Idag är jag är jag både stolt, glad och ledsen.
I eftermiddags spelade min son fotboll. Hans lag vann med 8-0. Jag bara njöt eftersom han förrutom att SPELA riktigt bra, även gjorde två vackra mål.
Det trista var att fördomar besannades idag. Det hälldes bensin på den redan brinnande brasan bland de som har förutfattade meningar om invandrartäta områden. Vatten östes på den kvarn som maler på om att invandrare är sämre människor än andra.
Matchen spelades på Rosengård. På ena planhalvan de som betraktas som lyckligt lottade ur ett socialt perspektiv. På andra planhalvan, de mindre lyckligt lottade, boendes på Rosengård. Utanför planen hängde gäng med sympatier för hemmalaget.
Tyvärr betedde dom sig mer som djur än som människor. Aggresiva, skrikandes och allmänt hotfulla mot både motståndarlagets spelare och anhöriga.
Det gick så långt att polis fick rycka ut. På en fotbollsmatch mellan 13åringar!
Vad är det jag brukar säga?
Verkligheten överträffar dikten, tyvärr är det så......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar