OBS! Danskan och kon på bilden har inget med texten att göra. De skall enbart betraktas som symboler för en ko och en danska....tyvärr ville Dans skor ej vara med på bild...
"Sätt på danskor!" Trodde jag min vän sa när han de facto bad mig sätta på mig mina DANSskor, de skor jag använder när jag går på lokal. Inte konstigt jag missförstod honom eftersom jag är i så total avsaknad av taktkänsla (dock icke SOCIAL sådan...)att det finns stelopererade Vietnamveteraner som bör betraktas som mer dansanta än mig, om än de vore rullstolsbundna. Inte alls underligt att HAN tittade snett på mig när jag återkom med två tjejer som hette Grete (som såg ut som danskan på bilden...) och Margerete, med ett leende om än ett lika ansträngt som tveksamt sådant, på mina läppar.
Danskorna å andra sidan hade inga leenden alls på sina läppar. Deras anlete andades mer frågetecken, eller spörsmålstecken, om man säger så. Så när vi insåg att jag missuppfattat fraseringen i min väns: dansskor, uppstod en kollektiv känsla av iskall pinsamhet, stämningen gick att ta på(det gick även att ta på Grete, men det ville ingen). Dels för att jag är allt för blyg för att sätta på på kommando men även för att det känns genant att se ut som någon som har ett par dansskor i sin garderob.
Hade jag haft ett par dansskor i garderoben hade det dessutom varit troligt att jag hade behövt komma ut ur densamma. Inte för att jag är homofob, inte alls, men hela situationen kändes absurd. Det enda som var uppenbart var att jag förstod att det inte var Dans skor jag skulle sätta på mig. Dom är ju hans och inte mina och därför kan man inte säga att jag skall sätta på mig mina skor eftersom de är någon annans. Absolut absurt alltså. För övrigt ett tänkbart namn på soundtracket till en eventuell film på temat. Hade han bett mig sätta på mig Hans skor hade det varit en annan så kallad femma (VAR kommer det uttrycket ifrån förresten...ANNAN femma...). Hans skor skulle kunna passa mig, rent storleksmässigt. Men den teorin är så otippad att jag inte ens lekt med tanken.
Eftersom jag är djurvän tänkte jag inte heller tanken att han sa:
"Sätt på Dans kor!"
Dan bor på Möllan, och även om det finns gott om djur där har jag aldrig sett en ko i kvarteren. Alltså, en absurd tanke...
Så fel det kan bli. När man hör det man VILL höra och inte det som sägs.
Ungefär samma fenomen uppstod när jag blev beskylld för att vara avVISANDE. Själv ser jag mig som en kille som är avISANDE, eftersom jag anser mig vara en varm människa. Liiite överskattar jag kanske min elementariska (heter det så om man tror sig vara utrustad med ett elements värmande egenskaper?)förmåga. Det är kanske så att jag inte får hjärtan att smälta, men avfrostande egenskaper tycker jag att jag har. Ibland får jag frågan av kinesiska turister på stan som undrar var Optimistorkestern är. När jag förklarar vägen och visar riktningen med hela armen mot Södergatan, pekar dom med sina sneda fingrar på mig och utbrister i canon på kantonesiska:
"A...visande kille!"
Intressant kuriosa i sammanhanget är att om jag hetat Erik och kallats för Kirre, hade dom låtit likadant, eftersom r på kinarestaurangkantonesiska blir: Kille. Har aldrig stannat upp och reflekterat över det faktumet nu när jag tänker efter...och nu när jag tänker efter, förstår jag varför jag aldrig tänkt...efter.
AVvisande....JAG!? Som hellre tar till mig och tom. värmer, än avvisar...det var det värsta. Men inte värre än den känslan jag fick i magen när jag förväxlade Grete och Margerete med ett par skor och en ko i ett amoröst sammanhang. Snacka om förväxling, även om Grete uppvisade vissa likheter med kon ifråga....
Sensmoral:
"Hör vad som sägs, hör inte det du hoppas på. Då kan tom. kor förväxlas med danskor och Dans skor. SÅ snett kan det gå, att fel sätts på! (gammalt malmöitiskt/baldakinskt orspråk)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar