
Om du vaknar och känner att det enda som finns kvar i sängen värt att njuta av, är hennes doft på kudden, från parfymflaskan som försvunnit ur ditt badrumsskåp.....
Om det är så, att du går och lägger dig för att sova, men inser att det inte går, för att du saknar armarna för mycket, som innan fanns omkring dig, om du plågas av blotta tanken, på att dom omfamnar någon annan.....
Om rummet är så tomt, att inte ens ekot av de ömhetsbetyg som sagts, finns kvar, utan studsat ut genom fönstret med en enkel biljett, till en återvändsgränd du inte ens hittar till.....
Om de ord du längtar efter att få höra, rinner ut genom ett par läppar du tror dig aldrig mer få kyssa, tror du, att dom viskar i någon annans öra, eller inte viskar alls.....
Då är det nog så....att du är ensam, alldeles på riktigt.