Hur skall jag förhålla mig till situationer jag inte känner mig harmonisk i?
Sååå trött är jag på att hamna i den ena situationen efter den andra där jag är långt ifrån nöjd med det som sker.
I den vilda västern i Amerika på 1800-talet myntades ett uttryck:
”Fuck you and the horse to.”
Så här var det…när en cowboy red in i en stad och konfronterades av någon som inte välkomnade honom fick han höra orden:
”Fuck you and the horse to.”
Den ovälkomna gästen kunde dra åt helvete och han kunde dessutom ta hästen han red på med sig.
Det var ett extremt tydligt sätt att kommunicera på.
Vare sig han eller hästen var välkomna. Hårt…ja….tydligt och ärligt….absolut!
Är det så, att de gäster som trillar in i mitt liv och jag inte anser vara välkomna skall avspisas brutalt och uppriktigt? Kanske är det ärligare att säga det rakt ut, utan inlindade omskrivningar? Du är inte välkommen i min tillvaro. Kanske är det bättre? Är det inte bättre att jag också skall behandlas på samma sätt, brutalt uppriktigt.
Otvivelaktigt är det så att jag skulle uppskatta att själv bli bemött på det viset.
Att få sanningen serverad i ett dimhöljt skimmer är inget jag vill. Jag är trött på att höra hur trevlig jag är. Jag är utledd på att lyssna på smicker som talar om för mig hur attraktivt mitt intellekt är. VILKEN fin kille jag är….säger dom. Det är INGET fel på dig, hör jag sedan.
Yeah, right…om jag inte platsar, tala om det för mig.
Säg det hellre rakt ut och utan bedövning, även om jag inte rider in på en häst i ditt eller andras liv.
Tala om det för mig utan att linda in det. Smaka på orden…och säg det sedan..till mig:
”Fuck you and the horse to.”
Det hade kännts bättre…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar