Cirkus Maximal

Smsloveletter, returned to sender, address unknown...

2011-08-01T11:55:00.002Z

Hoppas på svar på kärlekssmset, vars mottagare saknades...kanske fastnade det i SPAMfiltret...eller så var det fel nummer jag knappade in...

Som Elvis sjöng; no such number, no such zone... Det finns kanske en bra adress att skicka det till?

I alla fall och whåddevvårr, så här lät det:

Kan jag vinna dig, kan jag erövra världen, och mycket till... Om du säger att du ger mig din kärlek för att jag är den jag är, och inte den jag i andras ögon borde..då är allt möjligt och omöjligt blir inte längre möjligt...

Borrar du din förtrollande blick GENOM mina ögon och säger att du aldrig kommer att vika från min sida, blir allt möjligt, och mycket till...

Då kan jag vinna Nobelpriset genom att skriva en kärleksförklaring i ett sms, trots att luren står på "Flygplansläge" och att jag därför inte ens kan skicka det. Men även när jag flyger i becksvart mörker, högt uppe bland molnen, 9347 meter upp i luften, 47,5 mil ifrån dig...sitter du bredvid mig ändå...

Min kärlek är så självklar och stark, så fint utmejslad i sten, att jag inte ens behöver skicka smset, men jag gör det ändå, när jag har landat. För jag vet att du älskar att bli älskad...och du förtjänar det...det och mycket till...

Jag gör precis allt, och mycket till för dig. Jag vill att du skall må bra, för när du mår bra, mår jag som bäst, och mycket till...

Öppnar du dörren till ditt innersta när jag ringer på ditt hjärtas dörr, släpper du in mig i din själ och i ditt hjärta, då släpper jag aldrig taget om dig...men bara om du också, precis som jag, vill allt, och mycket till...

Du är bäst när du är som mest, av dig själv, för det är DIG jag vill ha, och jag vill ha det mesta, av dig, det bästa... Du är ALLT...och mycket till...MYCKET mycket till...

Hitta lösningen, eller Svampbob-fyrkantknappen? Valet är ditt!

2011-04-18T09:25:00.007Z

Att få medlidande kan vara detsamma som att bli satt på vänt har någon sagt. Att bli satt på vänt är att fråntas möjligheten att söka lösningen på det som EGENTLIGEN är problemet. Det som av avsändaren är menat som en god gärning, en omtanke skänkt av kärlek, kan också förvandlas till en förbannelse.

När du dränks av omtankar och sympatier hälls dom i värsta fall som en emotionell bromsvätska i ditt sinne och legitimerar din självömkan. Du tvingas inte ta tag i det som orsakar ditt dåliga mående, ditt dåliga mående som observeras av de i din närhet som bryr sig, som av omtanke, skänker dig sympati, men bromsar dig. Du lockas till strandkanten av självömkans ocean.

Den i din omgivning som kan tyckas vara kall och osympatisk och trycker på ogillaknappen, kanske och egentligen, gör dig en tjänst när han/hon tvingar dig att söka en lösning på det som får dig att må mindre bra? Den som inte dränks i sympati tvingas hålla näsan ovanför ytan och andas den luft som krävs för att söka lösningen.

Den, till synes osympatiske, som ransonerar sin sympati, blir katalysatorn som får dig att söka lösningen. Mer konstruktivt och om än för stunden, mindre sympatiskt, men samtidigt...så mycket mer än så.

Som att sitta i telefonkön till linjen för sympati och höra den digitala rösten rapa: "Det är många som ringer och söker sympati, ditt välmående är placerat i kö. Det är 644 598 samtal före dig. Vill du ta ansvar för ditt dåliga mående, håll käften, lägg på luren och hitta lösningen på egen hand. Ge fan i att fastna i självömkan. Vill du vänta kvar, tryck stjärna/Svampbob fyrkant."

Inte så lätt, vem har en telefon med en "Svampbob fyrkant-knapp"? Garanterat bättre att söka lösningen istället för att ringa runt och jaga sympatin... Valet är ditt, lösningen eller Svampbob-fyrkantknappen, vad hittar du först?

If it ain´t broken, don´t fix it...

2010-12-08T11:47:00.004Z

Så är det. Funkar det så funkar det. Finns ingen anledning att analysera varför vissa saker är som dom är, så länge dom fungerar.

Lika lite som att jag tänker skruva isär min iPhone i en iver att försöka förstå hur det är möjligt att klicka på en app och via GPS konstatera att jag är där jag är och inte någon annanstans, tänker jag luska i varför jag mår bra.

Kanske en haltande jämförelse eftersom just den funktionen mer är intressant ur ett filosofiskt perspektiv. Var skulle jag vara om jag inte är där jag är? Någon annanstans, men VAR och framförallt VARFÖR?

Whatever, mitt liv är inte trasigt. Min själ och mitt hjärta är fullt fungerande igen, alltså tänker jag inte ens tanken att skicka dom på verkstad för renovering.

If it ain´t broken, don´t fix it...

.

Vissa säger saker bäst, när dom inte säger något alls...

2010-11-29T23:37:00.010Z

Undrar vad det är som driver alla som sjunger med i (läs; sönder...) Lars Winnerbäcks konserter från start till mål. Varför går folk dit för att höra sig själv sjunga och inte Lasse? Lyssna på Lasse istället för er själva...liksom....

Som att gå på gourmetrestaurang och be servitören servera den hemlagade medhavda blodkorven, gå på bio men ha med sig en portabel tv med moviebox och köra hemvideon från julklappsutdelningen 1997 eller som att åka till en västindisk sagoö för att bada i den medhavda uppblåsbara poolen, i vatten dekanterat från den insmugglade vattendunken.

Direkt provocerande att lyssna på en liveinspelning med Winnerbäck och tvingas plågas av alla tondövingar som tävlar i att höras mest istället för bäst, dvs inte alls....

Konklusion; Silence is golden...mest är inte alltid bäst, eller...less is more upphöjt i kvadrat till; nothing is best.

Ronan Keating sammanfattade det hela på ett klokt sätt;
"You say it best, when you say nothing at all."

Med risk för att bli betraktad som bitter, väljer jag att inte applicera resonemanget på något annat sammanhang. Det står var och en fritt att själva göra det....för visst är det så, att det finns människor som säger saker bäst, när dom inte säger något alls?

Oscarsgalan a´la Aftonbladet....

2010-11-22T20:13:00.005Z

Dagens pseudonyhet (per definition...eftersom det inte är en nyhet...);

"27 fångar på anstalten i Rosersberg vägrar gå in på sina rum". Vakterna håller i skrivande stund på att låsa in fångarna på sina rum.... Ett konverterat Moment 22 som hade gjort Joseph Heller grön av avund. Det GÅR inte att låsa in dom, eftersom dom redan är det, inlåsta....alltså ingen nyhet....
Kan trots min vilda och sjuka fantasi inte ens fabricera ihop ett scenario som ens kommer i närheten. Skulle i så fall vara när någon (ingen nämnd...host host..) blir "hotad" av sin fru med orden; "Då tar jag ut skilsmässa!"..när han (som inte är nämnd...) de facto redan separerat själsligt sedan ett par år tillbaka... Fast det riskerar kanske att hamna under rubriken; "Dagens bitterhet", trots att han innnnte är bitter....

Dagens mest absurda nyhet;

"Så gjorde döden Michael Jackson till vinstmaskin, nu tjänar han mer än någonsin."
HUR...kan döden bli en vinstmaskin...för den som inte lever och vad skall Micke göra med alla pengarna han tjänar nu när han är död? Hmmm...heja Aftonbladet....

Dagens pris för bästa inlevelseförmåga går till Karl-Fredrik i "Biggest looser";

"Jag kände mig som en tom ballong!"
HUR....känner sig en TOM...ballong, ingen kan veta....förutom möjligtvis Karl-Fredrik....och förresten...hur känner sig en full ballong....packad....med eller av vad?

Dagens annonsrubrik i Aftonbladet;

"Här är utbildningen som ger jobb!"
Priset kallas i folkmun för; "No shit Sherlock..."

Hade Aftonbladet varit verkliga hade dom överträffat sig själva dvs. dikten.....

*

Som en dekal man sätter på bakrutan av en bil...

2010-11-20T14:51:00.005Z

Vet inte vad det är för fel på mig. Eller, jo...jag är medveten om att jag har mina brister. Några av dom har jag fått diagnos på, men inte alla. Bra...och dåligt. Hur skall jag kunna tillfriskna om jag inte vet vad vilken sjukdom jag lider av, liksom....

Försöker ställa diagnosen på en av sjukdomarna jag lider av:

"Bildekalssyndromet" - Symtomen yttrar sig på så sätt att den sjuke allt som oftast och fullständigt obefogat, hasplar ur sig klyschor av det slag man brukar finna på dekaler som sitter på bilars bakrutor. Sjukdomen bottnar i en total avsaknad av impulskontroll. Ett par exempel på klyschor:

* "Hjulet snurrar, men hamstern är död...:"
* "Det är faktiskt insidan som räknas..."
* "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder..."
* "Vad gör det om hundra år?"

Omgivningen i allmänhet och den yngre generationen av den i synnerhet, lider oftast mer än sjuklingen själv, som oftast inte lider alls. Det så kallade bieffektssyndromet "Lycklig idiotsyndromet". Det är ofta en plåga att lyssna på allsköns meningslösheter och inte sällan bryter folk i närmiljön ihop i ren utmattning.

Stödföreningar finns för anhöriga till de med "Bildekalssyndromet". Där samlas likasinnade för att finna stöd i varandra och för att utbyta hörselkåpor och diverse tips för hur tillvaron skall hanteras för att bli dräglig att leva i (läs ÖVERleva i)när man lever nära någon med "Bildekalssyndromet".

Idag vaknade jag upp på rätt sida av Mariedalsvägen...

2010-11-19T07:58:00.010Z

Kunde nätt och jämnt hejda orden som ploppade upp inombords när jag vaknade;
"Men vad fan...vad är detta..."
När jag tittade ut genom fönstret och knappt såg Slottsparken för den himmel som var fylld av lika delar blöta tunga snödroppar och ännu blötare och ännu tyngre regndroppar, kom orden; "Ah, nej...."

Som om mitt liv vore om inte slut, så i alla fall en plåga, ett straff att genomlida.
Såklart är var och en sig själv närmst. Det är fullständigt omöjligt att jämföra sitt eget mående med andras, eftersom det hur gärna man än vill (eller INTE vill) är omöjligt att känna det andra känner. Oavsett hur stor och stark än empatin är, går det bara inte. Termometern som mäter hur vi mår är ännu inte uppfunnen.

Tankarna gick tvärs över gatan till Malmöiterna som bor i Slottsparken, där, på andra sidan av Mariedalsvägen. Varför är det mest killar/gubbar som är synligt hemlösa förresten....

Försökte frammana känslan av hur det är att vakna upp genomfrusen, bakfull, blöt (som i GENOMblöt...), ångestfylld (utan annan ångestdämpande medicin att ta än den som serveras på en röd plastflaska med ett stort T). Provade att känna efter för att försöka förstå hur det är att bli väckt av att kroppstemperaturen sjunkit så pass att kroppens alarmsystem ringer och väcker dig på morgonen och inte mobiltelefonens ringsignal. Att inte ha tillgång till en toalett att utföra sina behov på och än mindre en dusch med varmt vatten att tvätta sig i och en tjock torr handduk att torka sig med efteråt. How´s that for a start in the morning?

När jag svepte undan det tjocka duntäcket från min varma kropp och släntrade iväg mot köket började jag skämmas. Slirade in på toaletten och tyckte det var ganska lyxigt om man jämför med hur det är att sitta på huk i en buske en snöig novembermorgon.

Kom ut i köket och vevade igång kaffekokaren. Näsborrarna möttes av den underbara doften av kaffe, ett något mer aptitligt alternativ än T-sprit på frukostbordet. Fick lite ångest när jag insåg min egen oödmjukhet. Vilken förmån att inte drabbas av att morgonens första impuls i huvudet skriker efter droger. Att slippa lyssna på en inre röst som vill få dig att jaga ruset så att du kan fly eftersom du inte mäktar med att leva i den verklighet du vaknar upp i. Att inte kunna hantera den realitet du förvisats till, helvetet på jorden. Att vakna upp på fel sida av Mariedalsvägen.

Satte mig ner och sippade på det varma kaffet, tittade ut genom fönstret och såg in i Slottsparken och då kom den. Vågen av tacksamhet sköljde över mig från andra sidan Mariedalsvägen och det var inte det kalla skitiga kanalvattnet jag träffades av.

En genuin känsla av tacksamhet sjöd upp inom mig, en äkta, innerlig och tacksam värme spred sig i kroppen. Här sitter jag idag. I min alldeles egna varma lägenhet och dricker mitt kaffe. Ingen ångest så långt ögat når och mitt i ett liv som blir vad jag själv gör det till, som är vad jag med hjälp av andra, gjort det till. Beroende av mig själv och inget annat. Så annorlunda det kunde varit och så nära det var att det inte blev som det blev, det var nära att det inte blev som det skulle...

Mitt; "Ah nej..." som jag vaknade med, växlades i mitt inre emotionella Forexkontor mot ett; "Åh...ja!"

Små marginaler, krafter starkare än mig och TUR, gjorde att jag vaknade upp på rätt sida av Mariedalsvägen idag. Jag är ödmjuk och oerhört tacksam för det, tack!

*

Statistiknörderi...

2010-11-18T12:16:00.008Z

* Känns lite osannolikt att SÅ många varit inne på blogen, enbart denna veckan...
* Nej, mina egna besök är inte inräknade...
* Märkligt...men lika kul som smickrande....
* Har "Salma" varit här...
* Inte det nej...
* Tack för alla besök...men det gäller inte dig "Salma"...
* Hade varit intressant med lite fler kommentarer och reflektioner, inte enbart komplimanger, även om dom såklart är både trevliga och oerhört uppskattade...
* Tack...
* Vad tycker "folk" om att läsa, förslag/önskemål...

Rekordmånga besök idag, torsdag 18 november: 112 st, nytt världsrekord för bloggen.

Här finns VECKANS besökare so far, (statistik från kl. 23:59, torsdag 18 November):

Sverige
381
Tyskland
26
Danmark
21
USA
5
Schweiz
4
Norge
1

*

Salma på Synsam....

2010-11-17T21:38:00.006Z

Fick en smärre, om inte chock, så i alla fall, överraskning när jag stämplade in på Synsam för synundersökningen. När jag känner mig sällsynt snorig och ovanligt ofräsch, är det givetvis, enligt lagen om alltings djävlighet, självklart, att min nya optiker är en uppgraderad version av Salma Hayek.

Som om det hade spelat någon roll om jag varit i fysiskt toppskick? Hade det inte varit för att "Synsam-Salma" hade fått betalt för att titta mig djupt i ögonen, tror jag inte hon hade kastat sina blickar på mig. En slags ögonblicksprostitution. Att få kasta en blick, och få en blick kastad på sig själv, att i ett socialt accepterat sammanhang, boka en tid och att ge en ekonomisk ersättning för att titta på och bli tittad på.... En ömsesidig peepshow i optikermiljö.

Små smulor är också bröd.....

*

Fredsarbete i tvättstugan....

2010-11-15T22:08:00.005Z

Kom på mig själv med att stå i tvättstugan en dag och stirra IN i tvättmaskinen. Som om jag snorklade i Röda havet och spanade efter färgglada "Hitta Nemo-fiskar". Vem lurar jag?...löd frågan jag ställde till mig själv när jag insåg, att det mest upphetsande mina ögon fångade var ett par förvisso rena, men ändå...kalsonger, som snurrade rundor i en rostfri cylinder. Hur upphetsande på en skala 1-700 000 ? Kanske....2,5....en bra dag....

Det finns bättre sätt att spendera sin tid på, men man är ändå fast i tvättstugeprocessandets återvändsgränd när man väl satt kolven i bokningstavlan. Det är inte lönt att gå upp i lägenheten igen eftersom det "bara" dröjer två minuter (som alltid blir tre-fyra...) innan den inre rösten viskar: "Sesam...öppna dig..." och det förargliga klicket i luckan ljuder och skänker dig nästa högtidsstund; Hänga tvätt.....

Finns bättre sätt att spendera sin tid på. Men å andra sidan finns det också sämre sätt att använda sin tid på. I skenet av att invadera främmande länder, rycka handväskor från rullstolsbundna pensionärer och/eller spontanmisshandla oskyldiga, framstår det som rena fredsarbetet att stå i tvättstugan och kalsongspana.

Att jag inte tänkte på det! Hur meningslöst än något upplevs vara för stunden, finns det ett sätt att se på det, vända och vrida på det hela, som gör att livet känns meningsfullt....om jag bara anstränger mig, tänker efter....

*

Zoologiskt så logiskt...så DJURISKT logiskt...

2010-11-13T18:52:00.008Z

Ibland känns vissa saker självklara på ett djuriskt vis. Även den mest inskränkta insekt (om nu insekter räknas som djur eller om dom är..insekter...dom tillhör djurriket i alla fall, väl..), ja även den mest inskränkta insekt borde förstå med ryggmärgen att vissa saker är GIVET. Tom. de ryggradslösa, molluskerna, maneterna (inte magneterna...dom är jag inte så fäst vid) och deras blötdjurspolare, fattar somligt även UTAN vare sig ryggrad eller ryggmärg.

* Kasta inte sten när du sitter i glashus och/eller: Den som är utan synd skola kasta den första stenen.

Så skönt om det vore zoologiskt så DJURISKT...logiskt....självklart, att människor generellt sett såg på sig själv med bråkdelen så kritiska ögon på sig själv, som de ser på andra.

Då hade jorden befolkats av människor lika kloka som mollusker, maneter och andra blötdjursliknande varelser utan ryggmärg och/eller ryggrad, eller klokare...

Vetskapen om att jag stött på sushibitar med större civilurage och nyckelknippor med större självinsikt än flertalet människor...skänker mig insikter och får mig att acceptera det jag inte kan förändra:

Vi får nog ta skeden i vacker hand, varandra i våra händer och vandra vidare bland de ryggradslösa...

*

Den ena eller andra...rasen?

2010-11-12T17:39:00.004Z

Gulligt att lyssna på mer eller mindre bittra eller pseudobittra kvinnor som resonerar kring vilken ras som är bäst lämpad att leva med...

En del hyllar hundens överlägsenhet kontra mannens och radar upp den ena förträffliga egenskapen efter den andra, hos hunden..... Visst, det måste kännas tryggt att vara den verbalt överlägsne i samtliga diskussioner. Såklart också utvecklande att inte vara den som skäller mest och dreglar ymnigast i upphetsat tillstånd. Det måste också ha en viss avslappnande effekt att oavsett om benen inte vaxas under en hel livstid, vara den med de minst håriga benen. All känsla av överlägsenhet vad det gäller det ytliga genererar den där sköna "jagvisstevälattjagvarsnyggast-känslan" och visst är det så, att yta är om inte allt, så i alla fall det viktigaste. Åtminstone om man vill leva ett intelektuellt sett friktionsfritt liv, där konflikter tex. löses genom att härskarinnan i huset talar om för sin håriga sambo att han skall hoppa ner från sängen NU....eller sluta löpa efter parningslystna "bitches"....

Kanske inte SÅ stor skillnad för en kvinna mellan att leva med det ena eller andra djuret? Djur som djur.....liksom....

Att stanna kvar och spela i sin egen liga eller att gå vidare?

2010-11-10T16:26:00.004Z

Fick en insikt alldeles gratis idag, men också en tankeställare.
Den dagliga havregrynsgröten ersattes med gröt de luxe; mannagrynsgröt.
Fullständigt omöjligt att få ihop utan en havererad kastrullbotten som konsekvens...
Så, vad göra? Hålla sig till havregrynsgröten eller spänna bågen och gå "all in"?
Spela kvar i Superettan eller satsa på Champions league?

Att höja sig en nivå, oavsett sammanhang, innebär alltid ett risktagande, ALLTID, om än på olika nivåer. Att spela i Superettan och vinna alla matcher med 23-0 kanske är ett kvitto på framgång, på DEN nivån. Men vill man utvecklas kanske det inte är så....utvecklande....att stanna kvar. Man måste gå vidare, våga utsätta sig för risken att förlora för att utvecklas, man måste vara beredd på att gå från att vara den överlägsne till att bli den underlägsne, stavas ödmjukhet...

The hunter becomes the hunted, som någon sa...

Det förändrade utgångsläget förändrar dig som människa, det tvingar dig att ta till andra strategier för att komma framåt. Från att ha varit den spelförande/dominerande, måste du lära dig att även tänka defensivt. Den som är svag måste försvara sig, annars blir han om inte dödad, i alla fall sårad.

Dagens stora fråga. Spela kvar i sin egen liga eller gå vidare...all in?

Jag vet vad Malmö FF gjorde för exakt 100 år sedan, dom bestämde sig..(laget från 1910 syns på bilden...), jag gör som dom...

Välkomna till Malmö mina vänner...

2010-11-08T22:53:00.008Z

Ser det som ett tecken, att Malmö FF med ett gäng sunt kaxiga invandrakillar i spetsen, sköt SMguldet till staden samma dag som den sinnessjuke "lasermannen" greps.
Friska skott VS Sjuka skott; 1-0.

*

Mycket kärlek på Stortorget när guldhjältarna hyllades av Malmöborna. Gonza sjöng och önskade alla välkomna till Malmö. Timbuktu orerade på Malmöitisk ordekvilibristiska i sin; "Mina vänner".

*

Inte en våldsam ton så långt örat nådde, förutom de slentrianhånande klyschorna "Hata, hata, hata Helsingborg", som mest skrålas för att det liksom hör till, åtminstone enligt vissa, som hellre hatar och hånar andras motgång än njuter av och älskar sin egen medgång, men...whatever...även Malmö har sina fläckar....

*

Som ett gigantiskt långfinger i den kyliga och bengalfyllda Stortorgsluften, gav glädjen och kärleken alla våldsperversa kvällstidningar en imaginär röd clownnäsa att sätta på sina löpsedlar istället för alla de mörka ord som präglat nyhetsflödet från Malmö den senaste tiden. "Vi har det bra, så ska´ det va...välkommen till Malmö..."

*

Jesus har varit i Alanya, "all inclusive"....

2010-11-07T14:04:00.005Z

Inser att dagiset som revs tvärsöver gatan kommer att ersättas av....ett nytt dagis...fast TVÅ våningar högt. Konsekvens, utsikten mot Slottsparken hejdå, snoriga barn; hej....liksom...
Vad är viktigast? Min utsikt från köksfönstret eller att ett femtiotal barn har någonstans att vara på dagarna?

Såklart är barnen det viktigaste....

*

Snart dags att sätta sig på cykeln för det som får Jesus Golgatavandring att framstå som en vecka i Alanya med ett "all inclusive-band" runt handleden. Den sju minuter långa (korta...) cykelturen invaggar kroppen och själen i känslotillstånd som; paralyserande ångest mixad med svåra inre konflikter rörande livets vara eller icke vara. Ty vem kan leva i en värld där det onämnbara laget från staden där man inte kan säga u, snor guldet från Malmö FF i SISTA skälvande omgången? Inte jag....då finns det ingen rättvisa i världen....

*

Mot stadion....

*

Pumpar kopparna halva med svart bensin.

2010-11-05T11:16:00.007Z

Fick en kick koffein av det pressade kaffet. Ruset har 1000 ansikten, Zoegas Presso Gentile ger mig ett. Gör som Pluras espressomaskinist vid sin blanka maskin. I Kungsholmskopplet pumpar han kopparna halva med svart bensin. Undviker att likt Rita Hayworth, krossa hjärtan av vitt porslin och skriver inte heller under på att alla över 20 är svin.

Låter bli att analysera, undviker att tänka...KÄNNER istället. Rus och eufori är tillstånd som bottnar i känslor/upplevelser, snarare än i tankar/reflektioner, eller? I kampen intellektet V.S känslorna, vinner känslorna på knockout i första ronden, åtminstone i min bok, och idag är det i den jag läser.

Konklusion; Sluta konkludera, börja emotionera. Paradoxernas paradox, att tvingas gå igenom motstatsens stålbad för att nå målet. Att tvingas tänka/konkludera, dra slutsatser, för att kunna känna/uppleva.

Dagens verbifiering; Emotionera = Att gymnastisera med hjärtat och själen, att träna upp förmågan att känna, öva på att respektera känslor och att känna tillit.

Dags att börja träna inför Varats Vasalopp och Lustans Lidingölopp. Den ultimata utmaningen...

Så är det nog...

2010-08-18T14:30:00.005Z

Ibland är känslan av att drabbas av en insikt via en på pränt satt, och väl genomtänkt mening, förlösande. Kloka ord staplade på varandra i en harmonisk och vältimad ordning, kan generera en skön, befriande och dimensionsskapande känsla.

Skön, som en aha-upplevelse, aha....är det SÅ det hänger ihop.
Befriande, som en Sobril i bokstavsformat.
Dimensionsskapande som en nyckel stöpt av ord, eftersom den öppnar dörren till det tidigare låsta rummet, för att den får dig att tänka vidare.

När du kopplat det ena börjar du leta efter det andra. Du hittar till slut en tråd på stigen du vandrar på, du stannar upp, böjer dig ner för att plocka upp den, för att knyta ihop den med den du redan hade i handen. Emotionell evolution, känslomässig utveckling, att enbart lyssna på hjärtat och själen, att ibland stänga av hjärnan och bara känna.

Är bokstäverna riktigt klokt och omsorgsfullt staplade, på ett vackert vis, kan de förvandlas till den av ord stöpta nyckeln, som öppnar dörren, som varit låst i evigheter. Du har inte anat vad som dolt sig i rummet och när du ser det, metamorferas din fråga till en insikt. Som en fjäril som bryter skalet och kliver ur sin puppa.

Att gå från ett: "Hur är det EGENTLIGEN?" till ett: "Så är det nog..."

Skönt, befriande och dimensionsskapande.

"When you fall in love, you fall for a mirror of your own most present needs"
Deepak Chopra

Så är det nog...

Sommar sommar sommar....

2010-06-27T16:19:00.005Z

* Cyklade till Sibbarp, simmade, såg på solen men hade helst sluppit synen av sextioåringen i string, cyklade sedan hem igen....

* Undrar om billigt kroppstempererat rödvin på bag-in-box verkligen är njutbart att dricka en varm sommardag? Det tyckte i alla fall trion vid "Gubbabryggan"....så skönt att slippa....

Microblogg v.s macroblogg? Det är frågan...

Kravmärkt för livet?

2010-06-22T18:12:00.003Z

Frågan är vad som är värst?

* Att inte utsättas för några som helst krav men trots det betraktas som mer än tillräcklig...eller....

* Att få en så pass orimlig kravbild på sig att det per definition är omöjligt att leva upp till den.....

Oavsett scenario blir situtationen en ångestosande cocktail av lika delar absurdism och frustration. Om du lever i en kravlös relation kommer du ALDRIG att känna tillfredsställelse över att ha utfört en prestation/levt upp till kraven...du blir betraktad som MER ÄN tillräcklig oavsett. Alltså berövas du chansen att nå målet när du placerats på en piedestal av kravlöshet.

Om den du lever nära aldrig blir nöjd, oavsett hur du beter dig och oavsett vad du presterar. Om den människan redan i förväg lagt ribban så högt att INGEN levande, än mindre död....människa ens är i närheten att nå upp, hur många och långa tår han/hon än ställer sig på...då berövas du också chansen att få känna tillfredsställelse över att presterat, levererat...

Du kommer att sluta märkt för livet med ärr från strider du aldrig kunnat vinna, eftersom slaget var avgjort redan innan svärdet ens dragits ur sin slida.

Kravmärkt, för livet.

Mats och Wayne, snart i ett kaleidoskop nära dig....

2010-06-12T21:14:00.005Z

* Har idag insett det meningslösa med att be folk dra åt helvete. Dom som hör hemma där lär hitta dit ändå. Ungefär som elefanterna som när dom drabbas av insikten att dom skall dö, travar (eller det är bara hästar som TRAVAR?)iväg till den plats dom vet kommer att bli deras kyrkogård.Den döende elefanten hittar fram utan benäget bistånd från Eniro, GPS eller mina vägbeskrivningar, precis som dom människor jag tycker borde tillbringa sin tid på en plats långt ifrån mig ....men som sagt, dom behöver inte min hjälp för att ta sig dit, lika lite som elefanterna. Man inte enbart mår som man förtjänar, man hamnar nog där man förtjänar också, med någon slags automatik. Med ett par undantag då, som när jag hamnade på en efterfest på helt fel adress en gång. Men det är en så kallad "TOTALLY different story".....

* Undrar om England fortfarande lever i tron att dom är världens ledande fotbollsnation trots krysset mot pseudofotbollsnationen USA idag? England som inte tagit en medalj sedan 1966, och då på ett mål som borde blivit bortdömt, har en märklig och ogrundad tro på att man redan innan mästerskapet är.....bäst....Att säga till sig själv; "Just do it"som om det vore förutbestämt och att något bara skall verkställas. Att tro sig veta och/eller vara bäst redan INNAN det klargjorts....låter som en intrig hämtad ur ett kaleidoskop från mina tidigare relationer med det motsatta könet....jag och Wayne Rooney har uppenbarligen ett och annat gemensamt, det trodde jag inte när jag vaknade imorse....du och jag Wayne....

* Cyklade förbi Limhamnsfältet på väg hem från jobbet och möttes av styvt 30 000 mer eller mindre utmattade människor som sprungit över den idag tidvis avstängda bron. Kunde dom inte väntat tills imorgon? Då börjar tågen gå som vanligt igen, eller OVANLIGT, det är uppenbarligen så att Öresundstågen inte går som dom borde...gå...eller rulla....som England mot USA...det gick inte som det skulle...eller mina rela...whatever...du och jag Wayne....någonstans möts vi i det där relationskaleidoskopet, England i VM, som en metafor över det där...du och jag Wayne...det gick inte som det skulle....

Förlamande förväntningar.

2010-05-03T21:47:00.005Z

Blev nyfiken på en bok häromdagen. Efter att ha läst en recension som höjde boken till skyarna och beskrev den som ett litterärt mästerverk bestämde jag mig för att köpa den, jag planerade köpet som skulle ge mig upplevelsen, som att trycka på en knapp drog maskineriet igång som trissade upp förväntningarna. Och så vackert fotografiet på omslaget var.... Innan jag ens köpt boken började jag njuta av den, log åt en sekvens jag fått berättad för mig. En god vän beskrev förloppet så gott han kunde, och berättade med inlevelse om hur komiskt ett kapitel i boken var.

Utan att jag själv läst den beskrivna sekvensen skrattade jag högt redan innan jag ens läst prologen eller nuddat vid omslaget, och vilket vackert omslag... Jag kunde ana förloppet utan att själv läst det och därmed inte fått chansen att läsa mellan raderna eller få till mig nyanserna i den förmodat välskrivna texten. Men jag anade, hoppades och förväntningarna byggdes upp.

När jag spänt öppnade boken var förväntningarna enorma. Utan att egentligen veta varför, och fullständigt obefogat, ställde jag krav på den upplevelse jag förväntade mig av boken. Till viss del baserades förväntningarna på den hyllande recensionen, förvisso skriven av någon annan än jag, men även smakprovet jag fått berättat för mig gav mig rätten att ställa krav, även om det var någon annan än just jag, som bjudit på smakprovet.

Efter ett par sidors läsning började rynkorna sprida sig på min näsa, ackompanjerade av knappt hörbara föraktfulla fnysningar spred sig besvikelsen. Det här var inte alls vad jag hade förväntat mig. Berättelsen haltade på ett sätt jag inte förväntat mig och språket var inte alls så nyanserat som ryktet skvallrat om. Besvikelsen började ändra karaktär och plötsligt kände jag mig direkt lurad,förd bakom ljuset. När jag avverkat ett par kapitel tog jag beslutet att lägga ner projektet. Boken var inte ens i närheten av att leva upp till de enligt mig rimliga krav jag ställt. Utan att ha läst det sista kapitlet fick boken sin dödsdom och placerades i bokhyllan. När jag ställde in boken på hyllan fick jag sära på två böcker för att få plats med det i mina ögon usla alstret. Då upptäckte jag att det i min bokhylla var ont om plats eftersom ett antal icke färdiglästa böcker redan trängdes på hyllplanen. Där stod de och skämdes på parad. Bokryggarna agerade skampålar åt varandra där de förgäves stod, bönade och bad om en ärlig chans att återigen få berätta sin historia.

Jag fick en idé, tänk om jag skulle ge en av de sågade böckerna en ny chans? Tänk om jag skulle nollställa mina förväntningar och den här gången låta boken tala för sig själv? Jag skulle läsa helt förutsättningslöst och ödmjukt vända blad efter blad, nyfiket läsa kapitel efter kapitel, tills boken fått chansen att berätta hela sin egna alldeles unika historia, från början till slut, utan att jag otåligt varit mer upptagen av att få mina egna förväntningar uppfyllda än att ge boken den chans den förtjänar.

Att få berätta sin egen unika historia utan att den missfärgas av andras förväntningar och smutskastas av orimliga krav borde vara den mest självklara rätten i världen, BORDE vara....

För länge sedan träffade jag en människa jag inte kände men som jag hade hört talas om. Människan var en vän till en vän. Min vän hade beskrivit den för mig då okända kvinnan och berättat hur fantastisk hon var. Hennes sociala CV var imponerande och...så vacker hon var på fotografiet. Redan innan jag träffat henne njöt jag av hennes ljuva uppenbarelse. När jag ställde frågor om henne tror jag så här i efterhand att svaren jag fick var tillrättalagda för att göra mig än mer nyfiken så att mina förväntningar skulle byggas upp ännu mer. Recensionerna hon fick var imponerande, vilken kvinna...

Det var kärlek, eller var det förväntningar....redan innan första ögonkastet. Efter ett par veckors dejtande blev jag mer och mer fundersam. Hon var inte alls så charmig som det sagts och när jag studerade hennes ansikte rynkade jag på näsan och undrade om det där fotografiet photoshoppat henne till något hon inte var. Misstänksamheten utvecklades till irritation och jag kände mig direkt lurad, blåst om inte på konfekten så i alla fall på kärleken. Och hennes sociala CV, stämde verkligen referenserna? Innan vi egentligen lärt känna varandra avslutade jag projektet, det var inte alls som jag förväntat mig.

När jag förträngde besvikelsen och stoppade undan minnet av det jag trodde var kärlek i en undanskymd vrå av hjärtat, fick minnet av henne inte plats. Jag fick putta undan arkiverade minnen för att tränga in det bland de andra som inte heller de, fick chansen att berätta sin alldeles egna historia.

Nästa gång, skall jag nollställa mina förväntningar och låta kärleken tala för sig själv. Jag skall vänta ut den helt förutsättningslöst och ödmjukt vända blad efter blad, nyfiket lära känna kapitel efter kapitel, tills kärleken fått chansen att berätta hela sin alldeles unika historia, från början till slut, utan att jag otåligt är mer upptagen av att få mina egna förväntningar uppfyllda än att ge kärleken den chans den förtjänar.

Att låta kärlekens unika historia växa fram utan att den missfärgas av förväntningar och smutskastas av orimliga krav borde vara den mest självklara rätten i världen, BORDE vara....

"Den som förlorar en illusion, vinner en insikt."

2009-09-15T06:10:00.010Z

"Den som förlorar en illusion, vinner en insikt."

Det finns inga förluster som inte innebär vinster. Däremot vinster som inte behöver innebära förluster. Det ena utesluter ibland det andra här i livet. Ibland och kanske tom. ofta står vinsten däremot inte i proportion till förlusten. Som när du köper en trisslott för 40 spänn och skrapar fram en vinst på 20 kronor. Tex....
Beroende på hur du ser på det hela har du i slutändan förlorat, men om du vänder på resonemanget kan du säga till dig själv: "Ja, jag förlorade en del, men vann lite, inte allt, men liiite. Det kunde varit värre." Å ena sidan...å andra sidan....vinner du kanske en dag en miljon efter att först ha förlorat de 40 kronor som krävdes för att du skulle få lotten i din hand. IBLAND är vinsten OFANTLIGT mycket större än förlusten.

Vad som kunde varit värre concerning illusioner, är att du KUNDE tvingats leva med en illusion år efter år för att efter en lång tid förlora den. Ett scenario som gör vinsten lägre och därmed förlusten större, enkelt. Förluster av illusioner ger smärta, ju längre tid i illusioner, desto större smärta vinner du. Ju kortare tid i illussioner, desto MINDRE smärta vinner du. Inte illa, att vinna något när du trodde du förlorat. IBLAND är vinsten av insikten OFANTLIGT mycket större än förlusten. Ett resomemang inte enbart applicerbart på trisslottsskrapande utan även illusionsraserande.

"Den som förlorar en illusion, vinner en insikt. Ju tidigare du förlorar illusionen, desto mindre blir smärtan och därmed blir priset för insikten mindre."

Bra att veta så här i den emotionella lågkonjunkturens tider då det är lätt att falla för Laberokonstruktioner och klamra sig fast vid dom istället för att minska förlusten genom att avslöja dom i tid. Även om det gör ont, gör det MINDRE ont än att vääänta, vääääänta vänta.

Allt är verkligen inte det vi först tror att det är. Det vi först ser visar sig ofta innehålla annat än det vi initialt trodde. Som bilden ovan, hur många ansikten hittar du? Ingen fara, du kommer inte att få mer ont ju längre tid det tar att upptäcka fler och fler ansikten. Se det som en övning i att krossa illusioner, ju fortare desto bättre heter receptet som ger mindre smärta, concerning illusioner. Vinsten blir densamma, men priset lägre.....

Slira in på den mentala Statoilmacken.....

2009-09-07T12:01:00.006Z

Om du konstant lever i rollen som den duktiga, ansvarstagande, supportande, positiva, starka och självständiga människan.
Om du aldrig tillåter dig själv att plaska med tårna i brynet av träsket där de svaga, elaka, oansvariga, egoistiska trollen bor. Om du lever på ett sätt som gör att folk konstant tar dina positiva sidor för givet och förutsätter att du är en outsinlig brunn av tillgångar att ösa ur, kommer du sällan eller ALDRIG att få den uppskattning du förtjänar och BEHÖVER.

Du kommer heller aldrig att känna dig saknad och behövd. För så funkar det, allt enligt det klassiska konstaterandet; "Man saknar inte kon förrän båset är tomt."

Det livet, är en modern version av de japanska kamikazepiloternas sätt att hantera sina liv. Det är att medvetet störta sig själv till marken från 1000 meters höjd, UTAN fallskärm och utan möjlighet att hoppa ut ur planet (vilket förvisso vore meningslöst utan fallskärm)....

För att du skall orka hålla energin uppe på det sätt som krävs för att du skall spela den där rollen som den resursstarka tillgången och ambulerande önskebrunnen, MÅSTE du ibland slira in på den mentala Statoilmacken. Om du inte stannar upp och tankar för att få drivmedel, kraft att köra på, fyller frisk luft i hjulen så att du kan rulla vidare och fyller på spolarvätskan så att du skall kunna se saker klart även i fortsättningen. Ja, gör du inte det kommer bensinen att ta slut, luften i hjulen pysa ut och sikten kommer att försvinna.

Den mentala statoilmacken har öppet dygnet runt sju dagar i veckan och du är alltid välkommen, om du agerar på det sätt som krävs.

Det krävs att du ibland visar dig mänsklig för din omgivning. Det krävs att du vågar visa dig sårbar, att du är tydlig med att du inte accepterar att bli tagen för givet.

För så länge du står där stark och odödlig, kommer du ALDRIG att bli uppsktattad för den du är på sikt. Du kommer ALDRIG att bli saknad i det långa perspektivet och därmed känna dig behövd mer än för stunden. För hur skall man kunna sakna någon som alltid finns till hands? Så länge kon står i båset är hon inte saknad, för hon står ju där. Dag ut och dag in.

Paradoxalt nog är det så, att du måste våga visa dig vara svag och otillräcklig, för att ge andra möjligheten att sakna och uppskatta dig. Om din omgivning inte ser hur det ser ut när du är borta, kommer dom aldrig att sätta värde och uppskatta dig och det du gör.

Gör som kossan som ville känna sig saknad och behövd, backa ut ur båset och trava ut på ängarna. Du skall se att folk kommer att skrika; Var är hon, VAR ÄR HON!

P.s Detta är inget krav, det är en rekomendation i stil med den som ges till de som hoppar fallskärm. När killen som delar ut fallskärmen säger han till den som skall hoppa: "Jag säger inte att du MÅSTE använda den här när du hoppar ur planet, det är bara en rekomendation.... D.s

Någon som hittat avfarten som leder till sanningen?

2009-09-01T23:18:00.011Z

Har börjat fundera på vad som händer med mig vid de tillfällen jag dräneras på den energi som krävs för att göra det jag känner förväntas av mig. Att ständigt rusa fram i jakt på att tillfredsställa mina eller andras behov och mer eller mindre rimliga krav, gör mig alldeles yr av fartblindhet.

