fredag, oktober 31, 2008

Pacman for president!


Whåtts the motherfucking deal? Så hade Timbuktu kanske uttryckt sig över det faktum att svenska företag sponsrar McCains presidentkampanj. Eller: Vad är det som är så fucking konstigt, för att tala REN svenska...
Okej, Astra Zeneca har slantat in 19 MILJONER i valkampanjen, (den största delen går till republikanerna).

Det är mycket pengar, det är en j-a massa pengar! Även om man inte erkänner är det givetvis ett beslut taget av "businesskäl". Stoppar man in något i ena ändan brukar det komma ut något i andra....ändan. 19 miljoner omräknat i tex. smärtstillande medel typ Alvedon blir ca. 12 miljoner piller, många piller blir det...PALLVIS med piller.

Kommer McCain (eller Insane McCain som han kallas) till makten har han sagt att sjukvården under INGA omständigheter får finansieras av staten.
Pengarna får plockas "elsewhere". Alla som har mer än mellanstadienivå på sina mattekunskaper kan då räkna ut att om inte staten bekostar cirkusen, eftersom dom inte har pengar i sin budget, kommer den som HAR pengar att finansiera kalaset (eller eländet..eftersom sjukdom per definition är mer elände än kalas liksom....precis som USAs sjukvårdspolitik).

Alla känner även till den gamla klassiska sanningen:
"Lika barn leka bäst i allmänhet och rika barn i synnerhet".

Med andra ord, det är inte helt fel att vara kompis med dom som bestämmer över sjukvården i ett land där kapitalet styr. Är ni med?

Kan man dessutom som Astra Zeneca plocka fram läkemedel mot exempelvis magsår som kortar ner vårdtiden, ligger man hyfsat till för att få krängt sina piller. Som av en tillfällighet har Astra forskat fram Nexium, ett läkemedel som drastiskt minskar tiden för efterbehandling av magsår.

Hmm....vilken kategori människor är överrepresenterade i DEN statistiken? KAN....jag säger KAN...det vara rika människor?

Problemet för Astra är att man inte får skänka pengar till politiska kampanjer. Men i ett land där allt går att köpa för pengar är det inget problem. Det är bara att starta en PAC (Political Action Committe) då kan styrelsen skänka pengar till sin PAC, som i sin tur med guds och presidentens välsignelse kan skänka sina 19 miljoner till politiken utan att dom EGENTLIGEN får göra det. Moral rimmar både på anal och banal, som på ren svenska skulle kunna bli: Skitdumt....

På så vis kan ett svenskt företag via sin PAC, vara med och påverka vem som blir president i ett land där de privata kapitalet styr sjukvården. På så vis kan man i förlängningen styra över sin Pacman i vita huset. I ryggdunkarnas förlovade land är det givetvis guld värt, att vara lierad med den som styr, GULD värt...

För du spaken åt vänster springer han åt vänster osv osv....

Sensmoral:

"Har du 12 miljoner brustabletter liggande i badrumsskåpet kan du köpa vad du vill. Tex. kan du få en alldeles egen Pacman i vita huset som springer dit du vill bara du styr honom rätt."

onsdag, oktober 29, 2008

FR David, en förytligare av stora mått....


FR David visste förmodligen inte vad han pratade om, men det han sa, och framförallt HUR han sa det, fick mig att fundera. Vad det gör mig till eftersom det tog ca. 20 år att se det geniala i det banala i hans text och uttrycksteknik, vet jag inte. Måhända per definition gör det mig till allt annat än "Vi i femmanmaterial", men ärligt talat, I could´nt care less. Jag har aldrig påstått mig vara något jag inte är, åtminstone inte efter det att jag gjorde min självinventering. Vilket inte gör mig till en lögnare men ändå inte en sanningssägare. Att inte tala sanning är inte att ljuga, men inte heller att berättta allt. Det är bara en aktiv metod att skapa ett ur ett moraliskt perspektiv anständigt sätt att förhålla sig till det som är svårt att säga. Att inte ljuga, att inte heller tala sanning, men att samtidigt säga något, även de stunder när meningarna inte kommer sprutande ur hjärnan på ett intelligent och välformulerat vis.

