"The busdriver from Balkan", en malmöitisk och multietnisk Batman......

Idag kändes det återigen som att jag agerade statist under en filminspelning. Scenen spelades in på "Fyrans" buss som går till Limhamn. Det var endast två personer som hade repliker i scenen, vi andra var tysta åskådare, som statister är, och bevittnade stumt det dramatiska förloppet. De två huvudrollerna spelades av:

1. En frustrerad och stressad resenär modell; "svensk businessman" (varför nu inte en sådan klichébild åker limousine eller åtminstone taxi vet jag inte. Men det var väl just det som tillförde dynamiken och det samhällspolitiska djupet i scenen).

2. En trevlig busschaufför av balkanskt ursprung.

Detta vardagsdrama utspelades inför mina ögon (OCH öron...):
Mannen skall kliva av bussen, men har inte tryckt på "stannaknappen". Då mumlar han ohörbart, nästan viskar.....

"Jag skall av...."

Samtidigt kliver han ner ett trappsteg vid utgången i mitten av bussen.

Den balkanska busschauffören (jag vet inte om han var från Balkan, men uttrycket; Den balkanska busschauffören har en härlig språklig rytm....och han var av utländsk härkomst, så HELT osanningsenlig är inte gissningen.) Det ultimata hade varit att han även spelade balalajka samtidigt som han körde buss. Hade smakat ännu härligare i dom lingvistiska smaklökarna att säga: "Den balalajkaspelande balkanska busschauffören". Men det är så osannolikt, att scenen då hade glidit in i science-fictiongenren, och den gillar jag inte. Realism i allmänhet och vardagsrealism i synnerhet är bäst. Lagom är bäst och allra helst när det är lagom verkligt. Vad jag nu försökte säga med det....

Alltså...den balkanska busschauffören....hörde givetvis inte den mumlande mannen, varpå han följdaktligen började köra.

Då utspelar sig följande dialog:

Passageraren (skriker): "STANNA, jag sa juh STANNNNA!"
Busschauffören (i en nästan undfallande ton): "Men jag hörde ju inte dig och du behöver inte skrika...."

Passageraren: "Jag sa det i normal trevlig ton först. Men du lyssnade inte! Ni måste väl lära er att lyssna i den här stan OCKSÅ!!!!"

Därefter klev den frustrerade passageraren av bussen. Vart han tog vägen vet ingen. Det står skrivet i stjärnorna.

Sensmoralen i historien lyder:

Skall du kliva av något är det bäst att du talar om det först. Annars kommer ingen att förstå dig.

Det komiska i hela situationen var att han sa just: Du LYSSNADE inte, han sa inte: du HÖRDE inte, vilket hade varit mer korrekt och rättvist. Precis som att det var balkanens ansvar att uppfatta viskningar på 23 meters avstånd i brusande stadstrafik. Som en superhjälte i busschaufförsuniform, med hypersensitiv hörsel och svart bälte i att trycka ut biljetter på löpande band, samtidigt som han lotsar en gigantisk grön buss genom stadens alla faror. En malmöitisk, multietnisk batman,

"The busdriver from Balkan", en busschaufför i hardcoreversion.

Vad passageraren skulle vara för seriefigur vet jag inte. Vad jag vet om hans identitet är att han var utombys. Vilket bevisas av hans bittra formulering:

"Ni måste lära er att lyssna I DEN HÄR STAN OCKSÅ!"

Det skvallrar om en småstadsmentalitet jag inte känner igen i stan där JAG bor. Utlyser härmed en tävling. Skicka in ditt svar genom att klicka på "kommentarer" underst i inlägget. Du kan vinna en guidad busstur i Malmö. Var kommer mannen ifrån?

A. Eslöv.

B. Arlöv.

C. Ängelholm

D. Bara.

E. Rio De Skanör.

F. Höör.

Snylta på malmöfestivalen kan dom, men att bära sig civiliserat åt när dom åker av kommunala pengar subventionerad buss, näh...det går inte...

Och härmed har blogen blivit interaktiv! En interaktiv blog....

I den här stan OCKSÅ!