Ofta drabbas jag av dåligt samvete för att jag känner mig otacksam, att jag aldrig tillåter mig själv att stanna upp för att njuta och sätta värde på det jag har. Trots att själva drivkraften i jakten bottnar i att jag vill prestera, lägga på lager, hitta saker/känslor/relationer/prestationer som skapar harmoni/lugn dvs. något jag kan känna tacksamhet över. Trots att jag lägger kraft på att bli tillfredsställd, får jag ångest av att känslan av otacksamhet. "Att jag ALDRIG kan vara nöjd med det jag har, Mats, du otacksamma människa".....tänker jag, flätar ihop vänsterhandens fingrar med högerhandens, som ett initiativ till en bön, en förberedelse för att be om syndernas förlåtelse. "Förlåt mig, ty jag är en otacksam djävel som spränger mig fram i tillvaron. Min iver att kliva uppåt på stegen gör mig blind och jag ser inte ens de lik jag kliver över, för att blicken är fäst på en punkt....långt långt bort. Jag är ett egoistiskt, sadistiskt svin som får Adolf Hitler att framstå som Mahatma Gandhi vid sidan om mig. Aldrig stannar jag upp för att visa tacksamhet över det jag har, sällan, eller ALDRIG, känner jag mig nöjd."

Ungefär så går tankarna, tills jag plötsligt får en ny impuls. När jag en stund förebrått mig själv för att aldrig stanna upp. När jag lyssnat på ödmjukhetssignalerna och när jag fattat beslutet att slå mig ner mentalt för att andas. Då kommer den. Tanken som säger: "Mats, din slöe fan! Vad håller du på med? Saknar du fullständigt ambitioner? Det finns släkten av vandrande pinnar som lägger ribban högre än vad du gör. Sniglarna i Guatemalas djungel framstår som formel 1-bilar vid sidan om din slöa uppenbarelse!"
Så när jag slår mig ner för att vila, slår det mig, att jag borde komma in i matchen. Dra på mig tröjan och knyta skorna för att hoppa in. Höja tempot och trycka på gasen, öka öka öka. Trots att en inre röst sekunden innan bett mig att....chilla....andas....när jag fällt ut landningsställen för att förbereda mig för en stund på jorden....då kommer den...högtalarrösten von oben, som skriker att jag måste öka....öka öka...

Så hur gör man? För att vara en ambitiös och ansvarstagande medborgare men SAMTIDIGT en tacksam människa som är nöjd med det han har och lever ett liv i ödmjukhet? Kan man jaga lyckan, om man aldrig tillåter sig själv att stanna upp för att njuta av den? Kan man njuta av lyckan om man inte lagt energi och ambitioner på att jaga den? Utesluter det ena det andra och hur lyder receptet på den ultimata lyckokakan, den alla vill baka, äta OCH.....ha kvar...

Någon som sitter inne med sanningen? Någon som har en GPS och vill knappa in vägen som heter: "Sanning"? Ring och berätta var den är, så jag kan sadla närmsta Guatemalska snigel, eller tanka upp första bästa formel1-bil, för att ta mig dit.

Oavsett hur fort det går att ta sig fram, kommer jag få gott om tid på mig, att fundera på varför jag är på väg..... Eller det är kanske just det som är poängen a´la klassikern: "Det är inte målet som är resan värd, det är resan...". Hemligheten och sanningen finns kanske där, sittandes på den Guatemalska snigeln eller i sittbrunnen på formel1-bilen, skall du hitta sanningen, reflekterandes UNDER TIDEN, du tar dig fram? Så att du aldrig behöver stanna upp, eller?

Det kom ett mail från Sydsvenskan....

2009-08-26T20:46:00.005Z

För ett par dagar sedan mailade jag Sydsvenskan och publicerade det senare i blogen.
Jag tyckte till om en artikel som skildrade oroligheterna på Rosengård häromdagen.

Hör och häpna, idag trillade det in ett mail.....

*********************************************************

Från: hanna.younes@sydsvenskan.se
Skickat: den 26 augusti 2009 14:25:55
Till: mlinde@live.se

Hej Mats,
Först och främst vill jag ursäkta mig för att du behövt vänta på mitt svar. Jag har nämligen varit ledig de två senaste dagarna efter att ha jobbat helg. Tack för dina synpunkter som jag läst igenom och även informerat vår chefredaktör om.Vad jag som reporter kan säga, som inte valt rubriksättning (det får du ta direkt med redigeraren alt nattchefen), är att citatet får stå för dem som uttryckte det.

Jag kan så klart förstå irritationen men det vore fel att inte skildra vad folk faktiskt sade. Orden speglar ju främst en uppfattning, att aktivisterna egentligen kommer från mer välbeställda hem än Rosengårdsborna. Citaten är ju inte i sig en kritik mot Limhamnsborna.

Och vad som också har framträtt i rapporteringen, främst dagen efter, är att senare på natten vid tolvsnåret var det unga Rosengårdspojkar som stod för mycket av oroligheterna. Att det inte stod mer om det redan i söndagens sds var ju så klart på grund av att tidningen går i tryck vid midnatt. Om du vill diskutera frågan mer eller något annat är det bara att höra av dig igen.

Bästa hälsningarHanna Younes

To listen or not to listen, that´s the burning question.....

2009-08-25T14:32:00.003Z

Svarade på ännu ett mail idag...
-------------------------------------------------

Hej Lyckomailet,
Vill börja med att erkänna att jag inte vet vem avsändaren är. Ibland vet jag knappt vem jag själv är. Ett faktum som blir till en skön napp att suga på när jag behöver tröst, som nu, när jag stup i kvarten blir bombad med mail från mer eller mindre begåvade människor. Skall jag följa er uppmaning och säga min mening, tror jag dessvärre att just personalen på "Lyckomailet" tillhör den senare "mindre begåvade" kategorin.

Jag hoppas att jag blir belönad för det som ni utlovar i ert mail och att jag får ersättning för allt jag tycker till om. Om ersättning utgår även för oönskade sanningar, utgår jag inte ifrån, jag kan bara vädja till er välvilja. Jag kan inte som ni, erbjuda fri framkallning av 100 digitalbilder. Däremot kan jag bjuda på ett tänkvärt citat ni kanske kan printa ut och sätta upp på väggen på ert kontor:
"Såra mig hellre med sanningar än gör mig lycklig med lögner".
Kloka ord, väl värda att ta till sig i en värld som är fylld av löften som ges utan täckning och som är en av orsakerna till de miljontals tappade sugar som förorenar vår natur.

Intressant att ni frågar om någon lyssnar på mig. Uppenbarligen lyssnar inte det skräppostfilter jag aktiverat på mig. Jag talade om för det att jag inte ville ha meningslösa erbjudande som levereras i format som starkt ifrågasätter min intelligens, som ert tex.

Å andra sidan lever jag ett liv som går ut på att se möjligheterna och inte problemen, så gör jag även nu och hoppas på att i utbyte få de strumpor ni utlovar alla som säger sin mening. Så nu gör jag det, säger min mening. Skicka inte fler meningslösa mail till mig!

Skicka inte heller de citat: "strupor som är tillverkade i ett sköt material" slut citat. Enligt efterforskningar jag gjort är Strupa en liten håla i Norge och med respekt för deras integritet tackar jag nej till att ni skickar inte enbart en, utan TVÅ strupor, dvs Norska byhålor. Eftersom Norge inte är med i EU hade det dessutom blivit problem med fraktförfarandet eftersom det är lite lurigt att upprätta en innehållsförteckning över en hel bygd på ett kortfattat och begripligt vis. Se det som ren och skär omtanke från min sida alltså, jag vill bara bespara er onödiga bekymmer! Däremot är jag nyfiken på vad det är för sköt material ni tillverkar era strupor i. Maila gärna och förklara, jag är idel öra!

Med vänlig hälsning:

Mats Linde

*******************************************************************************
Lyssnar folk på dig‏
Från: Lyckomailet.se (webmaster@lyckomailet.se)
Du vet kanske inte vem den här avsändaren är.Markera som säker|Markera som skräppost
Skickat: den 18 augusti 2009 03:09:41
Till: malmomax@hotmail.com

Uppfattar du det som folk lyssnar på vad du säger?

Säg din mening i olika frågor och bli belönad för det. Du får ersättning för allt du tycker till om. Nu får du chansen att säga vad du tycker och det är garanterat folk som lyssnar på dig. - Klicka här -

Är du trött på strupor med dålig passform eller strumpor som inte är sköna att ha på sig? Nu kan du få två par strupor som inte tappar sin spänst och är tillverkade i ett sköt material för endast 0 kr! Utan vidare köpkrav. - Klicka här -
Lyckomailet.se

Alla heter inte Glenn i Göteborg och alla i Limhamn ställer inte till oroligheter....

2009-08-23T11:09:00.004Z

Hakar på trenden om att publicera mail jag skickat i min blog. Läste en artikel i dagens sydsvenska som jag reagerade på. Skickade nedanstående mail till tidningen.
Läs artikeln genom att klicka HÄR.

P.s Fiskargubben på bilden från Limhamn är totalt oskyldig, han tillhör trots maskeringen INTE "Reclaim-rörelsen" D.s

------------------------------------

Hej,

I en artikel om oroligheterna på Rosengård i dagens sydsvenska uttalar sig en boende i området så här:

"– De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Rosengård dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn, sade Mohammed Aburid och undrar varför Reclaim-deltagarna är maskerade."

Vill bara meddela att jag bor på Limhamn och inte var på Rosengård för att bråka igår. Vore tacksam om ni ville informera polisen så att dom inte knackar på min dörr och arresterar mig. Jag är orolig för att polisen nu skall göra massgripande eftersom vi Limhamnsbor uppenbarligen är en kollektiv fara för det svenska samhället i allmänhet och det rosengårdska i synnerhet. Jag förstår deras rädsla, för så funkar människan, det man inte känner fruktar man. Precis samma mekanismer som ligger till grund för all främlingsfientlighet oavsett om den är riktad mot muslimer på Rosengård eller gamla sillfiskarsläkten i västliga förortsområden.

Det trista i sammanhanget är att media (i det här fallet Sydsvenskan) publicerar fördomsfulla uttalande som grovt generaliserar och stämplar en hel stadsdelsbefolkning genom antaganden, inte fakta. Jag har flera goda vänner som har alibi för gårdagskvällen. Familjen Lindberg på Vikingagatan hade kräftskiva vilket kan styrkas av samtliga inbjudna. Då flertalet gäster/alibivittnen var från Limhamn förstår jag om ni ifrågasätter trovärdigheten då de bor i ett område vars invånare regelbundet åker till Rosengård och ställer till problem (källa: Mohammed Aburid, Rosengård). Lyckligtvis fanns en familj från Svedala på festen, även Kalle Johansson som har separerat och nu lever singelliv i exil i Klågerup var på plats, vilket borde säkerställa äktheten i deras vittnesmål om att inte samtliga Limhamnsbor minglade på Shellmacken på Rosengård igårkväll. Vill bara säga emot Mohammed och informera om att det finns familjer som tog honom på orden och hade sin fest hemma i Limhamn igår. Vill också förklara att ansiktsmaskeringarna i form av lustiga kräfthattar inte bars i syfte att dölja identiteten. Något han undrar över i sitt uttalande om hur Limhamnsbor klär sig när dom idkar samkväm under Reclaim the streets-flaggan. Det är en svensk tradition i stil med Ramadan vars gemensamma faktor är att de båda firas i Augusti.

Jag känner mig djupt kränkt efter att ha blivit uthängd i media som en som citat; "Ställer till problem och orsakar en massa våldsamheter". Bara för att jag bor i Limhamn ställer jag inte till med problem. Det är en grov förolämpning att på lösa antaganden hänga ut en hel folkgrupp och ni på Sydsvenskan är i allra högsta grad medskyldiga eftersom ni med gott mod publicerar detta. Kommentaren är dessutom totalt gripen ur luften eftersom det så vitt jag kan läsa, inte är säkert att någon i "Reclaim-gruppen" härstammar från Limhamn. I så fall handlar kommentaren inte enbart om hets mot folkgrupp utan även om förtal.

Som Limhamnsbo känner jag mig kränkt och orättvist behandlad. Faktum som gör att jag enligt Pressens opionsnämnd har rätt att vända mig till dom för att få hjälp, något jag också kommer att göra om inte Sydsvenskan på något vis agerar för att återupprätta Limhamns goda rykte.

Avslutningsvis vill jag understryka att jag är allt annat än rasist. Jag tror att alla människor har lika värde oavsett hudfärg, sexuell läggning, religion eller etniskt ursprung. Jag tror dessvärre att media har ett stort ansvar i den här frågan och att ni bidrar negativt till integrationen genom att publicera ovanstående kommentar enbart för att den kommer från en som bor på Rosengård. Om Elna Larsson i Limhamn hade blivit rånad på Linnégatan och sagt:

"– De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Limhamn dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma på Rosengård, sade Elna Larsson."

Det är frågan. Hade ni publicerat det?

/ Mats Linde

Jag fick ett erbjudande jag kunde motstå.....

2009-08-20T09:15:00.005Z

Jag gör det lätt för mig idag. Klistrar helt enkelt in den mailkonversation jag haft med ett företag idag. Dom gav mig ett erbjudande jag kunde motstå. Lovar att publicera ett eventuellt svar från dom.

Så här ser mailväxlingen ut;

-------------------------------------------------------

RE: Vi vill undersöka dig Mats !‏
Från: Mats Linde (malmomax@hotmail.com)
Skickat: den 20 augusti 2009 09:54:44
Till: newsletter@mail2.gratistipset.nu

Kära gratistipset,
Tack för det generösa erbjudandet. Intressant att ni också vill undersöka mig. Den frasen har jag hört från ett flertal instanser, dock har ingen av dom erbjudit mig en digitalkamera som motprestation. Däremot blev jag vid ett tillfälle erbjuden kvalificerad terapi med fri kost och logi efter det att jag blivit undersökt, men ingen digitalkamera. Bakslaget kompenserades dock av den fantastiska maten och den underbara naturen som omgav institutionen. Med bakgrund av den faktan hopppas jag ni förstår och delar min skepcism mot alla som säger att dom vill undersöka mig. Det slutar bara med månatliga besök på institutioner där kognitiv beteendeterapi ingår, men där digitalkamerorna lyser med sin frånvaro.

