tisdag, september 16, 2008

Jag lever i allra högsta grad!


Se, jag lever, bilden är alldeles nytagen. Allt för att dementera farhågorna som dök upp efter gårdagens inlägg. Ok, det var lite i mörkaste laget, men jag har inga konkreta planer på att lämna jordelivet än. Det vore synd om inte omvärlden fick njuta av min närvaro ett tag till, så jag stannar.


Ha en alldeles underbar dag, det tänker jag ha!

måndag, september 15, 2008

En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig....


Samuel Beckett var en människa som uppfattades som obotlig pessimist av många. Det var han inte, däremot var han en av de främsta absurdistiska författarna ever. Så vanligt det är att människor missförstås...
Nåväl, så här såg han på livet:

"Livet ter sig meningslöst, som en utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig."

Den filosofin präglade verkligen den pjäs han blev mest berömd för:
"I väntan på Godot." Intrigen är genial och kan sammanfattas i EN mening:
Två män väntar utan att veta varför på någon som inte kommer.

Kan det bli mer absurt än så? Skulle i så fall vara livet självt...
Så känns det ibland. En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig. Att vänta på något som aldrig kommer. Så är det, inte nog, det ÄR så.


Sisyfos var en annan kille som verkligen fick smaka på hur absurt livet kan vara. Zeus dömde ner honom till Hades, härskaren i dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp, slant han dock med stenblocket som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut. Sisyfosarbete, ett arbete som ALDRIG tar slut.

By the way; myten om Sisyfos har även använts som metafor för det mänskliga livets avsaknad av högre mening.

Känns det igen? En meningslös väntan, på ett slut som aldrig kommer.

Jag är i gott sällskap, jag, Samuel och Sisyfos, vilket gäng!

torsdag, september 11, 2008

Kummin...ett djävulens påfund....


Åtminstone smakar det så. Var på Malmborgs-Erikslust på hemvägen idag. Det måste vara norra europas mest trånga butik. Hallen i min första etta (som inte var stor...)kändes som en balsal i förhållande till gångarna på Malmborgs...

När jag gick förbi brödavdelningen lockades jag till ett impulsköp. Ett nybakat bröd låg och viskade mitt namn. Mors bak luktar gott, men doften som kom från det kallande brödet var än mer väldoftande.
Så jag slog till, intet ont anandes.

Hela cykelturen hem längtade jag, utsvulten som jag var, efter att få sätta tänderna i en smörgås, gjord av det nybakade brödet. Väl hemma bredde jag en macka, blundade, förde den till munnen....(mackan alltså, ni som sitter och ler fånigt nu, lägg ner!) och stoppade in den (det är FORTFARANDE mackan jag syftar på.....så LÄGG NER!)
Smaken av kummin fullkomligt våldtog mina smaklökar å de grövsta.
Kummin måste vara djävulens påfund, fullt i klass med parkeringsböter, kvinnlig rösträtt och mellandagsrean. Fenomen som är ungefär lika obefogade i samhället....

Det är väl rimligt att kräva att butikschefen möter mig vid entrén och håller en kort briefing? Typ:
"Mats, hjärtligt välkommen skall du vara. Idag är det så illa att det förekommer kummin i vissa bröd. Bara så du vet, se upp alltså."

Det är väl inte att begära för mycket? Jag har trots allt en gång i tiden haft ICAkort. Jag har ALDRIG heller stoppat en ogiltig pantburk i maskinen så att dom fått kalla in raketforskare för att rensa pantmaskinen och hjärt/lungräddningsspecialister för att återuppliva pensionärer som svimmat av förfäran pga att dom trott att dom kommer att dö INNAN dom hunnit peta in sina PETflaskor för återvinning. ALDRIG har jag åsamkat ICAkoncernen dylika driftstopp. Men det tänker dom inte på....

Men jag vänder traumat till något positivt. Jag har lärt mig två saker idag.

* Det lönar sig inte att vara en foglig kund ty otack
är världens lön.

* Kummin ÄR ett påfund av djävulen.

