Sommar sommar sommar....

* Cyklade till Sibbarp, simmade, såg på solen men hade helst sluppit synen av sextioåringen i string, cyklade sedan hem igen....

* Undrar om billigt kroppstempererat rödvin på bag-in-box verkligen är njutbart att dricka en varm sommardag? Det tyckte i alla fall trion vid "Gubbabryggan"....så skönt att slippa....

Microblogg v.s macroblogg? Det är frågan...

Kravmärkt för livet?

Frågan är vad som är värst?

* Att inte utsättas för några som helst krav men trots det betraktas som mer än tillräcklig...eller....

* Att få en så pass orimlig kravbild på sig att det per definition är omöjligt att leva upp till den.....

Oavsett scenario blir situtationen en ångestosande cocktail av lika delar absurdism och frustration. Om du lever i en kravlös relation kommer du ALDRIG att känna tillfredsställelse över att ha utfört en prestation/levt upp till kraven...du blir betraktad som MER ÄN tillräcklig oavsett. Alltså berövas du chansen att nå målet när du placerats på en piedestal av kravlöshet.

Om den du lever nära aldrig blir nöjd, oavsett hur du beter dig och oavsett vad du presterar. Om den människan redan i förväg lagt ribban så högt att INGEN levande, än mindre död....människa ens är i närheten att nå upp, hur många och långa tår han/hon än ställer sig på...då berövas du också chansen att få känna tillfredsställelse över att presterat, levererat...

Du kommer att sluta märkt för livet med ärr från strider du aldrig kunnat vinna, eftersom slaget var avgjort redan innan svärdet ens dragits ur sin slida.

Kravmärkt, för livet.

Mats och Wayne, snart i ett kaleidoskop nära dig....

* Har idag insett det meningslösa med att be folk dra åt helvete. Dom som hör hemma där lär hitta dit ändå. Ungefär som elefanterna som när dom drabbas av insikten att dom skall dö, travar (eller det är bara hästar som TRAVAR?)iväg till den plats dom vet kommer att bli deras kyrkogård.Den döende elefanten hittar fram utan benäget bistånd från Eniro, GPS eller mina vägbeskrivningar, precis som dom människor jag tycker borde tillbringa sin tid på en plats långt ifrån mig ....men som sagt, dom behöver inte min hjälp för att ta sig dit, lika lite som elefanterna. Man inte enbart mår som man förtjänar, man hamnar nog där man förtjänar också, med någon slags automatik. Med ett par undantag då, som när jag hamnade på en efterfest på helt fel adress en gång. Men det är en så kallad "TOTALLY different story".....

* Undrar om England fortfarande lever i tron att dom är världens ledande fotbollsnation trots krysset mot pseudofotbollsnationen USA idag? England som inte tagit en medalj sedan 1966, och då på ett mål som borde blivit bortdömt, har en märklig och ogrundad tro på att man redan innan mästerskapet är.....bäst....Att säga till sig själv; "Just do it"som om det vore förutbestämt och att något bara skall verkställas. Att tro sig veta och/eller vara bäst redan INNAN det klargjorts....låter som en intrig hämtad ur ett kaleidoskop från mina tidigare relationer med det motsatta könet....jag och Wayne Rooney har uppenbarligen ett och annat gemensamt, det trodde jag inte när jag vaknade imorse....du och jag Wayne....

* Cyklade förbi Limhamnsfältet på väg hem från jobbet och möttes av styvt 30 000 mer eller mindre utmattade människor som sprungit över den idag tidvis avstängda bron. Kunde dom inte väntat tills imorgon? Då börjar tågen gå som vanligt igen, eller OVANLIGT, det är uppenbarligen så att Öresundstågen inte går som dom borde...gå...eller rulla....som England mot USA...det gick inte som det skulle...eller mina rela...whatever...du och jag Wayne....någonstans möts vi i det där relationskaleidoskopet, England i VM, som en metafor över det där...du och jag Wayne...det gick inte som det skulle....