Lycka till i er jakt på människor att undersöka. Ni gör en behjärtansvärd insats. Att hjälpa andra utan att kräva något tillbaka och dessutom skicka med en digitalkamera till personen ni hjälper, tangerar det jesus gjorde när han missionerade helt utan egoistiska baktankar. Allt han fick var en plats på ett kors, förvisso fastspikad, men ändå. Hoppas inte ni röner samma öde. Men förmodligen har marknadsföringslagarna förändrats, det var trots allt drygt 2000 år sedan detta utspelade sig. Långt innan Sverker Olofssons plus sändes i den då ännu inte uppfunna televisionsapparaten. Tur för Judas den svikaren, han hade förmodligen åkt i Sverkers soptunna efter det att han anmälde Jesus till de romerska myndigheterna på vad som skulle visa sig vara helt felaktiga grunder. Att Judas 2000 år senare skulle bli berömd "worldwide" genom att dyka upp på Google om man söker på: "Svikare" tror jag är en klen tröst för honom i sammanhanget. Han hade säkert precis som jag, trånat efter en digitalkamera typ den ni erbjuder. Dessvärre har jag inte Judas mailadress, han hade kanske nappat på ert generösa erbjudande om ni lyckats etablera kontakt.

Tack för erbjudandet, men nej tack. Till skillnad från förra gången jag fick ett erbjudande avsändaren sa jag inte kunde motstå, tar jag er inte på orden, det gjorde jag vid förra tillfället, tog någon på orden, ingen annanstans, det vore att gå över gränsen. Om det var avsändarens fasta övertygelse i rösten eller hotet om att jag skulle som han uttryckte det: "Sova med fiskar" som gjorde att jag tackade ja, vet jag inte säkert. Kanske var det hans pedagogiska ton som förklarade vad som skulle visa sig vara en missuppfattning. Jag tog för givet att hans uppdragsgivare skänkt namn åt min hovrätt: "Gudfadern", så fel jag hade. "Min chef har gjort väldigt många människor välidgt illa, men inte genom att bidra till den ökade fetman i landet genom att lansera en pizza med sitt namn", informerade killen på ett kärnfullt vis. Kärnfullheten accentuerades av den stiliga kostymen jag trodde kom från Dressman. Han redde, hjälpsam som han var, ut även detta missförståndet genom ett enkelt: "Armani, det är Armani, ser jag ut som en Dressmankille?"

Dessvärre tackar jag denna gången nej till ert erbjudande. Men vem vet. Nästa gång jag skall framkalla 100 bilder kanske jag kontaktar er eller helt enkelt skickar fakturan eftersom ni även lovar att alla ni undersöker får framkalla 100 bilder gratis. Små smulor är också bröd, åtminstone i mitt skafferi.

Lycka till med undersökningarna!

/ Mats Linde

--------------------------------------------------------------------------------
Subject: Vi vill undersöka dig Mats !
Date: Thu, 20 Aug 2009 00:37:55 +0200
To: malmomax@hotmail.com
From: newsletter@mail2.gratistipset.nu

Hej Mats ,

Var med och delta i Fyndklubbens nya undersökning så
kan du bland annat vinna en digitalkamera.

Alla som deltar får dessutom framkalla 100 bilder gratis!

» Klicka här för att delta!

Med vänliga hälsningar
Gratistipset.nu

PS. Detta mail skickades till: malmomax@hotmail.com.
Vill du avsluta din prenumeration gör du det enklast via
formuläret på adressen http://www.gratistipset.nu/unreg.php

--------------------------------------------------------------------------------
Dela foton på ett smidigt sätt med Windows LiveT Photos. Dra och släpp

Att acceptera, eller inte acceptera, det är inte frågan, det är förutsättningen.....

2009-08-19T19:32:00.004Z

Om alla mina vänner, kanske inte samtidigt, men då och då, tänker på mig och vill mig väl med de tankarna.
Om dom jag känner, emellanåt skänker mig en tanke som genererar en smula energi eller två, till mig när jag är trött.
Om en människa jag inte kan kalla för vän som jag tittat i ögonen och skänkt ett leende, utan att förvänta mig något tillbaka.
Om den människan blir varm och glad för att han eller hon, utan att veta varför känt någon form av omtanke sprungen ur mina ögon och mitt leende.
Om det är så, får jag lugn och ro. Då sprider sig värmen kring mitt hjärta. Självklart, på ett sätt, som får samtliga Lilla torgs gasolgrillar tillsammans, att framstå som patetiska kopior, stöpta på samma fabrik som de oäkta Breitlinguren på wannabestekarnas klena handleder.

När den värmen sprider sig i min kropp och sjunger vaggvisor för min själ. Då, i samma sekund, som kroppens allt, tar en kollektiv siesta. När jag verkligen, VERKLIGEN, med inte bara min hjärna, utan också med mitt hjärta och min själ, ser skillnaden mellan det jag kan och det jag INTE kan förändra. Då förvandlas jag till en otecknad verklig superhjälte som förändrar det jag kan förändra och accepterar det jag INTE kan.....förändra.

Att acceptera eller inte acceptera, det är inte frågan, det är förutsättningen, att acceptera, det jag inte kan förändra, och förändra det jag kan.

Hur en gubbe som kallar sig kommissarie på en strand kan få människor att känna sig friska....

2009-08-06T20:55:00.006Z

Psykisk hälsa är som att vinna på en trisslott, det drabbar en när man minst anar det.

Det slog mig idag när jag blev vittne till en incident på Ravlunda strand. Ravlunda ligger på Österlen, precis på kanten av det hav som verkar vara oändligt, men givetvis inte ÄR det. Simmar man rakt fram i 41 mil kan man promenera upp på en Litauisk strand alltså. Bara som en parentes...

Whatever, ligger det till så att det på Ravlunda strand är helt ok för hästar, får, hundar och andra djur att trava omkring (eller galoppera...)på den österlenska playan.

Därför var det intressant att lyssna på hur en rabiat man, fullständigt obefogat skäller ut en synnerligen trevlig hundägare till en ännu synnerligare trevligare hund. Hunden som vare sig gjorde flugor, människor eller får förnär målades upp som ett hot mot den totala civiliserade mänskligheten. Som slutkläm på idiotförklaringen rundar gubben av med den för mig fullständigt otippade verbalfinalen, som om den hade varit spelbar på Unibet, gjort mig till mångmiljonär om jag spelat 50 öre på det han sa. Nämligen:
"....och det säger jag som KOMISSARIE!"

I det ögonblicket var jag beredd på att gå fram till kommisariegubben och kyssa honom av tacksamhet. Det välutbildade läkare och dyra medicinska preparat misslyckats med, ordnade denna galna man genom att på tre sekunder yttra de fem magiska orden:
"...och det säger jag som KOMMISSARIE!"

Plötsligt kände jag mig oerhört frisk rent mentalt. För det funkar juh så, att man ställer sig själv i relation till andra när man mäter det ena eller andra. Som genom ett trollslag som fått Joe Labero att framstå som en klåfingrig amatör, fick mannen i skägg mig att fatta....när jag minsta anade det...

Att jämfört med en skäggig gubbe som på stranden avslutar moralpredikningar med:
"....och det säger jag som KOMMISSARIE!"

....är jag SJUKT frisk!

Godnatt....

Se världen ur ett solrosperspektiv och "gör en solros"...

2009-08-05T21:02:00.007Z

Att "göra en solros", skall bli mitt nya koncept. Inte för att det är så väl genomtänkt men ändå. Även solen har sina fläckar, Rom byggdes inte på en dag, den som inte vågar göra fel vågar inte heller göra rätt und so weiter und so weiter.
Eller som det heter på ren svenska så....lyssnar jag hellre på strängen som brister än att jag aldrig spänner bågen.

Solrosen skiter fullständigt i om räkningen den inte har råd att betala denna månaden inte kommer att betalas förrän nästa månad. Varför? Den kan helt enkelt påverka situationen lika lite som jag kan när jag är i samma sits. Förvisso för att den inte har några räkningar att betala, men ändå...Hellre kastar den ett öga på de söta pelargonerna i rabatten bredvid och bara chillar.

Solrosen could´nt care less om aspartan är cancerogent. Den skiter bara i att köpa Pepsi Max och annan flytande dynga, men lägger NOLL energi på att bry sig. Varför? Det lönar sig inte. Bättre att lapa sol och växa i godan ro.

Solrosen är som dansken säger "ligeglad" om det kommer att regna imorgon. Why worry och varför inte be happy, eftersom solrosen har NOLL...ZIPP möjlighet att få regngudarna att ta blommans magsår i beaktande när de planerar för kommande nederbörd. Bättre att fokusera på att få rötterna djupare ner i marken.

Det allt egentligen handlar om kan kokas ner i ett och samma resonemang;

Bry dig inte....stressa inte...ta det lugnt....eller som mina tonåringar säger:
- CHILLA.....
(Ger mig föresten själv ett gult gubbavarningskort för meningen: eller som mina tonåringar säger)
Du vinner INGET på att oroa dig över det du INTE kan påverka. Det är INTE oansvarigt att skita i ett och annat så länge det handlar om fenomen som står över din makt. Du är INTE en dålig människa för att du; accepterar det du inte kan förändra och förändrar DET DU KAN....förändra.
Tvärtom, det är ett ansvarstagande tänkande att fokusera på sitt eget välmående. Mår DU bra, kan du få andra att må bra. What comes around...goes around, osv osv.

Nu skall jag "göra en solros". Ikväll skall jag aktivt sluta att oroa mig för det faktum att julen i år, precis som alla tidigare år, kommer att kosta mig orimligt mycket pengar och krossa min budget med samma effektivitet som Wilton Figueiredo saknar. Jag kan göra PRECIS lika mycket som solrosen åt det faktumet. Alltså bryr jag mig inte. Jag går till sängs och läser min goda bok med gott samvete för att så småningom somna i godan ro.

Godnatt.....

Lost in the pancake....

2009-08-04T21:26:00.006Z

Idag hände det igen. En impuls sprang vilse i min hjärna, eller rättare sagt, gick in i väggen redan innan den ens hann springa vilse. Det som initialt kändes som en oerhört klok tanke som i min fantasi skulle utvecklas till ett stort resonemang havererade. Impulsen tvärdog likt en Trelleborgsk fotbollsspelare på väg över till den ljusblåa planhalvan i ett derby mot MFF.

Nu lägger jag mig med förhoppningen om att nästa impuls som är laddad med kloka reflektioner är kittad med GPS. Hjärnväggar skall man inte springa in i, inte ens om man är ett embryo till en tanke.

Godnatt....

Strax tillbaka...

2009-08-02T20:43:00.004Z

Har laddat batterierna på diverse vis de senaste veckorna. Snart vaknar blogen till liv igen....

En Wallander i malmöitisk hardcoretappning?

2009-04-21T19:27:00.008Z

Har länge haft en dröm om att skriva en bok och har börjat skissa på en deckare i Malmömiljö. Är osäker på om det är värt att lägga tid och energi på projektet och tar gärna emot lite feedback. Är det lönt att spinna vidare?
Så här börjar det:

Jag kisar med ögonen mot klockradion, eller rättare sagt mot den plats där klockradion brukar stå. Den är inte där, men å andra sidan är inte nattduksbordet heller på sin plats. Min hjärna går igång. När jag vänder mig om och ser att jag inte är ensam i sängen trillar den berömda polletten ner. Jag är helt enkelt inte hemma, åtminstone inte hemma hos mig själv. Tjejen jag träffade på Swing Inn igår som var så sensationellt snygg och sexig måste under natten ha gjort en ”Dr Jekyll/Mr Hyde”.
Hon är med andra ord sig inte särskilt lik i fullt dagsljus.
Å andra sidan känner jag inte igen mig själv heller. Från att ha varit den där charmerande, rappkäftade, roliga och oemotståndliga killen som är alla kvinnors våta dröm, ser jag nu på mig själv med avsky. Ur munnen letar sig ångor av gammal vodka/redbull, avslagen starköl och den obligatoriska ”nattamaden” som igår (igen…) bestod av ett whopper meal extra allt plus lökringar. Andedräkten för inte tankarna åt blomstrande sommaräng direkt.
Lakanen har lindat sig kring min svettiga kropp i den stekheta lägenheten. Nu förstår jag hur insekten som fastnat i spindelnätet känner sig. Den gemensamma faktorn behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut. Båda befinner vi oss på en plats och i en situation vi inte önskar.

”Mm…gomårrån´…eller nått´…..”
Grymtar jag mot kroppen som ligger bredvid mig i sängen. Jag ser in i ett par rödsprängda ögon och strax under dom spricker en mun upp i ett brett leende.
”Hej hjärtat, tack för igår och inatt! Du är så mysig. En riktig gulleplutt!”
Säger tjejen på bred Malmöitiska samtidigt som hon skrynklar ihop ansiktet och nyper mig kärleksfullt i kinden.

För tillfället känner jag mig som allt annat än en gulleplutt och har svårt att se det kärleksfulla i situationen. Istället kommer ångesten krypande. Jag har en kraftigt utvecklad allergi mot allt som är påklistrat gulligt. Kroppen försätts i skarpt läge och paniken börjar sprida sig. Det här känns allt annat än bra, ordet flykt är det första som dyker upp.
”Du, äh, jag skall jobba idag och har lite bråttom. Skall vi höras senare idag?”
Helvete, tänker jag. Att jag aldrig kan vara ärlig och säga det jag tänker. Jag vill aldrig se henne igen och jag föraktar mig själv för att jag ännu en gång supit skallen i bitar och låtit reptilhjärnan ta makten över min kropp. Jag skall aldrig mer dricka sprit.

