Gulligt att lyssna på mer eller mindre bittra eller pseudobittra kvinnor som resonerar kring vilken ras som är bäst lämpad att leva med...
En del hyllar hundens överlägsenhet kontra mannens och radar upp den ena förträffliga egenskapen efter den andra, hos hunden..... Visst, det måste kännas tryggt att vara den verbalt överlägsne i samtliga diskussioner. Såklart också utvecklande att inte vara den som skäller mest och dreglar ymnigast i upphetsat tillstånd. Det måste också ha en viss avslappnande effekt att oavsett om benen inte vaxas under en hel livstid, vara den med de minst håriga benen. All känsla av överlägsenhet vad det gäller det ytliga genererar den där sköna "jagvisstevälattjagvarsnyggast-känslan" och visst är det så, att yta är om inte allt, så i alla fall det viktigaste. Åtminstone om man vill leva ett intelektuellt sett friktionsfritt liv, där konflikter tex. löses genom att härskarinnan i huset talar om för sin håriga sambo att han skall hoppa ner från sängen NU....eller sluta löpa efter parningslystna "bitches"....
Kanske inte SÅ stor skillnad för en kvinna mellan att leva med det ena eller andra djuret? Djur som djur.....liksom....
1 kommentar:
Verkligen skönt att kunna säga "Sitt" och dom verkligen "sitter"
Skicka en kommentar