Marilyn eller Mel? Det är frågan....

Ja. Det är frågan. Vem är jag mest lik? Enligt sajten; http://www.myheritage.com/ är det de två kändisar jag liknar mest. Det funkar så att man laddar upp en bild på sig själv. Ett program läser av ansiktets struktur. Sedan körs det i en databas och matchas mot tusentals kända ansikten. Det visade sig att jag till 63% matchar Marilyn Mansons nuna och till 56% liknar Mel Gibson i ansiktet. Jag som tvivlade på det stora i Internet, har nu förstått att det är ett seriöst fenomen. Klart att Mel och jag är lika, om inte som bär, så i alla fall till 56%. Det kalllar jag vetenskapliga bevis!

Vet inte vilket som är mest smickrande egentligen. Marilyn är trots allt en karismatisk figur som sitt yttre till trots ändå verkar ha en klok sida.
Efter "Columbinemassakern" där två killar mördade 12 elever och en lärare fick Marilyn Manson kritik. De två mördarna hade Marilyn som idol. Hur han om än delvis, kan lastas för massakern vet man förmodligen endast i USA. JAG vet i alla fall inte. Michael Moore som gjorde en film om tragedin intervjuade Manson och så här lät det:

Michael Moore: "Om du fick säga något till mördarna samma dag som massakren, vad skulle du säga till dem?"

Marilyn Manson: "Jag skulle inte säga något till dem, istället så skulle jag lyssna på dem för det var det ingen som gjorde."

Så enkelt det kan vara att ta död på fördomar. EN mening från honom ändrade åtminstone min syn på Marilyn Manson. Att vi dessutom, åtminstone enligt My Heritage, är dubbelgångare tar jag därmed som en komplimang.

Den andra personen jag påstås likna heter Mel Gibson, allt enligt en tvärvetenskaplig undersökning (vill jag understryka....). Närmre presentation är överflödig. Han är framförallt känd som sexsymbol och skådespelare i historiska kulturinslag som "Mad Max" och "Dödligt vapen 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9" (en Dödligt vapen 10 sägs planeras där Mel Gibson med permobil jagar pensionärer som förfalskar bingobrickor i södra Los Angeles). Men Mel är även en hängiven kristen tillhörande falangen; "Sedevacantisterna". En gren som anser att påven inte följer den rätta läran, bla för att mässan inte längre hålls på latin.

Frågan är vem jag helst vill identifiera mig med? En hårdsminkad satanist eller en sexig sedevacantist? Förutom att de två typerna rimmar har de föga gemensamt. Faktum är de har lika lite gemensamt som de har med mig. Den vetenskapliga metoden till trots är jag de facto inte så lik det jag sägs vara lik alltså. Så nästa gång ni ser mig. Tänk på att jag inte är det jag ser ut att vara.

Sensmoral:

"Ibland är inte saker det de ser ut att vara. Tex är ibland inte ens en Mats en Mats. Han kan lika gärna vara en sedevacantist eller satanist."

Prussiluskan på crack.....

Finner inga ord för det jag tänker, tappade tråden fullständigt. Blev så fascinerad när jag såg bilden att jag totalt tappade greppet om både saga och verklighet. Tanten på bilden heter Anna Piaggi och är skribent på den välrenomerade modetidningen Vogue. Alltså expert vad som är "hot or not". Så här ser hon ut när hon gjort sig extra fin.

Hade Prussiluskan i Pippi Långstrump gått på crack hade hon förmodligen sett ut så där. Trots de 3000 klänningarna i garderoben lyckades Anna Piaggi inte få till det bättre.

Sensmoral:

"Dont´do drugs...."

Don Quijote de la Malmö, det är jag det...

Idag var jag på Hemköp och handlade. När jag kom till kassorna drabbades jag av den vanliga panikångesten som oundvikligen sköljer över mig i finalen av shoppingen, ALLTID gör den det...

Har en fantastisk förmåga att landa i den kö som går långsammast och är mest strulig. Är det en kassarulle som skall bytas, ett kontokort som strular, en streckkod som saknas på en burk inlagda gurkor eller en pensionär som hamnar i en ändlös diskussion med kassörskan huruvida kupongen på pressylta är giltig eller ej, är det något mankemang av den typen, så sker det obönhörligen i den kassan JAG står i. Det slår aldrig fel.

Så om ni ser mig i en kö, välj en annan...kö alltså....

Lika säkert som att pantflaskmaskinen alltid strular när jag skall panta flaskor är det. Den problematiken har jag kommit förbi genom att be mina barn panta flaskorna, så enkelt var det att lösa den komplotten.

Men ködilemmat är en för mig olöslig konspiration som plågat mig så länge jag kan minnas. Jag är helt övertygad om att Hemköps ledningsgrupp bedriver en konspiration mot mig. På något vis skapar dom alltid någon form av kaos i den kö där jag står. Dom vill mig helt enkelt illa.

