Hur kan jag nånnsin´ sluta älska dig?

En hyllning till Malmö stadion som gör sin sista säsong. Kan framstå som töntigt och patetiskt om jag säger att jag de facto grät när jag lyssnade och tittade, MEN....
Malmö stadion har haft en så central roll i livet för mig sedan jag var sju år att det INTE går att bagatellisera.

Klicka HÄR för att se och lyssna.

Pratade med min son på MSN om Malmö stadion för ett par sekunder sedan och måste bara citera det som sades. Tre rader på MSN...kärlek......

Mats säger:
Det killar fortfarande i magen på mig när jag går in på stadion trots att jag är 42!
Emil säger:
ja
Emil säger:
Det kommer aldrig att sluta.

Evig kärlek kallas det!

Handikappad?

John Terry spelar fotboll i Chelsea och är rik som ett bergatroll.
När han blev sugen på pizza häromdagen satte han sig i sin Bentley och körde till sin favoritpizzeria. Istället för att parkera på en av de platser som upplåts till alla andra dödliga, valde han att att ställa sin bil på en handikapplats. Den låg juh trots allt närmst pizzerian....

Är man rik som ett bergatroll spelar det mindre roll att man får en böter på motsvarande 780 svenska kronor. Det var juh värt pengarna att slippa gå ett par meter extra....

Arrogans på Premier Leaguenivå!

Den lilla svarta fisken.....

"Samad Behrangi" var en regimkritisk författare i Iran. Han skrev bla. en barnbok som heter: "The little black fish".
Hur hittade jag den här författaren då? Enkelt, vänsterbacken i Malmö FF, Behrang Safari är döpt efter honom, nåväl, upp på spåret igen....

Efer att ha läst den kan jag konstatera att den väcker tankar, även hos vuxna.

Så här vackert börjar den:
"It was the coldest night of the winter. At the bottom of the sea an old fish gathered together 12,000 of her children and grandchildren and began to tell them a story...."

Sedan börjar berättelsen om den lilla fisken som vill ta reda på hur världen ser ut vid strömmens ände. Han får inte ro innan han tagit reda på hur livet ser ut bortom hans trygga vardag, han vill veta...och är beredd att riskera sitt liv för sakens skull...
Klicka HÄR om du vill läsa berättelsen.

De rader i texten som fick mig att fundera var dessa:
"We all die one day, sooner or later; it does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Är det så? Att det inte spelar någon roll HUR vi dör, utan för vad? Isåfall ställer det krav på oss människor att göra ett aktivt val den dagen vi väl hittar något som gör oss så övertygade, att vi är beredda att dö för den sakens skull.
Vad händer....den dagen vi hittar vårt kall, som gör oss så rastlösa att vi inte kan få ro, innan vi fått svar på våra frågor?

Hur slutade den verklige författarens liv? Jo, han hittades död i vattnet. Han hade drunknat under mystiska omständigheter. De flesta var säkra på att regimen låg bakom mordet. Som för att tala om för folket vad som händer med den som är tillräckligt övertygad och som är beredd att gå hur långt som helst, tom till strömmens ände, för att finna sanningen...

Som sagt: "It does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Som ett kvitto från ovan....

Ordet ovan, kan ha två betydelser.
1. Orutinerad, inte van.
eller
2. Uppifrån, när något kommer "från ovan".

Idag började man montera taket på den nya arenan. Som ett kvitto på att gud välsignat bygget hade han målat himlen ljusblå dagen till ära. En gigantisk roller hade rullat över himlavalvet ovanför Malmö. Som en hyllning....

Det är bara att titta på bildbeviset. Så alla ni som undrar över varför vädret förbyttes från uselt till vackert idag....nu vet ni. Det var ett kvitto från ovan...

Jag, en sadist "in disguise".....

Idag kröp han fram. Sadisten som bor inom mig. Så här var det. Jag blev uppringd av en dryg telefonförsäljare. Oftast är jag snabb med att avsluta samtalet genom att likt en pavlovsk hund reagera spontant och säga;
"Nej, jag är inte intresserad."

Oavsett om säljaren hade sagt:
"Grattis du har vunnit 23 miljoner svenska kronor, ett livstids årskort till Malmö FFs hemmamatcher, en 48 veckors salsakurs med Carin Da Silva som personlig tränare och en garanterad plats i himmelen (JA...det stavas himmelen...)"
Eller....om säljaren hade försökt sälja smörknivar svarvade av dyslektiska dvärgar, hade jag svarat samma sak:
"Nej, jag är inte intresserad."
Jag hade svarat så av den enkla anledningen att jag inte lyssnar....

MEN....nu var det så att tre sekunder efter det att säljaren ringt upp mig på min fasta telefon, ringde en kompis på mobilen. Blixtsnabbt dök sadisten inom mig upp...

Jag frågade säljaren om han kunde vänta eftersom det ringde på min mobil. Han svarade ja...och jag högg som en kobra.

Sedan började jag prata med min kamrat. Ungefär var tredje minut tog jag luren och frågade säljaren om han var kvar, jag frågade också om det var ok om jag tog hans tid i anspråk trots att det var fredag kväll. Så höll jag på ett bra tag tills jag fick lite (men bara lite....) dåligt samvete. Då frågade jag, den vid det här laget stressade säljaren om det var ok om han ringde tillbaka en annan dag.

Jag tror inte han ringer tillbaka.....och här kommer vi till sensmoralen i historien.

Den som en gång smakat på sin egen medicin, funderar i fortsättningen över vad han utsätter andra för.

