FR David, en förytligare av stora mått....

FR David visste förmodligen inte vad han pratade om, men det han sa, och framförallt HUR han sa det, fick mig att fundera. Vad det gör mig till eftersom det tog ca. 20 år att se det geniala i det banala i hans text och uttrycksteknik, vet jag inte. Måhända per definition gör det mig till allt annat än "Vi i femmanmaterial", men ärligt talat, I could´nt care less. Jag har aldrig påstått mig vara något jag inte är, åtminstone inte efter det att jag gjorde min självinventering. Vilket inte gör mig till en lögnare men ändå inte en sanningssägare. Att inte tala sanning är inte att ljuga, men inte heller att berättta allt. Det är bara en aktiv metod att skapa ett ur ett moraliskt perspektiv anständigt sätt att förhålla sig till det som är svårt att säga. Att inte ljuga, att inte heller tala sanning, men att samtidigt säga något, även de stunder när meningarna inte kommer sprutande ur hjärnan på ett intelligent och välformulerat vis.

Att säga något, att använda bokstäver om än på ett primitivt vis. Words a´la FR David på 80talet...

Oavsett vilket;

"Words....don´t come easy...to ME...dont´come easy to me...how can I find a way...to make you see....I love you....words don´t come easy....to ME..."

Så sa han, David (klicka HÄR om du vill lyssna på kulturinlsaget). Att en onehitwonderartis från 80talet skulle få mig att förstå hur jag skall förhålla mig till mitt uttryckssätt hade jag ingen aning om för 20 år sedan. Å andra sidan har det hänt en hel del den senaste tiden som jag inte hade en aning om för 20 år sedan. Då låg fokus på nuet i allra högsta grad.

Förytligare. Någon som aktivt gör motsatsen till att fördjupa. Någon som undviker det djuplodande men samtidigt har något att säga utan att vara högtravande.

Sensmoral:

"Det viktiga är inte alltid vad du har att säga och HUR du säger det. Det viktiga är ATT du säger det."