Som en bekräftelse på att jag utsatts för en konspiration av djävulen fick jag ännu ett kvitto på min teori om djävulens närvaro när jag passerade det som en gång var entrén till KB-Erikslust. Mina glansdagar där daterar sig ca. 20 år tillbaka i tiden. Kollade upp hur trackslistan såg ut 1988 när jag kom hem och...vad var det jag sa.
Milli Vanilli låg på trackslistan med missfostret till låt:
"Girl you know it´s true."
för EXAKT 20 år sedan! Förmodligen stod jag och hängde i baren då, med plågade trumhinnor, fyllda av de Milli Vanillistinkande ljudvågorna. Thailändska fängelser framstår som Spa-anläggningar jämfört med den tortyren.

Snacka om djävulens påfund.....

måndag, september 08, 2008

Oooiiaa...Zlatan å´ jaaa.....vi e från saaamma staaad....


Idag hade jag finkläder på mig, den tröja Inter har när dom spelar borta. En vit tröja med Pirellireklam på bröstet och klubbloggan där den skall vara, närmst hjärtat (se bilden...). Jag VET, jag är 43, inte 13, men jag tycker den är fin....och Zlatan har en likadan, eller jag har en likadan som Zlatan...

I alla fall cyklade jag förbi ett dagis på hemvägen, det ligger på sjukhusområdet, nära Barnsjukhuset på MAS. Kalla mig reaktionär bakåtsträvare, men jag säger MAS istället för UMAS och Simhallsbadet istället för Aqva Kul, och JA, jag tycker att vissa saker var bättre förr.
Nåväl. När jag cyklar förbi dagiset hör jag ett litet barn som ropar och samtidigt pekar på mig:

"Det var Zlatan!"

Helt absurt, och det blir inte mindre absurt när jag vänder mig om och ser att det är Gonza (sångaren i Advance Patrol)som håller barnet i handen. Advance Patrol som gjorde en låt till MFF och Zlatanhyllningen: "Blådårar2" . Filmen som i mångt och mycket handlar om Zlatan.
HELT galet, inte enbart för att jag är blond, blåögd och en halv meter kortare än mannen jag förväxlades med, utan även för att det var Gonzas barn som låg bakom missuppfattandet.

I samma film är en av de bästa låtarna: Zlatan o jag (klicka på titeln om du vill höra låten...)
I refrängen sjunger dom :
"Oooiiaa, Zlatan å´ jaaa, vi e från saaamma staaad."

Det är väl det enda vi har gemensamt, vi är från samma stad och har likadana tröjor.
Men HUR kunde Gonzas barn veta det? Han måste vara lobotomerad, som nästan låter som ljusblåttomerad. Förmodligen därför han går på dagis på sjukhusområdet, för att det är gångavstånd till hjärntvättsavdelningen. Samma dagis som ligger en Zlatanspark från Malmö Stadion. Det FINNS alltså en röd tråd, eller ljusblå...

Vet inte vad som är värst. Att ungen är ljusblåttomerad eller att han tror att jag är Zlatan? Trots att jag cyklade sju extravarv i Pildammsrondellen blev jag inte klokare.......snarare tvärtom....

lördag, september 06, 2008

Sannsaga från Djungelboken, the internetdatingversion...


Välkomna skall ni vara till dejtindgjungeln. Ikväll skall vi titta på ett par arter vars beteende är något alldeles extra, utöver det vanliga (vilket kanske är samma sak...reds. anm.).

Så skulle det kunna låta om det varit Arne Weise som kört introt till Naturrutan eller vad det nu hette, djurprogrammet i TV på
70talet.

Dejtingdjungeln är lätt att gå vilse i, därför måste man vara försiktig. Ärlighet sägs prioriteras, men inte i för kraftiga doser.
Ett exempel på en som trippar på gränsen är en tjej som skriver så här i rutan där synen på barn fylls i. De flesta skriver: Har egna, har inte bestämt mig, kan eventuellt tänka mig om rätt partner dyker upp osv osv. Sansade formuleringar som inte andas desperation. För desperat skall man inte framstå som... I alla fall skrev tjejen så här: Vill ha barn, NU!
Exakt så, NU med versaler. Hennes ärlighet borde premieras, men det KAN, jag säger KAN, skrämma bort potentiella pojkvänner....att hon dessutom är 40 gör att den biologiska klockan tickar och understryker allvaret och uppriktigheten i hennes önskan.
Själv höjde jag på ögonbrynen över en formulering i hennes presentation:
"Jag accepterar dig precis som du är, så länge du gillar min hund och det finns kemi mellan oss."

