Det gjordes en undersökning i England. Syftet var att få lite koll på hur ärliga människor är i allmänhet och människor vi har förtroende för i synnerhet.
Nunnor och lärare förseddes med mikrofoner och efter varje dag summerades all konversation. Det visade sig att försökspersonerna ljög/förskönade sanningen i snitt sju gånger per dag. Då snackar vi nunnor och lärare, yrkesgrupper vi av någon anledning har förtroende för.
Hur påverkar det måendet att konstant gå omkring och känna en press att "skarva" med sanningen. När du sitter där på Gran Canaria och skriver vykorten på balkongen med en ljummen Malibu i näven...hur kommer det sig att du skriver; Här är det 22 grader i vattnet, när det faktiskt bara är 21? När någon frågar dig; Hur mår du? Varför svarar du; KANON! Trots att du bara mår "sådär"...
Världens magar är fulla av klumpar som bildats av lögnaktiga kluster. Av ingen anledning alls, känner människan sig tvingad att positionera sig. Genom att konstant skarva med sanningen vill han/hon lyfta fram sig själv till en bättre position. Här är det si varmt, jasså, är det kallt i Sverige.....jag mår SÅÅÅ bra....jasså gör inte DU det....det trodde jag ALLA gjorde....
MEN...när lögnen förlossats ligger moderkakan av lögnembryot kvar. Som en böld i magen som biter sig fast. En svulst som växer och plötsligt.....mår du ÄNNU sämre än vad du gjorde INNAN du ljög, för att du ville framstå som bättre.....mår du plötsligt sämre. En paradox per definition.
Gör så här. Börja morgondagen med att i VARJE situation AKTIVT tänka; Nu skall jag inte försköna sanningen...nu skall jag oavsett vad världen tycker säga PRECIS som det är, inte lägga till men inte heller dra ifrån. Slut med halvsanningar och vita lögner för en dag, och om det visar sig att du mår bättre när du skall somna imorgon kväll? Fortsätt även nästa dag, en dag i taget....
9 kommentarer:
precis så ;)
/tyrla
Livet är inte svart eller vitt... Om man inte är ärlig inför sig själv eller för den man är - då tror jag att bölden växter. Även då du sviker någon och ljuger för att rädda dig (ett svek även mot sig själv). Men de små vita lögnerna tror jag att vi behöver för att kunna umgås socialt. Ser jag bra ut i denna? (och sanningen är ju att personen ser bättre ut om hon/han känner sig snygg så det blir ju en sanning;). Ja, du förstår de små - som rundar skarpa hörn och undviker onödiga konflikter...
Intressant, o säkert helt sant. Om du nu inte skarvat på sanningen?
Absolut, undertecknad ställer sig bums i ledet av denne svenskhet, el rättare sagt mänsklighet, och kan bara säga att det låter rimligt! Har faktiskt under dagen fört en liten "agenda ", där jag under åtminstone 10 tillfällen "rundade av " sanningen , om än lite, shit nu gjorde jag det igen...ett par tillfällen duktigt mycket, pratade med kronofogden bl.a...
Ha det gott! Du ser sanningen i vitögat, o det menade jag! Utan avrundning! Kram/Lena
Tack för de fina komplimangerna och tankarna de skapar! En vit lögn då och då är nog oundviklig.
MEN....ibland är uppriktigheten, även den brutala...inte helt fel.
Sociala lögner i all välmening kan lätt bli medömkande av klappande på huvudet karaktär. Ja ja lille vän...du är JÄTTEfin i din Karlsson på taket-frisyr....jag menar, man MÅSTE inte alltid hålla med, man kan göra någon en tjänst på sikt genom att säga som det är helt enkelt.
Och Lena.
Läckert om du verkligen inventerat ditt lögnaktiga beteende. Är det sant? Hur har det påverkat din syn på hel/halv/kvartslögner?
Intressant!
Ha det bra och tack för att ni läser.
/ Mats
Hej herr cirkusdirektör. Jo jag inventerade det faktiskt och även idag. Än så länge bara uppe i tre stycken. Det första var att min son och jag satt uppe alltför sent igår o tittade på serien 2½ män. Varpå klockan blev eg för sent för honom, sonen alltså. Varpå jag sa att : du kan ta en ledig dag imorgon, du har ju faktiskt ont i foten som du blev stämplad på,(det var sant faktiskt) så jag ringer skolan.
Vilket jag gjorde, imorse. det var nr 1: han kunde gå på foten...
Nr 2 :var att jag , när en väninna till mig ringde o ville fika = äta dyr lunch, så sa jag att: nej jag måste vara med min son, för han har ont i foten....
Nr 3: var min chef som ringde o frågade (kl 16.30) , om jag ville jobba ikväll till 24. Varpå jag återigen skyllde på sonens fot...Du ser, det är aldrig så lätt som man tror, jag blev t.om full i skratt. Vad hade hänt eg om jag nr 1, ringt skolan o sagt : sonen satt uppe till kl 23.30, nr 2: jag har inte råd att äta dyr lunch just idag, Nr 3: att jag vill inte jobba, solen skiner o jag vill vara hemma med min son o äta god mat ikväll.
Puh, vilken lögnare jag är....
Är du det med? Analysera o se vilken person du är;)
Kram o trevlig helg! /Lena
Vidhåller att vi behöver våra små vita lögner men kan hålla med om att ibland är det snällast att inte vara snäll. Tror man i de fallen får tänka långsiktigt och med varmt hjärta - vissa gånger leder en i stunden hård sanning till något bättre på lång sikt. Men viktigt att tänka på att min sanning är kanske inte din (och tvärtom...). Vi ser livet med olika glasögon präglade, slipade av våra erfarenheter.
Ja du Lena....jag har gjort en oförskröckt resa i mitt inre där jag tvingats till en BRUTAL uppriktighet mot mig själv. Att som du bokföra mer eller mindre vita eller grådaskiga lögner och sedan analysera dom har jag inte gjort. Men det är ingen dum idé.
Tror du hade bemötts av GRYM respekt om du talat sanning i de situationer du beskriver, faktiskt!
Men jag håller med dig. Ibland helgar ändamålen medlen och dina lögner gav dig faktiskt en skön dag med grabben! Men Lena....vara hemma för att ha blivit stämplad på foten.....Lena....seriöst....om ett par veckor möts våra barn på
planen, lovar att INTE dela ut order till Emil om att han skall trampa på några ömma fötter eller tår. Det räcker att hans pappa gör det allt som oftast...
Kram!
------------------------------
Anonym!
Du vidhåller att dina vita lögner är berättigade ser jag! Intressant, skall inte spekulerar i huruvida det bottnar i en konflikträdsla...oj! vad sa jag.... ;)
Men visst är det så, att tänka med hjärtat och inte hjärnan är fint ibland!
Ha det så bra!
/ Mats
Nej bottnar inte i konflikträdsla;) utan mer på en låg empatisk tröskel. Det kan man ju se som att hjärtat får styra lite för mycket.. men även de som säger "sanningar" kan vara känslomässigt styrda - ett sätt att hålla distans till den man möter.
Du får också ha det bra - sol på limhamn?
Tyvärr väljer jag väl själv allt som ofta som mest, att numera tystna som ett slags alternativ när man vare sig vill vara ärlig eller ljuga
vilket, förvisso blir ett slags lögn i sig...
Skicka en kommentar