Likt en Don Quijote i shoppingtappning kommer jag för evigt att slåss mot min köproblematik. Det känns som ett oövervinnerligt dilemma, så kanske det är dags för mig att kapitulera inför faktum? Nåväl...

Idag hände dock något som skänkte hopp. När jag stod i kassan och la upp alla mina två varor på bandet skedde det. Ett par kvinnohänder la, samtidigt som mig, en avdelare mellan våra två portioner av varor. Två människor, en tanke. Jag som levt i tron att det alltid är JAG som skall avskilja mina varor från kunden bakom mig. Jag som trott att jag var ensam om att tänka på min nästa.

Men nu blev jag övertrumfad..... Sedan började händerna placera varorna på bandet, konsekvent landade dom med streckkoderna vända åt rätt håll. För mig var det den ultimata bekräftelsen på att ödet log åt mig och serverade kvinnan i mitt liv, om inte på ett fat, så i alla fall på ett rullband på Hemköp. Streckkoden åt rätt håll....två människor...en tanke....äkta kärlek...två människor av olika kön som insett essensen i livet.

När jag vände mig om för att fria, såg jag rakt in i ett par lätt skelande ögon. Dom satt placerade djupt någonstans i ansiktet på en kvinna som verkade vara född runt 83.......ARTONHUNDRAåttiotre....

Ännu en gång hade Fru Fortuna spelat mig ett spratt. Först ingav hon mig hopp, för att sekunden senare brutalt och med ett hånskratt rycka undan kärleksmattan från mina fötter.

Jag borde insett det direkt, något gott kommer ALDRIG ur köandet på Hemköp. Don Quijote de la Mancha slogs mot sina väderkvarnar, a never ending story.... Jag, Don Qujite de la Malmö, är dömd till en livslång kamp mot köerna på Hemköp, a never ending story.... Dags att sluta vara så naiv och inse fakta, läge att kapitulera, hög tid att sluta hoppas.

Sensmoral:

"När du passivt står och väntar kommer det aldrig något gott ur situationen."

"The busdriver from Balkan", en malmöitisk och multietnisk Batman......

Idag kändes det återigen som att jag agerade statist under en filminspelning. Scenen spelades in på "Fyrans" buss som går till Limhamn. Det var endast två personer som hade repliker i scenen, vi andra var tysta åskådare, som statister är, och bevittnade stumt det dramatiska förloppet. De två huvudrollerna spelades av:

1. En frustrerad och stressad resenär modell; "svensk businessman" (varför nu inte en sådan klichébild åker limousine eller åtminstone taxi vet jag inte. Men det var väl just det som tillförde dynamiken och det samhällspolitiska djupet i scenen).

2. En trevlig busschaufför av balkanskt ursprung.

Detta vardagsdrama utspelades inför mina ögon (OCH öron...):
Mannen skall kliva av bussen, men har inte tryckt på "stannaknappen". Då mumlar han ohörbart, nästan viskar.....

"Jag skall av...."

Samtidigt kliver han ner ett trappsteg vid utgången i mitten av bussen.

Den balkanska busschauffören (jag vet inte om han var från Balkan, men uttrycket; Den balkanska busschauffören har en härlig språklig rytm....och han var av utländsk härkomst, så HELT osanningsenlig är inte gissningen.) Det ultimata hade varit att han även spelade balalajka samtidigt som han körde buss. Hade smakat ännu härligare i dom lingvistiska smaklökarna att säga: "Den balalajkaspelande balkanska busschauffören". Men det är så osannolikt, att scenen då hade glidit in i science-fictiongenren, och den gillar jag inte. Realism i allmänhet och vardagsrealism i synnerhet är bäst. Lagom är bäst och allra helst när det är lagom verkligt. Vad jag nu försökte säga med det....

Alltså...den balkanska busschauffören....hörde givetvis inte den mumlande mannen, varpå han följdaktligen började köra.

Då utspelar sig följande dialog:

Passageraren (skriker): "STANNA, jag sa juh STANNNNA!"
Busschauffören (i en nästan undfallande ton): "Men jag hörde ju inte dig och du behöver inte skrika...."

Passageraren: "Jag sa det i normal trevlig ton först. Men du lyssnade inte! Ni måste väl lära er att lyssna i den här stan OCKSÅ!!!!"

Därefter klev den frustrerade passageraren av bussen. Vart han tog vägen vet ingen. Det står skrivet i stjärnorna.

Sensmoralen i historien lyder:

Skall du kliva av något är det bäst att du talar om det först. Annars kommer ingen att förstå dig.