Samtidigt som jag såg möjligheterna för mig att bete mig PRECIS hur jag vill. Kräva att hon sköter ALL markservice som städning, matlagning och att jag varje morgon ser det som en självklarhet att serveras frukost på sängen....samtidigt kände jag en viss tveksamhet, tror inte jag skulle trivas i en diktaturrelation även om jag suttit på tronen som en Mussolini Light bara för att jag gillade hennes hund. Märkligt...har aldrig sett den filosofiska hållningen. Där acceptansen för ens husdjur är avgörande för att det skall accepteras att motparten i en relation tillåts bete sig PRECIS hur han/hon vill. Endast på nätet, endast på nätet....

Samma kvinna säger även att hennes största passion är en treårig kille med päls och fyra tassar. Ja, det står EXAKT så, det är sant.
Jag menar, hade jag varit henne hade jag vänt mig till BBs reklamationsavdelning DIREKT. En kille som kommer ut i dagsljuset med FYRA ben och PÄLS! Det måste finnas gränser, för moderskärlek....även om hon kallar sig Mirakelängeln, jo det är OCKSÅ sant, jag har bevis. Dessutom, vem vill fortplanta sig med en kvinna som redan har en treåring, som fötts med de defekterna? Vem som helst kan juh se att det finns seriösa problem i den DNAstegen.
Kanske därför hon skrev att hon vill ha barn NU...innan den presumtiva avelshannen anar oråd?

Som sagt, en sann historia, hämtad från dejtinggdjungelns sagobok.
Han (eller HON...) som myntade uttrycket: "Verkligheten överträffar dikten." bara måste ha kläckt ur sig det efter ett besök på Mirakelängelns sida....

lördag, augusti 30, 2008

Som bebis förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något...


Hur är man egentligen om man är normal? Är man då inte ful, men inte heller snygg, klok men inte heller dum, osympatisk, men å andra sidan inte sympatisk?

98% av alla människor är just det, antingen det ena eller det andra, mer eller mindre... En teori som då ger resultatet att endast 2% är normala. Men å andra sidan borde dom inte kallas normala, eftersom dom då tillhör en minoritet.
En minoritet är en grupp som har färre medlemmar i förhållande till en konkurrerande grupp. En kategori som representeras av 2% av mänskligheten KAN, per definition, inte kallas normala. Jag blir helt yr....

Är det så, att dom som är normala är onormala? Vad är då onormalt?

Jag blev inte mycket klokare av att tänka dessa tankar, snarare tvärtom. Jag blev förvirrad när jag försökte reda ut begreppen.... Men en som försöker reda ut begrepp är väl inte förvirrad? Han eller hon, borde ha en välmöblerad hjärna, fullt fungerande och inte förvirrad.

Jag fattar ingenting...ännu mindre än tidigare faktiskt....det var bättre förr, juh förr desto bättre.

Som bebis fattade jag ingenting, men då förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något. Det VAR bättre förr...

fredag, augusti 29, 2008

Living on the edge light, våga gå nära kanten av stupet...


För att uttrycka denna livsstil enkelt, går den ut på att gå mot strömmen, välja den svåra och lite farliga vägen, där de flesta andra går på det säkra alternativet.
Hur mycket man vill utsätta sig för är relaterat till det behov av adrenalinkickar man har. Ju närmre vi går kanten till avgrunden, desto mer adrenalin produceras, desto häftigare kickar får vi. Så funkar resonemanget.

För de mindre erfarna eller helt oerfarna, rekommenderar jag en mjukstart, en aptitretare. Tex som att använda liiite mer grädde i såsen än vad recpetet föreskriver. Nästa gång kan du trappa upp utmaningen och byta ut matlagningsgrädden mot vispgrädde, om inte steget känns för stort alltså.

Vardagsedge handlar nämligen om total frihet och anarki, vi väljer att bryta invanda mönster.

Här får du ett par exempel på vardagsedge att prova på. "Hardcoreutövaren" väljer såklart att inte följa några rekomendationer och går sin egen väg, finner SIN unika stig i livet. Men för dig som är novis, testa detta:

* Gå till butiken och handla UTAN inköpslista.
* Använd gångstigar som skyltas; "Snöröjes eller sandas ej".
* Blunda, tryck på fjärren och titta på det programmet resten av kvällen.
* Tryck in fel kod på minutenautomaten två gånger INNAN du trycker rätt.
* Släng ner lite vassa knivar i diskhon och gör en massa skum på ytan innan du börjar diska.

När du blivit riktigt varm i kläderna, testa denna:

* Sätt en lapp på lägenhetsdörren, skriv: "Röjarfest börjar 23:00", lämna dörren vidöppen när du går och kom tillbaka 01:00.

If you dont´live on the edge, you´re taking to much space.....

onsdag, augusti 27, 2008

Tjoho! JAG är värdefull!


Att jag from. idag betraktar mig som exklusiv, innebär INTE att jag fått storhetsvansinne. Däremot skall jag fortsätta jobba med att vägra acceptera människor i min sfär som inte accepterar mig som jag är. Det är väl en rättvis tanke?
Acceptera mig som jag är, eller gå till någon annan. Det innebär inte att jag enbart skall omge mig med likatänkande och ansöka hos länsstyrelsen om att få heta Hitler i efternamn. MEN:
De som jag anser inte tillföra mig eller mitt liv något, eller tom. påverkar mig negativt, kan fortsätta trakassera någon annan, dock icke mig.

Så from. idag är jag enligt det filosfiska begreppet en; logisk exklusiv disjunktion:
" En logisk exklusiv disjunktion förenar två påståenden till ett nytt påstående med betydelsen att NÅGOT av påståendena gäller. Du får välja ETT av alternativen:
Ta mig som jag är ELLER gå till någon annan....."

Dessvärre har jag tidigare i livet levt som en; logisk INKLUSIV disjunktion:
"Där gäller BÅDA alternativen i meningen. Du får ta mig som jag är ELLER ta mig och forma mig till den DU vill jag skall vara, välj själv!"

Den tiden är förbi. Nu vill jag bli accepterad för den jag är, passar inte det får man gå vidare enligt "allt eller inget principen".....JAG är för värdefull för MIG för att acceptera att bli formad till det någon annan vill ha....

måndag, augusti 25, 2008

Det hålet vill jag fylla med kärlek....


Det är skillnad på att känna suget efter något man längtar efter, något man aldrig haft, och att sakna något som funnits i ens liv, försvunnit och lämnat en tomhet efter sig. Ett stort tomt hål...

Hur är det då med kärleken? Har den man tidigare trott sig älskat, verkligen varit älskad? Har den människan lämnat ett stort tomt hål efter sig, som man strävar efter att fylla med något nytt?

Eller är det så hemskt, att det man trodde var den stora kärleken inte var något annat än en chimär. Chimär, som på franska; chimére, betyder hjärnspöke eller fantasifoster. Kan det vara så illa, att den man trott sig älska, endast var ett hjärnspöke, ett fantasifoster....

Förhoppningsvis ligger det till på det viset. Att det är suget som skapar vår längtan efter kärlek. Vi längtar efter något vi aldrig haft, något som saknats i våra liv snarare än något som försvunnit, och lämnat ett stort tomt hål efter sig.

Det är det suget jag vill känna, det är det hålet jag vill fylla....med det jag aldrig haft....

måndag, augusti 18, 2008

Möss och människor...


Möss och människor är inte enbart titeln på en bok författad av John Steinbeck som handlar om vänskap och framtidsdrömmar.
Möss och människor umgås även i experimentella sammanhang och inte enbart i den litterära världen. Umgås och umgås....människor sprutar in diverse mer eller mindre hälsosamma substanser i möss för att utröna vad konsekvenserna blir innan substanserna testas på människor. Bra för människosläktet, men ibland mindre sexigt för mössen...

Så här är det....
Ämnet Dopamin som är en signalsubstans i centrala nervsystemet, har stor inverkan på känslor som förälskelse och den sexuella lusten. En kvinnlig mus
(eller säger man tjejmus? Nej, det kan missförstås...jag säger; Kvinnlig mus...)
fick en injektion dopamin. Då parade hon sig med första bästa killmus och övergav sin ordinarie partner!

När förälskelsen övergår i kärlek tycks andra substanser överta Dopaminets roll och passionen ersätts då av mer stillsam kärlek.

Nästa gång (OM....) jag går ut och roar mig, skall jag införskaffa lite Dopamin och droppa i presumtiva flickvänners drinkar. De kommer raskt att kasta allt de har i sina händer för att kasta sig...över MIG....ingen dum plan va?

Jag kan se rubriken dagen efter på Aftonbladets löpsedel:
"Steinbecks roman om vänskap och framtidsdrömmar förverkligad på nattklubb av desperat 43årig singel. Mannen utgav sig för att vara vetenskapsman!"

fredag, augusti 15, 2008

Jag plockade upp en sten....


Jag plockade upp en sten från strandkanten. Där havet möter land låg den och kallade på mig, viskade;

"Plocka upp mig och låt mig befria dig från tyngden du bär på. Inte för inte sägs det att jag är duktig på att sjunka, som vi stenar är. Ner genom djupet, på botten av havet kan jag landa. Dit kan jag ta med mig det du vill befrias från, bara du ärligt och uppriktigt vill. Bara du är beredd att göra ett byte. Endast om du kan byta dina känslor som känns orimliga att bära mot något mer hanterbart, endast då kan jag hjälpa dig."

Jag böjde på benen, sträckte ut min öppna hand och greppade stenen.
Plockade upp den, borrade ner min blick i den av salt vatten blöta stenen och viskade i förtroende:

"Allt du säger låter klokt. Jag är beredd att tacksamt ta emot den hjälpande hand du sträcker ut.

All min bitterhet låter jag sjunka in i dig, viskade jag till stenen. Den byter jag ut mot insikt i allt som varit och är förbi. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka, det är bara att acceptera, men jag kan lära mig något av det jag gjort fel, jag kan komma till insikt.

Skammen jag burit under så många år vill jag bli kvitt. Den orkar jag inte släpa på något mer. Jag byter ut den mot skuld, för skyldig erkänner jag mig vara till de fel och brister jag har. Allt jag gjort som skadat andra erkänner jag mig vara skuld till. Så skyldig är jag, men jag vägrar skämmas för det. För skam är något man bär inom sig, den ligger som en våt filt kring själ och hjärta och skulden ligger på utsidan, den är lättare at bära".

Jag knöt min näve kring stenen. Lät min blick träffa horisonten där havet möter himlen. Blickade upp mot solen och lät bitterheten och skammen sjunka in i stenens hjärta. Tillbaka fick jag insikten och skulden, som är lättare att bära, än all bitterhet och skam. Sträckte armen bakåt, med stenen i min hand. Kastade den mot horisonten och såg den landa med ett plask. Till botten sjönk den med all min bitterhet och skam, de bördor jag befriats från.

När jag vände havet ryggen kände jag mig lätt. Befriad som jag var från det som tyngt mig, med lätta steg gick jag vidare i livet.

fredag, april 25, 2008

Länge leve Karlsson!


Ibland tar det tid innan poletten trillar ner.
Men nu har jag ÄNTLIGEN insett storheten i en av historiens kanske mest underskattade personligheter.

Karlsson på taket.

Så är det. Karlsson har definitivt inte fått den uppmärksamhet han förtjänar.
Förrutom att han är en fantastiskt karismatisk personlighet i Sverige, har han även uppmärksammats internationellt.
Tex har man i Ryssland tolkat honom som en av kapitalismens symboliska företrädare, mycket pga en scen ur en bok där Karlsson vill ha den största biten av något, (jag misstänker att det handlar om godis av något slag).
Så här resonerade Karlsson:

- Men nu tog ju du den största!
- Ja, vilken skulle du ha tagit om du fick välja först? (Karlsson...)
- Jag skulle ha tagit den minsta!
- Nu fick du ju den minsta, vad gnäller du för? (Karlsson...)

Visst har han rätt? Trots att antagonisten fick som han (eller hon....historien är inte alldeles tydlig ur ett genusperspektiv betraktat)ville, uppstod det trots allt en debatt om rättvisan i det hela. Skarp som en kniv sätter mannen med propellern på ryggen saken på sin spets med sin analys.
Trots att du fick som du ville är du inte nöjd säger han!

Dessutom är det svårt att INTE känna gemenskap med en människa som definierar sig själv som en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år.....

Länge leve Karlsson!

söndag, april 20, 2008

Dagens Zlatan.....


Som dessutom är SANN och utspelade sig när Zlatan bodde hemma.

En journalist ringde hem till Zlatan som inte var sugen på att bli intervjuad.

Journalisten: Jag skulle vilja prata med Zlatan.
Zlatan: Han är inte hemma!
Journalisten (som känner igen Zlatans röst): Ok, vem är det jag pratar med?
Zlatan: Min bror!

Klämmer in en klassiker till.....

Innan Zlatan lierade sig med Helena Seger, var han förlovad med en tjej.
Efter förlovningen fick han frågan av en journalist:
"Vad fick hon i förlovningspresent?"
Zlatan svarade: "Hon fick Zlatan!"

Killen är kanske inte den skarpaste kniven i lådan, och paddlarna går inte alltid hela vägen ner i vattnet.
Raketforskare? Nej.... Charmig och karismatisk? Ja....
Kul att det går bra för en kille från Rosengård som knappt gått ut mellanstadiet!

torsdag, mars 27, 2008

Hur kan jag nånnsin´ sluta älska dig?


En hyllning till Malmö stadion som gör sin sista säsong. Kan framstå som töntigt och patetiskt om jag säger att jag de facto grät när jag lyssnade och tittade, MEN....
Malmö stadion har haft en så central roll i livet för mig sedan jag var sju år att det INTE går att bagatellisera.

Klicka HÄR för att se och lyssna.

Pratade med min son på MSN om Malmö stadion för ett par sekunder sedan och måste bara citera det som sades. Tre rader på MSN...kärlek......

Mats säger:
Det killar fortfarande i magen på mig när jag går in på stadion trots att jag är 42!
Emil säger:
ja
Emil säger:
Det kommer aldrig att sluta.

Evig kärlek kallas det!

tisdag, mars 25, 2008

Handikappad?


John Terry spelar fotboll i Chelsea och är rik som ett bergatroll.
När han blev sugen på pizza häromdagen satte han sig i sin Bentley och körde till sin favoritpizzeria. Istället för att parkera på en av de platser som upplåts till alla andra dödliga, valde han att att ställa sin bil på en handikapplats. Den låg juh trots allt närmst pizzerian....

Är man rik som ett bergatroll spelar det mindre roll att man får en böter på motsvarande 780 svenska kronor. Det var juh värt pengarna att slippa gå ett par meter extra....

Arrogans på Premier Leaguenivå!

fredag, mars 21, 2008

Den lilla svarta fisken.....


"Samad Behrangi" var en regimkritisk författare i Iran. Han skrev bla. en barnbok som heter: "The little black fish".
Hur hittade jag den här författaren då? Enkelt, vänsterbacken i Malmö FF, Behrang Safari är döpt efter honom, nåväl, upp på spåret igen....

Efer att ha läst den kan jag konstatera att den väcker tankar, även hos vuxna.

Så här vackert börjar den:
"It was the coldest night of the winter. At the bottom of the sea an old fish gathered together 12,000 of her children and grandchildren and began to tell them a story...."

Sedan börjar berättelsen om den lilla fisken som vill ta reda på hur världen ser ut vid strömmens ände. Han får inte ro innan han tagit reda på hur livet ser ut bortom hans trygga vardag, han vill veta...och är beredd att riskera sitt liv för sakens skull...
Klicka HÄR om du vill läsa berättelsen.

De rader i texten som fick mig att fundera var dessa:
"We all die one day, sooner or later; it does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Är det så? Att det inte spelar någon roll HUR vi dör, utan för vad? Isåfall ställer det krav på oss människor att göra ett aktivt val den dagen vi väl hittar något som gör oss så övertygade, att vi är beredda att dö för den sakens skull.
Vad händer....den dagen vi hittar vårt kall, som gör oss så rastlösa att vi inte kan få ro, innan vi fått svar på våra frågor?

Hur slutade den verklige författarens liv? Jo, han hittades död i vattnet. Han hade drunknat under mystiska omständigheter. De flesta var säkra på att regimen låg bakom mordet. Som för att tala om för folket vad som händer med den som är tillräckligt övertygad och som är beredd att gå hur långt som helst, tom till strömmens ände, för att finna sanningen...

Som sagt: "It does not matter how we die, what matters is what we die for”.

onsdag, mars 19, 2008

Som ett kvitto från ovan....


Ordet ovan, kan ha två betydelser.
1. Orutinerad, inte van.
eller
2. Uppifrån, när något kommer "från ovan".

Idag började man montera taket på den nya arenan. Som ett kvitto på att gud välsignat bygget hade han målat himlen ljusblå dagen till ära. En gigantisk roller hade rullat över himlavalvet ovanför Malmö. Som en hyllning....