Att säga något, att använda bokstäver om än på ett primitivt vis. Words a´la FR David på 80talet...

Oavsett vilket;

"Words....don´t come easy...to ME...dont´come easy to me...how can I find a way...to make you see....I love you....words don´t come easy....to ME..."

Så sa han, David (klicka HÄR om du vill lyssna på kulturinlsaget). Att en onehitwonderartis från 80talet skulle få mig att förstå hur jag skall förhålla mig till mitt uttryckssätt hade jag ingen aning om för 20 år sedan. Å andra sidan har det hänt en hel del den senaste tiden som jag inte hade en aning om för 20 år sedan. Då låg fokus på nuet i allra högsta grad.

Förytligare. Någon som aktivt gör motsatsen till att fördjupa. Någon som undviker det djuplodande men samtidigt har något att säga utan att vara högtravande.
Sensmoral:
"Det viktiga är inte alltid vad du har att säga och HUR du säger det. Det viktiga är ATT du säger det."



lördag, oktober 25, 2008

Tomten blåst på sin post,i DUBBEL bemärkelse...


Säga vad man vill om Sarah Palin. Men republikanernas vicepresidentkandidat har i många avseenden satt färg på valkarusellen i USA. Gift med en eskimå, vice Miss Alaska i sin ungdom (vilket måste anses som meriterande eftersom hon redan har en vicefunktion i sitt CV) och även hängiven abortmotståndare på talibannivå. Att hon födde det barn man på förhand visste hade Downs syndrom visar ändå på gott omdöme och ger en tankeställare åt de som funderar på att abortera foster med handikapp av ena eller andra slaget. Hennes 17åriga dotter är gravid och abort var inte ens att tänka på, trots att dottern mer är barn än vuxen, kan JAG tycka. Dock ett konsekvent handlande och inte enbart ett akademiskt förhållningssätt som ger cred i ett land där elitismen sprider ut sig mer och mer.

Men....det är inte RUMBA, hade Tony Irving i "Let´s dance" sagt. Nu är jag vare sig homosexuell fd. elitdansare slash dansdomare i TV4 (varför SKREV jag slash när jag kunde SKRIVA: / ...slash är något man SÄGER för att man inte kan säga: /, märkligt...). Upp på spåret igen...

MEN....hon har lite på minuskontot också.

* Att ha deltagit i en häxutdrivningsprocess kanske känns mer 1500tal än 2000tal? Å andra sidan är republikanerna i ett politiskt/medmänskligt perspektiv mer 15ootal än 2000tal, så konsekvent är Sarah i alla fall.

* De 1.1 miljoner hon spenderat på styling i vicepresidentkampanjen för egen och familjens del får Mona Sahlins Tobleronemissbruk att framstå som en bagatell i sammanhanget.

* En liberal syn på det här med reseräkningar gjorde att hon cashade in motsvarande 112 000:- i ersättning. En granskning av ärendet avslöjade att hon spenderat den tiden med familjen och INTE jobbat. Vad är väl en bal på slottet sa Askungen. Vad är väl ett Toblerone på Konsum, kan Mona Sahlin säga om man jämför henne med Sarah Palin.

* Det ryktas att hon har nära band till: "The Alaskan independence party". En amerikansk motsvarighet till Skånepartiet. Ultrakonservativt och med en vision om att Alaska skall bryta sig ur den amerikanske federationen och bli självständigt. Calle Herslow with an american twist.

Lite att jobba på Sarah. Men går allt som elaka tungor siar, kan allting lösa sig på ett smidigt sätt. McCain blir om han vinner valet tidernas äldsta president med sina 72 år på nacken. Inte helt onaturligt att man trillar av pinnen pga det ena eller andra i den åldern...

Själv ser jag ett ur Hänt i veckanperspektiv smaskigt scenario. Ett "Lewinskydrama" i Vita huset gånger 10. På firmans julfest hamnar en av glögg helpackad president McCain utklädd till tomte i ovala (höll på att säga ANala, men det är ett annat scenario) med sin Vicepresident. Vilken av glögg drogad 72åring kan motstå en fd. skönhetsmiss stylad för över miljonen? Nej just det. Och vilken helpackad 72taggare överlever en tur i sänghalmen med en kvinna som ser att det enda som står mellan henne och en plats i historien som den första kvinnliga och häxutdrivande presidenten i historien, är en hjärtattack? Resten kan ni räkna ut själv. Min blygsamma sida hindrar mig från att gå in i detalj, men jag tror att Sarah hade varit beredd att göra ett och annat för att få planen att gå i lås.

Dessutom hade det varit oerhört bildmässigt att se fotot i tidningen av presidenten i tomtekostym och med nerknäppt gylf bäras in i en ambulans. Även om hans sluddrande; "ho ho ho" och sista suckande inte hade hörts hade det nog varit effektfullt ändå.

Vad hade rubriken till den bilden blivit? Förmodligen något med Lewinskyanspelning som:

"Santa claus blown of his post....."

Sensmoral:

"Var försiktig när du gå på firmans julfester, det kan bli det sista du gör innan du bärs in i ambulansen för den sista färden."


tisdag, oktober 21, 2008

Mjukglass serverad med pommes frites, endast i Malmö, endast i Malmö...

OBS! Sigmund Freud och mjukglassen på bilden har inget med innehållet i texten att göra. Det är bara en symbol för att mjukglass kan dyka upp i de mest otippade sammanhang.
***************************************************************

Mitt nyrenoverade jag unnar sig sällan ett besök på Burker King. Det har visat sig vara ett vinnande koncept, åtminstone om jag frågar vågen och mitt numera anständiga BMI. Förresten har jag svårt att köpa varför den amerikanska kedjan valt att inte försvenska sitt namn till Birger Kung. På så sätt hade man kunnat behålla både logotypen, den rojalistiska touchen och samtidigt visat ett integrationspolitiskt engagemang, men nej...Burger King skall det heta och inget annat....Men muslimerna på Rosengård får inte ha paraboler på sina balkonger utan att beskyllas för att vara integrationsfientliga. Då är dom förändringsobenägna och alienerade! Därmed har jag redan tappat den röda tråd jag en gång tyckte mig ha, men det var länge sedan, flera meningar sedan faktiskt...försöker plocka upp den....

Jag gick fram till kassan och beställde följande "custom made burgers":

- "Minus gurka samt extra allt" på whoppern till min vän och "plus pommes frites, INUTI hamburgaren" på MIN burgare. Inte för att jag ville ha det på det viset. Mer för att jag kände mig på ett allmänt krångligt humör och att det kändes som ett lagom mått av civil olydnad som inte skulle leda till något längre fängelsestraff om jag satte mig på tvären. Vad killen längst bak i kön tyckte glömde jag i min iver att fråga.

Med gravallvarlig min tittade killen i kassan på mig. Belysningen i lokalen dämpades, som i en MTVvideo i gangsta´stil började det pysa ånga ur fritösen samtidigt som grabben började rappa i värsta nödrimsstyle:

"Sho brorsan hej, mister, mitt namn är HASSAN
står här på BK och jåbbar i KASSAN
Vid fritösen därborta står Göran och hans polare BÄÄNGT
dom är här när det är öppet, men inte när det är STÄÄNGT".

Nej, det gjorde han inte, men bloginlägget hade blivit f-n så mycket roligare om han hade gjort det....tillbaka till verkligheten.

Killen tittade på mig med vattniga ögon och klämde ur sig ett andefattigt, nästan viskande på gränsen till pysande:

"Tyvärr det går inte, man måste beställa pommes fritesen sidan om."

Jag undrade vad det för snäv syn på produkter från växtriket dom hade och frågade om det var hans egen åsikt eller om det var en företagspolicy. Pommes frites är detsamma som potatis, som är en slags grönsak, lika väl som gurka är det. Kan man välja bort gurkan borde man kunna lägga till potatisen. Det säger väl sig självt? Det här luktar grönsaksdiskriminering lång väg. En potatis är lika mycket värd som en gurka, åtminstone i min värld? Även om det inte är en vanlig kombination borde den respekteras.

Då kommer den totalt otippade kommentaren från killen...