Det komiska i hela situationen var att han sa just: Du LYSSNADE inte, han sa inte: du HÖRDE inte, vilket hade varit mer korrekt och rättvist. Precis som att det var balkanens ansvar att uppfatta viskningar på 23 meters avstånd i brusande stadstrafik. Som en superhjälte i busschaufförsuniform, med hypersensitiv hörsel och svart bälte i att trycka ut biljetter på löpande band, samtidigt som han lotsar en gigantisk grön buss genom stadens alla faror. En malmöitisk, multietnisk batman,

"The busdriver from Balkan", en busschaufför i hardcoreversion.

Vad passageraren skulle vara för seriefigur vet jag inte. Vad jag vet om hans identitet är att han var utombys. Vilket bevisas av hans bittra formulering:

"Ni måste lära er att lyssna I DEN HÄR STAN OCKSÅ!"

Det skvallrar om en småstadsmentalitet jag inte känner igen i stan där JAG bor. Utlyser härmed en tävling. Skicka in ditt svar genom att klicka på "kommentarer" underst i inlägget. Du kan vinna en guidad busstur i Malmö. Var kommer mannen ifrån?

A. Eslöv.

B. Arlöv.

C. Ängelholm

D. Bara.

E. Rio De Skanör.

F. Höör.

Snylta på malmöfestivalen kan dom, men att bära sig civiliserat åt när dom åker av kommunala pengar subventionerad buss, näh...det går inte...

Och härmed har blogen blivit interaktiv! En interaktiv blog....

I den här stan OCKSÅ!

Milan värvar ungt....

Den italienska toppklubben har slagit nytt rekord, denna gången i idioti alternativt barnmisshandel. Klubben har tecknat ett avtal med en nioårig mexikansk kille som anses vara en stor talang. Hur dom kommit fram till det har jag ingen aning om. För det är fullständigt omöjligt att avgöra om en nioåring kommer att utvecklas till att bli en stor fotbollsspeladre i vuxen ålder.

Vad tror ni händer om killen säger till sin pappa när han är 11 att han vill börja spela bastuba? Hur stora är hans chanser att dra ner på fotbollen för att han vill plugga till läkare om han känner det kallet vid 17 års ålder?

Det sjuka i hela historien är att grabben dessutom bor i Mexiko. En bra bit från Milano om man säger så. Jag som tycker min son har långt till träningen i Bunkeflo eftersom han bor i Slottstaden. Nästa gång han klagar skall jag bara säga....du...Edgardo Obregon....HAN har långt till träningen...

Men en sak behöver han inte oroa sig för. Han behöver inte fundera på vad han skall göra under sin barn och ungdom. Det blir fotboll för hela slanten för; Edgardo "El Gato (katten)" Obrego, från Chivas i Mexico. Det har man bestämt i Milan och då blir det så.....

ReReclaim the streets eller - Aktivism för allmänheten...

(OBS! Personen på bilden är INTE aktivist, det började bara brinna i hans tomtebloss under julgransplundringen. Han har alltså INGET med texten att göra.)

------------------------------------------------------------------

Nu får det vara nog. Dags att kicka igång den nya folkrörelsen. Dags att återta gatorna från de som i sin tur återtagit gatorna. Eller som det heter på engelska: "ReReclaim the streets". Nej, jag stammar inte, jag är inte det minsta nervös. Ser det enbart som min rätt att hävda rätten till tillgången till gatorna som jag en gång kunnat gå på. Ända tills dom blev återtagna av de som påstod sig blivit bestulna på sina gator.

Förra veckan var det ESFmöte i Malmö. Ett fenomen som ingen kunnat undgå. Möjligen de spontanMalmöiter som endast åker in under festivalveckorna och snyltar på gratisnöjena som är gratis för alla utom de skattebetalande malmöiterna.....surt sa Bill...RIKTIGT surt sa Bull...

Upp på banan igen....i alla fall skulle jag åka buss till Centralen från Limhamn i helgen. Normalt sett stannar bussen bla. på Gustav Adolfs torg, men nej, inte den dagen. För den dagen hade gatorna blivit återtagna, åtminstone för dom med en kullersten i ena handen och en megafon i andra. Eftersom jag vare sig hade det ena eller andra fick jag åka en runda runt centrum. Fattar ingenting. Jag som hade tillgång till gatorna redan INNAN dom blev återtagna?

Nej. Dags att pumpa liv i den gamla kastarmen och byta ut handbollen mot en kullersten. Läge att ta sig till Myrorna för att investera i en Palestinasjal. Hög tid att införskaffa den rånarluva som tycks vara högsta mode bland demonstranter idag.

Vill du haka på ses vi vid Limhamns Torg kl. 13:00 på lördag. Det är jag som står med en skylt med texten: ReReclaim the streets.

