Moder Teresia light....

Eftersom jag själv blir glad när någon annan lite otippat gör en ansträngning, stor eller liten, för att glädja mig, beslöt jag mig idag för att göra ett socialt experiment.
Syftet var att få mina arbetskamrater att le. Dom flesta på kontoret ser ansträngda och stressade ut och leendet verkar vara lika långt borta som ett SM-guld i fotboll för Kalmar FF, vilket säger en hel del.

På vägen till jobbet köpte jag en påse Läkerol Eucalyptus GIANT, ni vet dom där GIGANTISKA läkerolen som man helst skall ta tre av samtidigt?!
För ett par minuter sedan gick jag runt till samtliga 14 som är här idag.
Sträckte fram påsen och sa:
”Här, ta en Läkerol, dom är jättegoda!”
SAMTLIGA sprack upp i ett leende, några blev generade, förmodligen för att det är främmande för dom att en människa kan göra något utan vinstsyfte….
En del tittade på mig som om jag vore knäpp…..

En tjej på kundtjänst som jag inte brukar prata med om personliga saker öppnade sig på mentalt vid gavel. Hon berättade att en god väns pappa gick bort igår. Hon blev gråtmild och berättade hela storyn. Hur hon besökte honom för ett par dagar sedan…hon sa att livet var orättvist ibland….att han bara var 57 år…att det var ofattbart och att hon var ledsen. Det märktes på hela henne att det var befriande att prata om det.

Tänk vad lite det krävs för att beröra människor?
Så fort man vågar ta risken för att bli betraktad som knäpp, sker det oväntade…..