mig om för att fria, såg jag rakt in i ett par lätt skelande ögon. Dom satt placerade djupt någonstans i ansiktet på en kvinna som verkade vara född runt 83.......ARTONHUNDRAåttiotre....

Ännu en gång hade Fru Fortuna spelat mig ett spratt. Först ingav hon mig hopp, för att sekunden senare brutalt och med ett hånskratt rycka undan kärleksmattan från mina fötter.

Jag borde insett det direkt, något gott kommer ALDRIG ur köandet på Hemköp. Don Quijote de la Mancha slogs mot sina väderkvarnar, a never ending story.... Jag, Don Qujite de la Malmö, är dömd till en livslång kamp mot köerna på Hemköp, a never ending story.... Dags att sluta vara så naiv och inse fakta, läge att kapitulera, hög tid att sluta hoppas.

Sensmoral:

"När du passivt står och väntar kommer det aldrig något gott ur situationen."

"The busdriver from Balkan", en malmöitisk och multietnisk Batman......

Idag kändes det återigen som att jag agerade statist under en filminspelning. Scenen spelades in på "Fyrans" buss som går till Limhamn. Det var endast två personer som hade repliker i scenen, vi andra var tysta åskådare, som statister är, och bevittnade stumt det dramatiska förloppet. De två huvudrollerna spelades av:

1. En frustrerad och stressad resenär modell; "svensk businessman" (varför nu inte en sådan klichébild åker limousine eller åtminstone taxi vet jag inte. Men det var väl just det som tillförde dynamiken och det samhällspolitiska djupet i scenen).

2. En trevlig busschaufför av balkanskt ursprung.

Detta vardagsdrama utspelades inför mina ögon (OCH öron...):
Mannen skall kliva av bussen, men har inte tryckt på "stannaknappen". Då mumlar han ohörbart, nästan viskar.....

"Jag skall av...."

Samtidigt kliver han ner ett trappsteg vid utgången i mitten av bussen.

Den balkanska busschauffören (jag vet inte om han var från Balkan, men uttrycket; Den balkanska busschauffören har en härlig språklig rytm....och han var av utländsk härkomst, så HELT osanningsenlig är inte gissningen.) Det ultimata hade varit att han även spelade balalajka samtidigt som han körde buss. Hade smakat ännu härligare i dom lingvistiska smaklökarna att säga: "Den balalajkaspelande balkanska busschauffören". Men det är så osannolikt, att scenen då hade glidit in i science-fictiongenren, och den gillar jag inte. Realism i allmänhet och vardagsrealism i synnerhet är bäst. Lagom är bäst och allra helst när det är lagom verkligt. Vad jag nu försökte säga med det....

Alltså...den balkanska busschauffören....hörde givetvis inte den mumlande mannen, varpå han följdaktligen började köra.

Då utspelar sig följande dialog:

Passageraren (skriker): "STANNA, jag sa juh STANNNNA!"
Busschauffören (i en nästan undfallande ton): "Men jag hörde ju inte dig och du behöver inte skrika...."

Passageraren: "Jag sa det i normal trevlig ton först. Men du lyssnade inte! Ni måste väl lära er att lyssna i den här stan OCKSÅ!!!!"

Därefter klev den frustrerade passageraren av bussen. Vart han tog vägen vet ingen. Det står skrivet i stjärnorna.

Sensmoralen i historien lyder:

Skall du kliva av något är det bäst att du talar om det först. Annars kommer ingen att förstå dig.

Det komiska i hela situationen var att han sa just: Du LYSSNADE inte, han sa inte: du HÖRDE inte, vilket hade varit mer korrekt och rättvist. Precis som att det var balkanens ansvar att uppfatta viskningar på 23 meters avstånd i brusande stadstrafik. Som en superhjälte i busschaufförsuniform, med hypersensitiv hörsel och svart bälte i att trycka ut biljetter på löpande band, samtidigt som han lotsar en gigantisk grön buss genom stadens alla faror. En malmöitisk, multietnisk batman,

"The busdriver from Balkan", en busschaufför i hardcoreversion.

Vad passageraren skulle vara för seriefigur vet jag inte. Vad jag vet om hans identitet är att han var utombys. Vilket bevisas av hans bittra formulering:

"Ni måste lära er att lyssna I DEN HÄR STAN OCKSÅ!"

Det skvallrar om en småstadsmentalitet jag inte känner igen i stan där JAG bor. Utlyser härmed en tävling. Skicka in ditt svar genom att klicka på "kommentarer" underst i inlägget. Du kan vinna en guidad busstur i Malmö. Var kommer mannen ifrån?

A. Eslöv.

B. Arlöv.

C. Ängelholm

D. Bara.

E. Rio De Skanör.

F. Höör.

Snylta på malmöfestivalen kan dom, men att bära sig civiliserat åt när dom åker av kommunala pengar subventionerad buss, näh...det går inte...

Och härmed har blogen blivit interaktiv! En interaktiv blog....

I den här stan OCKSÅ!

Milan värvar ungt....

Den italienska toppklubben har slagit nytt rekord, denna gången i idioti alternativt barnmisshandel. Klubben har tecknat ett avtal med en nioårig mexikansk kille som anses vara en stor talang. Hur dom kommit fram till det har jag ingen aning om. För det är fullständigt omöjligt att avgöra om en nioåring kommer att utvecklas till att bli en stor fotbollsspeladre i vuxen ålder.

Vad tror ni händer om killen säger till sin pappa när han är 11 att han vill börja spela bastuba? Hur stora är hans chanser att dra ner på fotbollen för att han vill plugga till läkare om han känner det kallet vid 17 års ålder?

Det sjuka i hela historien är att grabben dessutom bor i Mexiko. En bra bit från Milano om man säger så. Jag som tycker min son har långt till träningen i Bunkeflo eftersom han bor i Slottstaden. Nästa gång han klagar skall jag bara säga....du...Edgardo Obregon....HAN har långt till träningen...

Men en sak behöver han inte oroa sig för. Han behöver inte fundera på vad han skall göra under sin barn och ungdom. Det blir fotboll för hela slanten för; Edgardo "El Gato (katten)" Obrego, från Chivas i Mexico. Det har man bestämt i Milan och då blir det så.....

ReReclaim the streets eller - Aktivism för allmänheten...

(OBS! Personen på bilden är INTE aktivist, det började bara brinna i hans tomtebloss under julgransplundringen. Han har alltså INGET med texten att göra.)

------------------------------------------------------------------

Nu får det vara nog. Dags att kicka igång den nya folkrörelsen. Dags att återta gatorna från de som i sin tur återtagit gatorna. Eller som det heter på engelska: "ReReclaim the streets". Nej, jag stammar inte, jag är inte det minsta nervös. Ser det enbart som min rätt att hävda rätten till tillgången till gatorna som jag en gång kunnat gå på. Ända tills dom blev återtagna av de som påstod sig blivit bestulna på sina gator.

Förra veckan var det ESFmöte i Malmö. Ett fenomen som ingen kunnat undgå. Möjligen de spontanMalmöiter som endast åker in under festivalveckorna och snyltar på gratisnöjena som är gratis för alla utom de skattebetalande malmöiterna.....surt sa Bill...RIKTIGT surt sa Bull...

Upp på banan igen....i alla fall skulle jag åka buss till Centralen från Limhamn i helgen. Normalt sett stannar bussen bla. på Gustav Adolfs torg, men nej, inte den dagen. För den dagen hade gatorna blivit återtagna, åtminstone för dom med en kullersten i ena handen och en megafon i andra. Eftersom jag vare sig hade det ena eller andra fick jag åka en runda runt centrum. Fattar ingenting. Jag som hade tillgång till gatorna redan INNAN dom blev återtagna?

Nej. Dags att pumpa liv i den gamla kastarmen och byta ut handbollen mot en kullersten. Läge att ta sig till Myrorna för att investera i en Palestinasjal. Hög tid att införskaffa den rånarluva som tycks vara högsta mode bland demonstranter idag.