"Jag gillar pommes frites I hamburgaren. Det är också gott att doppa pommes frites i mjukglass. Har du provat?"

Chockad av den absurda vändningen i debatten fick jag bara ur mig ett föga fantasifullt:

"Nähh...".

Sedan hällde han upp en klick mjukglass på ett bägarlock och gav mig en påse pommes frites. Jag greppade försiktigt en pommes frites mellan tummen och pekfingret och doppade den (pommes fritesen...) i den mjuka glassen för att sedan stoppa in densamma munnen....

"Känn hur det salta möter det söta!" Sa killen....som inte hette Hassan...

Och det gjorde jag, kände hur den salta och varma pommes fritesen kolliderade först med den söta och kalla glassen för att sedan via en saltomortal kraschlanda på mina smaklökar, som FORTFARANDE stirrar konfunderat på varandra i ovisshet om vad det var som egentligen hände.

Fullständigt galet, men faktiskt sant, idag blev jag bjuden på pommes frites och mjukglass! Det var faktiskt inte så dumt.....salt möter sött....kallt möter varmt....poetry in motion a´la Burger King i Malmö, endast i Malmö...

Sensmoral:

"Ställer du otippade frågor får du uppleva otippade saker. Våga fråga!"

tisdag, oktober 07, 2008

Svårt skadad....


"Ett å ett e två, två å två e fyra, lönerna dom e låga, men varorna e dyra. Ská dé va´så svårt att fatta, att de e falsk matematik."

Där har du ETT perspektiv att betrakta begreppet; svårt ur. Peps Persson sjöng om vad han anser vara svårt. Skall det vara så svårt att förstå den mest grundläggande logik som att ett och ett blir två? Ja, det kan man undra....vad som är svårt för den ene är lätt för den andre, det är så det är. En filosofi som kan appliceras i de flesta sammanhang. Det som är lätt för den ene är svårt för den andre.

En annan syn på vad som är svårt, beskrevs i Expressen för ett par veckor sedan. Krister "Kicken" Lundqvist, trummis i kvasimetalgruppen: "The Poodles", föll under konståkningsträningen inför "Stars on ice" och skadade sig SVÅRT! Pudellookaliken "Kicken", hör och häpna, fick en SPRICKA, i handleden. Snacka om SVÅR skada. Så här grät "Kicken" ut i Expressen:

"- Jag är tuff, men visst fasen gjorde det rejält ont och så satt man där och kände: "Vad är det frågan om egentligen? Men som sagt, jag är hård."

Tydligen inte lika hård som isen "Kicken", eftersom du är så mesig att du lipar ut i en kvällstidning för att du stukat handen. Vad händer den dagen du slår dig på pekfingret med en av dina trumpinnar eller klämmer luggen mellan två cymbaler? Snackar vi livshotande tillstånd då?

En annan dimension av ordet svårt, som lightrockers till konståkare förmodligen inte sett röken av, speglas i en artikel i Sydsvenskan. En man sköts med fem skott och blev svårt skadad. Frågar du honom vad som är en svår skada, tror jag INTE han anser att en spricka i handleden är att betrakta som en svår skada...

Själv har jag en annan syn på vad som är svårt. Relationsbyggande, DET är svårt. Förbannat svårt, så svårt att jag inte finner ord för att beskriva det. Trots att jag har alla hönsen hemma och samtliga bokstäver på tangentbordet tillgängliga, får jag inte ihop det. Det är för svårt helt enkelt.
Att bygga en rymdraket måste vara enklare än att bygga en relation som jag ser det.
Trots att jag vare sig har trillat på is eller blivit skjuten med fem skott på nära håll är jag per definition skadad. Så skadad att jag inte kan göra mig förstådd i en relation eller ens ingressen till en. Ingen annan skall lastas för mina misslyckande mer än jag själv, eftersom det är i MIN dna-stege den relationsbyggande genen är svårt skadad.
Skönt att inte falla i självömkande koma som reaktion på en motgång, för det gör jag inte längre. DEN snårfyllda stigen, som oundvikligen leder till en känslomässig återvändsgränd, vandrar endast patetiska och bittra individer på. Det gänget har jag lämnat bakom mig eftersom jag valt en annan, mer framkomlig väg att ta mig fram på.
Jag vet att var och en måste ta ansvar för sitt eget liv. Mer konstruktiva reaktioner än självömkan är att föredra tycker jag. Det är bara att det att jag inte kommit till insikt vad det gäller relationsproblematiken, ÄN. Men jag jobbar på det. Iskalla killen, full av mänsklig värme var det någon som sjöng, by the way. Med risk för att bli tjatig säger jag det igen: Det ena utesluter inte det andra och det kinesiska tecknet för kris är detsamma som för förändring. Känns tryggt i detta röriga resonemang och ur kaos kommer ordning, så är det med den saken.
Men Mats....ská dé vá så svårt att fatta? Hade Peps kanske frågat mig om vi diskuterat saken. Jag hade förstått hans undran och ställt samma fråga till mig själv.

