För att uttrycka denna livsstil enkelt, går den ut på att gå mot strömmen, välja den svåra och lite farliga vägen, där de flesta andra går på det säkra alternativet.
Hur mycket man vill utsätta sig för är relaterat till det behov av adrenalinkickar man har. Ju närmre vi går kanten till avgrunden, desto mer adrenalin produceras, desto häftigare kickar får vi. Så funkar resonemanget.
För de mindre erfarna eller helt oerfarna, rekommenderar jag en mjukstart, en aptitretare. Tex som att använda liiite mer grädde i såsen än vad recpetet föreskriver. Nästa gång kan du trappa upp utmaningen och byta ut matlagningsgrädden mot vispgrädde, om inte steget känns för stort alltså.
Vardagsedge handlar nämligen om total frihet och anarki, vi väljer att bryta invanda mönster.
Här får du ett par exempel på vardagsedge att prova på. "Hardcoreutövaren" väljer såklart att inte följa några rekomendationer och går sin egen väg, finner SIN unika stig i livet. Men för dig som är novis, testa detta:
* Gå till butiken och handla UTAN inköpslista.
* Använd gångstigar som skyltas; "Snöröjes eller sandas ej".
* Blunda, tryck på fjärren och titta på det programmet resten av kvällen.
* Tryck in fel kod på minutenautomaten två gånger INNAN du trycker rätt.
* Släng ner lite vassa knivar i diskhon och gör en massa skum på ytan innan du börjar diska.
När du blivit riktigt varm i kläderna, testa denna:
* Sätt en lapp på lägenhetsdörren, skriv: "Röjarfest börjar 23:00", lämna dörren vidöppen när du går och kom tillbaka 01:00.
If you dont´live on the edge, you´re taking to much space.....
2 kommentarer:
den där listan skriver jag alltid, o glömmer den nästan alltid, och jag får en sån kick var gång*L*
Om jag inte glömt den så blir jag frustrerad o måste , måste bara köpa nåt som jag inte skrivit upp, för det gör jag alltid när jag glömt listan...
Vispgrädde?, finns det ff?
Kan ju för fasen ta dö på folk.
Nä ekologiskt i all ära, men vi som ätit gräddsås i 50 år, cyklat utan hjälm,liftat med okända, suttit i bilen med mamma o pappa som rökte Ritz så man blev blå i huvet, aldrig varit på sjukhuset för att man hade 40 graders feber i en vecka, vi har verkligen levt on the edge, o ändå, trots detta, klarat av ett halvsekel?!
Makalöst eller hur!
Tack för ännu ett av dina litterära konststycken!
/L
Som vanligt är du så generös med dina komplimanger. Men du, vännen, är det inte dags för dig att köra igång en egen liten blog. Du gillar juh att skriva och gör det bra?!
/Mats
Skicka en kommentar