Verkligheten gör verkligen det, överträffar dikten....

Det skall mycket till för att jag skall höja på ögonbrynen vad det gäller absurda fenomen i USA. Men idag hajade jag till.
På Sheperd junior high school i Mesa har skolledningen infört en ny regel. Man är oroade över det offentliga pussandet och kramandet. Numera är det endast tillåtet att kramas i max två sekunder, bryter man mot regeln blir det kvarsittning.
I USA, endast i USA......

Kanske har jag fördomar, men det känns som att om det är något man borde göra mer i det landet, så är det att kramas....

Jag måste söka hjälp, vart är jag på väg?

Det är inte med stolthet jag berättar det här. Tyvärr är det ett kvitto på att jag den senaste tiden levt i en pseudovärld där jag inte lagt energi och fokus på det jag kanske borde.
Mina barn är givetvis så självklara ettor på listan att dom borde ha en egen lista!
Jag behöver inte ens tänka på....att jag skall tänka på dom, det är så självklart.
Men SEN går det utför....

Trots att jag längtar med hela min kropp och hela mitt hjärta (vilket var en dum formulering eftersom hjärnan ÄR en del av kroppen, nåväl...)efter att hitta en tjej/kvinna som jag kan dela vardagen (och helgen....) med, har det inte blivit så.
Det gör mig uppriktigt ledsen eftersom det verkligen känns tomt. Ibland så tomt och ensamt att det gör ont. Jag vill jag vill jag vill, krypa upp i soffan en regnig måndag för att titta på en bra film och vara nära en kvinna jag älskar och som jag vet älskar mig. Jag vill jag vill jag vill!

Men jag har nästan gett upp hoppet och kanske omedvetet (?) insett att det är rimligare att längta efter annat? Och den insikten gör mig ledsen.

Kvittot på att den teorin är sann kom idag. Jag har med tiden blivit mer och mer besatt av laget jag brinner för, Malmö FF. Jag vill så gärna att dom skall göra en bra säsong! Men dom saknar en mittfältsspelare av klass. På nätet såg jag en rubrik som skanderade: "Dusan klar för Malmö FF!". För första gången på väldigt länge killade det till i magen, en äkta känsla av glädje infann sig! På bilden såg jag Dusan Djuric, en av det största talangerna i svensk fotboll!

När jag sedan läste bildtexten såg jag att det stod: Det är INTE Dusan Djuric utan Dusan Melichárek, (en halvtaskig målvakt från Mjällby).

Vad patetiskt och tragiskt att en sådan upplevelse kan väcka så starka känslor.
SÅÅÅ ledsen jag blir....av att jag reagerar så starkt på så fel saker.

Vart är jag på väg? SERIÖST....vart är jag på väg?

Allvarligt talat....är jag på väg att tappa greppet, är jag på väg att bli vad många kallar knäpp?

Jag blir mörkrädd....

Politiker är den kategori människor som fattar de beslut som påverkar vår vardag, våra liv och våra drömmar. Besluten fattas utifrån kompetensen de skaffat på olika sätt och ibland även med hjälp av inhyrda experter.

MEN....hur tänker dom ibland? Vad har dom för verklighetsuppfattning? Vilken värld lever dom i?
Skrämmande är det att höra när de ibland avslöjar sin brist på verklighetsuppfattning. Jag menar inte att de på rak arm skall kunna säga vad en liter mjölk kostar på öret!
Men liiite koll måste dom väl ändå ha? Det är MITT och DITT liv dom bestämmer över.
Våra barns framtid ligger i deras händer.

Ett par skräckexempel:

Carl Bildt (Moderat) skulle tippa hur semifinalen mellan Sverige-Brasilien skulle sluta i fotbollsvm 1994.
"7-4"
Svarade han. Där förbrukade han MITT förtroendekapital...

Ines Uusman (Socialdemokrat) om Internet:
"Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Internet är en fluga".
Yeah right Ines....du hade nog bara otur när du tänkte där...

Karin Pilsäter (Folkpartist)
"Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spagetti"
Absolut Karin, du har helt klart för dig...

Björn Rosengren, (då TCO-ordförande), om det berömda porrklubbsbesök 1991 där han betalade notan, 55 600 kronor, med TCO:s kontokort
"Jag trodde det var en avancerad nattklubb, inte en porrklubb."
Eller hur? 55 600 kronor på ett porrklubbsbesök! Hur många portioner skolmat motsvarar det?

Detta var bara ett par exempel som kommit ut i media, lägger man till mörkertalet blir jag, just det...mörkrädd.....det är människor som dessa, som styr våra liv....

Dagens miljöbov.

Björn Ulvaeus har ett speciellt sätt att ta sig fram på. Efter (det USA kallar..)terroristdådet den 11:e september har det blivit lite bökigare att flyga i USA.

Lätt åtgärdat om plånboken är i ordning sa han och köpte ett flygplan i syfte att underlätta sin plågsamma vardag.
För att slippa onödigt krångel cruisar den forne Abbakungen runt i sitt lilla plan.

Vet inte om han tog hänsyn till miljöaspekten när han gjorde vad han kunde för att åtgärda sitt I-landsproblem.
Hade han varit medveten om att planet förbrukar 700 liter bränsle per timme hade han förhoppningsvis tänkt om och tänkt rätt. 700 liter motsvarar ett utsläpp på ca. 1750 kg koldioxid i timmen, inte så bra Björn, eller?

Indirekt får vi skylla oss själva kanske. Hade vi inte köpt "Ring ring" eller "Waterloo" på 70talet hade Abba inte skrapat ihop sin förmögenhet. Då hade Björn fått nöja sig med att åka kollektivt.

Märkligt, det landar alltid på den enskilde individens ansvar. Så nästa gång du blir sugen på att lyssna på musik. Handla miljömärkt!

Adolf och marsvin....

Det trodde jag inte om Adolf! Att han hade den attityden mot MARSVIN!

För andra gången i blogens historia serveras en länk till en i mina ögon och öron sjukt rolig snutt på Youtube.

Adolfs tal om marsvin, klicka!

Call me oldfashioned...

Kalla mig gärna reaktionär bakåtsträvare. Tala om för mig att allt inte var bättre förr. Säg att jag borde hägnas in i Jurrasic Park.
Gör det, men jag står för att vissa saker var bättre förr, åtminstone pågatågens toaletter.

På bilden ser ni hur toaletterna kommer att se ut på de nya pågatågen.
En slags duschkabin fast för kissnödiga. Är det bara jag som gärna sköter mina behov utan att synas för mina medresenärer? Fler som tycker det är fel med glasdörrar på toaletterna?

Det var bättre förr, juh förr desto bättre....

I magen skola de flyga....

Fjärilar är vackra av flera skäl. Titta på dom kan man göra och njuta. Men bäst till sin rätt kommer de när de hittar vägen in i magen.

Vad är väl vackrare och mer njutbart än en fjärilssvärm i magen?

Tyvärr har fenomenet som alltid även en baksida. För vad är väl hemskare att konstatera, än när fjärilarna inte hittar vägen till magen och flyger vilse?

Den ultimata besvikelsen och förnedringen är nog den, när fjärilarna flyger vilse på vägen.

VM i konfliktlösning.

Danmark vann INTE, kan jag avslöja.
När Danmark spelade en fotbollslandskamp mot Sverige i juni 2007, och fick en (förvisso tveksam....) straff dömd emot sig, tog en dansk supporter lagen i egna händer.

Han rusade in på planen för att ta debatten på studs.
Det gick väl....sådärr....

Domaren bröt matchen och skänkte segern till Sverige.

MEN....det jag ville säga och meddela världen är en observation jag gjort.

Sverige och Danmark har spelat exakt 100 matcher mot varandra. Inte EN av dessa matcher har spelats på en fredag.

Varför?

Mmm...tänk på det......

Nu är klockan tolv på nyårsafton...

Sitter och undrar varför ingen smäller av fyrverkerier och korkar upp champagne.
Inte heller hör jag mer eller mindre berusade människor utfästa löften
om att....DET HÄR....nya året skall minsann bli annorlunda.
Allt skall bli bättre och det som redan var bra skall åtminstone inte bli sämre.

Det enda nyårslöftet jag skall uttala är att jag aldrig mer, skall utfästa löften klockan tolv på natten, och endast en gång om året. Varför inte istället leva ett liv där du inte behöver lova? Ett liv där du håller saker utan att ingå avtal i förväg. Känns bättre....

Men varför så tyst?
Sedan slår det mig...klockan är 12:00, PÅ DAGEN..

Jag får vänta ett halvt dygn till innan cirkusen börjar.
VM i tunna löften, som skapade för att brytas, skall strax börja.

Gott nytt år på er allihopa!

Kort paus från korståget med uppdrag att öka andras välbefinnande….

Vad skönt, att känna sig låg utan att be om ursäkt för det.
Så befriande att landa en stund utan att må illa.

Det är helt ok att inte konstant vara en vandrande standupcomedyartist (vilket långt ord…) som omgivningen uppfattar som det berömda ljuset i mörkret. Att inte ständigt vara den som målar leende på folks läppar. Att ta en paus från jobbet som består av att droppa glimtar i ögonen på andra. För även om folk mår bra av att få glimtar droppade i sina ögon, kan det i längden vara mentalt slitsamt att vara den som alltid ger. Att transformeras till en nutida Karl-Bertil Jonsson är underbart, men ibland krävs det en paus.

Varm i magen blir den som får oväntad hjälp och en befogad komplimang som skänkts utan förväntan om återbetalning. Den som skänker utan att förvänta sig att få tillbaka, är en i sanning genuint vänlig själ, amen. Jag är inte den jag är i BERÄKNANDE syfte. Må bra gör jag när andra mår bra. Varför inte då aktivt göra saker som får andra att må bra? Att vara en del av den positiva spiralen är....positivt!

* Ambulerande standupcomedyartist.
* Ljusimörkretspridare.
* Leendepåläpparmålare.
* Glimtiögondroppare.
* Inutimagenvärmare.
* Karl-BertilJonssonlookalike.

Jag tycker nog att jag med gott samvete skulle kunna skriva det i telefonkatalogen efter mitt namn, eller lite mer tidsenlig på; www.hitta.se.

95% av min tid mår jag riktigt RIKTIGT...bra, av att titulera mig enligt ovan.
Men ibland…IBLAND…är det skönt att ta ett steg tillbaka. Herregud vad skönt det känns, att jag tillåter mig själv att vara lite låg, för nu vet jag, att jag kommer in i matchen ganska snart igen. Det har inte alltid varit så.

Oj, vad skönt, att må bra av att inte må så bra!

Det är så logiskt, alla fattar utom du....

”Det är så logiskt, alla fattar utom du.
Du har inte en aning. Du har inte en aning.
Det är så logiskt, alla fattar utom du.
Du har inte en aning. Att jag tänker på det precis just nu.”

Nu gör jag ett undantag och viker av från min princip.
Att systematiskt rida på andras texter i en blog tycker jag är patetiskt, MEN eftersom jag inte kan lita på att ni får till Petters text er tillgodo ”elsewhere” gör vi så här.…

Petter har gjort det. Han har sagt det jag länge velat säga utan att veta hur.
Jag ger mig, kastar in handduken och hissar upp den vita flaggan. Om jag vore en hund hade jag rullat runt, lagt mig på rygg och blottat min mage.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Fingret har satts på sanningen:

”Det är så logiskt, alla fattar utom du……”

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Köp skivan!

”Petter – God damn it”

Köp den!

Att plocka upp, eller att inte plocka upp, det är frågan.

Jag är tusenlappen du ser som ligger där på gatan.
Alldeles för osannolik, för bra för att vara sann.
Att ligga där helt naken, och att väntas på att plockas upp.

Det är få förunnat, att tillhöra denna fåtaliga skara.

Du är antingen den, som ligger där och väntar….
ELLER…den som går förbi…och får chansen.
Att plocka upp….eller att inte plocka upp?

Det är frågan….att plocka upp, eller att inte plocka upp?

Fuck you and the horse to…

Hur skall jag förhålla mig till situationer jag inte känner mig harmonisk i?
Sååå trött är jag på att hamna i den ena situationen efter den andra där jag är långt ifrån nöjd med det som sker.
I den vilda västern i Amerika på 1800-talet myntades ett uttryck:
”Fuck you and the horse to.”
Så här var det…när en cowboy red in i en stad och konfronterades av någon som inte välkomnade honom fick han höra orden:
”Fuck you and the horse to.”
Den ovälkomna gästen kunde dra åt helvete och han kunde dessutom ta hästen han red på med sig.
Det var ett extremt tydligt sätt att kommunicera på.
Vare sig han eller hästen var välkomna. Hårt…ja….tydligt och ärligt….absolut!

Är det så, att de gäster som trillar in i mitt liv och jag inte anser vara välkomna skall avspisas brutalt och uppriktigt? Kanske är det ärligare att säga det rakt ut, utan inlindade omskrivningar? Du är inte välkommen i min tillvaro. Kanske är det bättre? Är det inte bättre att jag också skall behandlas på samma sätt, brutalt uppriktigt.

Otvivelaktigt är det så att jag skulle uppskatta att själv bli bemött på det viset.
Att få sanningen serverad i ett dimhöljt skimmer är inget jag vill. Jag är trött på att höra hur trevlig jag är. Jag är utledd på att lyssna på smicker som talar om för mig hur attraktivt mitt intellekt är. VILKEN fin kille jag är….säger dom. Det är INGET fel på dig, hör jag sedan.
Yeah, right…om jag inte platsar, tala om det för mig.

Säg det hellre rakt ut och utan bedövning, även om jag inte rider in på en häst i ditt eller andras liv.
Tala om det för mig utan att linda in det. Smaka på orden…och säg det sedan..till mig:
”Fuck you and the horse to.”
Det hade kännts bättre…..

Definitionen på sanning....

Jag kalllar mig inte för alkemist, jag påstår inte att jag har funnit svaret på kärlekens gåta,
MEN....jag har EN sanning att säga:

- Stiltonost på Belgisk pepparkaka.....det är gott.....

Vill du följa med mig till min sandlåda?

Inatt grät jag. Det var inte sååå länge sedan jag grät, men då av en helt annan anledning, dessvärre. Endast EXTREMT starka känslor och enorma krafter får mig att gråta. Kan inte hjälpa att det är så. Jag gråter lika ofta av glädje som av sorg eller smärta, och inatt kom det en skvätt...
Jag har fått handbollar skjutna i huvudet från fyra meters håll där näsbenet pressats mot munhålan utan att jag gråtit. En gång trasades det främre korsbandet sönder, samtidigt som ett ledband i knät brast, som ett pistolskott i benet, men tårar, nej…det enda som kom var ambulansen.

Säger inte det här i ett patetiskt försök att framstå som något jag inte är, för mucho macho är jag INTE, men tålig, alternativt störd, DET är jag. Skall någon eller något få mina murar att rämna krävs det lite extra. En stålman i spindelmandräkt biter inte på mig. En tsunamistorm får inte min mentala skuta att kapsejsa.

Men när en människa tränger igenom huden på mig och kittlar mig i naveln, fast från insidan. När samma människas röst tränger igenom öron och trumhinnor för att lägga sig som bomull indränkt i honung kring kroppsdelar jag inte trodde fanns. Om någon trycker på en knapp och skickar mig tillbaka till tvåårsåldern på en tiondels sekund och får mig att le som om jag satt i en sandlåda….lycklig och TOTALT ovetandes om att annat fanns, än lysande lycka, himlastormande harmoni och tokig tillfredsställelse....om någon trycker på en knapp...

Snälla, gör det igen och igen, skicka tillbaka mig till min sandlåda, så lovar jag... att du skall få låna....precis vilka hinkar och spadar du vill…..bara du hänger med…..

När Carl Bildt på crack och Barbiedockor drunknandes i bollhav betraktas som normaliteter.

Om Carl Bildt hade gått loss på crack, hur hade han sett ut då?
Om du kastar en Barbiedocka i bollhavet på McDonalds. Vem räddar den?
Beställ en tjock grillad korv med mos i ett gatukök och be att få grillkryddan serverad separat i en pappmugg under total tystnad.
Fråga busschauffören när han log senast och be honom förklara varför.
Lägg dig raklång på en parkeringsruta och KRÄV att p-lisan som passerar dig skall fästa en p-bot på dig.