Vill du haka på ses vi vid Limhamns Torg kl. 13:00 på lördag. Det är jag som står med en skylt med texten: ReReclaim the streets.

Säg inget till polisen för jag har inte sökt tillstånd. Inte för att jag tror på kravaller, det kommer nog att räcka med en skolpolis ridande på en Shetlandsponny för att stävja mitt uppror. Jag är nämligen i total avsaknad av rutin från upploppsmakeri. Har dessutom en känsla av att jag blir ganska ensam i mitt demonstrationståg....

Men en sak vet jag:

I will ReReclaim the streets!

Jag är speciell, så speciell att jag hemsöks av talgoxar...

(OBS! Personen på bilden har inget med innehållet i texten att göra utan är endast en symbolbild....).

-----------------------------------------------------------------

Idag väcktes jag av att en fågel flög in i sovrummet, som för övrigt också fungerar som vardagsrum, bibliotek, tvrum, kontor och hall. Hade lägenheten legat i källaren hade den kanske också varit en gillestuga? Vet inte vilka kriterier som skall uppfyllas då. Jag har ingen furupanel på väggarna, ingen heltäckningsmatta, inga tavlor med gråtande barn på väggarna, inget pingisbord och det är heller aldrig fest/gille där så, rummet kanske inte uppfyller normen....känns som att det kvittar faktiskt.

I alla fall flög den in, (talgoxen alltså, inte gillestugan), och satte sig på bokhyllan. En talgoxe i bokhyllan är det inte alla som har, åtminstone inte levande sådana. Så lite speciell kände jag mig. Tur att det inte var en gillestuga som flög in, då hade jag varit RIKTIGT speciell, så speciell att jag ordinerats en massa roliga mediciner.

Kanske det ligger en djupt dold symbolik i att en liten fågel flyger in i sovrummet på morgonen? Måhända betyder det något vackert, Har funderat och kom fram till en för mig logisk symbolik.

Den ville nog medvetandegöra mig om att jag är speciell. Jag förtjänar det de flesta inte ens drömmer om. För hur många drömmer om att talgoxar skall väcka dom på morgonen?

Så är det nog....jag får det andra inte ens drömmer om. Det resonemanget bevisar att tesen stämmer.

Vad vackert, att få det andra inte ens drömmer om....

Så får det bli, jag ÄR speciell, jag kör på den tolkningen, den känns bra....

Jag lever i allra högsta grad!

Se, jag lever, bilden är alldeles nytagen. Allt för att dementera farhågorna som dök upp efter gårdagens inlägg. Ok, det var lite i mörkaste laget, men jag har inga konkreta planer på att lämna jordelivet än. Det vore synd om inte omvärlden fick njuta av min närvaro ett tag till, så jag stannar.

Ha en alldeles underbar dag, det tänker jag ha!

En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig....

Samuel Beckett var en människa som uppfattades som obotlig pessimist av många. Det var han inte, däremot var han en av de främsta absurdistiska författarna ever. Så vanligt det är att människor missförstås...

Nåväl, så här såg han på livet:

"Livet ter sig meningslöst, som en utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig."

Den filosofin präglade verkligen den pjäs han blev mest berömd för:
"I väntan på Godot." Intrigen är genial och kan sammanfattas i EN mening:
Två män väntar utan att veta varför på någon som inte kommer.

Kan det bli mer absurt än så? Skulle i så fall vara livet självt...
Så känns det ibland. En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig. Att vänta på något som aldrig kommer. Så är det, inte nog, det ÄR så.

Sisyfos var en annan kille som verkligen fick smaka på hur absurt livet kan vara. Zeus dömde ner honom till Hades, härskaren i dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp, slant han dock med stenblocket som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut. Sisyfosarbete, ett arbete som ALDRIG tar slut.

By the way; myten om Sisyfos har även använts som metafor för det mänskliga livets avsaknad av högre mening.

Känns det igen? En meningslös väntan, på ett slut som aldrig kommer.

Jag är i gott sällskap, jag, Samuel och Sisyfos, vilket gäng!

Kummin...ett djävulens påfund....

Åtminstone smakar det så. Var på Malmborgs-Erikslust på hemvägen idag. Det måste vara norra europas mest trånga butik. Hallen i min första etta (som inte var stor...)kändes som en balsal i förhållande till gångarna på Malmborgs...

När jag gick förbi brödavdelningen lockades jag till ett impulsköp. Ett nybakat bröd låg och viskade mitt namn. Mors bak luktar gott, men doften som kom från det kallande brödet var än mer väldoftande.
Så jag slog till, intet ont anandes.

Hela cykelturen hem längtade jag, utsvulten som jag var, efter att få sätta tänderna i en smörgås, gjord av det nybakade brödet. Väl hemma bredde jag en macka, blundade, förde den till munnen....(mackan alltså, ni som sitter och ler fånigt nu, lägg ner!) och stoppade in den (det är FORTFARANDE mackan jag syftar på.....så LÄGG NER!)
Smaken av kummin fullkomligt våldtog mina smaklökar å de grövsta.
Kummin måste vara djävulens påfund, fullt i klass med parkeringsböter, kvinnlig rösträtt och mellandagsrean. Fenomen som är ungefär lika obefogade i samhället....

Det är väl rimligt att kräva att butikschefen möter mig vid entrén och håller en kort briefing? Typ:
"Mats, hjärtligt välkommen skall du vara. Idag är det så illa att det förekommer kummin i vissa bröd. Bara så du vet, se upp alltså."

Det är väl inte att begära för mycket? Jag har trots allt en gång i tiden haft ICAkort. Jag har ALDRIG heller stoppat en ogiltig pantburk i maskinen så att dom fått kalla in raketforskare för att rensa pantmaskinen och hjärt/lungräddningsspecialister för att återuppliva pensionärer som svimmat av förfäran pga att dom trott att dom kommer att dö INNAN dom hunnit peta in sina PETflaskor för återvinning. ALDRIG har jag åsamkat ICAkoncernen dylika driftstopp. Men det tänker dom inte på....

Men jag vänder traumat till något positivt. Jag har lärt mig två saker idag.

* Det lönar sig inte att vara en foglig kund ty otack
är världens lön.

* Kummin ÄR ett påfund av djävulen.

Som en bekräftelse på att jag utsatts för en konspiration av djävulen fick jag ännu ett kvitto på min teori om djävulens närvaro när jag passerade det som en gång var entrén till KB-Erikslust. Mina glansdagar där daterar sig ca. 20 år tillbaka i tiden. Kollade upp hur trackslistan såg ut 1988 när jag kom hem och...vad var det jag sa.
Milli Vanilli låg på trackslistan med missfostret till låt:
"Girl you know it´s true."
för EXAKT 20 år sedan! Förmodligen stod jag och hängde i baren då, med plågade trumhinnor, fyllda av de Milli Vanillistinkande ljudvågorna. Thailändska fängelser framstår som Spa-anläggningar jämfört med den tortyren.

Snacka om djävulens påfund.....

Oooiiaa...Zlatan å´ jaaa.....vi e från saaamma staaad....

Idag hade jag finkläder på mig, den tröja Inter har när dom spelar borta. En vit tröja med Pirellireklam på bröstet och klubbloggan där den skall vara, närmst hjärtat (se bilden...). Jag VET, jag är 43, inte 13, men jag tycker den är fin....och Zlatan har en likadan, eller jag har en likadan som Zlatan...

I alla fall cyklade jag förbi ett dagis på hemvägen, det ligger på sjukhusområdet, nära Barnsjukhuset på MAS. Kalla mig reaktionär bakåtsträvare, men jag säger MAS istället för UMAS och Simhallsbadet istället för Aqva Kul, och JA, jag tycker att vissa saker var bättre förr.
Nåväl. När jag cyklar förbi dagiset hör jag ett litet barn som ropar och samtidigt pekar på mig:

"Det var Zlatan!"

