Svårt skadad....

"Ett å ett e två, två å två e fyra, lönerna dom e låga, men varorna e dyra. Ská dé va´så svårt att fatta, att de e falsk matematik."

Där har du ETT perspektiv att betrakta begreppet; svårt ur. Peps Persson sjöng om vad han anser vara svårt. Skall det vara så svårt att förstå den mest grundläggande logik som att ett och ett blir två? Ja, det kan man undra....vad som är svårt för den ene är lätt för den andre, det är så det är. En filosofi som kan appliceras i de flesta sammanhang. Det som är lätt för den ene är svårt för den andre.

En annan syn på vad som är svårt, beskrevs i Expressen för ett par veckor sedan. Krister "Kicken" Lundqvist, trummis i kvasimetalgruppen: "The Poodles", föll under konståkningsträningen inför "Stars on ice" och skadade sig SVÅRT! Pudellookaliken "Kicken", hör och häpna, fick en SPRICKA, i handleden. Snacka om SVÅR skada. Så här grät "Kicken" ut i Expressen:

"- Jag är tuff, men visst fasen gjorde det rejält ont och så satt man där och kände: "Vad är det frågan om egentligen? Men som sagt, jag är hård."

Tydligen inte lika hård som isen "Kicken", eftersom du är så mesig att du lipar ut i en kvällstidning för att du stukat handen. Vad händer den dagen du slår dig på pekfingret med en av dina trumpinnar eller klämmer luggen mellan två cymbaler? Snackar vi livshotande tillstånd då?

En annan dimension av ordet svårt, som lightrockers till konståkare förmodligen inte sett röken av, speglas i en artikel i Sydsvenskan. En man sköts med fem skott och blev svårt skadad. Frågar du honom vad som är en svår skada, tror jag INTE han anser att en spricka i handleden är att betrakta som en svår skada...

Själv har jag en annan syn på vad som är svårt. Relationsbyggande, DET är svårt. Förbannat svårt, så svårt att jag inte finner ord för att beskriva det. Trots att jag har alla hönsen hemma och samtliga bokstäver på tangentbordet tillgängliga, får jag inte ihop det. Det är för svårt helt enkelt.

Att bygga en rymdraket måste vara enklare än att bygga en relation som jag ser det.

Trots att jag vare sig har trillat på is eller blivit skjuten med fem skott på nära håll är jag per definition skadad. Så skadad att jag inte kan göra mig förstådd i en relation eller ens ingressen till en. Ingen annan skall lastas för mina misslyckande mer än jag själv, eftersom det är i MIN dna-stege den relationsbyggande genen är svårt skadad.

Skönt att inte falla i självömkande koma som reaktion på en motgång, för det gör jag inte längre. DEN snårfyllda stigen, som oundvikligen leder till en känslomässig återvändsgränd, vandrar endast patetiska och bittra individer på. Det gänget har jag lämnat bakom mig eftersom jag valt en annan, mer framkomlig väg att ta mig fram på.

Jag vet att var och en måste ta ansvar för sitt eget liv. Mer konstruktiva reaktioner än självömkan är att föredra tycker jag. Det är bara att det att jag inte kommit till insikt vad det gäller relationsproblematiken, ÄN. Men jag jobbar på det. Iskalla killen, full av mänsklig värme var det någon som sjöng, by the way. Med risk för att bli tjatig säger jag det igen: Det ena utesluter inte det andra och det kinesiska tecknet för kris är detsamma som för förändring. Känns tryggt i detta röriga resonemang och ur kaos kommer ordning, så är det med den saken.

Men Mats....ská dé vá så svårt att fatta? Hade Peps kanske frågat mig om vi diskuterat saken. Jag hade förstått hans undran och ställt samma fråga till mig själv.

SKÀ DÈ VÀ SÅ SVÅRT ATT FATTA?

Sensmoral:

"Ja, det ÄR svårt att fatta. JÄVLIGT svårt att fatta. Så bli inte förvånad när du inte förstår varför ett och ett inte alltid blir två trots att du räknat ut att det BORDE bli det. Bli INTE förvånad. "