Eller ställ frågan till dig själv.
VARFÖR…..upphör du aldrig att förvånas? När du tror att du kopplat greppet och när du funderat ihjäl dina hjärnceller, tar livet en vändning som på en tiondelssekund får din världsbild att vridas ur led, TROTS att du trott dig tänka igenom allt. Trots alla funderingar och analyser slår allting om. När du trodde ljuset var grönt slog det om till illrött. När du kontemplerat dig till sömns och funderat tills ögonen börjat blöda. Visar det sig ännu en gång. Att världen är mer absurd än du någonsin kunnat tro. Carl Bildt på crack, barbiedockor drunknandes i bollhav, grillade korvar serverade med grillkryddan ihjältigd i en pappmugg och en busschaufför som förgäves försöker minnas när han log senast. Alla absurditeter ställda på sin spets tycks plötsligt framstå som normala fenomen, när du smärtsamt inser. Att när du trott dig förstå visar det sig att du inte fattat något alls.

Att man aldrig lär sig sa Bill, lär du dig aldrig något, sa Bull.

Huset som gud glömde.

Jag borde anat det redan när jag stod på Hemköp och förgäves letade efter Nonstop. Ni vet de där droppformade karamellöverdragna chokladlinserna. Förresten undrar jag om det är en myt eller inte, smakar verkligen de röda bättre än de gula? Måste ta reda på det.
Åter till ämnet. När jag fick beskedet att de var slut (linserna, inte jag…) borde jag tolkat tecknet som gavs mig, och lyssnat på min inre röst som ställde den, skulle det visa sig, högst befogade frågan:

”Mats, skall du verkligen försöka dig på att sätta ihop ett pepparkakshus? På dagis tog fröknarna bort legot från dig när du försökte limma ihop bitarna med superlim för att de enligt dig inte passade ihop. Lärde du dig inget av det?”

Men nej, jag körde på. Fast besluten om att plan B skulle fungera. Likt en Hitler i sin bunker på sista dagen som upprepar mantrat; Det skall gå…det SKALL gå…jag kommer att klara det….det ser lite mörkt ut just nu, men…jag SKALL klara det. Istället för att dekorera huset med nonstop skulle det gå lika bra med skumtomtar och Ahlgrens bilar på temat, jul som hjul. Trodde jag… Hade jag lyssnat på den där inre rösten skulle jag tömt 12 rör treo och tapetserat utsidan av huset istället. De hade kommit väl till pass med tanke på den huvudvärk husbygget skulle komma att ge mig.

Det gick snett redan i inledningsfasen. När florsockret skulle smältas var det kört. Den lilla respekt mina två barn hade för mig tidigare försvann i den tjocka röken. Brandvarnaren pep ikapp med katten och tonårsdottern visade sig ha en väl dold mjuk sida när hon försynt viskade:

”Pappa, det gör inget. Vi kan köpa ett färdigt istället”

Den 12årige sonen skakade bara på huvudet, TROR jag. För det var omöjligt att avgöra i det av florsockerrök fyllda köket.

För första gången i historien vågade ingen skratta under Parlamentet på tv. Tystnaden låg som en våt filt över det julpyntade rummet. Som ett tecken från ovan började det dessutom regna en stund senare. Här skall ingen julefrid lysa...du kan kamma dig på din julstämning, tycktes tomtegudarna mässa!

(För er som tror att detta är dikt och inte verklighet. Vänligen kasta ett öga eller två på bildbeviset. Där ser ni priset för min hybris. TVÅ demolerade kastruller, TVÅ söndersmälta slickepottar, en nedsmält visp, en numera icke fungerande slev, en styck avloppssil som limmades ihop av det brända florsockerlimmet och givetvis ett styck pepparkakshus i bitar...och så tycker jag det är konstigt att jag är singel....)

Som i en dröm, fast på riktigt....så skall det vara...

Satt osynlig vid din sida i din säng, tittade länge på dig när du sov.