Helt absurt, och det blir inte mindre absurt när jag vänder mig om och ser att det är Gonza (sångaren i Advance Patrol)som håller barnet i handen. Advance Patrol som gjorde en låt till MFF och Zlatanhyllningen: "Blådårar2" . Filmen som i mångt och mycket handlar om Zlatan.
HELT galet, inte enbart för att jag är blond, blåögd och en halv meter kortare än mannen jag förväxlades med, utan även för att det var Gonzas barn som låg bakom missuppfattandet.

I samma film är en av de bästa låtarna: Zlatan o jag (klicka på titeln om du vill höra låten...)
I refrängen sjunger dom :
"Oooiiaa, Zlatan å´ jaaa, vi e från saaamma staaad."

Det är väl det enda vi har gemensamt, vi är från samma stad och har likadana tröjor.
Men HUR kunde Gonzas barn veta det? Han måste vara lobotomerad, som nästan låter som ljusblåttomerad. Förmodligen därför han går på dagis på sjukhusområdet, för att det är gångavstånd till hjärntvättsavdelningen. Samma dagis som ligger en Zlatanspark från Malmö Stadion. Det FINNS alltså en röd tråd, eller ljusblå...

Vet inte vad som är värst. Att ungen är ljusblåttomerad eller att han tror att jag är Zlatan? Trots att jag cyklade sju extravarv i Pildammsrondellen blev jag inte klokare.......snarare tvärtom....

Sannsaga från Djungelboken, the internetdatingversion...

Välkomna skall ni vara till dejtindgjungeln. Ikväll skall vi titta på ett par arter vars beteende är något alldeles extra, utöver det vanliga (vilket kanske är samma sak...reds. anm.).

Så skulle det kunna låta om det varit Arne Weise som kört introt till Naturrutan eller vad det nu hette, djurprogrammet i TV på
70talet.

Dejtingdjungeln är lätt att gå vilse i, därför måste man vara försiktig. Ärlighet sägs prioriteras, men inte i för kraftiga doser.
Ett exempel på en som trippar på gränsen är en tjej som skriver så här i rutan där synen på barn fylls i. De flesta skriver: Har egna, har inte bestämt mig, kan eventuellt tänka mig om rätt partner dyker upp osv osv. Sansade formuleringar som inte andas desperation. För desperat skall man inte framstå som... I alla fall skrev tjejen så här: Vill ha barn, NU!
Exakt så, NU med versaler. Hennes ärlighet borde premieras, men det KAN, jag säger KAN, skrämma bort potentiella pojkvänner....att hon dessutom är 40 gör att den biologiska klockan tickar och understryker allvaret och uppriktigheten i hennes önskan.
Själv höjde jag på ögonbrynen över en formulering i hennes presentation:
"Jag accepterar dig precis som du är, så länge du gillar min hund och det finns kemi mellan oss."

Samtidigt som jag såg möjligheterna för mig att bete mig PRECIS hur jag vill. Kräva att hon sköter ALL markservice som städning, matlagning och att jag varje morgon ser det som en självklarhet att serveras frukost på sängen....samtidigt kände jag en viss tveksamhet, tror inte jag skulle trivas i en diktaturrelation även om jag suttit på tronen som en Mussolini Light bara för att jag gillade hennes hund. Märkligt...har aldrig sett den filosofiska hållningen. Där acceptansen för ens husdjur är avgörande för att det skall accepteras att motparten i en relation tillåts bete sig PRECIS hur han/hon vill. Endast på nätet, endast på nätet....

Samma kvinna säger även att hennes största passion är en treårig kille med päls och fyra tassar. Ja, det står EXAKT så, det är sant.
Jag menar, hade jag varit henne hade jag vänt mig till BBs reklamationsavdelning DIREKT. En kille som kommer ut i dagsljuset med FYRA ben och PÄLS! Det måste finnas gränser, för moderskärlek....även om hon kallar sig Mirakelängeln, jo det är OCKSÅ sant, jag har bevis. Dessutom, vem vill fortplanta sig med en kvinna som redan har en treåring, som fötts med de defekterna? Vem som helst kan juh se att det finns seriösa problem i den DNAstegen.
Kanske därför hon skrev att hon vill ha barn NU...innan den presumtiva avelshannen anar oråd?

Som sagt, en sann historia, hämtad från dejtinggdjungelns sagobok.
Han (eller HON...) som myntade uttrycket: "Verkligheten överträffar dikten." bara måste ha kläckt ur sig det efter ett besök på Mirakelängelns sida....

Som bebis förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något...

Hur är man egentligen om man är normal? Är man då inte ful, men inte heller snygg, klok men inte heller dum, osympatisk, men å andra sidan inte sympatisk?

98% av alla människor är just det, antingen det ena eller det andra, mer eller mindre... En teori som då ger resultatet att endast 2% är normala. Men å andra sidan borde dom inte kallas normala, eftersom dom då tillhör en minoritet.
En minoritet är en grupp som har färre medlemmar i förhållande till en konkurrerande grupp. En kategori som representeras av 2% av mänskligheten KAN, per definition, inte kallas normala. Jag blir helt yr....

Är det så, att dom som är normala är onormala? Vad är då onormalt?

Jag blev inte mycket klokare av att tänka dessa tankar, snarare tvärtom. Jag blev förvirrad när jag försökte reda ut begreppen.... Men en som försöker reda ut begrepp är väl inte förvirrad? Han eller hon, borde ha en välmöblerad hjärna, fullt fungerande och inte förvirrad.

Jag fattar ingenting...ännu mindre än tidigare faktiskt....det var bättre förr, juh förr desto bättre.

Som bebis fattade jag ingenting, men då förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något. Det VAR bättre förr...

Living on the edge light, våga gå nära kanten av stupet...

För att uttrycka denna livsstil enkelt, går den ut på att gå mot strömmen, välja den svåra och lite farliga vägen, där de flesta andra går på det säkra alternativet.
Hur mycket man vill utsätta sig för är relaterat till det behov av adrenalinkickar man har. Ju närmre vi går kanten till avgrunden, desto mer adrenalin produceras, desto häftigare kickar får vi. Så funkar resonemanget.

För de mindre erfarna eller helt oerfarna, rekommenderar jag en mjukstart, en aptitretare. Tex som att använda liiite mer grädde i såsen än vad recpetet föreskriver. Nästa gång kan du trappa upp utmaningen och byta ut matlagningsgrädden mot vispgrädde, om inte steget känns för stort alltså.

Vardagsedge handlar nämligen om total frihet och anarki, vi väljer att bryta invanda mönster.

Här får du ett par exempel på vardagsedge att prova på. "Hardcoreutövaren" väljer såklart att inte följa några rekomendationer och går sin egen väg, finner SIN unika stig i livet. Men för dig som är novis, testa detta:

* Gå till butiken och handla UTAN inköpslista.
* Använd gångstigar som skyltas; "Snöröjes eller sandas ej".
* Blunda, tryck på fjärren och titta på det programmet resten av kvällen.
* Tryck in fel kod på minutenautomaten två gånger INNAN du trycker rätt.
* Släng ner lite vassa knivar i diskhon och gör en massa skum på ytan innan du börjar diska.

När du blivit riktigt varm i kläderna, testa denna:

* Sätt en lapp på lägenhetsdörren, skriv: "Röjarfest börjar 23:00", lämna dörren vidöppen när du går och kom tillbaka 01:00.

If you dont´live on the edge, you´re taking to much space.....

Tjoho! JAG är värdefull!

Att jag from. idag betraktar mig som exklusiv, innebär INTE att jag fått storhetsvansinne. Däremot skall jag fortsätta jobba med att vägra acceptera människor i min sfär som inte accepterar mig som jag är. Det är väl en rättvis tanke?
Acceptera mig som jag är, eller gå till någon annan. Det innebär inte att jag enbart skall omge mig med likatänkande och ansöka hos länsstyrelsen om att få heta Hitler i efternamn. MEN:
De som jag anser inte tillföra mig eller mitt liv något, eller tom. påverkar mig negativt, kan fortsätta trakassera någon annan, dock icke mig.

