Då är det nog så, att du är ensam, alldeles på riktigt...

Om du vaknar och känner att det enda som finns kvar i sängen värt att njuta av, är hennes doft på kudden, från parfymflaskan som försvunnit ur ditt badrumsskåp.....

Om det är så, att du går och lägger dig för att sova, men inser att det inte går, för att du saknar armarna för mycket, som innan fanns omkring dig, om du plågas av blotta tanken, på att dom omfamnar någon annan.....

Om rummet är så tomt, att inte ens ekot av de ömhetsbetyg som sagts, finns kvar, utan studsat ut genom fönstret med en enkel biljett, till en återvändsgränd du inte ens hittar till.....

Om de ord du längtar efter att få höra, rinner ut genom ett par läppar du tror dig aldrig mer få kyssa, tror du, att dom viskar i någon annans öra, eller inte viskar alls.....

Då är det nog så....att du är ensam, alldeles på riktigt.

Vad skönt att inte vara ett tomt Kinderägg....

Ett utspillt glas lättmjölk på ett kallt linoleumgolv.

Myntet som har fastnat i parkeringsautomaten.

Skosnöret som går av på handbollsplanen 0,5 sekunder innan domaren blåser igång matchen.

Kinderägget som var tomt för att kinesen på fabriken glömt att stoppa i en leksak, för att han förmodligen hade viktigare saker att tänka på.

Plasttallriken i matsalen på en 70tals lågstadieskola, belamrad med levergryta, tärnade morötter och iskall potatis.


Vad många saker man kan vara och vad glad jag är för att inte vara en av dessa.

Sensmoral av resonemanget:

Reinkarnation är inte enbart av godo.

Underbart är kort...

Vad underbart....ju kortare desto underbarare.....

OBS! Vad det röda kortet har med resonemanget att göra har jag ingen aning om. Hittade ingen fin bild på ett underbart kort så det fick bli ett rött....kort....huvudsaken är ju det...att det är kort...

Tjuvfiske....

Min nyvaknade fascination över ordningsmakten i allmännhet och den malmöitiska varianten av den, i synnerhet, har berikat min värld!
Plötsligt har mina ögon öppnats för den för mig hittills i princip....okända världen. Varför den bara är I PRINCIP okänd går jag inte in på i detalj. Försöker snacka bort faktumet genom att säga:

Kolla! TVÅ prepositioner i rad!

Och hoppas att tillräckligt språkperverterade människor går på det gamla tricket. Det är dessutom sant. I meningen: ...går jag inte in PÅ I detalj.... landar faktiskt två prepositioner efter varandra. Nåväl!

Malmöpolisen var på jakt efter bovar. Fråga mig inte hur det gick till, men oavsett vilket slutade det med att en konstapel (det framgår inte av bilden om det var Kling eller Klang och hade dom haft plommonstop på huvudet hade man inte heller kunnat säga vilken av Dupontarna det var...)landade på knä framför en brunn med en håv i näven. TACK...för att jag äntligen förstått var ordet "tjuvfiske" härstammar ifrån...

Jag som levt i tron att det hade något med illegalt fiske att göra....
Så dumt...och vilken tur att jag lever i en kommun där ordningsmakten hjälper till att reda ut språkliga missförstånd!

Ingen vill slå fast vad det är...utan att ha hållit det i handen...

OBS! Händerna på bilden har inget med eventuella händer i texten att göra....

Så stod det i dagens upplaga av Sydsvenskan, och står det i tidningen är det per automatik en sanning. Intressant förhållningssätt som säkerligen kan användas i många situationer. Smaka på meningen:

"Ingen vill slå fast vad det är utan att ha hållit det i handen...."

I det här fallet rörde det sig om en historia som berättas i tidningen.
Erzsébet Szédelyi från Arlöv hittade något som liknar en lös tand i vaniljglassen med chokladkross hon hade köpt på Coop. Så här sa hon:

"Det märket köper jag aldrig mer. Jag mådde illa på natten när jag bara tänkte på det."

Det framgår inte av artikeln hur hon ställer sig till glass UTAN chokladkross, men förmodligen hyser hon samma aversion mot citronsorbét som mot chokladkross. Vad vet jag, det är bara en teori. Den filosofiska aspekten av historien kommer när reportern börjar nysta i chokladkrosshistorian. Kalle Kniivilä som reportern heter har inte bara norra europas coolaste namn, (åtminstone om man är finne och har ordet "kniv" inbakat i sitt efternamn), han är även ambitiös och vill bringa klarhet i storyn om den gulnade tanden i glassen. Han klär sig bildligt i en CSIlightuniform och kontaktar en expert på området (inte chokladkross utan tänder....gulnade såväl som blekta...).

Men när han väl kommit i kontakt med experterna på tandläkarhögskolan går utredningen in i väggen. INGEN vill kommentera fallet och bjuder istället världen på den intressanta kommentaren;

Ingen vill slå fast vad det är utan att ha hållit det i handen.

Men tänk om alla skulle leva efter den devisen? Tänk tex. om någon blir kär men börjar vackla med stöd av teorin som bygger på att om något skall vara sant måste det först hållas i handen? Märkligt....att någon börjar vackla på grund av att han eller hon får stöd, det borde vara tvärtom...
I alla fall hade det kunnat låta så här:

Fråga: Älskar du mig?
Svar: Jag kan inte slå fast det, åtminstone inte innan jag kunnat hålla det i handen.
Befogad tveksamhet faktiskt, hur skall man veta om man inte kunnat hålla det i handen? Oavsett om det gäller fasta (om än gulnade....) föremål eller abstrakta känslor....

Eller om samma kärlekstörstande människa utbrister till föremålet för sin ömma låga:

Fråga: Söte jesus, vad stärnorna på himlen är vackra, tycker du inte?
Svar: Jag kan inte slå fast det, åtminstone inte innan jag kunnat hålla dom i handen.

Nu blev det jobbigt...tror jag lägger ner hela resonemanget. Det känns som att livet skulle bli väldigt komplicerat om regeln skulle följas. Tror jag går på magkänslan även i framtiden....förmodligen skönast att slippa säkerställa äktheten i allt genom att hålla det i händerna...

Sensmoral:

Saker och ting KAN vara sant och finnas alldeles på riktigt, även om det inte kan hållas i handen.

En synnerligen GOD JUL!

Eftersom jag slaviskt följer vad den så kallade marknaden säger, kommer årets julklapp här i form av en digital upplevelse.

Njut av citaten från Karl-Bertil Jonssons julafton:

1. "Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast Tyko Jonsson. "Vill du ha ett fikon?"

2. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.

3. "Det var en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

4. "Faster Märta har skickat oss en handmålad porslinstallrik, Tyko!"
"Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram. Tyst nu, jag ser på TV!"
"Men Tyko, hon slängde på luren i örat på mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket."
"Stackars man. Han ser nog också på TV."

5. "Stackars pojke", sa hans ömma moder, "ska han arbeta och slita på själva julafton också." "Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma", sa Karl-Bertil och såg lite extra trött ut. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."



OBS! Glöm inte att lukta på glöggen och se klart långfilmen.....

Kom gärna till Malmö, men kom inte hit och kom!

Så var det dags igen. Malmö har ännu en gång utmärkt sig i media som "the city that never sleeps" i sin strävan efter att fullkomliga myten om sig själv som just: MALMÖ.

För ett tag sedan uppdagades det att man inte gick fri från kriminella i det som borde betraktas som den mest fredade zonen i staden; polishuset. En slags "här är det fritt-zon", som när barn leker pjett, fast på rikigt, för kriminella. Applicerat på sjukvården borde motsvarande område heta: "här är du frisk-zon". Kliver du in på sjukhusområdet borde det alltså vara ett rimligt krav att ställa, att inte bli sjukare. Du kanske inte kan kräva att bli FRISK, men du borde inte bli sjukare.

Så här lyder rubriken i dagens Sydsvenska:

"Störst risk bli sjuk, på sjukhuset i Malmö."

Så härligt malmöitiskt. Vad underbart när vardagsrealismen förstärker mytbildande som den om Malmö, New York light på skånska. Kom inte hit och kom mentaliteten....Jante åker till Malmö liksom. Du får gärna tro att du är något, men fan inte i Malmö!

"Åk inte i finkan om du är tjuv. Då snor en Malmöit dina grejer. Så coola är tjuvarna i Malmö!"
Eller:
"Vad fan tror du? Att du skall bli frisk om du hamnar på sjukhus? Glöm det, i Malmö blir du SJUKARE, om du blir inlagd på MAS. Så coolt är det här!"

Lite som Monty Pythonsketchen där två killar försöker överträffa varandra in absurdum. Den ene påstår sig haft en fattigare barndom än den andre. Bla. säger den ene att dom var så fattiga att dom bodde i en skolåda mitt på motorvägen, att dom var tvungna att jobba så mycket att dom gick upp innan dom gick och la sig, bara för att hinna med att JOBBA....SÅ fattiga var dom. Överdrivandet exempemplifierat.

MEN...i Malmö...är det så alldeles på riktigt. Nu är det tom. vetenskapligt bevisat. Hamnar du tex. på MAS, blir du SJUKARE.(JA...jag vägrar fortfarande säga UMAS av precis samma anledning som jag säger: Simhallsbadet istället för Aqva Kul, det bara är så...jag är från Malmö och säger vad fan jag vill).

Frågan är vad som händer härnäst i det malmöitiska mytbygget. Kommer vi att skicka elever från S:t Petris gymnasieskola till "Vi i femman" för att se dom få storstryk av tre 11åringar från Karlstad? Skulle det låta så här i intervjuerna efteråt?:
"I Malmö är det så coolt i skolan att man blir dummare och dummare i huvudet ju äldre man blir. Man lär sig typ INGENTING och glömmer det man lärt sig innan, typ. SÅ coolt är det att gå i skolan i Malmö!"

Eller kommer McDonalds köra ett antikoncept i malmöitisk anda?
Kommer det att låta så här när bossen på McDonalds/Gustav Adolfs torg svarar på frågan varför gästerna blir HUNGRIGARE och mer deprimerade av att gå på restaurang:
"Du måste fatta att du är i MALMÖ, på typ GUSTAV. Här är det så coolt att du gör av med mer energi på att plocka av pappret från burgaren än det du får i dig. Så fucking MALMÖ liksom....OCH....leksakerna i Happy Mealen (heter det så i pluralis?) är så tråkiga att vi numera skickar med antidepressiva medel i dom små husen. SÅ ledsna blir barnen när dom får leksaker i Malmö..."

Sensmoral:

"Kom inte hit och kom!"

Utslagna människor mer djur än människoliknande?

Utanför ICA-Malmborgs i Limhamn stod en hemlös man och försökte utöka sortimentet av prylar han sålde. Han ville inte enbart erbjuda Aluma och hade så här i jultider på egen hand knåpat ihop lite julpyssel. På små frigolitbitar hade han limmat fast granbarr, eller kanske det var TALLbarr? Jag vet inte vilket det var ärligt talat och tala sanning bör man ju, särskilt ett par veckor innan jul. Annars får man inga julklappar. Det har min mamma sagt och hon talar alltid sanning, oavsett tid på året. I alla fall hade mannen knåpat ihop ett embryo till en julprydnad. Måhända en simpel sådan, men dock ett härligt initiativ till att dryga ut kassan.

Förstår nu också vad begreppet; tvåkomponentslim, innebär ur ett vardagsrealistiskt perspektiv. Givetvis betyder det att man både kan lukta på limmet samtidigt som man kan använda det för att fästa tex. ett granbarr på en frigolitbit. Att fästa och ha fest samtidigt, och blir det riktigt festligt, kanske man tom. blir känslomässigt fäst vid någon annan. Som ett hardcorekinderägg för mindre bemedlade. Fast det händer kanske bara i sagorna, att människor blir fästa vid varandra, när dom fäster en sak på en annan?

Det är ingen fördom utan ett faktum, att det i (inte PÅ...) Limhamn vimlar av arroganta överklasskärringar och lika självgoda som spydiga narcissister till gubbjävlar. Klasskrocken blev total när den hemlöse mannen frontade en överklasskärring och ställde den lågmälda frågan:

"Julprydnader....köp julprydnader?"

Överklassöket till spöke, spände sin trötta blick i den ännu tröttare mannen utan hem och pöste ur sig en fråga hon redan visste svaret på. Varför hon ställde en fråga hon redan visste svaret på vet jag faktiskt inte. Förmodligen är det en teknik att använda sig av för att visa sin överlägsenhet. Att fråga något man redan vet, för att visa att man vet något utan att behöva fråga. Ett slags "bra dräng reder sig självresonemang öveklassstyle". Jag VET...och behöver inte fråga någon annan. Men jag gör det för att jag KAN och för att jag vill, inte för att jag behöver, bara så du vet din plats och hur det ligger till.

Oavsett vilka de bakomliggande klassfrågorna var, svarade hon inte utan ställde en för henne högst relevant motfråga.Ur munnen pös följande bokstavskombination, med skorrande akademiska r, som hade gjort självaste Mikael Wiehe tallbarsgrön av avund:

"Känner vi varandra?"

Jag stannade upp och plötsligt kändes verkligheten overklig. Är den blåblodiga tanten allvarlig? Är hon osäker på om hon och den hemlöse mannen verkligen känner varandra? Har hon inte bättre koll på sitt sociala nätverk? Ser den t-spritsstinkande mannen ut att tillhöra Rotarys Limhamnsavdelning? Varför säljer inte Statoil t-sprit med glögg och saffransdoft i juletider? Hade det i så fall gått att sila drickan genom en lussebulle? Så många frågor....men jag vågade inte ställa en endaste fråga till det pälsprydda överklassmonstret. Förmodligen hade hon kontrat med en motfråga och slentrianmässigt pyst ur sig ett Wieheistiskt skorrande:

"Känner vi varandra?"

Och det vill jag ju inte...jag vill ju inte att folk ens skall misstänka, att jag umgås med dylika människor....därför tiger jag.....

Sensmoral:

"Tala är silver, tiga är guld, åtminstone i Limhamn."

Danskor, Dans skor eller Dans kor?

OBS! Danskan och kon på bilden har inget med texten att göra. De skall enbart betraktas som symboler för en ko och en danska....tyvärr ville Dans skor ej vara med på bild...

"Sätt på danskor!" Trodde jag min vän sa när han de facto bad mig sätta på mig mina DANSskor, de skor jag använder när jag går på lokal. Inte konstigt jag missförstod honom eftersom jag är i så total avsaknad av taktkänsla (dock icke SOCIAL sådan...)att det finns stelopererade Vietnamveteraner som bör betraktas som mer dansanta än mig, om än de vore rullstolsbundna. Inte alls underligt att HAN tittade snett på mig när jag återkom med två tjejer som hette Grete (som såg ut som danskan på bilden...) och Margerete, med ett leende om än ett lika ansträngt som tveksamt sådant, på mina läppar.

Danskorna å andra sidan hade inga leenden alls på sina läppar. Deras anlete andades mer frågetecken, eller spörsmålstecken, om man säger så. Så när vi insåg att jag missuppfattat fraseringen i min väns: dansskor, uppstod en kollektiv känsla av iskall pinsamhet, stämningen gick att ta på(det gick även att ta på Grete, men det ville ingen). Dels för att jag är allt för blyg för att sätta på på kommando men även för att det känns genant att se ut som någon som har ett par dansskor i sin garderob.

Hade jag haft ett par dansskor i garderoben hade det dessutom varit troligt att jag hade behövt komma ut ur densamma. Inte för att jag är homofob, inte alls, men hela situationen kändes absurd. Det enda som var uppenbart var att jag förstod att det inte var Dans skor jag skulle sätta på mig. Dom är ju hans och inte mina och därför kan man inte säga att jag skall sätta på mig mina skor eftersom de är någon annans. Absolut absurt alltså. För övrigt ett tänkbart namn på soundtracket till en eventuell film på temat. Hade han bett mig sätta på mig Hans skor hade det varit en annan så kallad femma (VAR kommer det uttrycket ifrån förresten...ANNAN femma...). Hans skor skulle kunna passa mig, rent storleksmässigt. Men den teorin är så otippad att jag inte ens lekt med tanken.

Eftersom jag är djurvän tänkte jag inte heller tanken att han sa:
"Sätt på Dans kor!"
Dan bor på Möllan, och även om det finns gott om djur där har jag aldrig sett en ko i kvarteren. Alltså, en absurd tanke...

Så fel det kan bli. När man hör det man VILL höra och inte det som sägs.

Ungefär samma fenomen uppstod när jag blev beskylld för att vara avVISANDE. Själv ser jag mig som en kille som är avISANDE, eftersom jag anser mig vara en varm människa. Liiite överskattar jag kanske min elementariska (heter det så om man tror sig vara utrustad med ett elements värmande egenskaper?)förmåga. Det är kanske så att jag inte får hjärtan att smälta, men avfrostande egenskaper tycker jag att jag har. Ibland får jag frågan av kinesiska turister på stan som undrar var Optimistorkestern är. När jag förklarar vägen och visar riktningen med hela armen mot Södergatan, pekar dom med sina sneda fingrar på mig och utbrister i canon på kantonesiska:

"A...visande kille!"

Intressant kuriosa i sammanhanget är att om jag hetat Erik och kallats för Kirre, hade dom låtit likadant, eftersom r på kinarestaurangkantonesiska blir: Kille. Har aldrig stannat upp och reflekterat över det faktumet nu när jag tänker efter...och nu när jag tänker efter, förstår jag varför jag aldrig tänkt...efter.

AVvisande....JAG!? Som hellre tar till mig och tom. värmer, än avvisar...det var det värsta. Men inte värre än den känslan jag fick i magen när jag förväxlade Grete och Margerete med ett par skor och en ko i ett amoröst sammanhang. Snacka om förväxling, även om Grete uppvisade vissa likheter med kon ifråga....

Sensmoral:
"Hör vad som sägs, hör inte det du hoppas på. Då kan tom. kor förväxlas med danskor och Dans skor. SÅ snett kan det gå, att fel sätts på! (gammalt malmöitiskt/baldakinskt orspråk)"

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, men inte i Malmö...

Är ingen vän av klyschor som:
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder."
"Som man bäddar får man ligga."
Osv osv...klyschförrådet är bottenlöst vad det gäller dylika direkt provocerande uttryck.
MEN....efter att ha läst hur kriminella behandlas i Malmöhäktet är jag benägen att revidera min syn på klyschor.

Det har visat sig att häktespersonal i Malmö har stulit ur det kassaskåp där de intagnas(ursäkta att jag använde uttrycket "kriminella" tidigare...)pengar förvaras.

- Vi har gjort en polisanmälan eftersom vi tror att det har försvunnit pengar. Nu pågår en polisutredning. Därför forskar vi inte själva i det just nu, säger Anne Marie Dahlgren, informationschef vid kriminalvården.

Vad är det hon säger, denna paradoxens drottning. (Paradox per definition: en diskrepans/oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar.)
Vi TROR att det har försvunnit pengar....men vi forskar inte i det själva? Om inte polisen skall forska i det, vem skall då forska i det? Ahmed i falafelkiosken eller Tore i tobaksaffären? Har inte dom nog med problem att brottas med i form av felfriterade falafelbullar och rökskadade cigariller?

I princip kan tjuvar alltså rycka en handväska för att minuter senare häktas och DÄR, i häktets trygga vrå, bli bestulna på de pengar de ärligt själva arbetat ihop (läs STULIT...ihop). Känns det inte aktuellt att använda nötskalsretoriken och säga:
"Detta är Malmö i ett nötskal."
Inte ens de som övervakar att lagarna följs kan hålla sin kleptomanklåda stången. I Malmö går inte tjuvarna säkra, inte ens i häktet. Direkt läge att använda en annan språklig härdsmälta, nämligen; särskrivningen. Dags att byta ordet kassaskåp mot kassa skåp. För visst är det kasst att stoppa pengar i ett vad man tror är ett säkert skåp, för att senare upptäcka att pengarna inte alls förvarades säkert. Kasst skåp per definition alltså. Inte säkert alls, direkt O...säkert faktiskt.

