måndag, augusti 25, 2008

Det hålet vill jag fylla med kärlek....


Det är skillnad på att känna suget efter något man längtar efter, något man aldrig haft, och att sakna något som funnits i ens liv, försvunnit och lämnat en tomhet efter sig. Ett stort tomt hål...

Hur är det då med kärleken? Har den man tidigare trott sig älskat, verkligen varit älskad? Har den människan lämnat ett stort tomt hål efter sig, som man strävar efter att fylla med något nytt?

Eller är det så hemskt, att det man trodde var den stora kärleken inte var något annat än en chimär. Chimär, som på franska; chimére, betyder hjärnspöke eller fantasifoster. Kan det vara så illa, att den man trott sig älska, endast var ett hjärnspöke, ett fantasifoster....

Förhoppningsvis ligger det till på det viset. Att det är suget som skapar vår längtan efter kärlek. Vi längtar efter något vi aldrig haft, något som saknats i våra liv snarare än något som försvunnit, och lämnat ett stort tomt hål efter sig.

Det är det suget jag vill känna, det är det hålet jag vill fylla....med det jag aldrig haft....

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hmmm... det här tål att tänkas på. Jag vill säga emot dig, men måste sortera orden först! ;0)

Roligt med ett nytt inlägg!

Mats sa...

Trevligt att inte bli ifrågasatt utan att den som ifrågasätter tänker till lite.... :)

/ Mats

Anonym sa...

Jag vill gärna tro att jag faktiskt har upplevt stor kärlek, riktig kärlek. Ibland vill det sig ändå inte hela vägen.
Tomrummet i magen... själen... finns där och berättar att jag längtar efter något.

Äh! Jag hittar inte orden. *mummel*

Det jag vill ha sagt är att jag inte vill "sudda ut" det som varit. Det var fint då, men hindrar kanske inte att något stort, vacker händer mig i framtiden?

Anonym sa...

Vad är ett hål? I våra "små" hjärnor är det ett tomrum. men de innehåller så mkt, både smärta o hjärta.
Det är ett "något" som vi "raderat". men som ändå finns kvar, med en känsla av något.......Gott el dåligt, vad vet jag?! /L

Mats sa...

Förhoppningsvis är det där "hålet" du pratar om "L", det vi lär oss något av. Ett eller flera misstag vi inte vill upprepa? Men givetvis lämnar den kärlek vi förlorat något fint efter sig, så är det!

Tack för att du läser och reflekterar!

/ Mats

BellaLL sa...

Helt övertygad om att vi längtar efter något som vi aldrig haft.

Det ständiga sökandet efter den "andra halvan"....nämligen tvillingsjälen.

Själens enorma törst efter att bli hel och att att av en annan människa bli helt förstådd och kunna se sig själv i.

Utopi?... ja,säkerligen.... men är en obotlig romantiker på det planet. Det bara MÅSTE finnas en perfekt tvillingsjäl för alla.

Hur man hittar denna "andra halva" för att bli hel har jag dock ingen som helst aning om. Tar tacksamt emot tips.

Måste tillägga att om det nu finns någon som upplevt detta ultimata tillstånd av att ha hittat sin tvillingsjäl och sen förlorat denna.... ja då måste det lämna ett enormt MEGA hål efter sig.

Bella