Så from. idag är jag enligt det filosfiska begreppet en; logisk exklusiv disjunktion:
" En logisk exklusiv disjunktion förenar två påståenden till ett nytt påstående med betydelsen att NÅGOT av påståendena gäller. Du får välja ETT av alternativen:
Ta mig som jag är ELLER gå till någon annan....."

Dessvärre har jag tidigare i livet levt som en; logisk INKLUSIV disjunktion:
"Där gäller BÅDA alternativen i meningen. Du får ta mig som jag är ELLER ta mig och forma mig till den DU vill jag skall vara, välj själv!"

Den tiden är förbi. Nu vill jag bli accepterad för den jag är, passar inte det får man gå vidare enligt "allt eller inget principen".....JAG är för värdefull för MIG för att acceptera att bli formad till det någon annan vill ha....

Det hålet vill jag fylla med kärlek....

Det är skillnad på att känna suget efter något man längtar efter, något man aldrig haft, och att sakna något som funnits i ens liv, försvunnit och lämnat en tomhet efter sig. Ett stort tomt hål...

Hur är det då med kärleken? Har den man tidigare trott sig älskat, verkligen varit älskad? Har den människan lämnat ett stort tomt hål efter sig, som man strävar efter att fylla med något nytt?

Eller är det så hemskt, att det man trodde var den stora kärleken inte var något annat än en chimär. Chimär, som på franska; chimére, betyder hjärnspöke eller fantasifoster. Kan det vara så illa, att den man trott sig älska, endast var ett hjärnspöke, ett fantasifoster....

Förhoppningsvis ligger det till på det viset. Att det är suget som skapar vår längtan efter kärlek. Vi längtar efter något vi aldrig haft, något som saknats i våra liv snarare än något som försvunnit, och lämnat ett stort tomt hål efter sig.

Det är det suget jag vill känna, det är det hålet jag vill fylla....med det jag aldrig haft....

Möss och människor...

Möss och människor är inte enbart titeln på en bok författad av John Steinbeck som handlar om vänskap och framtidsdrömmar.
Möss och människor umgås även i experimentella sammanhang och inte enbart i den litterära världen. Umgås och umgås....människor sprutar in diverse mer eller mindre hälsosamma substanser i möss för att utröna vad konsekvenserna blir innan substanserna testas på människor. Bra för människosläktet, men ibland mindre sexigt för mössen...

Så här är det....
Ämnet Dopamin som är en signalsubstans i centrala nervsystemet, har stor inverkan på känslor som förälskelse och den sexuella lusten. En kvinnlig mus
(eller säger man tjejmus? Nej, det kan missförstås...jag säger; Kvinnlig mus...)
fick en injektion dopamin. Då parade hon sig med första bästa killmus och övergav sin ordinarie partner!

När förälskelsen övergår i kärlek tycks andra substanser överta Dopaminets roll och passionen ersätts då av mer stillsam kärlek.

Nästa gång (OM....) jag går ut och roar mig, skall jag införskaffa lite Dopamin och droppa i presumtiva flickvänners drinkar. De kommer raskt att kasta allt de har i sina händer för att kasta sig...över MIG....ingen dum plan va?

Jag kan se rubriken dagen efter på Aftonbladets löpsedel:
"Steinbecks roman om vänskap och framtidsdrömmar förverkligad på nattklubb av desperat 43årig singel. Mannen utgav sig för att vara vetenskapsman!"

Jag plockade upp en sten....

Jag plockade upp en sten från strandkanten. Där havet möter land låg den och kallade på mig, viskade;

"Plocka upp mig och låt mig befria dig från tyngden du bär på. Inte för inte sägs det att jag är duktig på att sjunka, som vi stenar är. Ner genom djupet, på botten av havet kan jag landa. Dit kan jag ta med mig det du vill befrias från, bara du ärligt och uppriktigt vill. Bara du är beredd att göra ett byte. Endast om du kan byta dina känslor som känns orimliga att bära mot något mer hanterbart, endast då kan jag hjälpa dig."

Jag böjde på benen, sträckte ut min öppna hand och greppade stenen.
Plockade upp den, borrade ner min blick i den av salt vatten blöta stenen och viskade i förtroende:

"Allt du säger låter klokt. Jag är beredd att tacksamt ta emot den hjälpande hand du sträcker ut.

All min bitterhet låter jag sjunka in i dig, viskade jag till stenen. Den byter jag ut mot insikt i allt som varit och är förbi. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka, det är bara att acceptera, men jag kan lära mig något av det jag gjort fel, jag kan komma till insikt.

Skammen jag burit under så många år vill jag bli kvitt. Den orkar jag inte släpa på något mer. Jag byter ut den mot skuld, för skyldig erkänner jag mig vara till de fel och brister jag har. Allt jag gjort som skadat andra erkänner jag mig vara skuld till. Så skyldig är jag, men jag vägrar skämmas för det. För skam är något man bär inom sig, den ligger som en våt filt kring själ och hjärta och skulden ligger på utsidan, den är lättare at bära".

Jag knöt min näve kring stenen. Lät min blick träffa horisonten där havet möter himlen. Blickade upp mot solen och lät bitterheten och skammen sjunka in i stenens hjärta. Tillbaka fick jag insikten och skulden, som är lättare att bära, än all bitterhet och skam. Sträckte armen bakåt, med stenen i min hand. Kastade den mot horisonten och såg den landa med ett plask. Till botten sjönk den med all min bitterhet och skam, de bördor jag befriats från.

När jag vände havet ryggen kände jag mig lätt. Befriad som jag var från det som tyngt mig, med lätta steg gick jag vidare i livet.

Länge leve Karlsson!

Ibland tar det tid innan poletten trillar ner.
Men nu har jag ÄNTLIGEN insett storheten i en av historiens kanske mest underskattade personligheter.

Karlsson på taket.

Så är det. Karlsson har definitivt inte fått den uppmärksamhet han förtjänar.
Förrutom att han är en fantastiskt karismatisk personlighet i Sverige, har han även uppmärksammats internationellt.
Tex har man i Ryssland tolkat honom som en av kapitalismens symboliska företrädare, mycket pga en scen ur en bok där Karlsson vill ha den största biten av något, (jag misstänker att det handlar om godis av något slag).
Så här resonerade Karlsson:

- Men nu tog ju du den största!
- Ja, vilken skulle du ha tagit om du fick välja först? (Karlsson...)
- Jag skulle ha tagit den minsta!
- Nu fick du ju den minsta, vad gnäller du för? (Karlsson...)

Visst har han rätt? Trots att antagonisten fick som han (eller hon....historien är inte alldeles tydlig ur ett genusperspektiv betraktat)ville, uppstod det trots allt en debatt om rättvisan i det hela. Skarp som en kniv sätter mannen med propellern på ryggen saken på sin spets med sin analys.
Trots att du fick som du ville är du inte nöjd säger han!

Dessutom är det svårt att INTE känna gemenskap med en människa som definierar sig själv som en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år.....

Länge leve Karlsson!

Dagens Zlatan.....

Som dessutom är SANN och utspelade sig när Zlatan bodde hemma.

En journalist ringde hem till Zlatan som inte var sugen på att bli intervjuad.

Journalisten: Jag skulle vilja prata med Zlatan.
Zlatan: Han är inte hemma!
Journalisten (som känner igen Zlatans röst): Ok, vem är det jag pratar med?
Zlatan: Min bror!

Klämmer in en klassiker till.....

Innan Zlatan lierade sig med Helena Seger, var han förlovad med en tjej.
Efter förlovningen fick han frågan av en journalist:
"Vad fick hon i förlovningspresent?"
Zlatan svarade: "Hon fick Zlatan!"

Killen är kanske inte den skarpaste kniven i lådan, och paddlarna går inte alltid hela vägen ner i vattnet.
Raketforskare? Nej.... Charmig och karismatisk? Ja....
Kul att det går bra för en kille från Rosengård som knappt gått ut mellanstadiet!

Hur kan jag nånnsin´ sluta älska dig?

