Slira in på den mentala Statoilmacken.....

Om du konstant lever i rollen som den duktiga, ansvarstagande, supportande, positiva, starka och självständiga människan.
Om du aldrig tillåter dig själv att plaska med tårna i brynet av träsket där de svaga, elaka, oansvariga, egoistiska trollen bor. Om du lever på ett sätt som gör att folk konstant tar dina positiva sidor för givet och förutsätter att du är en outsinlig brunn av tillgångar att ösa ur, kommer du sällan eller ALDRIG att få den uppskattning du förtjänar och BEHÖVER.

Du kommer heller aldrig att känna dig saknad och behövd. För så funkar det, allt enligt det klassiska konstaterandet; "Man saknar inte kon förrän båset är tomt."

Det livet, är en modern version av de japanska kamikazepiloternas sätt att hantera sina liv. Det är att medvetet störta sig själv till marken från 1000 meters höjd, UTAN fallskärm och utan möjlighet att hoppa ut ur planet (vilket förvisso vore meningslöst utan fallskärm)....

För att du skall orka hålla energin uppe på det sätt som krävs för att du skall spela den där rollen som den resursstarka tillgången och ambulerande önskebrunnen, MÅSTE du ibland slira in på den mentala Statoilmacken. Om du inte stannar upp och tankar för att få drivmedel, kraft att köra på, fyller frisk luft i hjulen så att du kan rulla vidare och fyller på spolarvätskan så att du skall kunna se saker klart även i fortsättningen. Ja, gör du inte det kommer bensinen att ta slut, luften i hjulen pysa ut och sikten kommer att försvinna.

Den mentala statoilmacken har öppet dygnet runt sju dagar i veckan och du är alltid välkommen, om du agerar på det sätt som krävs.

Det krävs att du ibland visar dig mänsklig för din omgivning. Det krävs att du vågar visa dig sårbar, att du är tydlig med att du inte accepterar att bli tagen för givet.

För så länge du står där stark och odödlig, kommer du ALDRIG att bli uppsktattad för den du är på sikt. Du kommer ALDRIG att bli saknad i det långa perspektivet och därmed känna dig behövd mer än för stunden. För hur skall man kunna sakna någon som alltid finns till hands? Så länge kon står i båset är hon inte saknad, för hon står ju där. Dag ut och dag in.

Paradoxalt nog är det så, att du måste våga visa dig vara svag och otillräcklig, för att ge andra möjligheten att sakna och uppskatta dig. Om din omgivning inte ser hur det ser ut när du är borta, kommer dom aldrig att sätta värde och uppskatta dig och det du gör.

Gör som kossan som ville känna sig saknad och behövd, backa ut ur båset och trava ut på ängarna. Du skall se att folk kommer att skrika; Var är hon, VAR ÄR HON!

P.s Detta är inget krav, det är en rekomendation i stil med den som ges till de som hoppar fallskärm. När killen som delar ut fallskärmen säger han till den som skall hoppa: "Jag säger inte att du MÅSTE använda den här när du hoppar ur planet, det är bara en rekomendation.... D.s