SKÀ DÈ VÀ SÅ SVÅRT ATT FATTA?

Sensmoral:

"Ja, det ÄR svårt att fatta. JÄVLIGT svårt att fatta. Så bli inte förvånad när du inte förstår varför ett och ett inte alltid blir två trots att du räknat ut att det BORDE bli det. Bli INTE förvånad. "

måndag, oktober 06, 2008

Marilyn eller Mel? Det är frågan....




















Ja. Det är frågan. Vem är jag mest lik? Enligt sajten; http://www.myheritage.com/ är det de två kändisar jag liknar mest. Det funkar så att man laddar upp en bild på sig själv. Ett program läser av ansiktets struktur. Sedan körs det i en databas och matchas mot tusentals kända ansikten. Det visade sig att jag till 63% matchar Marilyn Mansons nuna och till 56% liknar Mel Gibson i ansiktet. Jag som tvivlade på det stora i Internet, har nu förstått att det är ett seriöst fenomen. Klart att Mel och jag är lika, om inte som bär, så i alla fall till 56%. Det kalllar jag vetenskapliga bevis!

Vet inte vilket som är mest smickrande egentligen. Marilyn är trots allt en karismatisk figur som sitt yttre till trots ändå verkar ha en klok sida.
Efter "Columbinemassakern" där två killar mördade 12 elever och en lärare fick Marilyn Manson kritik. De två mördarna hade Marilyn som idol. Hur han om än delvis, kan lastas för massakern vet man förmodligen endast i USA. JAG vet i alla fall inte. Michael Moore som gjorde en film om tragedin intervjuade Manson och så här lät det:

Michael Moore: "Om du fick säga något till mördarna samma dag som massakren, vad skulle du säga till dem?"

Marilyn Manson: "Jag skulle inte säga något till dem, istället så skulle jag lyssna på dem för det var det ingen som gjorde."

Så enkelt det kan vara att ta död på fördomar. EN mening från honom ändrade åtminstone min syn på Marilyn Manson. Att vi dessutom, åtminstone enligt My Heritage, är dubbelgångare tar jag därmed som en komplimang.

Den andra personen jag påstås likna heter Mel Gibson, allt enligt en tvärvetenskaplig undersökning (vill jag understryka....). Närmre presentation är överflödig. Han är framförallt känd som sexsymbol och skådespelare i historiska kulturinslag som "Mad Max" och "Dödligt vapen 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9" (en Dödligt vapen 10 sägs planeras där Mel Gibson med permobil jagar pensionärer som förfalskar bingobrickor i södra Los Angeles). Men Mel är även en hängiven kristen tillhörande falangen; "Sedevacantisterna". En gren som anser att påven inte följer den rätta läran, bla för att mässan inte längre hålls på latin.

Frågan är vem jag helst vill identifiera mig med? En hårdsminkad satanist eller en sexig sedevacantist? Förutom att de två typerna rimmar har de föga gemensamt. Faktum är de har lika lite gemensamt som de har med mig. Den vetenskapliga metoden till trots är jag de facto inte så lik det jag sägs vara lik alltså. Så nästa gång ni ser mig. Tänk på att jag inte är det jag ser ut att vara.