Det är bara att titta på bildbeviset. Så alla ni som undrar över varför vädret förbyttes från uselt till vackert idag....nu vet ni. Det var ett kvitto från ovan...

fredag, mars 14, 2008

Jag, en sadist "in disguise".....


Idag kröp han fram. Sadisten som bor inom mig. Så här var det. Jag blev uppringd av en dryg telefonförsäljare. Oftast är jag snabb med att avsluta samtalet genom att likt en pavlovsk hund reagera spontant och säga;
"Nej, jag är inte intresserad."

Oavsett om säljaren hade sagt:
"Grattis du har vunnit 23 miljoner svenska kronor, ett livstids årskort till Malmö FFs hemmamatcher, en 48 veckors salsakurs med Carin Da Silva som personlig tränare och en garanterad plats i himmelen (JA...det stavas himmelen...)"
Eller....om säljaren hade försökt sälja smörknivar svarvade av dyslektiska dvärgar, hade jag svarat samma sak:
"Nej, jag är inte intresserad."
Jag hade svarat så av den enkla anledningen att jag inte lyssnar....

MEN....nu var det så att tre sekunder efter det att säljaren ringt upp mig på min fasta telefon, ringde en kompis på mobilen. Blixtsnabbt dök sadisten inom mig upp...

Jag frågade säljaren om han kunde vänta eftersom det ringde på min mobil. Han svarade ja...och jag högg som en kobra.

Sedan började jag prata med min kamrat. Ungefär var tredje minut tog jag luren och frågade säljaren om han var kvar, jag frågade också om det var ok om jag tog hans tid i anspråk trots att det var fredag kväll. Så höll jag på ett bra tag tills jag fick lite (men bara lite....) dåligt samvete. Då frågade jag, den vid det här laget stressade säljaren om det var ok om han ringde tillbaka en annan dag.

Jag tror inte han ringer tillbaka.....och här kommer vi till sensmoralen i historien.

Den som en gång smakat på sin egen medicin, funderar i fortsättningen över vad han utsätter andra för.

onsdag, mars 12, 2008

Sverige har blivit kallt.....


I sin iver över att få det gudomliga konungariket Sverige på rätt kurs har regeringen inlett ett korståg. Snyltare skall bestraffas, de som ligger samhället till last skall få veta att dom lever och sist men inte minst.....skall tumskruvarna skruvas åt.

Det mest absurda exemplet på den häxjakt som inletts lyder så här;

"Sandra 27 år var höggravid och gick på kryckor. Foglossning och ryggont hade gjort det svårt för henne att ens gå. Trots läkarintyg krävde Försäkringskassan att hon skulle återuppta sitt jobb som personlig assistent åt en rullstolsbunden... Hänger ni med? Den på kryckor haltandes höggravida kvinnan med foglossning, ansågs som lämplig att assistera en rullstolsbunden människa...."

Inte ens i den mest absurda av alla världar kan man fantisera ihop ett dylikt manus.
Inte ens Bröderna Marx hade fabricerat ihop en sådan historia. Men Reinfeldt, han kan.... Vilken kille!
Frasen; "Heja di blåe" har fått en helt ny ironisk innebörd, åtminstone i politiska sammanhang.

söndag, mars 09, 2008

Polisbevakning på pojklagsmatch, endast i Malmö, endast i Malmö...


Idag är jag är jag både stolt, glad och ledsen.
I eftermiddags spelade min son fotboll. Hans lag vann med 8-0. Jag bara njöt eftersom han förrutom att SPELA riktigt bra, även gjorde två vackra mål.

Det trista var att fördomar besannades idag. Det hälldes bensin på den redan brinnande brasan bland de som har förutfattade meningar om invandrartäta områden. Vatten östes på den kvarn som maler på om att invandrare är sämre människor än andra.

Matchen spelades på Rosengård. På ena planhalvan de som betraktas som lyckligt lottade ur ett socialt perspektiv. På andra planhalvan, de mindre lyckligt lottade, boendes på Rosengård. Utanför planen hängde gäng med sympatier för hemmalaget.
Tyvärr betedde dom sig mer som djur än som människor. Aggresiva, skrikandes och allmänt hotfulla mot både motståndarlagets spelare och anhöriga.

Det gick så långt att polis fick rycka ut. På en fotbollsmatch mellan 13åringar!

Vad är det jag brukar säga?

Verkligheten överträffar dikten, tyvärr är det så......