Kan dock inte tycka synd om tjuvarna eftersom dom med öppna ögon gett sig in i leken och känner spelreglerna. Ungefär som att spela en fotbollsmatch och tjura för att motståndarna vinner matchen pga fler gjorda mål. Kanske ingen bra liknelse eftersom jag inte kan räkna alla tappade sugar som ligger i Pildammsparken. Sugar jag tappat på vägen hem från Stadion när jag tyckt världen varit orättvis som berövat laget i mitt hjärta den seger jag tyckt dom förtjänat. Men det är en så kallad "annan historia" och jag är inte alls säker på att den hör hemma här. DEN historien kräver en egen blog om alla oförätter jag utsatts för skall redas ut.

Det enda jag är säker på är att i Malmö går inte ens tjuvarna säkra, inte ens i häktet. Å andra sidan får dom det dom förtjänar och blir samtidigt behandlade så som dom behandlar andra "Malmöstyle".

Sensmoral:
Vill du bli behandlad väl, behandla inte andra så som du själv vill bli behandlad, åtminstone inte i Malmö.

Tvättstugekravaller i Bjärred filmatiseras i TV3!

Läste en intressant artikel i dagens "Sydsvenska". Tvättstugerelaterade brott har kartlagts och det resulterade i en tidningsartikel. Intressant prioritering det där. Undrar hur dom tänkte...
"Ah, blattarna kan ändå inte läsa, och de få som kan, köper inte tidningen, dom snor den säkert i samband med att dom slentrianmisshandlar tidningsbudet. Totalt onödigt att skriva om hedersrelaterat våld alltså, who the fuck cares? Vi kör på tvättstugescoopet!"

Jag säger inte att det lät så, men det KAN ha låtit så på redaktionen. Något i den stilen måste i alla fall ha motiverat nästan två helsidor om samhällsfaran av ludd i torktumlaren.

Ett par exempel:

Augusti 2008:
Fullt slagsmål i en tvättstuga vid Möllevången efter det att en hyresgäst tagit våt tvätt ur en torktumlare. Huruvida luddet satt kvar i filtret framgår inte av polisutredningen. Vet inte om CSI kopplades in och om DNA fiskades upp från torktummelfiltret och en halv stadsdel spärrades av för att säkra fotspår efter flipflops i trapphusen. Det framgick INTE av utredningen.

December 2007:
En kvinna i Bjärred blir av med sina strumpor (inget ont om dyslektiker och verbalt handikappade människor, men journalistyrket är kanske inte det optimala för just den kategorin...) SINA strumpor....hade hon bara ETT par? Satt dom i så fall kvar på fötterna när dom tvättades? Det borde dom gjort eftersom brottet skedde i December, då har väl alla strumpor på fötterna, även Bjärredsborna? Vilka gigantiska tvättmaskiner dom måste ha i Bjärred! I Vellinge skryter man och kommunicerar på skyltar vid kommungränsen; "Här är friheten större". Dags för Bjärredspolitikerna att utveckla konceptet och producera skyltar med texten: "Här är tvättmaskinerna större, så stora att du kan tvätta strumporna UTAN att ta av dom från fötterna"
I ALLA FALL....blev kvinnan utsatt för ett dubbelt övergrepp. Den okände gärningsmannen hade DESSUTOM...håll i er....skruvat upp temperaturen från 40 till 90 grader! Snacka om att bli utsatt för övergrepp! Snacka om I-landskriminalitet....

Det ryktas att fallet skall tas upp i TV3s "Efterlyst". Där spelas olösta fall upp av mer eller mindre begåvade skådespelare. Jag hade personligen gärna sett Thorsten Flinck i rollen som tvättstugemarodör och varför inte Kristina Lugn som brottsoffer. Fast....kanske ändå inte...vill helst slippa se kvinnan som gav den tunga sömntabletten ett ansikte, naken tumlandes omkring i en tvättmaskin endast iklädd ett par strumpor. Dessutom kan jag bara drömma mardrömmar om vad hennes hår hade ställt till med i brunnsfiltret. INTRESSANT idé, men ändå INTE... Vid närmre eftertanke är det ingen bra idé alls faktiskt. Jag tror att Hasse Aro håller med mig. Hans (hans som är Hasses RIKTIGA namn..vilket kusligt boktavssammanträffande...) image hade spruckit direkt...
Ingen av kvinna född man hade kunnat hålla ihop konceptet efter att ha sett en ångestfylld Flinck fibbla med temperaturväljaren. Inte ens Hasse hade behållt lugnet (Lugn....Kristinas efternamn...det här börjar lukta konspiration...för många bokstavssammanträffande...)efter att ha tvingats titta på en skogstokig Thorsten som kränger av ett par blöta strumpor från Kristina Lugns fötter medan hon släpigt och trött som bara hon kan, flämtar ur sig ett; "Hjääälp.....HJÄÄÄÄÄÄLP". Efter att ha lyssnat på den rösten, som kan reta liv i lik hade inget längre varit sig likt (LIKT...as in LIK...det ÄR en bokstavskonspiration...). Inte ens Hasse Aros image hade varit sig lik. Inte ens HANS....

Sensmoral:
"Vill du undvika problem i livet skall du ta av strumporna från dina fötter innan du stoppar in dom i tvättmaskinen. Det är ingen garanti för att du skall slippa SAMTLIGA problem i livet, men en bra början."

Pacman for president!

Whåtts the motherfucking deal? Så hade Timbuktu kanske uttryckt sig över det faktum att svenska företag sponsrar McCains presidentkampanj. Eller: Vad är det som är så fucking konstigt, för att tala REN svenska...

Okej, Astra Zeneca har slantat in 19 MILJONER i valkampanjen, (den största delen går till republikanerna).

Det är mycket pengar, det är en j-a massa pengar! Även om man inte erkänner är det givetvis ett beslut taget av "businesskäl". Stoppar man in något i ena ändan brukar det komma ut något i andra....ändan. 19 miljoner omräknat i tex. smärtstillande medel typ Alvedon blir ca. 12 miljoner piller, många piller blir det...PALLVIS med piller.

Kommer McCain (eller Insane McCain som han kallas) till makten har han sagt att sjukvården under INGA omständigheter får finansieras av staten.

Pengarna får plockas "elsewhere". Alla som har mer än mellanstadienivå på sina mattekunskaper kan då räkna ut att om inte staten bekostar cirkusen, eftersom dom inte har pengar i sin budget, kommer den som HAR pengar att finansiera kalaset (eller eländet..eftersom sjukdom per definition är mer elände än kalas liksom....precis som USAs sjukvårdspolitik).

Alla känner även till den gamla klassiska sanningen:
"Lika barn leka bäst i allmänhet och rika barn i synnerhet".

Med andra ord, det är inte helt fel att vara kompis med dom som bestämmer över sjukvården i ett land där kapitalet styr. Är ni med?

Kan man dessutom som Astra Zeneca plocka fram läkemedel mot exempelvis magsår som kortar ner vårdtiden, ligger man hyfsat till för att få krängt sina piller. Som av en tillfällighet har Astra forskat fram Nexium, ett läkemedel som drastiskt minskar tiden för efterbehandling av magsår.

Hmm....vilken kategori människor är överrepresenterade i DEN statistiken? KAN....jag säger KAN...det vara rika människor?

Problemet för Astra är att man inte får skänka pengar till politiska kampanjer. Men i ett land där allt går att köpa för pengar är det inget problem. Det är bara att starta en PAC (Political Action Committe) då kan styrelsen skänka pengar till sin PAC, som i sin tur med guds och presidentens välsignelse kan skänka sina 19 miljoner till politiken utan att dom EGENTLIGEN får göra det. Moral rimmar både på anal och banal, som på ren svenska skulle kunna bli: Skitdumt....

På så vis kan ett svenskt företag via sin PAC, vara med och påverka vem som blir president i ett land där de privata kapitalet styr sjukvården. På så vis kan man i förlängningen styra över sin Pacman i vita huset. I ryggdunkarnas förlovade land är det givetvis guld värt, att vara lierad med den som styr, GULD värt...

För du spaken åt vänster springer han åt vänster osv osv....

Sensmoral:

"Har du 12 miljoner brustabletter liggande i badrumsskåpet kan du köpa vad du vill. Tex. kan du få en alldeles egen Pacman i vita huset som springer dit du vill bara du styr honom rätt."

FR David, en förytligare av stora mått....

FR David visste förmodligen inte vad han pratade om, men det han sa, och framförallt HUR han sa det, fick mig att fundera. Vad det gör mig till eftersom det tog ca. 20 år att se det geniala i det banala i hans text och uttrycksteknik, vet jag inte. Måhända per definition gör det mig till allt annat än "Vi i femmanmaterial", men ärligt talat, I could´nt care less. Jag har aldrig påstått mig vara något jag inte är, åtminstone inte efter det att jag gjorde min självinventering. Vilket inte gör mig till en lögnare men ändå inte en sanningssägare. Att inte tala sanning är inte att ljuga, men inte heller att berättta allt. Det är bara en aktiv metod att skapa ett ur ett moraliskt perspektiv anständigt sätt att förhålla sig till det som är svårt att säga. Att inte ljuga, att inte heller tala sanning, men att samtidigt säga något, även de stunder när meningarna inte kommer sprutande ur hjärnan på ett intelligent och välformulerat vis.

Att säga något, att använda bokstäver om än på ett primitivt vis. Words a´la FR David på 80talet...

Oavsett vilket;

"Words....don´t come easy...to ME...dont´come easy to me...how can I find a way...to make you see....I love you....words don´t come easy....to ME..."

Så sa han, David (klicka HÄR om du vill lyssna på kulturinlsaget). Att en onehitwonderartis från 80talet skulle få mig att förstå hur jag skall förhålla mig till mitt uttryckssätt hade jag ingen aning om för 20 år sedan. Å andra sidan har det hänt en hel del den senaste tiden som jag inte hade en aning om för 20 år sedan. Då låg fokus på nuet i allra högsta grad.

Förytligare. Någon som aktivt gör motsatsen till att fördjupa. Någon som undviker det djuplodande men samtidigt har något att säga utan att vara högtravande.

Sensmoral:

"Det viktiga är inte alltid vad du har att säga och HUR du säger det. Det viktiga är ATT du säger det."

Tomten blåst på sin post,i DUBBEL bemärkelse...

Säga vad man vill om Sarah Palin. Men republikanernas vicepresidentkandidat har i många avseenden satt färg på valkarusellen i USA. Gift med en eskimå, vice Miss Alaska i sin ungdom (vilket måste anses som meriterande eftersom hon redan har en vicefunktion i sitt CV) och även hängiven abortmotståndare på talibannivå. Att hon födde det barn man på förhand visste hade Downs syndrom visar ändå på gott omdöme och ger en tankeställare åt de som funderar på att abortera foster med handikapp av ena eller andra slaget. Hennes 17åriga dotter är gravid och abort var inte ens att tänka på, trots att dottern mer är barn än vuxen, kan JAG tycka. Dock ett konsekvent handlande och inte enbart ett akademiskt förhållningssätt som ger cred i ett land där elitismen sprider ut sig mer och mer.

Men....det är inte RUMBA, hade Tony Irving i "Let´s dance" sagt. Nu är jag vare sig homosexuell fd. elitdansare slash dansdomare i TV4 (varför SKREV jag slash när jag kunde SKRIVA: / ...slash är något man SÄGER för att man inte kan säga: /, märkligt...). Upp på spåret igen...

MEN....hon har lite på minuskontot också.

* Att ha deltagit i en häxutdrivningsprocess kanske känns mer 1500tal än 2000tal? Å andra sidan är republikanerna i ett politiskt/medmänskligt perspektiv mer 15ootal än 2000tal, så konsekvent är Sarah i alla fall.

* De 1.1 miljoner hon spenderat på styling i vicepresidentkampanjen för egen och familjens del får Mona Sahlins Tobleronemissbruk att framstå som en bagatell i sammanhanget.

* En liberal syn på det här med reseräkningar gjorde att hon cashade in motsvarande 112 000:- i ersättning. En granskning av ärendet avslöjade att hon spenderat den tiden med familjen och INTE jobbat. Vad är väl en bal på slottet sa Askungen. Vad är väl ett Toblerone på Konsum, kan Mona Sahlin säga om man jämför henne med Sarah Palin.

* Det ryktas att hon har nära band till: "The Alaskan independence party". En amerikansk motsvarighet till Skånepartiet. Ultrakonservativt och med en vision om att Alaska skall bryta sig ur den amerikanske federationen och bli självständigt. Calle Herslow with an american twist.

Lite att jobba på Sarah. Men går allt som elaka tungor siar, kan allting lösa sig på ett smidigt sätt. McCain blir om han vinner valet tidernas äldsta president med sina 72 år på nacken. Inte helt onaturligt att man trillar av pinnen pga det ena eller andra i den åldern...

Själv ser jag ett ur Hänt i veckanperspektiv smaskigt scenario. Ett "Lewinskydrama" i Vita huset gånger 10. På firmans julfest hamnar en av glögg helpackad president McCain utklädd till tomte i ovala (höll på att säga ANala, men det är ett annat scenario) med sin Vicepresident. Vilken av glögg drogad 72åring kan motstå en fd. skönhetsmiss stylad för över miljonen? Nej just det. Och vilken helpackad 72taggare överlever en tur i sänghalmen med en kvinna som ser att det enda som står mellan henne och en plats i historien som den första kvinnliga och häxutdrivande presidenten i historien, är en hjärtattack? Resten kan ni räkna ut själv. Min blygsamma sida hindrar mig från att gå in i detalj, men jag tror att Sarah hade varit beredd att göra ett och annat för att få planen att gå i lås.

Dessutom hade det varit oerhört bildmässigt att se fotot i tidningen av presidenten i tomtekostym och med nerknäppt gylf bäras in i en ambulans. Även om hans sluddrande; "ho ho ho" och sista suckande inte hade hörts hade det nog varit effektfullt ändå.

Vad hade rubriken till den bilden blivit? Förmodligen något med Lewinskyanspelning som:

"Santa claus blown of his post....."

Sensmoral:

"Var försiktig när du gå på firmans julfester, det kan bli det sista du gör innan du bärs in i ambulansen för den sista färden."

Mjukglass serverad med pommes frites, endast i Malmö, endast i Malmö...

OBS! Sigmund Freud och mjukglassen på bilden har inget med innehållet i texten att göra. Det är bara en symbol för att mjukglass kan dyka upp i de mest otippade sammanhang.

***************************************************************

Mitt nyrenoverade jag unnar sig sällan ett besök på Burker King. Det har visat sig vara ett vinnande koncept, åtminstone om jag frågar vågen och mitt numera anständiga BMI. Förresten har jag svårt att köpa varför den amerikanska kedjan valt att inte försvenska sitt namn till Birger Kung. På så sätt hade man kunnat behålla både logotypen, den rojalistiska touchen och samtidigt visat ett integrationspolitiskt engagemang, men nej...Burger King skall det heta och inget annat....Men muslimerna på Rosengård får inte ha paraboler på sina balkonger utan att beskyllas för att vara integrationsfientliga. Då är dom förändringsobenägna och alienerade! Därmed har jag redan tappat den röda tråd jag en gång tyckte mig ha, men det var länge sedan, flera meningar sedan faktiskt...försöker plocka upp den....

Jag gick fram till kassan och beställde följande "custom made burgers":

- "Minus gurka samt extra allt" på whoppern till min vän och "plus pommes frites, INUTI hamburgaren" på MIN burgare. Inte för att jag ville ha det på det viset. Mer för att jag kände mig på ett allmänt krångligt humör och att det kändes som ett lagom mått av civil olydnad som inte skulle leda till något längre fängelsestraff om jag satte mig på tvären. Vad killen längst bak i kön tyckte glömde jag i min iver att fråga.

Med gravallvarlig min tittade killen i kassan på mig. Belysningen i lokalen dämpades, som i en MTVvideo i gangsta´stil började det pysa ånga ur fritösen samtidigt som grabben började rappa i värsta nödrimsstyle:

"Sho brorsan hej, mister, mitt namn är HASSAN

står här på BK och jåbbar i KASSAN
Vid fritösen därborta står Göran och hans polare BÄÄNGT

dom är här när det är öppet, men inte när det är STÄÄNGT".

Nej, det gjorde han inte, men bloginlägget hade blivit f-n så mycket roligare om han hade gjort det....tillbaka till verkligheten.

Killen tittade på mig med vattniga ögon och klämde ur sig ett andefattigt, nästan viskande på gränsen till pysande:

"Tyvärr det går inte, man måste beställa pommes fritesen sidan om."

Jag undrade vad det för snäv syn på produkter från växtriket dom hade och frågade om det var hans egen åsikt eller om det var en företagspolicy. Pommes frites är detsamma som potatis, som är en slags grönsak, lika väl som gurka är det. Kan man välja bort gurkan borde man kunna lägga till potatisen. Det säger väl sig självt? Det här luktar grönsaksdiskriminering lång väg. En potatis är lika mycket värd som en gurka, åtminstone i min värld? Även om det inte är en vanlig kombination borde den respekteras.

Då kommer den totalt otippade kommentaren från killen...

"Jag gillar pommes frites I hamburgaren. Det är också gott att doppa pommes frites i mjukglass. Har du provat?"

Chockad av den absurda vändningen i debatten fick jag bara ur mig ett föga fantasifullt:

"Nähh...".

Sedan hällde han upp en klick mjukglass på ett bägarlock och gav mig en påse pommes frites. Jag greppade försiktigt en pommes frites mellan tummen och pekfingret och doppade den (pommes fritesen...) i den mjuka glassen för att sedan stoppa in densamma munnen....

"Känn hur det salta möter det söta!" Sa killen....som inte hette Hassan...

Och det gjorde jag, kände hur den salta och varma pommes fritesen kolliderade först med den söta och kalla glassen för att sedan via en saltomortal kraschlanda på mina smaklökar, som FORTFARANDE stirrar konfunderat på varandra i ovisshet om vad det var som egentligen hände.

Fullständigt galet, men faktiskt sant, idag blev jag bjuden på pommes frites och mjukglass! Det var faktiskt inte så dumt.....salt möter sött....kallt möter varmt....poetry in motion a´la Burger King i Malmö, endast i Malmö...

Sensmoral:

"Ställer du otippade frågor får du uppleva otippade saker. Våga fråga!"

Svårt skadad....

"Ett å ett e två, två å två e fyra, lönerna dom e låga, men varorna e dyra. Ská dé va´så svårt att fatta, att de e falsk matematik."

Där har du ETT perspektiv att betrakta begreppet; svårt ur. Peps Persson sjöng om vad han anser vara svårt. Skall det vara så svårt att förstå den mest grundläggande logik som att ett och ett blir två? Ja, det kan man undra....vad som är svårt för den ene är lätt för den andre, det är så det är. En filosofi som kan appliceras i de flesta sammanhang. Det som är lätt för den ene är svårt för den andre.

En annan syn på vad som är svårt, beskrevs i Expressen för ett par veckor sedan. Krister "Kicken" Lundqvist, trummis i kvasimetalgruppen: "The Poodles", föll under konståkningsträningen inför "Stars on ice" och skadade sig SVÅRT! Pudellookaliken "Kicken", hör och häpna, fick en SPRICKA, i handleden. Snacka om SVÅR skada. Så här grät "Kicken" ut i Expressen:

"- Jag är tuff, men visst fasen gjorde det rejält ont och så satt man där och kände: "Vad är det frågan om egentligen? Men som sagt, jag är hård."

Tydligen inte lika hård som isen "Kicken", eftersom du är så mesig att du lipar ut i en kvällstidning för att du stukat handen. Vad händer den dagen du slår dig på pekfingret med en av dina trumpinnar eller klämmer luggen mellan två cymbaler? Snackar vi livshotande tillstånd då?

