torsdag, september 28, 2006
Elvis på Baltiskan ikväll...vad tror ni.....
Följde min son till sadisternas paradis imorse. Ni vet. Stället med dom där vitklädda människorna, som med en borr i ena latexbeklädda handen och med munskydd för munnen (var skulle det annars sitta förresten?)likt en Gollum från Sagan om ringen istället för att viska; "My precious..." väser ur sig ett:
"Heeeeij...det här kommer innnte att göra ont..."
Blicken i deras ögon får Christer Petersson att framstå som rena söndagsskolepojken.
I alla fall. 07:45 skulle vi vara där. Eftersom jag inte jobbar idag, krängde jag på mig första bästa (vilket visade sig vara just det...inte den bästa...)t-shirt jag hittade, pressade en keps över det rufsiga huvudet, tog närmst tillgängliga jacka (visade sig vara en sunkig Tensonregnjacka från artonhundrafrösihjäl) och klev ut i världen, fullt medveten om att det inte spelade någon roll. Sannolikheten för att springa ihop med någon människa jag ville se fräsch ut inför var inte stor. Större sannolikhet att Elvis kommer att uppträda på Baltiskan ikväll....särskilt eftersom tandläkaren vi går till har norra europas minsta väntrum.
Men givetvis, eftersom "our lord works in mysterious ways", klev en gammal flirt från mitten av 80talet in i väntrummet. Fräsch som en nyponros sken hon upp och kläckte ur sig ett glatt: "Heeeeij, hur är det? Det var länge sedan"!
Av hänsyn till min sons närvaro hejdade jag min spontana replik:
"Jo..det är klart...jag har slutat gå ner till T-bryggan och hångla med tjejer jag raggat upp på KB"
Istället pös jag fram ett oerhört tafatt och andefattigt:
"Hej hej..." punkt slut....
Kände mig som gubben i reklamen som svarar på frågan: "Will you carbonate?"
När han säger: "Yes!", hör man en röst som suckar: "Där dog han.."
(tror det var en MER eller Festisreklam...).
Så visst är det så...att den potentiella kärleken ploppar upp där man minst anar det...
Även om jag inte vet om hon ser på mig som "boyfriendmaterial", tolkar jag händelsen som att någon "ovan där", ville statuera ett exempel. Det var hans (eller hennes...)sätt att säga:
Det här...är ditt liv i ett nötskal....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hi Hi, du är härlig! Ja men om hon nu sken upp trots rufs o tenson, så maybe herr direktör, finns känslorna kvar där- like sweet memories! Inget ont som inte har nåt gott med sig! Hoppas sonen slapp för mkt sadism av latex o munskydds-sadisten! /Lena
Alla människor har rätt att ha ful-dagar. Då håret e rufsigt flottigt...man luktar lite unket...huden känns flottig....har på sig sköööna men kanske inte fullt så tjusiga paltor.
Hur ska vi annars kunna känna oss vackra när vi stylar till oss?
Det har du rätt i...men vid just det tillfället hade jag velat känna mig fräschare....
:)
Skicka en kommentar