Hitta lösningen, eller Svampbob-fyrkantknappen? Valet är ditt!

Att få medlidande kan vara detsamma som att bli satt på vänt har någon sagt. Att bli satt på vänt är att fråntas möjligheten att söka lösningen på det som EGENTLIGEN är problemet. Det som av avsändaren är menat som en god gärning, en omtanke skänkt av kärlek, kan också förvandlas till en förbannelse.

När du dränks av omtankar och sympatier hälls dom i värsta fall som en emotionell bromsvätska i ditt sinne och legitimerar din självömkan. Du tvingas inte ta tag i det som orsakar ditt dåliga mående, ditt dåliga mående som observeras av de i din närhet som bryr sig, som av omtanke, skänker dig sympati, men bromsar dig. Du lockas till strandkanten av självömkans ocean.

Den i din omgivning som kan tyckas vara kall och osympatisk och trycker på ogillaknappen, kanske och egentligen, gör dig en tjänst när han/hon tvingar dig att söka en lösning på det som får dig att må mindre bra? Den som inte dränks i sympati tvingas hålla näsan ovanför ytan och andas den luft som krävs för att söka lösningen.

Den, till synes osympatiske, som ransonerar sin sympati, blir katalysatorn som får dig att söka lösningen. Mer konstruktivt och om än för stunden, mindre sympatiskt, men samtidigt...så mycket mer än så.

Som att sitta i telefonkön till linjen för sympati och höra den digitala rösten rapa: "Det är många som ringer och söker sympati, ditt välmående är placerat i kö. Det är 644 598 samtal före dig. Vill du ta ansvar för ditt dåliga mående, håll käften, lägg på luren och hitta lösningen på egen hand. Ge fan i att fastna i självömkan. Vill du vänta kvar, tryck stjärna/Svampbob fyrkant."

Inte så lätt, vem har en telefon med en "Svampbob fyrkant-knapp"? Garanterat bättre att söka lösningen istället för att ringa runt och jaga sympatin... Valet är ditt, lösningen eller Svampbob-fyrkantknappen, vad hittar du först?