En annan dimension av ordet svårt, som lightrockers till konståkare förmodligen inte sett röken av, speglas i en artikel i Sydsvenskan. En man sköts med fem skott och blev svårt skadad. Frågar du honom vad som är en svår skada, tror jag INTE han anser att en spricka i handleden är att betrakta som en svår skada...

Själv har jag en annan syn på vad som är svårt. Relationsbyggande, DET är svårt. Förbannat svårt, så svårt att jag inte finner ord för att beskriva det. Trots att jag har alla hönsen hemma och samtliga bokstäver på tangentbordet tillgängliga, får jag inte ihop det. Det är för svårt helt enkelt.

Att bygga en rymdraket måste vara enklare än att bygga en relation som jag ser det.

Trots att jag vare sig har trillat på is eller blivit skjuten med fem skott på nära håll är jag per definition skadad. Så skadad att jag inte kan göra mig förstådd i en relation eller ens ingressen till en. Ingen annan skall lastas för mina misslyckande mer än jag själv, eftersom det är i MIN dna-stege den relationsbyggande genen är svårt skadad.

Skönt att inte falla i självömkande koma som reaktion på en motgång, för det gör jag inte längre. DEN snårfyllda stigen, som oundvikligen leder till en känslomässig återvändsgränd, vandrar endast patetiska och bittra individer på. Det gänget har jag lämnat bakom mig eftersom jag valt en annan, mer framkomlig väg att ta mig fram på.

Jag vet att var och en måste ta ansvar för sitt eget liv. Mer konstruktiva reaktioner än självömkan är att föredra tycker jag. Det är bara att det att jag inte kommit till insikt vad det gäller relationsproblematiken, ÄN. Men jag jobbar på det. Iskalla killen, full av mänsklig värme var det någon som sjöng, by the way. Med risk för att bli tjatig säger jag det igen: Det ena utesluter inte det andra och det kinesiska tecknet för kris är detsamma som för förändring. Känns tryggt i detta röriga resonemang och ur kaos kommer ordning, så är det med den saken.

Men Mats....ská dé vá så svårt att fatta? Hade Peps kanske frågat mig om vi diskuterat saken. Jag hade förstått hans undran och ställt samma fråga till mig själv.

SKÀ DÈ VÀ SÅ SVÅRT ATT FATTA?

Sensmoral:

"Ja, det ÄR svårt att fatta. JÄVLIGT svårt att fatta. Så bli inte förvånad när du inte förstår varför ett och ett inte alltid blir två trots att du räknat ut att det BORDE bli det. Bli INTE förvånad. "

Marilyn eller Mel? Det är frågan....

Ja. Det är frågan. Vem är jag mest lik? Enligt sajten; http://www.myheritage.com/ är det de två kändisar jag liknar mest. Det funkar så att man laddar upp en bild på sig själv. Ett program läser av ansiktets struktur. Sedan körs det i en databas och matchas mot tusentals kända ansikten. Det visade sig att jag till 63% matchar Marilyn Mansons nuna och till 56% liknar Mel Gibson i ansiktet. Jag som tvivlade på det stora i Internet, har nu förstått att det är ett seriöst fenomen. Klart att Mel och jag är lika, om inte som bär, så i alla fall till 56%. Det kalllar jag vetenskapliga bevis!

Vet inte vilket som är mest smickrande egentligen. Marilyn är trots allt en karismatisk figur som sitt yttre till trots ändå verkar ha en klok sida.
Efter "Columbinemassakern" där två killar mördade 12 elever och en lärare fick Marilyn Manson kritik. De två mördarna hade Marilyn som idol. Hur han om än delvis, kan lastas för massakern vet man förmodligen endast i USA. JAG vet i alla fall inte. Michael Moore som gjorde en film om tragedin intervjuade Manson och så här lät det:

Michael Moore: "Om du fick säga något till mördarna samma dag som massakren, vad skulle du säga till dem?"

Marilyn Manson: "Jag skulle inte säga något till dem, istället så skulle jag lyssna på dem för det var det ingen som gjorde."

Så enkelt det kan vara att ta död på fördomar. EN mening från honom ändrade åtminstone min syn på Marilyn Manson. Att vi dessutom, åtminstone enligt My Heritage, är dubbelgångare tar jag därmed som en komplimang.

Den andra personen jag påstås likna heter Mel Gibson, allt enligt en tvärvetenskaplig undersökning (vill jag understryka....). Närmre presentation är överflödig. Han är framförallt känd som sexsymbol och skådespelare i historiska kulturinslag som "Mad Max" och "Dödligt vapen 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9" (en Dödligt vapen 10 sägs planeras där Mel Gibson med permobil jagar pensionärer som förfalskar bingobrickor i södra Los Angeles). Men Mel är även en hängiven kristen tillhörande falangen; "Sedevacantisterna". En gren som anser att påven inte följer den rätta läran, bla för att mässan inte längre hålls på latin.

Frågan är vem jag helst vill identifiera mig med? En hårdsminkad satanist eller en sexig sedevacantist? Förutom att de två typerna rimmar har de föga gemensamt. Faktum är de har lika lite gemensamt som de har med mig. Den vetenskapliga metoden till trots är jag de facto inte så lik det jag sägs vara lik alltså. Så nästa gång ni ser mig. Tänk på att jag inte är det jag ser ut att vara.

Sensmoral:

"Ibland är inte saker det de ser ut att vara. Tex är ibland inte ens en Mats en Mats. Han kan lika gärna vara en sedevacantist eller satanist."

Prussiluskan på crack.....

Finner inga ord för det jag tänker, tappade tråden fullständigt. Blev så fascinerad när jag såg bilden att jag totalt tappade greppet om både saga och verklighet. Tanten på bilden heter Anna Piaggi och är skribent på den välrenomerade modetidningen Vogue. Alltså expert vad som är "hot or not". Så här ser hon ut när hon gjort sig extra fin.

Hade Prussiluskan i Pippi Långstrump gått på crack hade hon förmodligen sett ut så där. Trots de 3000 klänningarna i garderoben lyckades Anna Piaggi inte få till det bättre.

Sensmoral:

"Dont´do drugs...."

Don Quijote de la Malmö, det är jag det...

Idag var jag på Hemköp och handlade. När jag kom till kassorna drabbades jag av den vanliga panikångesten som oundvikligen sköljer över mig i finalen av shoppingen, ALLTID gör den det...

Har en fantastisk förmåga att landa i den kö som går långsammast och är mest strulig. Är det en kassarulle som skall bytas, ett kontokort som strular, en streckkod som saknas på en burk inlagda gurkor eller en pensionär som hamnar i en ändlös diskussion med kassörskan huruvida kupongen på pressylta är giltig eller ej, är det något mankemang av den typen, så sker det obönhörligen i den kassan JAG står i. Det slår aldrig fel.