En hyllning till Malmö stadion som gör sin sista säsong. Kan framstå som töntigt och patetiskt om jag säger att jag de facto grät när jag lyssnade och tittade, MEN....
Malmö stadion har haft en så central roll i livet för mig sedan jag var sju år att det INTE går att bagatellisera.

Klicka HÄR för att se och lyssna.

Pratade med min son på MSN om Malmö stadion för ett par sekunder sedan och måste bara citera det som sades. Tre rader på MSN...kärlek......

Mats säger:
Det killar fortfarande i magen på mig när jag går in på stadion trots att jag är 42!
Emil säger:
ja
Emil säger:
Det kommer aldrig att sluta.

Evig kärlek kallas det!

Handikappad?

John Terry spelar fotboll i Chelsea och är rik som ett bergatroll.
När han blev sugen på pizza häromdagen satte han sig i sin Bentley och körde till sin favoritpizzeria. Istället för att parkera på en av de platser som upplåts till alla andra dödliga, valde han att att ställa sin bil på en handikapplats. Den låg juh trots allt närmst pizzerian....

Är man rik som ett bergatroll spelar det mindre roll att man får en böter på motsvarande 780 svenska kronor. Det var juh värt pengarna att slippa gå ett par meter extra....

Arrogans på Premier Leaguenivå!

Den lilla svarta fisken.....

"Samad Behrangi" var en regimkritisk författare i Iran. Han skrev bla. en barnbok som heter: "The little black fish".
Hur hittade jag den här författaren då? Enkelt, vänsterbacken i Malmö FF, Behrang Safari är döpt efter honom, nåväl, upp på spåret igen....

Efer att ha läst den kan jag konstatera att den väcker tankar, även hos vuxna.

Så här vackert börjar den:
"It was the coldest night of the winter. At the bottom of the sea an old fish gathered together 12,000 of her children and grandchildren and began to tell them a story...."

Sedan börjar berättelsen om den lilla fisken som vill ta reda på hur världen ser ut vid strömmens ände. Han får inte ro innan han tagit reda på hur livet ser ut bortom hans trygga vardag, han vill veta...och är beredd att riskera sitt liv för sakens skull...
Klicka HÄR om du vill läsa berättelsen.

De rader i texten som fick mig att fundera var dessa:
"We all die one day, sooner or later; it does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Är det så? Att det inte spelar någon roll HUR vi dör, utan för vad? Isåfall ställer det krav på oss människor att göra ett aktivt val den dagen vi väl hittar något som gör oss så övertygade, att vi är beredda att dö för den sakens skull.
Vad händer....den dagen vi hittar vårt kall, som gör oss så rastlösa att vi inte kan få ro, innan vi fått svar på våra frågor?

Hur slutade den verklige författarens liv? Jo, han hittades död i vattnet. Han hade drunknat under mystiska omständigheter. De flesta var säkra på att regimen låg bakom mordet. Som för att tala om för folket vad som händer med den som är tillräckligt övertygad och som är beredd att gå hur långt som helst, tom till strömmens ände, för att finna sanningen...

Som sagt: "It does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Som ett kvitto från ovan....

Ordet ovan, kan ha två betydelser.
1. Orutinerad, inte van.
eller
2. Uppifrån, när något kommer "från ovan".

Idag började man montera taket på den nya arenan. Som ett kvitto på att gud välsignat bygget hade han målat himlen ljusblå dagen till ära. En gigantisk roller hade rullat över himlavalvet ovanför Malmö. Som en hyllning....

Det är bara att titta på bildbeviset. Så alla ni som undrar över varför vädret förbyttes från uselt till vackert idag....nu vet ni. Det var ett kvitto från ovan...

Jag, en sadist "in disguise".....

Idag kröp han fram. Sadisten som bor inom mig. Så här var det. Jag blev uppringd av en dryg telefonförsäljare. Oftast är jag snabb med att avsluta samtalet genom att likt en pavlovsk hund reagera spontant och säga;
"Nej, jag är inte intresserad."

Oavsett om säljaren hade sagt:
"Grattis du har vunnit 23 miljoner svenska kronor, ett livstids årskort till Malmö FFs hemmamatcher, en 48 veckors salsakurs med Carin Da Silva som personlig tränare och en garanterad plats i himmelen (JA...det stavas himmelen...)"
Eller....om säljaren hade försökt sälja smörknivar svarvade av dyslektiska dvärgar, hade jag svarat samma sak:
"Nej, jag är inte intresserad."
Jag hade svarat så av den enkla anledningen att jag inte lyssnar....

MEN....nu var det så att tre sekunder efter det att säljaren ringt upp mig på min fasta telefon, ringde en kompis på mobilen. Blixtsnabbt dök sadisten inom mig upp...

Jag frågade säljaren om han kunde vänta eftersom det ringde på min mobil. Han svarade ja...och jag högg som en kobra.

Sedan började jag prata med min kamrat. Ungefär var tredje minut tog jag luren och frågade säljaren om han var kvar, jag frågade också om det var ok om jag tog hans tid i anspråk trots att det var fredag kväll. Så höll jag på ett bra tag tills jag fick lite (men bara lite....) dåligt samvete. Då frågade jag, den vid det här laget stressade säljaren om det var ok om han ringde tillbaka en annan dag.

Jag tror inte han ringer tillbaka.....och här kommer vi till sensmoralen i historien.

Den som en gång smakat på sin egen medicin, funderar i fortsättningen över vad han utsätter andra för.

Sverige har blivit kallt.....

I sin iver över att få det gudomliga konungariket Sverige på rätt kurs har regeringen inlett ett korståg. Snyltare skall bestraffas, de som ligger samhället till last skall få veta att dom lever och sist men inte minst.....skall tumskruvarna skruvas åt.

Det mest absurda exemplet på den häxjakt som inletts lyder så här;

"Sandra 27 år var höggravid och gick på kryckor. Foglossning och ryggont hade gjort det svårt för henne att ens gå. Trots läkarintyg krävde Försäkringskassan att hon skulle återuppta sitt jobb som personlig assistent åt en rullstolsbunden... Hänger ni med? Den på kryckor haltandes höggravida kvinnan med foglossning, ansågs som lämplig att assistera en rullstolsbunden människa...."

Inte ens i den mest absurda av alla världar kan man fantisera ihop ett dylikt manus.
Inte ens Bröderna Marx hade fabricerat ihop en sådan historia. Men Reinfeldt, han kan.... Vilken kille!
Frasen; "Heja di blåe" har fått en helt ny ironisk innebörd, åtminstone i politiska sammanhang.

Polisbevakning på pojklagsmatch, endast i Malmö, endast i Malmö...

Idag är jag är jag både stolt, glad och ledsen.
I eftermiddags spelade min son fotboll. Hans lag vann med 8-0. Jag bara njöt eftersom han förrutom att SPELA riktigt bra, även gjorde två vackra mål.

Det trista var att fördomar besannades idag. Det hälldes bensin på den redan brinnande brasan bland de som har förutfattade meningar om invandrartäta områden. Vatten östes på den kvarn som maler på om att invandrare är sämre människor än andra.

Matchen spelades på Rosengård. På ena planhalvan de som betraktas som lyckligt lottade ur ett socialt perspektiv. På andra planhalvan, de mindre lyckligt lottade, boendes på Rosengård. Utanför planen hängde gäng med sympatier för hemmalaget.
Tyvärr betedde dom sig mer som djur än som människor. Aggresiva, skrikandes och allmänt hotfulla mot både motståndarlagets spelare och anhöriga.

Det gick så långt att polis fick rycka ut. På en fotbollsmatch mellan 13åringar!

Vad är det jag brukar säga?

Verkligheten överträffar dikten, tyvärr är det så......

Stolarna blir ljusblåa!

Så var det spikat. Stolarna på den nya arenan blir ljusblåa!
Underbart....tänk om sponsorn av arenan fått bestämma och monterat dit hemska swedbankoranga stolar!

Nu kan jag sova gott igen....

Klassrelaterad humor på HÖGSTA nivå....