Sensmoral:

"Ibland är inte saker det de ser ut att vara. Tex är ibland inte ens en Mats en Mats. Han kan lika gärna vara en sedevacantist eller satanist."

söndag, oktober 05, 2008

Prussiluskan på crack.....


Finner inga ord för det jag tänker, tappade tråden fullständigt. Blev så fascinerad när jag såg bilden att jag totalt tappade greppet om både saga och verklighet. Tanten på bilden heter Anna Piaggi och är skribent på den välrenomerade modetidningen Vogue. Alltså expert vad som är "hot or not". Så här ser hon ut när hon gjort sig extra fin.
Hade Prussiluskan i Pippi Långstrump gått på crack hade hon förmodligen sett ut så där. Trots de 3000 klänningarna i garderoben lyckades Anna Piaggi inte få till det bättre.

Sensmoral:

"Dont´do drugs...."

fredag, oktober 03, 2008

Don Quijote de la Malmö, det är jag det...


Idag var jag på Hemköp och handlade. När jag kom till kassorna drabbades jag av den vanliga panikångesten som oundvikligen sköljer över mig i finalen av shoppingen, ALLTID gör den det...

Har en fantastisk förmåga att landa i den kö som går långsammast och är mest strulig. Är det en kassarulle som skall bytas, ett kontokort som strular, en streckkod som saknas på en burk inlagda gurkor eller en pensionär som hamnar i en ändlös diskussion med kassörskan huruvida kupongen på pressylta är giltig eller ej, är det något mankemang av den typen, så sker det obönhörligen i den kassan JAG står i. Det slår aldrig fel.
Så om ni ser mig i en kö, välj en annan...kö alltså....

Lika säkert som att pantflaskmaskinen alltid strular när jag skall panta flaskor är det. Den problematiken har jag kommit förbi genom att be mina barn panta flaskorna, så enkelt var det att lösa den komplotten.
Men ködilemmat är en för mig olöslig konspiration som plågat mig så länge jag kan minnas. Jag är helt övertygad om att Hemköps ledningsgrupp bedriver en konspiration mot mig. På något vis skapar dom alltid någon form av kaos i den kö där jag står. Dom vill mig helt enkelt illa.
Likt en Don Quijote i shoppingtappning kommer jag för evigt att slåss mot min köproblematik. Det känns som ett oövervinnerligt dilemma, så kanske det är dags för mig att kapitulera inför faktum? Nåväl...

Idag hände dock något som skänkte hopp. När jag stod i kassan och la upp alla mina två varor på bandet skedde det. Ett par kvinnohänder la, samtidigt som mig, en avdelare mellan våra två portioner av varor. Två människor, en tanke. Jag som levt i tron att det alltid är JAG som skall avskilja mina varor från kunden bakom mig. Jag som trott att jag var ensam om att tänka på min nästa.
Men nu blev jag övertrumfad..... Sedan började händerna placera varorna på bandet, konsekvent landade dom med streckkoderna vända åt rätt håll. För mig var det den ultimata bekräftelsen på att ödet log åt mig och serverade kvinnan i mitt liv, om inte på ett fat, så i alla fall på ett rullband på Hemköp. Streckkoden åt rätt håll....två människor...en tanke....äkta kärlek...två människor av olika kön som insett essensen i livet.

När jag vände mig om för att fria, såg jag rakt in i ett par lätt skelande ögon. Dom satt placerade djupt någonstans i ansiktet på en kvinna som verkade vara född runt 83.......ARTONHUNDRAåttiotre....

Ännu en gång hade Fru Fortuna spelat mig ett spratt. Först ingav hon mig hopp, för att sekunden senare brutalt och med ett hånskratt rycka undan kärleksmattan från mina fötter.

Jag borde insett det direkt, något gott kommer ALDRIG ur köandet på Hemköp. Don Quijote de la Mancha slogs mot sina väderkvarnar, a never ending story.... Jag, Don Qujite de la Malmö, är dömd till en livslång kamp mot köerna på Hemköp, a never ending story.... Dags att sluta vara så naiv och inse fakta, läge att kapitulera, hög tid att sluta hoppas.

Sensmoral:

"När du passivt står och väntar kommer det aldrig något gott ur situationen."