Säg inget till polisen för jag har inte sökt tillstånd. Inte för att jag tror på kravaller, det kommer nog att räcka med en skolpolis ridande på en Shetlandsponny för att stävja mitt uppror. Jag är nämligen i total avsaknad av rutin från upploppsmakeri. Har dessutom en känsla av att jag blir ganska ensam i mitt demonstrationståg....

Men en sak vet jag:

I will ReReclaim the streets!

Jag är speciell, så speciell att jag hemsöks av talgoxar...

(OBS! Personen på bilden har inget med innehållet i texten att göra utan är endast en symbolbild....).

-----------------------------------------------------------------

Idag väcktes jag av att en fågel flög in i sovrummet, som för övrigt också fungerar som vardagsrum, bibliotek, tvrum, kontor och hall. Hade lägenheten legat i källaren hade den kanske också varit en gillestuga? Vet inte vilka kriterier som skall uppfyllas då. Jag har ingen furupanel på väggarna, ingen heltäckningsmatta, inga tavlor med gråtande barn på väggarna, inget pingisbord och det är heller aldrig fest/gille där så, rummet kanske inte uppfyller normen....känns som att det kvittar faktiskt.

I alla fall flög den in, (talgoxen alltså, inte gillestugan), och satte sig på bokhyllan. En talgoxe i bokhyllan är det inte alla som har, åtminstone inte levande sådana. Så lite speciell kände jag mig. Tur att det inte var en gillestuga som flög in, då hade jag varit RIKTIGT speciell, så speciell att jag ordinerats en massa roliga mediciner.

Kanske det ligger en djupt dold symbolik i att en liten fågel flyger in i sovrummet på morgonen? Måhända betyder det något vackert, Har funderat och kom fram till en för mig logisk symbolik.

Den ville nog medvetandegöra mig om att jag är speciell. Jag förtjänar det de flesta inte ens drömmer om. För hur många drömmer om att talgoxar skall väcka dom på morgonen?

Så är det nog....jag får det andra inte ens drömmer om. Det resonemanget bevisar att tesen stämmer.

Vad vackert, att få det andra inte ens drömmer om....

Så får det bli, jag ÄR speciell, jag kör på den tolkningen, den känns bra....

Jag lever i allra högsta grad!

Se, jag lever, bilden är alldeles nytagen. Allt för att dementera farhågorna som dök upp efter gårdagens inlägg. Ok, det var lite i mörkaste laget, men jag har inga konkreta planer på att lämna jordelivet än. Det vore synd om inte omvärlden fick njuta av min närvaro ett tag till, så jag stannar.

Ha en alldeles underbar dag, det tänker jag ha!

En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig....

Samuel Beckett var en människa som uppfattades som obotlig pessimist av många. Det var han inte, däremot var han en av de främsta absurdistiska författarna ever. Så vanligt det är att människor missförstås...

Nåväl, så här såg han på livet:

"Livet ter sig meningslöst, som en utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig."

Den filosofin präglade verkligen den pjäs han blev mest berömd för:
"I väntan på Godot." Intrigen är genial och kan sammanfattas i EN mening:
Två män väntar utan att veta varför på någon som inte kommer.

Kan det bli mer absurt än så? Skulle i så fall vara livet självt...
Så känns det ibland. En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig. Att vänta på något som aldrig kommer. Så är det, inte nog, det ÄR så.

Sisyfos var en annan kille som verkligen fick smaka på hur absurt livet kan vara. Zeus dömde ner honom till Hades, härskaren i dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp, slant han dock med stenblocket som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut. Sisyfosarbete, ett arbete som ALDRIG tar slut.

By the way; myten om Sisyfos har även använts som metafor för det mänskliga livets avsaknad av högre mening.

Känns det igen? En meningslös väntan, på ett slut som aldrig kommer.

Jag är i gott sällskap, jag, Samuel och Sisyfos, vilket gäng!

Kummin...ett djävulens påfund....

Åtminstone smakar det så. Var på Malmborgs-Erikslust på hemvägen idag. Det måste vara norra europas mest trånga butik. Hallen i min första etta (som inte var stor...)kändes som en balsal i förhållande till gångarna på Malmborgs...

När jag gick förbi brödavdelningen lockades jag till ett impulsköp. Ett nybakat bröd låg och viskade mitt namn. Mors bak luktar gott, men doften som kom från det kallande brödet var än mer väldoftande.
Så jag slog till, intet ont anandes.

Hela cykelturen hem längtade jag, utsvulten som jag var, efter att få sätta tänderna i en smörgås, gjord av det nybakade brödet. Väl hemma bredde jag en macka, blundade, förde den till munnen....(mackan alltså, ni som sitter och ler fånigt nu, lägg ner!) och stoppade in den (det är FORTFARANDE mackan jag syftar på.....så LÄGG NER!)
Smaken av kummin fullkomligt våldtog mina smaklökar å de grövsta.
Kummin måste vara djävulens påfund, fullt i klass med parkeringsböter, kvinnlig rösträtt och mellandagsrean. Fenomen som är ungefär lika obefogade i samhället....