Humor är komplicerat. Det som upplevs som genialt i ena ögonblicket kan verka banalt i nästa. Nåväl, så här är det..
På min arbetsplats kommer jag ofta i kontakt med allehanda typer av hantverkare. Jag har inga fördomar, men det är bara så, att de flesta hantverkare har en underbart avslappnad syn på livet. Dom pratar klartext, är brutalt uppriktiga och gör inte saker mer komplicerade än vad dom är.

Hantverkares diametralt raka motsats är den så kallade "överklassen".
Jag skall försöka beskriva scenariot.

Okey. Ni ser det framför er...i ena ringhörnan:
Benny, 59 år, 19 kilos övervikt, fem dagars skäggstubb, stålhättebeklädda skor, svettstinkande t-shirt, en andedräkt som avslöjar överkonsumtion av öl och chorizos, full av förakt för alla som tjänar mer pengar än honom.

I andra hörnan:
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle. Boendes i det luxuösa huset i det minst lika luxuösa kvarteret. Konstant oklanderligt klädd i Chanelliknande dräkter. En tuperad frisyr som ramar in ett ansikte belagt med 29 lager foundation och puder. Hon har en fullkomligt odefinierbar dialekt vars enda syfte verkar vara att låta just, odefinierbar!

Nu kommer vi till sanningen. Så här var det.
Benny fick i uppdrag att installera en bidé i det fashionabla huset där
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle bor. Han stövlar in och hälsar i förbifarten på frun i huset.

Efter att ha monterat bidén utbrister han;

"Så! Då va´ fittetvätten klar!"

Blir livet roligare än så? Kalla mig omogen, men jag tror inte det!
För det är juh så, att de mest komiska situationerna hittar du i verkligheten, och den här historien är alldeles sann. Bortsett från namnet på kärringen som är fingerat. Namnet är fingerat alltså, inte kärringen hon finns alldeles på riktigt...

Musik som får tårar att födas....

Ibland, sällan, inte ofta, får musik och ett par textrader tårar att födas.

"Well I know I make you cry
And I know sometimes you wanna die
But do you really feel alive without me?
If so, be free
If not, leave him for me
Before one of us has accidental babies
For we are in love"

Klicka HÄR för att lyssna på Damien Rice.

Definitionen på ångest är när man inte kan somna för att kudden blivit för blöt av alla tårar som fällts....

Verkligheten gör verkligen det, överträffar dikten....

Det skall mycket till för att jag skall höja på ögonbrynen vad det gäller absurda fenomen i USA. Men idag hajade jag till.
På Sheperd junior high school i Mesa har skolledningen infört en ny regel. Man är oroade över det offentliga pussandet och kramandet. Numera är det endast tillåtet att kramas i max två sekunder, bryter man mot regeln blir det kvarsittning.
I USA, endast i USA......

Kanske har jag fördomar, men det känns som att om det är något man borde göra mer i det landet, så är det att kramas....

Jag måste söka hjälp, vart är jag på väg?

Det är inte med stolthet jag berättar det här. Tyvärr är det ett kvitto på att jag den senaste tiden levt i en pseudovärld där jag inte lagt energi och fokus på det jag kanske borde.
Mina barn är givetvis så självklara ettor på listan att dom borde ha en egen lista!
Jag behöver inte ens tänka på....att jag skall tänka på dom, det är så självklart.
Men SEN går det utför....

Trots att jag längtar med hela min kropp och hela mitt hjärta (vilket var en dum formulering eftersom hjärnan ÄR en del av kroppen, nåväl...)efter att hitta en tjej/kvinna som jag kan dela vardagen (och helgen....) med, har det inte blivit så.
Det gör mig uppriktigt ledsen eftersom det verkligen känns tomt. Ibland så tomt och ensamt att det gör ont. Jag vill jag vill jag vill, krypa upp i soffan en regnig måndag för att titta på en bra film och vara nära en kvinna jag älskar och som jag vet älskar mig. Jag vill jag vill jag vill!

Men jag har nästan gett upp hoppet och kanske omedvetet (?) insett att det är rimligare att längta efter annat? Och den insikten gör mig ledsen.

Kvittot på att den teorin är sann kom idag. Jag har med tiden blivit mer och mer besatt av laget jag brinner för, Malmö FF. Jag vill så gärna att dom skall göra en bra säsong! Men dom saknar en mittfältsspelare av klass. På nätet såg jag en rubrik som skanderade: "Dusan klar för Malmö FF!". För första gången på väldigt länge killade det till i magen, en äkta känsla av glädje infann sig! På bilden såg jag Dusan Djuric, en av det största talangerna i svensk fotboll!

När jag sedan läste bildtexten såg jag att det stod: Det är INTE Dusan Djuric utan Dusan Melichárek, (en halvtaskig målvakt från Mjällby).

Vad patetiskt och tragiskt att en sådan upplevelse kan väcka så starka känslor.
SÅÅÅ ledsen jag blir....av att jag reagerar så starkt på så fel saker.

Vart är jag på väg? SERIÖST....vart är jag på väg?

Allvarligt talat....är jag på väg att tappa greppet, är jag på väg att bli vad många kallar knäpp?

Jag blir mörkrädd....

Politiker är den kategori människor som fattar de beslut som påverkar vår vardag, våra liv och våra drömmar. Besluten fattas utifrån kompetensen de skaffat på olika sätt och ibland även med hjälp av inhyrda experter.

MEN....hur tänker dom ibland? Vad har dom för verklighetsuppfattning? Vilken värld lever dom i?
Skrämmande är det att höra när de ibland avslöjar sin brist på verklighetsuppfattning. Jag menar inte att de på rak arm skall kunna säga vad en liter mjölk kostar på öret!
Men liiite koll måste dom väl ändå ha? Det är MITT och DITT liv dom bestämmer över.
Våra barns framtid ligger i deras händer.

Ett par skräckexempel:

Carl Bildt (Moderat) skulle tippa hur semifinalen mellan Sverige-Brasilien skulle sluta i fotbollsvm 1994.
"7-4"
Svarade han. Där förbrukade han MITT förtroendekapital...

Ines Uusman (Socialdemokrat) om Internet:
"Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Internet är en fluga".
Yeah right Ines....du hade nog bara otur när du tänkte där...

Karin Pilsäter (Folkpartist)
"Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spagetti"
Absolut Karin, du har helt klart för dig...

Björn Rosengren, (då TCO-ordförande), om det berömda porrklubbsbesök 1991 där han betalade notan, 55 600 kronor, med TCO:s kontokort
"Jag trodde det var en avancerad nattklubb, inte en porrklubb."
Eller hur? 55 600 kronor på ett porrklubbsbesök! Hur många portioner skolmat motsvarar det?

Detta var bara ett par exempel som kommit ut i media, lägger man till mörkertalet blir jag, just det...mörkrädd.....det är människor som dessa, som styr våra liv....

Dagens miljöbov.

Björn Ulvaeus har ett speciellt sätt att ta sig fram på. Efter (det USA kallar..)terroristdådet den 11:e september har det blivit lite bökigare att flyga i USA.

Lätt åtgärdat om plånboken är i ordning sa han och köpte ett flygplan i syfte att underlätta sin plågsamma vardag.
För att slippa onödigt krångel cruisar den forne Abbakungen runt i sitt lilla plan.

Vet inte om han tog hänsyn till miljöaspekten när han gjorde vad han kunde för att åtgärda sitt I-landsproblem.
Hade han varit medveten om att planet förbrukar 700 liter bränsle per timme hade han förhoppningsvis tänkt om och tänkt rätt. 700 liter motsvarar ett utsläpp på ca. 1750 kg koldioxid i timmen, inte så bra Björn, eller?

Indirekt får vi skylla oss själva kanske. Hade vi inte köpt "Ring ring" eller "Waterloo" på 70talet hade Abba inte skrapat ihop sin förmögenhet. Då hade Björn fått nöja sig med att åka kollektivt.

Märkligt, det landar alltid på den enskilde individens ansvar. Så nästa gång du blir sugen på att lyssna på musik. Handla miljömärkt!