”Skall du inte ha frukost? Jag kan gå ner å handla litta goa bullar hos araben på hörnan!”.
Hör jag Mrs Hyde väsa med en röst som skvallrar om en överkonsumtion av röda Prince. Men det sista jag vill just nu är att äta bullar, hur ”goa” dom än är.
”Alltså, jag hade gärna stannat, men jag har sjukt mycket att göra på jobbet och måste dra på studs, annars skjuter chefen mig. Men du, vi kan väl höras senare idag, får jag ditt mobilnummer?”
”Det fick du igår, har du glömt det?”
”Klart jag inte har!”
Det finns mer eller mindre delikat konstruerade lögner, den här tillhör definitivt den senare kategorin.
”Jag ringer dig ikväll!”
Säger jag med ett vad jag tror, oemotståndligt leende på läpparna.

Jag hoppar upp ur sängen och ålar mig i kläderna. Duschen får vänta.
”Hejdå, vi hörs!”
Skriker jag samtidigt som dörren slår igen bakom mig och jag stapplar nerför trapporna på osäkra ben. Ute på gatan orienterar jag mig med hjälp av byggnaden jag känner igen meddetsamma. Turning Torso i all ära, men Folkets hus på Nobeltorget är klassisk Malmömark för mig.
Senast jag var där var det för att titta på Moomsteatern. Teatergruppen i Malmö där skådespelarna lider av ett förståndshandikapp. Lider och lider tänker jag, hur fan vet läkarna som ställt diagnosen att dom lider?
Kopplingen slår ner som en blixt från en klar himmel, för just nu både lider jag och känner mig förståndshandikappad. Att min hjärna inte kan fungera som den borde!

Det är dock inte läge för dylika filosofiska resonemang. Plockar upp mobilen. Om displayen hade kunnat tala hade den skrikit: ”12 missade samtal”!, ångesten späds på. Fan också tänker jag och inser att jag lovat ”Ankan”, en gammal barndomsvän, att vi skulle åka ut med M/S Pelle och fiska torsk idag. Den enda torsken jag lär se idag är den som dyker upp när jag, om jag mot alla odds, vågar se mig själv i spegeln. Hade man kunnat spela det på oddset hade det gett 23 598 ggr pengarna. Den sista jag vill se i ögonen idag är mig själv.

Jag heter Max, är 37 år gammal, jobbar som mordutredare på Malmöpolisen och har både goda och mindre goda sidor. Igår tog dom mindre goda sidorna makten över mig som så många gånger förr.

Förbjuden kärlek.

2009-04-06T07:33:00.004Z

För ett par månader sedan skrev jag lite skämtsamt om konsekvenserna av att sharialagar har införts i Pakistanska Swatdalen. Då handlade det om att tjejer numera inte får gå mer än fyra år i skolan och att dom därmed exkluderas från deltagande i "Vi i femman". Idag publicerades en film från Swatdalen, tagen med en mobiltelefon, där en 17årig tjej pryglas av talibaner. Hennes brott, hon hade haft en kärleksaffär. Klicka HÄR för att titta på filmen.

Begreppet absurt får en ny dimension i en värld där det är illegalt att visa kärlek. Känns lite lagom modernt att en människa skall bestraffas och dessutom offentligt, för att hon hyser kärlek till någon.

Jag blir så matt och dräneras på all energi när jag inser faktum. I vissa delar av världen år 2009 är kärleksförbud lagstadgat och straffet om du begår brott mot lagen är att du pryglas offentligt.

Jag blir så matt...

Sanningar och lögner.

2009-04-01T23:05:00.004Z

Det gjordes en undersökning i England. Syftet var att få lite koll på hur ärliga människor är i allmänhet och människor vi har förtroende för i synnerhet.
Nunnor och lärare förseddes med mikrofoner och efter varje dag summerades all konversation. Det visade sig att försökspersonerna ljög/förskönade sanningen i snitt sju gånger per dag. Då snackar vi nunnor och lärare, yrkesgrupper vi av någon anledning har förtroende för.

Hur påverkar det måendet att konstant gå omkring och känna en press att "skarva" med sanningen. När du sitter där på Gran Canaria och skriver vykorten på balkongen med en ljummen Malibu i näven...hur kommer det sig att du skriver; Här är det 22 grader i vattnet, när det faktiskt bara är 21? När någon frågar dig; Hur mår du? Varför svarar du; KANON! Trots att du bara mår "sådär"...

Världens magar är fulla av klumpar som bildats av lögnaktiga kluster. Av ingen anledning alls, känner människan sig tvingad att positionera sig. Genom att konstant skarva med sanningen vill han/hon lyfta fram sig själv till en bättre position. Här är det si varmt, jasså, är det kallt i Sverige.....jag mår SÅÅÅ bra....jasså gör inte DU det....det trodde jag ALLA gjorde....

MEN...när lögnen förlossats ligger moderkakan av lögnembryot kvar. Som en böld i magen som biter sig fast. En svulst som växer och plötsligt.....mår du ÄNNU sämre än vad du gjorde INNAN du ljög, för att du ville framstå som bättre.....mår du plötsligt sämre. En paradox per definition.

Gör så här. Börja morgondagen med att i VARJE situation AKTIVT tänka; Nu skall jag inte försköna sanningen...nu skall jag oavsett vad världen tycker säga PRECIS som det är, inte lägga till men inte heller dra ifrån. Slut med halvsanningar och vita lögner för en dag, och om det visar sig att du mår bättre när du skall somna imorgon kväll? Fortsätt även nästa dag, en dag i taget....

Idag ser det mörkt ut...

2009-03-30T23:23:00.003Z

Om ljuset som skymtar rör sig, är det garanterat på väg bort och inte hit.
Ljuset som speglar sig i vattnet flyter inte upp. Det har trillat ner från himlen och sjunker mot botten.

Vad skönt, när allt är så självklart och vad enkelt allt blir när det inte finns något att tveka över.

Otur att bli träffad av blixten? Jag träffades av en atombomb, TVÅ gånger....

2009-03-25T21:08:00.007Z

Tsutomu Yamaguchi får begreppet "som att träffas av blixten två gånger" att framstå i ny dager. Det man trodde var osannolikt är det också, men....det dyker alltid upp något som gör att bilden förändras. Tsutomu befann sig i Hiroshima när den första atombomben föll. Svårt brännskadad fördes han till sjukhus i Nagasaki. Googlar du på ordspråket: "ur askan i elden", lär det sluta med att du glor rakt in i Tsutomus grillade ansikte...när han kommit till Nagasaki föll den andra atombomben. 93 år gammal, är han idag ett levande exempel på att allt faktiskt kan hända.....

Visst är det så. Att när man tror sig veta sanningen sker något som förändrar ens begreppsvärld. Det man tror är sant, är det, men bara delvis, för det händer konstant nya saker som gör att vi måste lära oss att titta med nya ögon.

Hur många gånger har du sagt till dig själv:
-"Jag kommer aldrig bli förälskad igen."
För att ett par veckor, månader eller år senare drömskt blicka in i det ögonpar som sitter mitt i ansiktet på människan du tycker är så osannolik och drömlik, som du är så våldsamt förälskad i?

En skön tröst att tänka så. När det känns som att saker och ting aldrig kommer att förändras är det bara att tänka på vad som hände Tsutomu.

När man tror att the båtten is nådd och när man tror att nu har världen blivit statisk, sker det alltid något som får en att säga:

Det här trodde jag aldrig!

Lika säkert som det inte är sant att något aldrig kan bli bättre, eller för den delen sämre.
Det enda vi vet är att allting alltid blir annorlunda och att det aldrig blir som vi tror, hur säkra vi än är på att vi har funnit sanningen.

Skulle du låta denna mannen arrangera ditt bröllop?

2009-03-16T20:20:00.002Z

Nu är det dags. Så här i lågkonjunkturtider är det alldeles underbart att se hur kungahuset tar sitt ansvar. För att roa pöbeln ställer man till med bröllop och festprissen Håkan Pettersson är den som skall se till att klackar slås i taket och att champagnekorkar flyga skall på ett kungligt värdigt vis. Ännu har jag dock inte sett något inbjudningskort i brevlådan, TROTS att jag är med och betalar kalaset. Om det nu blir av. Kungen är orolig för att budgeten skall spricka och har äskat mer pengar. De fem miljoner EXTRA man fick av skattebetalarna för att täcka kronprinsessans ökade kostnader lär inte räcka.

Snacka om att de dåliga tiderna slår hårt.....

Svart bälte i otacksamhet...

2009-03-12T01:51:00.008Z

Det är bara att konstatera. Hade otacksamhet varit en kampsport hade jag haft svart bälte i det och vunnit fler Osguld än min moster Anita. Vilket förvisso inte är en merit eftersom hon aldrig vunnit något, men ändå....

Efter att ha bläddrat i den Rabattguide jag så generöst fick av en vän med de värmande orden:
"Ta den här, den kan du behöva!"
Konstaterade jag att jag är just det, otacksam, i kubik dessutom.

Jag gläds inte åt att jag har 5 % rabatt på Teknikmagasinets radiostyrda bilar. Ej heller ser jag vinsten i att "Palm design" på Möllan erbjuder mig 5 % rabatt på brudskor. Hade rabatten gällt på brudar hade jag åtminstone förstått tanken bakom budet. Men, har man som jag ingen brudfot att stoppa i skon känns det meningslöst.
Otacksam is my middlename....

Inte nog med det. Häftet har dessutom gett mig MINST en ovän för livet. Tjejen på "Fotomsorg" och jag hamnade på kollisionskurs ganska omgående. När jag krävde mina 20 % i rabatt för att jag ville träffa Frans till ett reducerat pris idiotförklarade hon mig på studs. Att jag inte visste vad en frans och brynfärgning (INKLUSIVE plockning dessutom....) var tyckte hon gav henne rätten att förakta mig. Jag höll inte med och krävde med en dåres envishet att få träffa denne Frans som verkade så trevlig att han figurerade i Rabattguiden. Det gick väl inte att missförstå? Det stod ju klart och tydligt: 20% rabatt på frans och brynfärgning. Vi kom aldrig vidare.....

Förmodligen är hon släkt med kärringen på Bertoni i Lund. När jag hävdade min rätt och krävde att få köpa jeansen hon hade på sig och dessutom till ett rabatterat pris bara glodde hon på mig som om jag kom från en annan planet. Vilket jag i sammanhanget kanske gör. Jag är en snäll gosse från Malmö och hon en elak tant från Lund. Hur olika kan man bli? Whatever....trots att jag hjälpte henne på traven och högläste ur häftet:
"100:- rabatt vid köp av VALFRIA jeans, hör tant illa? Jag vill köpa DINA jeans!"
Ja, trots min hjälpsamhet sket det sig.

Det enda rabattguiden gav mig var insikt, vilket förvisso inte är att förakta. Och ja.....

Jag, VET, jag är en otacksam jävel, men det visste jag redan innan...

Äntligen trillade poletten ner, Göteborg ÄR humorns huvudstad....

2009-03-10T21:06:00.007Z

Jag har alltid hyst en aversion mot det som definieras som "Göteborgsvitsar". Tycker det blir konstruerat klämkäckt och kladdigt krystat med alla dessa mer eller mindre långsökta ordvitsar. Ett exempel....
I Göteborg tryckte någon upp ett antal röda sittunderlag med texten: "Rö va?"
Jättekul.....röd...va?....röva....get it?

MEN....nu har en gubbe som heter Sture Allén fått mig att revidera min uppfattning genom att leverera en klassisk "verklighetenöverträffardikten".
Sture är 80 år gammal och satt under många år med i Svenska akademin och var där ständig sekreterare. Denna merit har gjort honom till språkikon i hela Götelaborg med omnejd...
Det har byggts en ny fotbollsarena i Göteborg där bananerna i pyjamas skall sparka boll. Arenan är givetvis inte lika ståtlig som den i Malmö, men vem hade förväntat sig det? Få städer har en Pildammspark och en Turning Torso att använda som fond till nya skrytbyggen. Så det är kanske inte helt rättvisa förutsättningar, vad vet jag? Jag är bara en ödmjuk Malmöit....

Göteborg hade redan två arenor, Gamla och Nya Ullevi.
I alla fall....skulle den sprillans nya arenan byggas på samma plats som den äldsta som hette: "Gamla Ullevi". Arenan som byggdes EFTER den, fick det klatchiga namnet: "NYA Ullevi" och den då "gamla" arenan fick det innovativa namnet: "GAMLA Ullevi"....göteborgsvitsigt värre...

När den nya arenan nu står klar och skall döpas kontrakterades mannen med svart bälte i svenska; Sture Allén, som konsult. Mannen, myten och legenden skulle tvinga sin hjärna i spinn och ur densamma skulle ett fantasifoster i form av ett fyndigt namn på arenan värkas fram.
Efter att ha fakturerat Göteborgs kommun de 32 timmars jobb (a´1400 kronor, totalt 44800 kronor) han la ner på att kläcka namnet släppte han bomben, det nya namnet....under pompa och ståt, ackompanjerat av trumvirvlar och fanfarer offentliggjordes namnet.

Och namnet på den nya arenan blir, tadaaaa!: "GAMLA ULLEVI"!

Göteborgsk humor fast PÅ RIKTIGT....
Det Kurt Olsson, Sten-Åke Cederhök, Hagge Geigert, Kal å Ada inte lyckades med fixade Sture Allén. Jag ger mig, nu har jag kapitulerat, medvilligt erkänner jag:
Göteborg ÄR humorns huvudstad!

Snart sitter dom bakom ratten och inte i bagageluckan, kampen går framåt....