Så om ni ser mig i en kö, välj en annan...kö alltså....

Lika säkert som att pantflaskmaskinen alltid strular när jag skall panta flaskor är det. Den problematiken har jag kommit förbi genom att be mina barn panta flaskorna, så enkelt var det att lösa den komplotten.

Men ködilemmat är en för mig olöslig konspiration som plågat mig så länge jag kan minnas. Jag är helt övertygad om att Hemköps ledningsgrupp bedriver en konspiration mot mig. På något vis skapar dom alltid någon form av kaos i den kö där jag står. Dom vill mig helt enkelt illa.

Likt en Don Quijote i shoppingtappning kommer jag för evigt att slåss mot min köproblematik. Det känns som ett oövervinnerligt dilemma, så kanske det är dags för mig att kapitulera inför faktum? Nåväl...

Idag hände dock något som skänkte hopp. När jag stod i kassan och la upp alla mina två varor på bandet skedde det. Ett par kvinnohänder la, samtidigt som mig, en avdelare mellan våra två portioner av varor. Två människor, en tanke. Jag som levt i tron att det alltid är JAG som skall avskilja mina varor från kunden bakom mig. Jag som trott att jag var ensam om att tänka på min nästa.

Men nu blev jag övertrumfad..... Sedan började händerna placera varorna på bandet, konsekvent landade dom med streckkoderna vända åt rätt håll. För mig var det den ultimata bekräftelsen på att ödet log åt mig och serverade kvinnan i mitt liv, om inte på ett fat, så i alla fall på ett rullband på Hemköp. Streckkoden åt rätt håll....två människor...en tanke....äkta kärlek...två människor av olika kön som insett essensen i livet.

När jag vände mig om för att fria, såg jag rakt in i ett par lätt skelande ögon. Dom satt placerade djupt någonstans i ansiktet på en kvinna som verkade vara född runt 83.......ARTONHUNDRAåttiotre....

Ännu en gång hade Fru Fortuna spelat mig ett spratt. Först ingav hon mig hopp, för att sekunden senare brutalt och med ett hånskratt rycka undan kärleksmattan från mina fötter.

Jag borde insett det direkt, något gott kommer ALDRIG ur köandet på Hemköp. Don Quijote de la Mancha slogs mot sina väderkvarnar, a never ending story.... Jag, Don Qujite de la Malmö, är dömd till en livslång kamp mot köerna på Hemköp, a never ending story.... Dags att sluta vara så naiv och inse fakta, läge att kapitulera, hög tid att sluta hoppas.

Sensmoral:

"När du passivt står och väntar kommer det aldrig något gott ur situationen."

"The busdriver from Balkan", en malmöitisk och multietnisk Batman......

Idag kändes det återigen som att jag agerade statist under en filminspelning. Scenen spelades in på "Fyrans" buss som går till Limhamn. Det var endast två personer som hade repliker i scenen, vi andra var tysta åskådare, som statister är, och bevittnade stumt det dramatiska förloppet. De två huvudrollerna spelades av:

1. En frustrerad och stressad resenär modell; "svensk businessman" (varför nu inte en sådan klichébild åker limousine eller åtminstone taxi vet jag inte. Men det var väl just det som tillförde dynamiken och det samhällspolitiska djupet i scenen).

2. En trevlig busschaufför av balkanskt ursprung.

Detta vardagsdrama utspelades inför mina ögon (OCH öron...):
Mannen skall kliva av bussen, men har inte tryckt på "stannaknappen". Då mumlar han ohörbart, nästan viskar.....

"Jag skall av...."

Samtidigt kliver han ner ett trappsteg vid utgången i mitten av bussen.

Den balkanska busschauffören (jag vet inte om han var från Balkan, men uttrycket; Den balkanska busschauffören har en härlig språklig rytm....och han var av utländsk härkomst, så HELT osanningsenlig är inte gissningen.) Det ultimata hade varit att han även spelade balalajka samtidigt som han körde buss. Hade smakat ännu härligare i dom lingvistiska smaklökarna att säga: "Den balalajkaspelande balkanska busschauffören". Men det är så osannolikt, att scenen då hade glidit in i science-fictiongenren, och den gillar jag inte. Realism i allmänhet och vardagsrealism i synnerhet är bäst. Lagom är bäst och allra helst när det är lagom verkligt. Vad jag nu försökte säga med det....

Alltså...den balkanska busschauffören....hörde givetvis inte den mumlande mannen, varpå han följdaktligen började köra.

Då utspelar sig följande dialog:

Passageraren (skriker): "STANNA, jag sa juh STANNNNA!"
Busschauffören (i en nästan undfallande ton): "Men jag hörde ju inte dig och du behöver inte skrika...."

Passageraren: "Jag sa det i normal trevlig ton först. Men du lyssnade inte! Ni måste väl lära er att lyssna i den här stan OCKSÅ!!!!"

Därefter klev den frustrerade passageraren av bussen. Vart han tog vägen vet ingen. Det står skrivet i stjärnorna.

Sensmoralen i historien lyder:

Skall du kliva av något är det bäst att du talar om det först. Annars kommer ingen att förstå dig.

Det komiska i hela situationen var att han sa just: Du LYSSNADE inte, han sa inte: du HÖRDE inte, vilket hade varit mer korrekt och rättvist. Precis som att det var balkanens ansvar att uppfatta viskningar på 23 meters avstånd i brusande stadstrafik. Som en superhjälte i busschaufförsuniform, med hypersensitiv hörsel och svart bälte i att trycka ut biljetter på löpande band, samtidigt som han lotsar en gigantisk grön buss genom stadens alla faror. En malmöitisk, multietnisk batman,

"The busdriver from Balkan", en busschaufför i hardcoreversion.

Vad passageraren skulle vara för seriefigur vet jag inte. Vad jag vet om hans identitet är att han var utombys. Vilket bevisas av hans bittra formulering:

"Ni måste lära er att lyssna I DEN HÄR STAN OCKSÅ!"

Det skvallrar om en småstadsmentalitet jag inte känner igen i stan där JAG bor. Utlyser härmed en tävling. Skicka in ditt svar genom att klicka på "kommentarer" underst i inlägget. Du kan vinna en guidad busstur i Malmö. Var kommer mannen ifrån?

A. Eslöv.

B. Arlöv.

C. Ängelholm

D. Bara.

E. Rio De Skanör.

F. Höör.

Snylta på malmöfestivalen kan dom, men att bära sig civiliserat åt när dom åker av kommunala pengar subventionerad buss, näh...det går inte...

Och härmed har blogen blivit interaktiv! En interaktiv blog....

I den här stan OCKSÅ!