Sverige har blivit kallt.....

I sin iver över att få det gudomliga konungariket Sverige på rätt kurs har regeringen inlett ett korståg. Snyltare skall bestraffas, de som ligger samhället till last skall få veta att dom lever och sist men inte minst.....skall tumskruvarna skruvas åt.

Det mest absurda exemplet på den häxjakt som inletts lyder så här;

"Sandra 27 år var höggravid och gick på kryckor. Foglossning och ryggont hade gjort det svårt för henne att ens gå. Trots läkarintyg krävde Försäkringskassan att hon skulle återuppta sitt jobb som personlig assistent åt en rullstolsbunden... Hänger ni med? Den på kryckor haltandes höggravida kvinnan med foglossning, ansågs som lämplig att assistera en rullstolsbunden människa...."

Inte ens i den mest absurda av alla världar kan man fantisera ihop ett dylikt manus.
Inte ens Bröderna Marx hade fabricerat ihop en sådan historia. Men Reinfeldt, han kan.... Vilken kille!
Frasen; "Heja di blåe" har fått en helt ny ironisk innebörd, åtminstone i politiska sammanhang.

Polisbevakning på pojklagsmatch, endast i Malmö, endast i Malmö...

Idag är jag är jag både stolt, glad och ledsen.
I eftermiddags spelade min son fotboll. Hans lag vann med 8-0. Jag bara njöt eftersom han förrutom att SPELA riktigt bra, även gjorde två vackra mål.

Det trista var att fördomar besannades idag. Det hälldes bensin på den redan brinnande brasan bland de som har förutfattade meningar om invandrartäta områden. Vatten östes på den kvarn som maler på om att invandrare är sämre människor än andra.

Matchen spelades på Rosengård. På ena planhalvan de som betraktas som lyckligt lottade ur ett socialt perspektiv. På andra planhalvan, de mindre lyckligt lottade, boendes på Rosengård. Utanför planen hängde gäng med sympatier för hemmalaget.
Tyvärr betedde dom sig mer som djur än som människor. Aggresiva, skrikandes och allmänt hotfulla mot både motståndarlagets spelare och anhöriga.

Det gick så långt att polis fick rycka ut. På en fotbollsmatch mellan 13åringar!

Vad är det jag brukar säga?

Verkligheten överträffar dikten, tyvärr är det så......

Stolarna blir ljusblåa!

Så var det spikat. Stolarna på den nya arenan blir ljusblåa!
Underbart....tänk om sponsorn av arenan fått bestämma och monterat dit hemska swedbankoranga stolar!

Nu kan jag sova gott igen....

Klassrelaterad humor på HÖGSTA nivå....

Humor är komplicerat. Det som upplevs som genialt i ena ögonblicket kan verka banalt i nästa. Nåväl, så här är det..
På min arbetsplats kommer jag ofta i kontakt med allehanda typer av hantverkare. Jag har inga fördomar, men det är bara så, att de flesta hantverkare har en underbart avslappnad syn på livet. Dom pratar klartext, är brutalt uppriktiga och gör inte saker mer komplicerade än vad dom är.

Hantverkares diametralt raka motsats är den så kallade "överklassen".
Jag skall försöka beskriva scenariot.

Okey. Ni ser det framför er...i ena ringhörnan:
Benny, 59 år, 19 kilos övervikt, fem dagars skäggstubb, stålhättebeklädda skor, svettstinkande t-shirt, en andedräkt som avslöjar överkonsumtion av öl och chorizos, full av förakt för alla som tjänar mer pengar än honom.

I andra hörnan:
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle. Boendes i det luxuösa huset i det minst lika luxuösa kvarteret. Konstant oklanderligt klädd i Chanelliknande dräkter. En tuperad frisyr som ramar in ett ansikte belagt med 29 lager foundation och puder. Hon har en fullkomligt odefinierbar dialekt vars enda syfte verkar vara att låta just, odefinierbar!

Nu kommer vi till sanningen. Så här var det.
Benny fick i uppdrag att installera en bidé i det fashionabla huset där
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle bor. Han stövlar in och hälsar i förbifarten på frun i huset.

Efter att ha monterat bidén utbrister han;

"Så! Då va´ fittetvätten klar!"

Blir livet roligare än så? Kalla mig omogen, men jag tror inte det!
För det är juh så, att de mest komiska situationerna hittar du i verkligheten, och den här historien är alldeles sann. Bortsett från namnet på kärringen som är fingerat. Namnet är fingerat alltså, inte kärringen hon finns alldeles på riktigt...

Musik som får tårar att födas....

Ibland, sällan, inte ofta, får musik och ett par textrader tårar att födas.

"Well I know I make you cry
And I know sometimes you wanna die
But do you really feel alive without me?
If so, be free
If not, leave him for me
Before one of us has accidental babies
For we are in love"

Klicka HÄR för att lyssna på Damien Rice.

Definitionen på ångest är när man inte kan somna för att kudden blivit för blöt av alla tårar som fällts....

Verkligheten gör verkligen det, överträffar dikten....

Det skall mycket till för att jag skall höja på ögonbrynen vad det gäller absurda fenomen i USA. Men idag hajade jag till.
På Sheperd junior high school i Mesa har skolledningen infört en ny regel. Man är oroade över det offentliga pussandet och kramandet. Numera är det endast tillåtet att kramas i max två sekunder, bryter man mot regeln blir det kvarsittning.
I USA, endast i USA......

Kanske har jag fördomar, men det känns som att om det är något man borde göra mer i det landet, så är det att kramas....