2009-03-06T18:31:00.009Z

Jag anade det, men nu är det bekräftat. Mina tankar och teorier påverkar på ett globalt plan. Blogen läses även i de arabiska kungahusen.
Häromdagen pratade jag om att kampen mot ett jämlikt samhälle går framåt, men inte nått RIKTIGT hela vägen fram. Vi har kommit en bit, men inte ända fram.

Som ett brev på posten uttalade sig en av Saudiarabiens prinsessor positivt i frågan om huruvida kvinnor bör eller inte bör köra bil. Lagändringen har inte trätt i kraft, men en auktoritär har uttalat sig positivt. En bit på vägen, men inte HELA vägen, precis som jag sa. Vilket får mig att använda en fras jag inte gillar. Vad var det jag sa....
Så vem vet, snart kanske vi får se kvinnor krypa ut ur bagageluckan och fram bakom ratten även i de Saudiarabiska bilarna. Hand upp den som INTE tycker att kampen går framåt....

Det viskas även i kulisserna att kvinnor KANSKE....en dag kommer att slippa tvingas ha med sig en manlig släkting när dom rör sig bland folk. Ryktet går även att det finns förhoppningar om att kvinnan skall ges rätten att arbeta UTANFÖR hemmet.

Små smulor är också bröd.....

Små talibantanter är inget man skickar till "Vi i femman"....

2009-02-24T00:21:00.004Z

Tjejerna i Mingora, som ligger i Pakistanska Swatdalen, kan skatta sig lyckliga under sina hucklen.
Tack vare talibanerna (som för övrigt rimmar på tjejerna om man är lagd åt nödrimshållet), slipper dom löpa risken att hamna i "Vi i femman". Talibanerna anser att flickor inte behöver gå mer än fyra år i skolan nämligen. I utbyte mot vapenvila skall sharialagar införas i området, vilket bla. innebär att endast pojkar får gå mer än fyra år i skolan.

Så nu kan tjejerna sucka ut och glädjas åt att slippa lyssna på de pinsamma hejarramsor som florerar i "Vi i femman" typ:

"Heja tjejerna i Mingora
ni som aldrig skall förlora!"

Vilket förvisso är en rent hypotetisk ramsa eftersom det dom just förlorat är risken att....förlora....men även möjligheten att vinna...... (om det nu anses som en förlust att slippa ta en risk...men två äro antalet på myntets sidor...så...whatever..)

Så kom inte och säg att talibanerna i Pakistan INTE tänker på kvinnornas bästa. Dom har ju precis tagit ett beslut som räddar alla tjejer från en förlust. DET....kallar jag för ett kärleksfullt och omtänksamt beslut.

Om pojkarna till höger på bilden kommer att kvala in till de tvsända Vi i femmantävlingarna förtäljer inte historien. Kanske får dom nöja sig med att tillhöra det enda kön som tillåts en utbildning på mer än låg mellanstadienivå. Ibland får man vara nöjd med det lilla...

Dagens, kanske ÅRETS skylt i kategorin; tydlig/ÖVERtydlighet...

2009-02-17T08:04:00.003Z

Begav mig till ett fik i korsningen Kornettsgatan/Kungsgatan. Trött på de Espresso house som gett Extreme Makeoverbegreppet en ny dimension tyckte jag det kändes skönt att landa i en ostylad miljö. Efter ett par minuter insåg jag dock att det var just den tydliga stylingen som gjorde att det kändes som att jag satt i den lägenhet jag växte upp i på sjuttiotalet.
Även storleken på negerbollarna, eller som de politiskt korrekta säger; CHOKLADbollarna var i samma storlek som i barndomen. Äntligen har termen: Plusmeny, slagit rot även i cafévärlden....

Intressant att "Negerbollar" förresten inte får kallas för "Negerbollar", och att dom ur ett produktperspektiv, inte heller får kallas "Chokladbollar" eftersom dom inte innehåler tillräckligt mycket choklad för att kvala in till det namnet. En klok vän till mig ifrågasatte resonemanget på ett fik som döpt det bruna guldet till: "Negerbollar" med stöd av tidigare resonemang. Vännen ställde den högst relevanta frågan:

"Men är det tillräckligt med negrer i bollarna för att dom skall få kallas "Negerbollar"?"

Frågan fick inget vettigt svar....

Lite "Off topic" blev det här. Texten skulle handla om en skylt och landade i ett resonemang om vad ett bakverk bör eller INTE bör kallas. Svår fråga, krisen i mellanöstern framstår som en lätt nöt att knäcka.

Skylten ja! Ett mästerverk i tydlighet som egentligen inte behöver kommenteras. Inget behöver tilläggas och inget behöver dras ifrån. Tydligare än så här kan det inte bli. Typsnittet är korrekt men ändå snyggt, inget myndighetsosande; "Times New Roman". Färgvalet på bokstäverna är smakfullt, orden stiligt centrerade och ramen snyggt tjock och med ett "lagom" avstånd till bokstäverna. Kommateringen är oifrågasättbar och placeringen EXAKT under toalettskylten i mässing är en pedants verk. Att skylten laminerats är det slutgiltiga kvittot på att skyltmakaren/makerskan lagt ner samma själ i skylttillverkningen som i storleksvalet på choklad/negerbollarna.

"TOALETTEN ÄR, UTAN UNDANTAG, ENDAST TILL FÖR VÅRA FIKANDE GÄSTER."

Tydlighet i kubik på ett fik i Rörsjöstaden.

Dagens, (kanske ÅRETS) "arga lapp"....

2009-02-04T23:57:00.005Z

Jag har sagt det förr och säger det igen:
Endast i Malmö....

Hittade den här lappen/skylten i ett skyltfönster till en sytillbehörsaffär i Slottstaden. Den på något vis personifierar den nidbild många har av det JAG betraktar som det svunna Slottstaden. Men vad härligt att se att de finns gnällrövar till pensionärer som liksom inte ger upp. En slags "siste bittre man tar flaggan med sig"-aktion.
Ägaren till butiken har förmodligen irriterat sig på det mesta i största delen av sitt liv och här gjort ett statement.

NEJ!!! HÅLL INTE DIN HUND HÄR / TACK!!

Som ett uppror mot dagens infekterade samhälle där folk utan att skämmas, håller sina hundar, DÄR...utanför sytillbehörsbutiken! Ett kvitto på att samhällets moral urholkats så till den milda grad, att man HÅLLER HUNDAR......

Stilpoäng till skyltmakaren/makerskan, som på ett subtilt vis lyckas markera artighet men samtidigt inte tummar på sin ilska. Genom att skriva tre utroppstecken efter: NEJ, och enbart två efter: TACK, visar han eller hon...att han/hon säger nej, mer än tack. Cred åt den bittre skyltmakaren/makerskan alltså! Det märks att det lades tid på formuleringen, den uttorkade tuschen talar sitt tydliga språk.

Inte konstigt att försäljningen av virkade grytlappar dött ut när folk står utanför butiken och håller hundar......

Tiga är silver, tala är guld....åtminstone ibland...

2009-02-02T07:43:00.009Z

Kramen jag fick av Emil var återhållsam, det gäller att snåla med känslorna om man är 13. Image is everything och det andra ser är vad dom bygger sin uppfattning på.
Att uppfattas som känslomässigt beroende av en förälder ger inga machopoäng i boken man vill fylla med sociala meriter. Ett känslomässigt CV som visar att du är kall i största allmänhet och COOL i största synnerhet är vad du vill ha, på något vis...
Att krama sin pappa är ok, om man gör det lite lagom. The teenage silent agreement. Visa känslor men välj ditt sätt att göra det på och gör det lite lagom....

Men det är helt ok. För det är ju så. Hans känslor för mig mäts inte i vilket tryck det är i kramen. Den varma blicken och det skeva leendet som spricker upp pga kärleken som bubblar inom honom. Uttrycken han inte kan kontrollera är kvitton på den kärlek jag vet han har för mig. Han har inget att bevisa. The father and son, silent agreement. Båda vet och ingen behöver säga något.....

Världen är full av silent agreements. Tysta överenskommelser. DaVincikoder i hardcoretappning, fast på riktigt.

Idag skall har jag bestämt mig. Jag skall bryta mot alla överenskommelser jag kan, om jag känner för det.
Tycker jag att kassörskan på ICA har ett vackert leende skall jag tala om det för henne. Anser jag att busschauffören förtjänar en bra dag skall jag titta honom i ögonen och HJÄRTLIGT säga:
"- Jag tycker du skall ha en alldeles underbar dag, det förtjänar du. Det är fan inget roligt jobb du har. Och otacksamt är det. Men jag tycker du är grym. Hade inte du funnits hade jag fått gå i kylan till stan."

Dagen de tysta överenskommelserna bröts. Skall det bli idag?

Då är det nog så, att du är ensam, alldeles på riktigt...

2009-01-19T22:27:00.011Z

Om du vaknar och känner att det enda som finns kvar i sängen värt att njuta av, är hennes doft på kudden, från parfymflaskan som försvunnit ur ditt badrumsskåp.....

Om det är så, att du går och lägger dig för att sova, men inser att det inte går, för att du saknar armarna för mycket, som innan fanns omkring dig, om du plågas av blotta tanken, på att dom omfamnar någon annan.....

Om rummet är så tomt, att inte ens ekot av de ömhetsbetyg som sagts, finns kvar, utan studsat ut genom fönstret med en enkel biljett, till en återvändsgränd du inte ens hittar till.....

Om de ord du längtar efter att få höra, rinner ut genom ett par läppar du tror dig aldrig mer få kyssa, tror du, att dom viskar i någon annans öra, eller inte viskar alls.....

Då är det nog så....att du är ensam, alldeles på riktigt.

Vad skönt att inte vara ett tomt Kinderägg....

2009-01-16T12:49:00.004Z

Ett utspillt glas lättmjölk på ett kallt linoleumgolv.

Myntet som har fastnat i parkeringsautomaten.

Skosnöret som går av på handbollsplanen 0,5 sekunder innan domaren blåser igång matchen.

Kinderägget som var tomt för att kinesen på fabriken glömt att stoppa i en leksak, för att han förmodligen hade viktigare saker att tänka på.

Plasttallriken i matsalen på en 70tals lågstadieskola, belamrad med levergryta, tärnade morötter och iskall potatis.

Vad många saker man kan vara och vad glad jag är för att inte vara en av dessa.

Sensmoral av resonemanget:

Reinkarnation är inte enbart av godo.

Underbart är kort...

2009-01-12T08:39:00.002Z

Vad underbart....ju kortare desto underbarare.....

OBS! Vad det röda kortet har med resonemanget att göra har jag ingen aning om. Hittade ingen fin bild på ett underbart kort så det fick bli ett rött....kort....huvudsaken är ju det...att det är kort...

Tjuvfiske....

2009-01-04T18:27:00.006Z

Min nyvaknade fascination över ordningsmakten i allmännhet och den malmöitiska varianten av den, i synnerhet, har berikat min värld!
Plötsligt har mina ögon öppnats för den för mig hittills i princip....okända världen. Varför den bara är I PRINCIP okänd går jag inte in på i detalj. Försöker snacka bort faktumet genom att säga:

Kolla! TVÅ prepositioner i rad!

Och hoppas att tillräckligt språkperverterade människor går på det gamla tricket. Det är dessutom sant. I meningen: ...går jag inte in PÅ I detalj.... landar faktiskt två prepositioner efter varandra. Nåväl!

Malmöpolisen var på jakt efter bovar. Fråga mig inte hur det gick till, men oavsett vilket slutade det med att en konstapel (det framgår inte av bilden om det var Kling eller Klang och hade dom haft plommonstop på huvudet hade man inte heller kunnat säga vilken av Dupontarna det var...)landade på knä framför en brunn med en håv i näven. TACK...för att jag äntligen förstått var ordet "tjuvfiske" härstammar ifrån...

Jag som levt i tron att det hade något med illegalt fiske att göra....
Så dumt...och vilken tur att jag lever i en kommun där ordningsmakten hjälper till att reda ut språkliga missförstånd!

Ingen vill slå fast vad det är...utan att ha hållit det i handen...

2008-12-30T16:12:00.004Z

OBS! Händerna på bilden har inget med eventuella händer i texten att göra....

Så stod det i dagens upplaga av Sydsvenskan, och står det i tidningen är det per automatik en sanning. Intressant förhållningssätt som säkerligen kan användas i många situationer. Smaka på meningen:

"Ingen vill slå fast vad det är utan att ha hållit det i handen...."

I det här fallet rörde det sig om en historia som berättas i tidningen.
Erzsébet Szédelyi från Arlöv hittade något som liknar en lös tand i vaniljglassen med chokladkross hon hade köpt på Coop. Så här sa hon:

"Det märket köper jag aldrig mer. Jag mådde illa på natten när jag bara tänkte på det."

Det framgår inte av artikeln hur hon ställer sig till glass UTAN chokladkross, men förmodligen hyser hon samma aversion mot citronsorbét som mot chokladkross. Vad vet jag, det är bara en teori. Den filosofiska aspekten av historien kommer när reportern börjar nysta i chokladkrosshistorian. Kalle Kniivilä som reportern heter har inte bara norra europas coolaste namn, (åtminstone om man är finne och har ordet "kniv" inbakat i sitt efternamn), han är även ambitiös och vill bringa klarhet i storyn om den gulnade tanden i glassen. Han klär sig bildligt i en CSIlightuniform och kontaktar en expert på området (inte chokladkross utan tänder....gulnade såväl som blekta...).

Men när han väl kommit i kontakt med experterna på tandläkarhögskolan går utredningen in i väggen. INGEN vill kommentera fallet och bjuder istället världen på den intressanta kommentaren;

Ingen vill slå fast vad det är utan att ha hållit det i handen.

