Under åttio och nittiotalet spelade jag handboll aktivt. En del resor tog mig bla till de så kallade östländerna, Polen, Ungern, Jugoslavien osv,
Att komma dit som västerlänning var en intressant upplevelse. Som svensk idrottsman hade du en inkomst som var ca. 7 ggr högre än den östländska.
Vare sig förr eller senare har jag känt mig så förmögen....
En glass för en krona kostade "oss" 0,15 kr. Då är det lätt att bjuda laget runt...
Den underbara gulaschen vid saluhallen i Budapest var så exklusiv med sina 15 kr, för "oss"....två spänn...
Under ett av våra träningsläger i Budapest (1988) visade det sig att Amnestygalan skulle gå av stapeln på NEPstadion i Budapest. Plats för 69 000 på läktarna PLUS de på innerplan, SAMTIDIGT som vi var där. Vår guide vände och vred på sig, skämdes så där som bara kuvade österländska tolkar kan, och undslapp sig ett:
"Ok, jag kan KANSKE fixa biljetter på svarta börsen, men det kommer att bli ORIMLIGT dyrt. Det är trots allt; Peter Gabriel, Tracey Chapman, Sting, Yousso N´dour, och BRUCE SPRINGSTEEN....OCH det är den enda Amnestygalan i öst...."
100 svenska kronor senare var vi överens.....åtta timmars konsert, varav Springsteen stod för två...value for money är ett uttryck jag sällan eller aldrig får använda...
Detta utspelade sig ett par veckor före OS i Seoul och givetvis red dom (vi...) på OSvågen. Genom att presentera oss som Svenska landslaget i handboll (regerande världsmästare..)var inga dörrar eller möjligheter stängda. Vi såg åtminstone ut och defintivt LÄT som handbollslandslaget.
Sällan eller aldrig använder jag mig av uttrycket; "Det var bättre förr...."
MEN......1988 i Budapest var bra mycket bättre än tex den där veckan i Hörby 1986..
Det VAR bättre förr.....juh förr desto bättre.....
6 kommentarer:
Ja det VAR bättre förr. Iallafall i Budapest. Gud vad nostalgisk jag blir av din text. Man satt i övre tonåren och pimplade mousserande och tryckte in rysk kaviar tills det sprutade ur öronen. Drottning i baren med fickan full av dollar eller D-mark. Jag har inte varit på NEP men på Kis stadion och sett Roxette. Svettstanken var outhärdlig och en snubbe med tunn tonårsmustasch stod i en för liten jeansjacka med en bergssprängare och försökte spela in konserten. Och vi skrattade åt dem. Man kunde köpa en LP för 30 spänn och åka taxi runt hela stan för några tior. Sen kom McDonalds och folk satte upp läskglasen i papp som dekoration i fönsterna. Sen kom även tiggarna. Men frågar du ungrarna vad de tycker idag så säger de: It's shit but different shit...
appappapp *hytter med fingret*
Nu kan det bara bli bättre!
Ostalgi stinker som bajs. Själv kände jag mig bara som ett svin i gamla Östeuropa, men det kan ju vara olika för olika personer.
Vilse på Värnhem: Vad trist att du kände dig som ett svin när du var i Östeuropa! Själv har jag nästan bara härliga minnen från alla mina barndomsomrar som jag spendrat i Ungern. Tycker du ska ge det en chans till! Det är förvisso inte så jättestor skillnad nu från då. Om man skrapar lite på ytan...
Hej Anders,
Det är som du säger, allting upplevs olika av olika personer, vilket inte nödvändigtvis betyder att den ena är bättre eller sämre än den andra.
Det är möjligt att jag (vi som handbollslag) förskonades från de intryck som eventuellt kan ge skuldkänslor. Vad vet jag?
Läste förresten din blog och tycker du verkar ha vettiga värderingar...
Skicka en kommentar