Det är väl rimligt att kräva att butikschefen möter mig vid entrén och håller en kort briefing? Typ:
"Mats, hjärtligt välkommen skall du vara. Idag är det så illa att det förekommer kummin i vissa bröd. Bara så du vet, se upp alltså."

Det är väl inte att begära för mycket? Jag har trots allt en gång i tiden haft ICAkort. Jag har ALDRIG heller stoppat en ogiltig pantburk i maskinen så att dom fått kalla in raketforskare för att rensa pantmaskinen och hjärt/lungräddningsspecialister för att återuppliva pensionärer som svimmat av förfäran pga att dom trott att dom kommer att dö INNAN dom hunnit peta in sina PETflaskor för återvinning. ALDRIG har jag åsamkat ICAkoncernen dylika driftstopp. Men det tänker dom inte på....

Men jag vänder traumat till något positivt. Jag har lärt mig två saker idag.

* Det lönar sig inte att vara en foglig kund ty otack
är världens lön.

* Kummin ÄR ett påfund av djävulen.

Som en bekräftelse på att jag utsatts för en konspiration av djävulen fick jag ännu ett kvitto på min teori om djävulens närvaro när jag passerade det som en gång var entrén till KB-Erikslust. Mina glansdagar där daterar sig ca. 20 år tillbaka i tiden. Kollade upp hur trackslistan såg ut 1988 när jag kom hem och...vad var det jag sa.
Milli Vanilli låg på trackslistan med missfostret till låt:
"Girl you know it´s true."
för EXAKT 20 år sedan! Förmodligen stod jag och hängde i baren då, med plågade trumhinnor, fyllda av de Milli Vanillistinkande ljudvågorna. Thailändska fängelser framstår som Spa-anläggningar jämfört med den tortyren.

Snacka om djävulens påfund.....

Oooiiaa...Zlatan å´ jaaa.....vi e från saaamma staaad....

Idag hade jag finkläder på mig, den tröja Inter har när dom spelar borta. En vit tröja med Pirellireklam på bröstet och klubbloggan där den skall vara, närmst hjärtat (se bilden...). Jag VET, jag är 43, inte 13, men jag tycker den är fin....och Zlatan har en likadan, eller jag har en likadan som Zlatan...

I alla fall cyklade jag förbi ett dagis på hemvägen, det ligger på sjukhusområdet, nära Barnsjukhuset på MAS. Kalla mig reaktionär bakåtsträvare, men jag säger MAS istället för UMAS och Simhallsbadet istället för Aqva Kul, och JA, jag tycker att vissa saker var bättre förr.
Nåväl. När jag cyklar förbi dagiset hör jag ett litet barn som ropar och samtidigt pekar på mig:

"Det var Zlatan!"

Helt absurt, och det blir inte mindre absurt när jag vänder mig om och ser att det är Gonza (sångaren i Advance Patrol)som håller barnet i handen. Advance Patrol som gjorde en låt till MFF och Zlatanhyllningen: "Blådårar2" . Filmen som i mångt och mycket handlar om Zlatan.
HELT galet, inte enbart för att jag är blond, blåögd och en halv meter kortare än mannen jag förväxlades med, utan även för att det var Gonzas barn som låg bakom missuppfattandet.

I samma film är en av de bästa låtarna: Zlatan o jag (klicka på titeln om du vill höra låten...)
I refrängen sjunger dom :
"Oooiiaa, Zlatan å´ jaaa, vi e från saaamma staaad."

Det är väl det enda vi har gemensamt, vi är från samma stad och har likadana tröjor.
Men HUR kunde Gonzas barn veta det? Han måste vara lobotomerad, som nästan låter som ljusblåttomerad. Förmodligen därför han går på dagis på sjukhusområdet, för att det är gångavstånd till hjärntvättsavdelningen. Samma dagis som ligger en Zlatanspark från Malmö Stadion. Det FINNS alltså en röd tråd, eller ljusblå...

Vet inte vad som är värst. Att ungen är ljusblåttomerad eller att han tror att jag är Zlatan? Trots att jag cyklade sju extravarv i Pildammsrondellen blev jag inte klokare.......snarare tvärtom....

Sannsaga från Djungelboken, the internetdatingversion...

Välkomna skall ni vara till dejtindgjungeln. Ikväll skall vi titta på ett par arter vars beteende är något alldeles extra, utöver det vanliga (vilket kanske är samma sak...reds. anm.).

Så skulle det kunna låta om det varit Arne Weise som kört introt till Naturrutan eller vad det nu hette, djurprogrammet i TV på
70talet.

Dejtingdjungeln är lätt att gå vilse i, därför måste man vara försiktig. Ärlighet sägs prioriteras, men inte i för kraftiga doser.
Ett exempel på en som trippar på gränsen är en tjej som skriver så här i rutan där synen på barn fylls i. De flesta skriver: Har egna, har inte bestämt mig, kan eventuellt tänka mig om rätt partner dyker upp osv osv. Sansade formuleringar som inte andas desperation. För desperat skall man inte framstå som... I alla fall skrev tjejen så här: Vill ha barn, NU!
Exakt så, NU med versaler. Hennes ärlighet borde premieras, men det KAN, jag säger KAN, skrämma bort potentiella pojkvänner....att hon dessutom är 40 gör att den biologiska klockan tickar och understryker allvaret och uppriktigheten i hennes önskan.
Själv höjde jag på ögonbrynen över en formulering i hennes presentation:
"Jag accepterar dig precis som du är, så länge du gillar min hund och det finns kemi mellan oss."

Samtidigt som jag såg möjligheterna för mig att bete mig PRECIS hur jag vill. Kräva att hon sköter ALL markservice som städning, matlagning och att jag varje morgon ser det som en självklarhet att serveras frukost på sängen....samtidigt kände jag en viss tveksamhet, tror inte jag skulle trivas i en diktaturrelation även om jag suttit på tronen som en Mussolini Light bara för att jag gillade hennes hund. Märkligt...har aldrig sett den filosofiska hållningen. Där acceptansen för ens husdjur är avgörande för att det skall accepteras att motparten i en relation tillåts bete sig PRECIS hur han/hon vill. Endast på nätet, endast på nätet....

Samma kvinna säger även att hennes största passion är en treårig kille med päls och fyra tassar. Ja, det står EXAKT så, det är sant.
Jag menar, hade jag varit henne hade jag vänt mig till BBs reklamationsavdelning DIREKT. En kille som kommer ut i dagsljuset med FYRA ben och PÄLS! Det måste finnas gränser, för moderskärlek....även om hon kallar sig Mirakelängeln, jo det är OCKSÅ sant, jag har bevis. Dessutom, vem vill fortplanta sig med en kvinna som redan har en treåring, som fötts med de defekterna? Vem som helst kan juh se att det finns seriösa problem i den DNAstegen.
Kanske därför hon skrev att hon vill ha barn NU...innan den presumtiva avelshannen anar oråd?

Som sagt, en sann historia, hämtad från dejtinggdjungelns sagobok.
Han (eller HON...) som myntade uttrycket: "Verkligheten överträffar dikten." bara måste ha kläckt ur sig det efter ett besök på Mirakelängelns sida....

Som bebis förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något...

Hur är man egentligen om man är normal? Är man då inte ful, men inte heller snygg, klok men inte heller dum, osympatisk, men å andra sidan inte sympatisk?

98% av alla människor är just det, antingen det ena eller det andra, mer eller mindre... En teori som då ger resultatet att endast 2% är normala. Men å andra sidan borde dom inte kallas normala, eftersom dom då tillhör en minoritet.
En minoritet är en grupp som har färre medlemmar i förhållande till en konkurrerande grupp. En kategori som representeras av 2% av mänskligheten KAN, per definition, inte kallas normala. Jag blir helt yr....

Är det så, att dom som är normala är onormala? Vad är då onormalt?

Jag blev inte mycket klokare av att tänka dessa tankar, snarare tvärtom. Jag blev förvirrad när jag försökte reda ut begreppen.... Men en som försöker reda ut begrepp är väl inte förvirrad? Han eller hon, borde ha en välmöblerad hjärna, fullt fungerande och inte förvirrad.

Jag fattar ingenting...ännu mindre än tidigare faktiskt....det var bättre förr, juh förr desto bättre.

Som bebis fattade jag ingenting, men då förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något. Det VAR bättre förr...

Living on the edge light, våga gå nära kanten av stupet...

För att uttrycka denna livsstil enkelt, går den ut på att gå mot strömmen, välja den svåra och lite farliga vägen, där de flesta andra går på det säkra alternativet.
Hur mycket man vill utsätta sig för är relaterat till det behov av adrenalinkickar man har. Ju närmre vi går kanten till avgrunden, desto mer adrenalin produceras, desto häftigare kickar får vi. Så funkar resonemanget.

För de mindre erfarna eller helt oerfarna, rekommenderar jag en mjukstart, en aptitretare. Tex som att använda liiite mer grädde i såsen än vad recpetet föreskriver. Nästa gång kan du trappa upp utmaningen och byta ut matlagningsgrädden mot vispgrädde, om inte steget känns för stort alltså.

Vardagsedge handlar nämligen om total frihet och anarki, vi väljer att bryta invanda mönster.

Här får du ett par exempel på vardagsedge att prova på. "Hardcoreutövaren" väljer såklart att inte följa några rekomendationer och går sin egen väg, finner SIN unika stig i livet. Men för dig som är novis, testa detta:

* Gå till butiken och handla UTAN inköpslista.
* Använd gångstigar som skyltas; "Snöröjes eller sandas ej".
* Blunda, tryck på fjärren och titta på det programmet resten av kvällen.
* Tryck in fel kod på minutenautomaten två gånger INNAN du trycker rätt.
* Släng ner lite vassa knivar i diskhon och gör en massa skum på ytan innan du börjar diska.

När du blivit riktigt varm i kläderna, testa denna:

* Sätt en lapp på lägenhetsdörren, skriv: "Röjarfest börjar 23:00", lämna dörren vidöppen när du går och kom tillbaka 01:00.

If you dont´live on the edge, you´re taking to much space.....

Tjoho! JAG är värdefull!

Att jag from. idag betraktar mig som exklusiv, innebär INTE att jag fått storhetsvansinne. Däremot skall jag fortsätta jobba med att vägra acceptera människor i min sfär som inte accepterar mig som jag är. Det är väl en rättvis tanke?
Acceptera mig som jag är, eller gå till någon annan. Det innebär inte att jag enbart skall omge mig med likatänkande och ansöka hos länsstyrelsen om att få heta Hitler i efternamn. MEN:
De som jag anser inte tillföra mig eller mitt liv något, eller tom. påverkar mig negativt, kan fortsätta trakassera någon annan, dock icke mig.

Så from. idag är jag enligt det filosfiska begreppet en; logisk exklusiv disjunktion:
" En logisk exklusiv disjunktion förenar två påståenden till ett nytt påstående med betydelsen att NÅGOT av påståendena gäller. Du får välja ETT av alternativen:
Ta mig som jag är ELLER gå till någon annan....."

Dessvärre har jag tidigare i livet levt som en; logisk INKLUSIV disjunktion:
"Där gäller BÅDA alternativen i meningen. Du får ta mig som jag är ELLER ta mig och forma mig till den DU vill jag skall vara, välj själv!"

Den tiden är förbi. Nu vill jag bli accepterad för den jag är, passar inte det får man gå vidare enligt "allt eller inget principen".....JAG är för värdefull för MIG för att acceptera att bli formad till det någon annan vill ha....

Det hålet vill jag fylla med kärlek....

Det är skillnad på att känna suget efter något man längtar efter, något man aldrig haft, och att sakna något som funnits i ens liv, försvunnit och lämnat en tomhet efter sig. Ett stort tomt hål...

Hur är det då med kärleken? Har den man tidigare trott sig älskat, verkligen varit älskad? Har den människan lämnat ett stort tomt hål efter sig, som man strävar efter att fylla med något nytt?

Eller är det så hemskt, att det man trodde var den stora kärleken inte var något annat än en chimär. Chimär, som på franska; chimére, betyder hjärnspöke eller fantasifoster. Kan det vara så illa, att den man trott sig älska, endast var ett hjärnspöke, ett fantasifoster....

Förhoppningsvis ligger det till på det viset. Att det är suget som skapar vår längtan efter kärlek. Vi längtar efter något vi aldrig haft, något som saknats i våra liv snarare än något som försvunnit, och lämnat ett stort tomt hål efter sig.

Det är det suget jag vill känna, det är det hålet jag vill fylla....med det jag aldrig haft....

Möss och människor...

Möss och människor är inte enbart titeln på en bok författad av John Steinbeck som handlar om vänskap och framtidsdrömmar.
Möss och människor umgås även i experimentella sammanhang och inte enbart i den litterära världen. Umgås och umgås....människor sprutar in diverse mer eller mindre hälsosamma substanser i möss för att utröna vad konsekvenserna blir innan substanserna testas på människor. Bra för människosläktet, men ibland mindre sexigt för mössen...

Så här är det....
Ämnet Dopamin som är en signalsubstans i centrala nervsystemet, har stor inverkan på känslor som förälskelse och den sexuella lusten. En kvinnlig mus
(eller säger man tjejmus? Nej, det kan missförstås...jag säger; Kvinnlig mus...)
fick en injektion dopamin. Då parade hon sig med första bästa killmus och övergav sin ordinarie partner!

När förälskelsen övergår i kärlek tycks andra substanser överta Dopaminets roll och passionen ersätts då av mer stillsam kärlek.

Nästa gång (OM....) jag går ut och roar mig, skall jag införskaffa lite Dopamin och droppa i presumtiva flickvänners drinkar. De kommer raskt att kasta allt de har i sina händer för att kasta sig...över MIG....ingen dum plan va?