Adolf och marsvin....

Det trodde jag inte om Adolf! Att han hade den attityden mot MARSVIN!

För andra gången i blogens historia serveras en länk till en i mina ögon och öron sjukt rolig snutt på Youtube.

Adolfs tal om marsvin, klicka!

Call me oldfashioned...

Kalla mig gärna reaktionär bakåtsträvare. Tala om för mig att allt inte var bättre förr. Säg att jag borde hägnas in i Jurrasic Park.
Gör det, men jag står för att vissa saker var bättre förr, åtminstone pågatågens toaletter.

På bilden ser ni hur toaletterna kommer att se ut på de nya pågatågen.
En slags duschkabin fast för kissnödiga. Är det bara jag som gärna sköter mina behov utan att synas för mina medresenärer? Fler som tycker det är fel med glasdörrar på toaletterna?

Det var bättre förr, juh förr desto bättre....

I magen skola de flyga....

Fjärilar är vackra av flera skäl. Titta på dom kan man göra och njuta. Men bäst till sin rätt kommer de när de hittar vägen in i magen.

Vad är väl vackrare och mer njutbart än en fjärilssvärm i magen?

Tyvärr har fenomenet som alltid även en baksida. För vad är väl hemskare att konstatera, än när fjärilarna inte hittar vägen till magen och flyger vilse?

Den ultimata besvikelsen och förnedringen är nog den, när fjärilarna flyger vilse på vägen.

VM i konfliktlösning.

Danmark vann INTE, kan jag avslöja.
När Danmark spelade en fotbollslandskamp mot Sverige i juni 2007, och fick en (förvisso tveksam....) straff dömd emot sig, tog en dansk supporter lagen i egna händer.

Han rusade in på planen för att ta debatten på studs.
Det gick väl....sådärr....

Domaren bröt matchen och skänkte segern till Sverige.

MEN....det jag ville säga och meddela världen är en observation jag gjort.

Sverige och Danmark har spelat exakt 100 matcher mot varandra. Inte EN av dessa matcher har spelats på en fredag.

Varför?

Mmm...tänk på det......

Nu är klockan tolv på nyårsafton...

Sitter och undrar varför ingen smäller av fyrverkerier och korkar upp champagne.
Inte heller hör jag mer eller mindre berusade människor utfästa löften
om att....DET HÄR....nya året skall minsann bli annorlunda.
Allt skall bli bättre och det som redan var bra skall åtminstone inte bli sämre.

Det enda nyårslöftet jag skall uttala är att jag aldrig mer, skall utfästa löften klockan tolv på natten, och endast en gång om året. Varför inte istället leva ett liv där du inte behöver lova? Ett liv där du håller saker utan att ingå avtal i förväg. Känns bättre....

Men varför så tyst?
Sedan slår det mig...klockan är 12:00, PÅ DAGEN..

Jag får vänta ett halvt dygn till innan cirkusen börjar.
VM i tunna löften, som skapade för att brytas, skall strax börja.

Gott nytt år på er allihopa!

Kort paus från korståget med uppdrag att öka andras välbefinnande….

Vad skönt, att känna sig låg utan att be om ursäkt för det.
Så befriande att landa en stund utan att må illa.

Det är helt ok att inte konstant vara en vandrande standupcomedyartist (vilket långt ord…) som omgivningen uppfattar som det berömda ljuset i mörkret. Att inte ständigt vara den som målar leende på folks läppar. Att ta en paus från jobbet som består av att droppa glimtar i ögonen på andra. För även om folk mår bra av att få glimtar droppade i sina ögon, kan det i längden vara mentalt slitsamt att vara den som alltid ger. Att transformeras till en nutida Karl-Bertil Jonsson är underbart, men ibland krävs det en paus.

Varm i magen blir den som får oväntad hjälp och en befogad komplimang som skänkts utan förväntan om återbetalning. Den som skänker utan att förvänta sig att få tillbaka, är en i sanning genuint vänlig själ, amen. Jag är inte den jag är i BERÄKNANDE syfte. Må bra gör jag när andra mår bra. Varför inte då aktivt göra saker som får andra att må bra? Att vara en del av den positiva spiralen är....positivt!

* Ambulerande standupcomedyartist.
* Ljusimörkretspridare.
* Leendepåläpparmålare.
* Glimtiögondroppare.
* Inutimagenvärmare.
* Karl-BertilJonssonlookalike.

Jag tycker nog att jag med gott samvete skulle kunna skriva det i telefonkatalogen efter mitt namn, eller lite mer tidsenlig på; www.hitta.se.

95% av min tid mår jag riktigt RIKTIGT...bra, av att titulera mig enligt ovan.
Men ibland…IBLAND…är det skönt att ta ett steg tillbaka. Herregud vad skönt det känns, att jag tillåter mig själv att vara lite låg, för nu vet jag, att jag kommer in i matchen ganska snart igen. Det har inte alltid varit så.

Oj, vad skönt, att må bra av att inte må så bra!

Det är så logiskt, alla fattar utom du....

”Det är så logiskt, alla fattar utom du.
Du har inte en aning. Du har inte en aning.
Det är så logiskt, alla fattar utom du.
Du har inte en aning. Att jag tänker på det precis just nu.”

Nu gör jag ett undantag och viker av från min princip.
Att systematiskt rida på andras texter i en blog tycker jag är patetiskt, MEN eftersom jag inte kan lita på att ni får till Petters text er tillgodo ”elsewhere” gör vi så här.…

Petter har gjort det. Han har sagt det jag länge velat säga utan att veta hur.
Jag ger mig, kastar in handduken och hissar upp den vita flaggan. Om jag vore en hund hade jag rullat runt, lagt mig på rygg och blottat min mage.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Fingret har satts på sanningen:

”Det är så logiskt, alla fattar utom du……”

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Köp skivan!

”Petter – God damn it”

Köp den!

Att plocka upp, eller att inte plocka upp, det är frågan.

Jag är tusenlappen du ser som ligger där på gatan.
Alldeles för osannolik, för bra för att vara sann.
Att ligga där helt naken, och att väntas på att plockas upp.

Det är få förunnat, att tillhöra denna fåtaliga skara.

Du är antingen den, som ligger där och väntar….
ELLER…den som går förbi…och får chansen.
Att plocka upp….eller att inte plocka upp?

Det är frågan….att plocka upp, eller att inte plocka upp?

Fuck you and the horse to…

Hur skall jag förhålla mig till situationer jag inte känner mig harmonisk i?
Sååå trött är jag på att hamna i den ena situationen efter den andra där jag är långt ifrån nöjd med det som sker.
I den vilda västern i Amerika på 1800-talet myntades ett uttryck:
”Fuck you and the horse to.”
Så här var det…när en cowboy red in i en stad och konfronterades av någon som inte välkomnade honom fick han höra orden:
”Fuck you and the horse to.”
Den ovälkomna gästen kunde dra åt helvete och han kunde dessutom ta hästen han red på med sig.
Det var ett extremt tydligt sätt att kommunicera på.
Vare sig han eller hästen var välkomna. Hårt…ja….tydligt och ärligt….absolut!

Är det så, att de gäster som trillar in i mitt liv och jag inte anser vara välkomna skall avspisas brutalt och uppriktigt? Kanske är det ärligare att säga det rakt ut, utan inlindade omskrivningar? Du är inte välkommen i min tillvaro. Kanske är det bättre? Är det inte bättre att jag också skall behandlas på samma sätt, brutalt uppriktigt.

Otvivelaktigt är det så att jag skulle uppskatta att själv bli bemött på det viset.
Att få sanningen serverad i ett dimhöljt skimmer är inget jag vill. Jag är trött på att höra hur trevlig jag är. Jag är utledd på att lyssna på smicker som talar om för mig hur attraktivt mitt intellekt är. VILKEN fin kille jag är….säger dom. Det är INGET fel på dig, hör jag sedan.
Yeah, right…om jag inte platsar, tala om det för mig.

