lördag, juli 07, 2007

Barnmisshandel a´la dragspel.


I helgen var det dragspelsstämma i Ransäter.
20 000 entusiaster hade samlats. 20 000! Det motsvarar ett i princip fullsatt Malmö Stadion. Jag förstår att 20 000 människor har det goda omdömet att njuta av
att se "de himmelsblå" spela fotboll, men dragspel? Nåväl, alla individer har rätt att leva sitt eget liv oavsett om man spelar dragspel eller fotboll.

Enligt Värmlands svar på Dagens Nyheter; ”Nwt”, var det bara drag
(bara en sån´formulering!). Endast ett ofredande och ett misshandelsfall anmäldes. Undrar vad ofredandet bestod av? Var någon berusad speleman på och kladdade på en kollegas tangenter? Försökte en perverterad bälgartist penetrera ett aspackat accordeon? Det framgår inte av artikeln och vi mår kanske bäst av att inte veta.

Misshandelsfallet är däremot lättare att förstå. I viss typ av rockmusik är det helt ok och tom. direkt njutbart med dragspel. MEN, oftast när jag tänker dragspel blir allt omkring mig dimmigt på samma sätt som i filmer när människor börjar minnas tillbaka.

Framför mig dyker barndomens midsommarfirande upp. Det spelas upp så som på en bioduk. Mer eller mindre berusade så kallade spelemän får utlopp för sin perversion att klä sig i clownkläder färgsatta av Stevie Wonder. Transvestit light i dragspelstappning. Sedan kör dom på som en raspig gammal vinylskiva. ”Små grodorna” blandas med ”Vi äro musikanter” och alla barn tvingas motvilligt att dansa kring en stång. Ni hör väl själv? Stång, transvestiter light, små barn och berusade män.
Mer perverst än så blir det inte, tro mig.

Så härmed vill jag fördubbla antalet misshandelsfall bland dragspelsfolket. Jag polisanmäler Sveriges dragspelare för att kollektivt ha misshandlat mig en gång per år under hela min barndom, så är det!

Inga kommentarer: