torsdag, oktober 12, 2006
Karin Boye i svenska fotbollslandslagets omklädningsrum...
Mina tankar har fastnat i fotbollsträsket, kan inte komma ur det!
Men det finns så många likheter mellan fotbollsvärlden och världen i stort.
Funderade på fenomenet att många människor, däribland jag själv, är brutalt blygsamma och så rädda för att förvänta sig framgång, lycka eller andra positiva saker. De flesta tänker, ah…nu räcker det......jag får nöja mig....precis som om man skulle vara sämre än någon annan, som om man inte skulle vara värd något bättre.
Kom att tänka på VM 1994 när Sverige sensationellt tog brons.
Dom flesta var nöjda med att laget tagit sig så långt som dom gjort i turneringen.
Så, svenskt ödmjuka var man nöjda och belåtna, den klena självkänslan viskade: nöj er med det här…..begär inte mer…..förvänta er inte mer framgång….var belåtna…
Inför åttondelsfinalen mot SaudiArabien läste förbundskaptenen Tommy Svensson,
Karin Boye högt i omklädningsrummet:
”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den största dagen är en dag av törst.”
Det törstiga svenska laget vann den matchen, kvarstfinalen, förlorade med 0-1 mot Brasilien i semifinalen, men slog Bulgarien enkelt i matchen om bronsmedaljen.
Kanske uppfattas som ett kvasifilosofiskt resonemang? Men det är juh så....att den dagen man slutar törsta, slår man sig också till ro för att man inte förväntar sig att saker skall utvecklas till det bättre. Man slutar omedvetet att göra sitt absolut bästa.
Så nu skall jag träna på att begära mer, inte nöja mig med ”second best”. Jag törstar efter mer, jag är värd det bästa!
En som inte var uppskattad i VM 94 var Andre Escobar i Colombias landslag.
När Colombia mötte USA råkade Escobar göra självmål. Dom förlorade matchen med 1-2 och blev därmed utslagna ur turneringen. Den 2 juli samma sommar sköts han ihjäl med 12 revolverskott utanför en bar i en förort till staden Medellín.
Enligt Escobars flickvän som var med honom vid tillfället ropade mördaren:
”Gol !” (mål…) för varje kula som trängde in i hans kropp.
Mördaren greps och dömdes till 43 års fängelse, men släpptes redan efter 11 år.
Mordet var en bestraffning för självmålet och det misstänks att mördaren var utskickad av något av de spelsyndikat som härjar i Colombia. Colombia var favorittippade och stora summor hade spelats på att laget skulle gå långt i turneringen.
Money talks…….
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
kanske det inte handlar om att man inte tycker man förtjänar bättre kanske det handlar om att så här är livet Ta gärna för dig och såklart gå inte på secondbest men ibland kan man bara stanna upp och tänka efter fy vad jag har det bra......och tänk vad trist om Sverige vann alla idrottsevenemang, ungefär som Schumacher i F1, vem håller på honom längre.... tur han ska sluta så spänningen kommer tillbaka.
Skicka en kommentar