Säg det hellre rakt ut och utan bedövning, även om jag inte rider in på en häst i ditt eller andras liv.
Tala om det för mig utan att linda in det. Smaka på orden…och säg det sedan..till mig:
”Fuck you and the horse to.”
Det hade kännts bättre…..

Definitionen på sanning....

Jag kalllar mig inte för alkemist, jag påstår inte att jag har funnit svaret på kärlekens gåta,
MEN....jag har EN sanning att säga:

- Stiltonost på Belgisk pepparkaka.....det är gott.....

Vill du följa med mig till min sandlåda?

Inatt grät jag. Det var inte sååå länge sedan jag grät, men då av en helt annan anledning, dessvärre. Endast EXTREMT starka känslor och enorma krafter får mig att gråta. Kan inte hjälpa att det är så. Jag gråter lika ofta av glädje som av sorg eller smärta, och inatt kom det en skvätt...
Jag har fått handbollar skjutna i huvudet från fyra meters håll där näsbenet pressats mot munhålan utan att jag gråtit. En gång trasades det främre korsbandet sönder, samtidigt som ett ledband i knät brast, som ett pistolskott i benet, men tårar, nej…det enda som kom var ambulansen.

Säger inte det här i ett patetiskt försök att framstå som något jag inte är, för mucho macho är jag INTE, men tålig, alternativt störd, DET är jag. Skall någon eller något få mina murar att rämna krävs det lite extra. En stålman i spindelmandräkt biter inte på mig. En tsunamistorm får inte min mentala skuta att kapsejsa.

Men när en människa tränger igenom huden på mig och kittlar mig i naveln, fast från insidan. När samma människas röst tränger igenom öron och trumhinnor för att lägga sig som bomull indränkt i honung kring kroppsdelar jag inte trodde fanns. Om någon trycker på en knapp och skickar mig tillbaka till tvåårsåldern på en tiondels sekund och får mig att le som om jag satt i en sandlåda….lycklig och TOTALT ovetandes om att annat fanns, än lysande lycka, himlastormande harmoni och tokig tillfredsställelse....om någon trycker på en knapp...

Snälla, gör det igen och igen, skicka tillbaka mig till min sandlåda, så lovar jag... att du skall få låna....precis vilka hinkar och spadar du vill…..bara du hänger med…..

När Carl Bildt på crack och Barbiedockor drunknandes i bollhav betraktas som normaliteter.

Om Carl Bildt hade gått loss på crack, hur hade han sett ut då?
Om du kastar en Barbiedocka i bollhavet på McDonalds. Vem räddar den?
Beställ en tjock grillad korv med mos i ett gatukök och be att få grillkryddan serverad separat i en pappmugg under total tystnad.
Fråga busschauffören när han log senast och be honom förklara varför.
Lägg dig raklång på en parkeringsruta och KRÄV att p-lisan som passerar dig skall fästa en p-bot på dig.

Eller ställ frågan till dig själv.
VARFÖR…..upphör du aldrig att förvånas? När du tror att du kopplat greppet och när du funderat ihjäl dina hjärnceller, tar livet en vändning som på en tiondelssekund får din världsbild att vridas ur led, TROTS att du trott dig tänka igenom allt. Trots alla funderingar och analyser slår allting om. När du trodde ljuset var grönt slog det om till illrött. När du kontemplerat dig till sömns och funderat tills ögonen börjat blöda. Visar det sig ännu en gång. Att världen är mer absurd än du någonsin kunnat tro. Carl Bildt på crack, barbiedockor drunknandes i bollhav, grillade korvar serverade med grillkryddan ihjältigd i en pappmugg och en busschaufför som förgäves försöker minnas när han log senast. Alla absurditeter ställda på sin spets tycks plötsligt framstå som normala fenomen, när du smärtsamt inser. Att när du trott dig förstå visar det sig att du inte fattat något alls.

Att man aldrig lär sig sa Bill, lär du dig aldrig något, sa Bull.

Huset som gud glömde.

Jag borde anat det redan när jag stod på Hemköp och förgäves letade efter Nonstop. Ni vet de där droppformade karamellöverdragna chokladlinserna. Förresten undrar jag om det är en myt eller inte, smakar verkligen de röda bättre än de gula? Måste ta reda på det.
Åter till ämnet. När jag fick beskedet att de var slut (linserna, inte jag…) borde jag tolkat tecknet som gavs mig, och lyssnat på min inre röst som ställde den, skulle det visa sig, högst befogade frågan:

”Mats, skall du verkligen försöka dig på att sätta ihop ett pepparkakshus? På dagis tog fröknarna bort legot från dig när du försökte limma ihop bitarna med superlim för att de enligt dig inte passade ihop. Lärde du dig inget av det?”

Men nej, jag körde på. Fast besluten om att plan B skulle fungera. Likt en Hitler i sin bunker på sista dagen som upprepar mantrat; Det skall gå…det SKALL gå…jag kommer att klara det….det ser lite mörkt ut just nu, men…jag SKALL klara det. Istället för att dekorera huset med nonstop skulle det gå lika bra med skumtomtar och Ahlgrens bilar på temat, jul som hjul. Trodde jag… Hade jag lyssnat på den där inre rösten skulle jag tömt 12 rör treo och tapetserat utsidan av huset istället. De hade kommit väl till pass med tanke på den huvudvärk husbygget skulle komma att ge mig.

Det gick snett redan i inledningsfasen. När florsockret skulle smältas var det kört. Den lilla respekt mina två barn hade för mig tidigare försvann i den tjocka röken. Brandvarnaren pep ikapp med katten och tonårsdottern visade sig ha en väl dold mjuk sida när hon försynt viskade:

”Pappa, det gör inget. Vi kan köpa ett färdigt istället”

Den 12årige sonen skakade bara på huvudet, TROR jag. För det var omöjligt att avgöra i det av florsockerrök fyllda köket.

För första gången i historien vågade ingen skratta under Parlamentet på tv. Tystnaden låg som en våt filt över det julpyntade rummet. Som ett tecken från ovan började det dessutom regna en stund senare. Här skall ingen julefrid lysa...du kan kamma dig på din julstämning, tycktes tomtegudarna mässa!

(För er som tror att detta är dikt och inte verklighet. Vänligen kasta ett öga eller två på bildbeviset. Där ser ni priset för min hybris. TVÅ demolerade kastruller, TVÅ söndersmälta slickepottar, en nedsmält visp, en numera icke fungerande slev, en styck avloppssil som limmades ihop av det brända florsockerlimmet och givetvis ett styck pepparkakshus i bitar...och så tycker jag det är konstigt att jag är singel....)

Som i en dröm, fast på riktigt....så skall det vara...

Satt osynlig vid din sida i din säng, tittade länge på dig när du sov.

Du var och är, så vacker, sov så djupt och verkade så trygg.
Ville inte väcka dig.
Böjde mig försiktigt fram, för att snusa på din varma hals, den doftade fortfarande härligt, varmt av nattens vilda drömmar.
Pussade dig i nacken, som strålade av värme, från källan av hettan du sökte och fann, flammande i nattens mörker.

Värmen och fukten från dig, fastnade på mina läppar.
Som en osynlig film av det jag hoppas du känner för mig.

Lämnade ljudlöst rummet......
Kvar i rummet när du vaknar, kommer du endast att hitta några veck, på det lakan jag satt på.
Och om du söker, också stoff av mina känslor för dig.
Med mig stal jag förnimmelser av dina djupa drömmar. Bär med mig dem under dagen, väver förhoppningar, om att vi skall ses, så snart som möjligt igen.

Tar du med dig dina drömmar, så lovar jag, att möta dig, med famnen full av dina vildaste fantasier. Vill du, så kan jag, och VI, väva ihop det vi drömt, om varandra, till en verklighet byggd av drömmar.

Vill aldrig lämna dig ensam med dina drömmar igen. Vill att vi skall vara tillsammans på riktigt, precis så som vi drömt, precis så skall det vara.

Som i en dröm, fast på riktigt....så skall det vara...