Du var och är, så vacker, sov så djupt och verkade så trygg.
Ville inte väcka dig.
Böjde mig försiktigt fram, för att snusa på din varma hals, den doftade fortfarande härligt, varmt av nattens vilda drömmar.
Pussade dig i nacken, som strålade av värme, från källan av hettan du sökte och fann, flammande i nattens mörker.

Värmen och fukten från dig, fastnade på mina läppar.
Som en osynlig film av det jag hoppas du känner för mig.

Lämnade ljudlöst rummet......
Kvar i rummet när du vaknar, kommer du endast att hitta några veck, på det lakan jag satt på.
Och om du söker, också stoff av mina känslor för dig.
Med mig stal jag förnimmelser av dina djupa drömmar. Bär med mig dem under dagen, väver förhoppningar, om att vi skall ses, så snart som möjligt igen.

Tar du med dig dina drömmar, så lovar jag, att möta dig, med famnen full av dina vildaste fantasier. Vill du, så kan jag, och VI, väva ihop det vi drömt, om varandra, till en verklighet byggd av drömmar.

Vill aldrig lämna dig ensam med dina drömmar igen. Vill att vi skall vara tillsammans på riktigt, precis så som vi drömt, precis så skall det vara.

Som i en dröm, fast på riktigt....så skall det vara...

Barnmisshandel a´la dragspel.

I helgen var det dragspelsstämma i Ransäter.
20 000 entusiaster hade samlats. 20 000! Det motsvarar ett i princip fullsatt Malmö Stadion. Jag förstår att 20 000 människor har det goda omdömet att njuta av
att se "de himmelsblå" spela fotboll, men dragspel? Nåväl, alla individer har rätt att leva sitt eget liv oavsett om man spelar dragspel eller fotboll.

Enligt Värmlands svar på Dagens Nyheter; ”Nwt”, var det bara drag
(bara en sån´formulering!). Endast ett ofredande och ett misshandelsfall anmäldes. Undrar vad ofredandet bestod av? Var någon berusad speleman på och kladdade på en kollegas tangenter? Försökte en perverterad bälgartist penetrera ett aspackat accordeon? Det framgår inte av artikeln och vi mår kanske bäst av att inte veta.

Misshandelsfallet är däremot lättare att förstå. I viss typ av rockmusik är det helt ok och tom. direkt njutbart med dragspel. MEN, oftast när jag tänker dragspel blir allt omkring mig dimmigt på samma sätt som i filmer när människor börjar minnas tillbaka.

Framför mig dyker barndomens midsommarfirande upp. Det spelas upp så som på en bioduk. Mer eller mindre berusade så kallade spelemän får utlopp för sin perversion att klä sig i clownkläder färgsatta av Stevie Wonder. Transvestit light i dragspelstappning. Sedan kör dom på som en raspig gammal vinylskiva. ”Små grodorna” blandas med ”Vi äro musikanter” och alla barn tvingas motvilligt att dansa kring en stång. Ni hör väl själv? Stång, transvestiter light, små barn och berusade män.
Mer perverst än så blir det inte, tro mig.

Så härmed vill jag fördubbla antalet misshandelsfall bland dragspelsfolket. Jag polisanmäler Sveriges dragspelare för att kollektivt ha misshandlat mig en gång per år under hela min barndom, så är det!

Kanske inte som en gummiboll, men ändå.

Oavsett vilket, gör jag det, kommer, tillbaka alltså, även om det inte är som en boll. Förhoppningsvis (eller kanske tyvärr?) upphör likheterna mellan mig och MA Numminen där.
Efter snart två bloggfria månader är jag här igen.

Någon (mer eller mindre) klok människa beskrev intrigen i Beckets "I väntan på Godot" så här:
"Två människor väntar utan att veta varför på någon som inte kommer."

Lite i den världen befinner jag mig. Vet inte riktigt hur, vad eller varför jag gör det jag gör alltid.
Ungefär samma typ av existensiella frågor en treåring ställs inför.

Sammanfattningsvis kommer jag fram till att jag av vissa kan uppfattas som en korsning av en lallande treåring och ett trallande finskt fyllo.
Inte underligt att folk tittar med en konstig blick på mig emellanåt och viskar:
"Titta, där är han, som alltid kommer tillbaka utan att veta varför!"
Paranoid? Moi?