Jag kan se rubriken dagen efter på Aftonbladets löpsedel:
"Steinbecks roman om vänskap och framtidsdrömmar förverkligad på nattklubb av desperat 43årig singel. Mannen utgav sig för att vara vetenskapsman!"

Jag plockade upp en sten....

Jag plockade upp en sten från strandkanten. Där havet möter land låg den och kallade på mig, viskade;

"Plocka upp mig och låt mig befria dig från tyngden du bär på. Inte för inte sägs det att jag är duktig på att sjunka, som vi stenar är. Ner genom djupet, på botten av havet kan jag landa. Dit kan jag ta med mig det du vill befrias från, bara du ärligt och uppriktigt vill. Bara du är beredd att göra ett byte. Endast om du kan byta dina känslor som känns orimliga att bära mot något mer hanterbart, endast då kan jag hjälpa dig."

Jag böjde på benen, sträckte ut min öppna hand och greppade stenen.
Plockade upp den, borrade ner min blick i den av salt vatten blöta stenen och viskade i förtroende:

"Allt du säger låter klokt. Jag är beredd att tacksamt ta emot den hjälpande hand du sträcker ut.

All min bitterhet låter jag sjunka in i dig, viskade jag till stenen. Den byter jag ut mot insikt i allt som varit och är förbi. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka, det är bara att acceptera, men jag kan lära mig något av det jag gjort fel, jag kan komma till insikt.

Skammen jag burit under så många år vill jag bli kvitt. Den orkar jag inte släpa på något mer. Jag byter ut den mot skuld, för skyldig erkänner jag mig vara till de fel och brister jag har. Allt jag gjort som skadat andra erkänner jag mig vara skuld till. Så skyldig är jag, men jag vägrar skämmas för det. För skam är något man bär inom sig, den ligger som en våt filt kring själ och hjärta och skulden ligger på utsidan, den är lättare at bära".

Jag knöt min näve kring stenen. Lät min blick träffa horisonten där havet möter himlen. Blickade upp mot solen och lät bitterheten och skammen sjunka in i stenens hjärta. Tillbaka fick jag insikten och skulden, som är lättare att bära, än all bitterhet och skam. Sträckte armen bakåt, med stenen i min hand. Kastade den mot horisonten och såg den landa med ett plask. Till botten sjönk den med all min bitterhet och skam, de bördor jag befriats från.

När jag vände havet ryggen kände jag mig lätt. Befriad som jag var från det som tyngt mig, med lätta steg gick jag vidare i livet.

Länge leve Karlsson!

Ibland tar det tid innan poletten trillar ner.
Men nu har jag ÄNTLIGEN insett storheten i en av historiens kanske mest underskattade personligheter.

Karlsson på taket.

Så är det. Karlsson har definitivt inte fått den uppmärksamhet han förtjänar.
Förrutom att han är en fantastiskt karismatisk personlighet i Sverige, har han även uppmärksammats internationellt.
Tex har man i Ryssland tolkat honom som en av kapitalismens symboliska företrädare, mycket pga en scen ur en bok där Karlsson vill ha den största biten av något, (jag misstänker att det handlar om godis av något slag).
Så här resonerade Karlsson:

- Men nu tog ju du den största!
- Ja, vilken skulle du ha tagit om du fick välja först? (Karlsson...)
- Jag skulle ha tagit den minsta!
- Nu fick du ju den minsta, vad gnäller du för? (Karlsson...)

Visst har han rätt? Trots att antagonisten fick som han (eller hon....historien är inte alldeles tydlig ur ett genusperspektiv betraktat)ville, uppstod det trots allt en debatt om rättvisan i det hela. Skarp som en kniv sätter mannen med propellern på ryggen saken på sin spets med sin analys.
Trots att du fick som du ville är du inte nöjd säger han!

Dessutom är det svårt att INTE känna gemenskap med en människa som definierar sig själv som en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år.....

Länge leve Karlsson!

Dagens Zlatan.....

Som dessutom är SANN och utspelade sig när Zlatan bodde hemma.

En journalist ringde hem till Zlatan som inte var sugen på att bli intervjuad.

Journalisten: Jag skulle vilja prata med Zlatan.
Zlatan: Han är inte hemma!
Journalisten (som känner igen Zlatans röst): Ok, vem är det jag pratar med?
Zlatan: Min bror!

Klämmer in en klassiker till.....

Innan Zlatan lierade sig med Helena Seger, var han förlovad med en tjej.
Efter förlovningen fick han frågan av en journalist:
"Vad fick hon i förlovningspresent?"
Zlatan svarade: "Hon fick Zlatan!"

Killen är kanske inte den skarpaste kniven i lådan, och paddlarna går inte alltid hela vägen ner i vattnet.
Raketforskare? Nej.... Charmig och karismatisk? Ja....
Kul att det går bra för en kille från Rosengård som knappt gått ut mellanstadiet!