Men tänk om alla skulle leva efter den devisen? Tänk tex. om någon blir kär men börjar vackla med stöd av teorin som bygger på att om något skall vara sant måste det först hållas i handen? Märkligt....att någon börjar vackla på grund av att han eller hon får stöd, det borde vara tvärtom...
I alla fall hade det kunnat låta så här:

Fråga: Älskar du mig?
Svar: Jag kan inte slå fast det, åtminstone inte innan jag kunnat hålla det i handen.
Befogad tveksamhet faktiskt, hur skall man veta om man inte kunnat hålla det i handen? Oavsett om det gäller fasta (om än gulnade....) föremål eller abstrakta känslor....

Eller om samma kärlekstörstande människa utbrister till föremålet för sin ömma låga:

Fråga: Söte jesus, vad stärnorna på himlen är vackra, tycker du inte?
Svar: Jag kan inte slå fast det, åtminstone inte innan jag kunnat hålla dom i handen.

Nu blev det jobbigt...tror jag lägger ner hela resonemanget. Det känns som att livet skulle bli väldigt komplicerat om regeln skulle följas. Tror jag går på magkänslan även i framtiden....förmodligen skönast att slippa säkerställa äktheten i allt genom att hålla det i händerna...

Sensmoral:

Saker och ting KAN vara sant och finnas alldeles på riktigt, även om det inte kan hållas i handen.

En synnerligen GOD JUL!

2008-12-24T12:46:00.004Z

Eftersom jag slaviskt följer vad den så kallade marknaden säger, kommer årets julklapp här i form av en digital upplevelse.

Njut av citaten från Karl-Bertil Jonssons julafton:

1. "Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast Tyko Jonsson. "Vill du ha ett fikon?"

2. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.

3. "Det var en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

4. "Faster Märta har skickat oss en handmålad porslinstallrik, Tyko!"
"Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram. Tyst nu, jag ser på TV!"
"Men Tyko, hon slängde på luren i örat på mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket."
"Stackars man. Han ser nog också på TV."

5. "Stackars pojke", sa hans ömma moder, "ska han arbeta och slita på själva julafton också." "Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma", sa Karl-Bertil och såg lite extra trött ut. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."

OBS! Glöm inte att lukta på glöggen och se klart långfilmen.....

Kom gärna till Malmö, men kom inte hit och kom!

2008-12-16T18:45:00.004Z

Så var det dags igen. Malmö har ännu en gång utmärkt sig i media som "the city that never sleeps" i sin strävan efter att fullkomliga myten om sig själv som just: MALMÖ.

För ett tag sedan uppdagades det att man inte gick fri från kriminella i det som borde betraktas som den mest fredade zonen i staden; polishuset. En slags "här är det fritt-zon", som när barn leker pjett, fast på rikigt, för kriminella. Applicerat på sjukvården borde motsvarande område heta: "här är du frisk-zon". Kliver du in på sjukhusområdet borde det alltså vara ett rimligt krav att ställa, att inte bli sjukare. Du kanske inte kan kräva att bli FRISK, men du borde inte bli sjukare.

Så här lyder rubriken i dagens Sydsvenska:

"Störst risk bli sjuk, på sjukhuset i Malmö."

Så härligt malmöitiskt. Vad underbart när vardagsrealismen förstärker mytbildande som den om Malmö, New York light på skånska. Kom inte hit och kom mentaliteten....Jante åker till Malmö liksom. Du får gärna tro att du är något, men fan inte i Malmö!

"Åk inte i finkan om du är tjuv. Då snor en Malmöit dina grejer. Så coola är tjuvarna i Malmö!"
Eller:
"Vad fan tror du? Att du skall bli frisk om du hamnar på sjukhus? Glöm det, i Malmö blir du SJUKARE, om du blir inlagd på MAS. Så coolt är det här!"

Lite som Monty Pythonsketchen där två killar försöker överträffa varandra in absurdum. Den ene påstår sig haft en fattigare barndom än den andre. Bla. säger den ene att dom var så fattiga att dom bodde i en skolåda mitt på motorvägen, att dom var tvungna att jobba så mycket att dom gick upp innan dom gick och la sig, bara för att hinna med att JOBBA....SÅ fattiga var dom. Överdrivandet exempemplifierat.

MEN...i Malmö...är det så alldeles på riktigt. Nu är det tom. vetenskapligt bevisat. Hamnar du tex. på MAS, blir du SJUKARE.(JA...jag vägrar fortfarande säga UMAS av precis samma anledning som jag säger: Simhallsbadet istället för Aqva Kul, det bara är så...jag är från Malmö och säger vad fan jag vill).

Frågan är vad som händer härnäst i det malmöitiska mytbygget. Kommer vi att skicka elever från S:t Petris gymnasieskola till "Vi i femman" för att se dom få storstryk av tre 11åringar från Karlstad? Skulle det låta så här i intervjuerna efteråt?:
"I Malmö är det så coolt i skolan att man blir dummare och dummare i huvudet ju äldre man blir. Man lär sig typ INGENTING och glömmer det man lärt sig innan, typ. SÅ coolt är det att gå i skolan i Malmö!"

Eller kommer McDonalds köra ett antikoncept i malmöitisk anda?
Kommer det att låta så här när bossen på McDonalds/Gustav Adolfs torg svarar på frågan varför gästerna blir HUNGRIGARE och mer deprimerade av att gå på restaurang:
"Du måste fatta att du är i MALMÖ, på typ GUSTAV. Här är det så coolt att du gör av med mer energi på att plocka av pappret från burgaren än det du får i dig. Så fucking MALMÖ liksom....OCH....leksakerna i Happy Mealen (heter det så i pluralis?) är så tråkiga att vi numera skickar med antidepressiva medel i dom små husen. SÅ ledsna blir barnen när dom får leksaker i Malmö..."

Sensmoral:

"Kom inte hit och kom!"

Utslagna människor mer djur än människoliknande?

2008-12-08T15:00:00.009Z

Utanför ICA-Malmborgs i Limhamn stod en hemlös man och försökte utöka sortimentet av prylar han sålde. Han ville inte enbart erbjuda Aluma och hade så här i jultider på egen hand knåpat ihop lite julpyssel. På små frigolitbitar hade han limmat fast granbarr, eller kanske det var TALLbarr? Jag vet inte vilket det var ärligt talat och tala sanning bör man ju, särskilt ett par veckor innan jul. Annars får man inga julklappar. Det har min mamma sagt och hon talar alltid sanning, oavsett tid på året. I alla fall hade mannen knåpat ihop ett embryo till en julprydnad. Måhända en simpel sådan, men dock ett härligt initiativ till att dryga ut kassan.

Förstår nu också vad begreppet; tvåkomponentslim, innebär ur ett vardagsrealistiskt perspektiv. Givetvis betyder det att man både kan lukta på limmet samtidigt som man kan använda det för att fästa tex. ett granbarr på en frigolitbit. Att fästa och ha fest samtidigt, och blir det riktigt festligt, kanske man tom. blir känslomässigt fäst vid någon annan. Som ett hardcorekinderägg för mindre bemedlade. Fast det händer kanske bara i sagorna, att människor blir fästa vid varandra, när dom fäster en sak på en annan?

Det är ingen fördom utan ett faktum, att det i (inte PÅ...) Limhamn vimlar av arroganta överklasskärringar och lika självgoda som spydiga narcissister till gubbjävlar. Klasskrocken blev total när den hemlöse mannen frontade en överklasskärring och ställde den lågmälda frågan:

"Julprydnader....köp julprydnader?"

Överklassöket till spöke, spände sin trötta blick i den ännu tröttare mannen utan hem och pöste ur sig en fråga hon redan visste svaret på. Varför hon ställde en fråga hon redan visste svaret på vet jag faktiskt inte. Förmodligen är det en teknik att använda sig av för att visa sin överlägsenhet. Att fråga något man redan vet, för att visa att man vet något utan att behöva fråga. Ett slags "bra dräng reder sig självresonemang öveklassstyle". Jag VET...och behöver inte fråga någon annan. Men jag gör det för att jag KAN och för att jag vill, inte för att jag behöver, bara så du vet din plats och hur det ligger till.

Oavsett vilka de bakomliggande klassfrågorna var, svarade hon inte utan ställde en för henne högst relevant motfråga.Ur munnen pös följande bokstavskombination, med skorrande akademiska r, som hade gjort självaste Mikael Wiehe tallbarsgrön av avund:

"Känner vi varandra?"

Jag stannade upp och plötsligt kändes verkligheten overklig. Är den blåblodiga tanten allvarlig? Är hon osäker på om hon och den hemlöse mannen verkligen känner varandra? Har hon inte bättre koll på sitt sociala nätverk? Ser den t-spritsstinkande mannen ut att tillhöra Rotarys Limhamnsavdelning? Varför säljer inte Statoil t-sprit med glögg och saffransdoft i juletider? Hade det i så fall gått att sila drickan genom en lussebulle? Så många frågor....men jag vågade inte ställa en endaste fråga till det pälsprydda överklassmonstret. Förmodligen hade hon kontrat med en motfråga och slentrianmässigt pyst ur sig ett Wieheistiskt skorrande:

"Känner vi varandra?"

Och det vill jag ju inte...jag vill ju inte att folk ens skall misstänka, att jag umgås med dylika människor....därför tiger jag.....

Sensmoral:

"Tala är silver, tiga är guld, åtminstone i Limhamn."

Danskor, Dans skor eller Dans kor?

2008-11-26T18:44:00.008Z

OBS! Danskan och kon på bilden har inget med texten att göra. De skall enbart betraktas som symboler för en ko och en danska....tyvärr ville Dans skor ej vara med på bild...

"Sätt på danskor!" Trodde jag min vän sa när han de facto bad mig sätta på mig mina DANSskor, de skor jag använder när jag går på lokal. Inte konstigt jag missförstod honom eftersom jag är i så total avsaknad av taktkänsla (dock icke SOCIAL sådan...)att det finns stelopererade Vietnamveteraner som bör betraktas som mer dansanta än mig, om än de vore rullstolsbundna. Inte alls underligt att HAN tittade snett på mig när jag återkom med två tjejer som hette Grete (som såg ut som danskan på bilden...) och Margerete, med ett leende om än ett lika ansträngt som tveksamt sådant, på mina läppar.

Danskorna å andra sidan hade inga leenden alls på sina läppar. Deras anlete andades mer frågetecken, eller spörsmålstecken, om man säger så. Så när vi insåg att jag missuppfattat fraseringen i min väns: dansskor, uppstod en kollektiv känsla av iskall pinsamhet, stämningen gick att ta på(det gick även att ta på Grete, men det ville ingen). Dels för att jag är allt för blyg för att sätta på på kommando men även för att det känns genant att se ut som någon som har ett par dansskor i sin garderob.

Hade jag haft ett par dansskor i garderoben hade det dessutom varit troligt att jag hade behövt komma ut ur densamma. Inte för att jag är homofob, inte alls, men hela situationen kändes absurd. Det enda som var uppenbart var att jag förstod att det inte var Dans skor jag skulle sätta på mig. Dom är ju hans och inte mina och därför kan man inte säga att jag skall sätta på mig mina skor eftersom de är någon annans. Absolut absurt alltså. För övrigt ett tänkbart namn på soundtracket till en eventuell film på temat. Hade han bett mig sätta på mig Hans skor hade det varit en annan så kallad femma (VAR kommer det uttrycket ifrån förresten...ANNAN femma...). Hans skor skulle kunna passa mig, rent storleksmässigt. Men den teorin är så otippad att jag inte ens lekt med tanken.

Eftersom jag är djurvän tänkte jag inte heller tanken att han sa:
"Sätt på Dans kor!"
Dan bor på Möllan, och även om det finns gott om djur där har jag aldrig sett en ko i kvarteren. Alltså, en absurd tanke...

Så fel det kan bli. När man hör det man VILL höra och inte det som sägs.

Ungefär samma fenomen uppstod när jag blev beskylld för att vara avVISANDE. Själv ser jag mig som en kille som är avISANDE, eftersom jag anser mig vara en varm människa. Liiite överskattar jag kanske min elementariska (heter det så om man tror sig vara utrustad med ett elements värmande egenskaper?)förmåga. Det är kanske så att jag inte får hjärtan att smälta, men avfrostande egenskaper tycker jag att jag har. Ibland får jag frågan av kinesiska turister på stan som undrar var Optimistorkestern är. När jag förklarar vägen och visar riktningen med hela armen mot Södergatan, pekar dom med sina sneda fingrar på mig och utbrister i canon på kantonesiska:

"A...visande kille!"

Intressant kuriosa i sammanhanget är att om jag hetat Erik och kallats för Kirre, hade dom låtit likadant, eftersom r på kinarestaurangkantonesiska blir: Kille. Har aldrig stannat upp och reflekterat över det faktumet nu när jag tänker efter...och nu när jag tänker efter, förstår jag varför jag aldrig tänkt...efter.

AVvisande....JAG!? Som hellre tar till mig och tom. värmer, än avvisar...det var det värsta. Men inte värre än den känslan jag fick i magen när jag förväxlade Grete och Margerete med ett par skor och en ko i ett amoröst sammanhang. Snacka om förväxling, även om Grete uppvisade vissa likheter med kon ifråga....

Sensmoral:
"Hör vad som sägs, hör inte det du hoppas på. Då kan tom. kor förväxlas med danskor och Dans skor. SÅ snett kan det gå, att fel sätts på! (gammalt malmöitiskt/baldakinskt orspråk)"

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, men inte i Malmö...

2008-11-12T10:15:00.007Z

Är ingen vän av klyschor som:
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder."
"Som man bäddar får man ligga."
Osv osv...klyschförrådet är bottenlöst vad det gäller dylika direkt provocerande uttryck.
MEN....efter att ha läst hur kriminella behandlas i Malmöhäktet är jag benägen att revidera min syn på klyschor.

Det har visat sig att häktespersonal i Malmö har stulit ur det kassaskåp där de intagnas(ursäkta att jag använde uttrycket "kriminella" tidigare...)pengar förvaras.

- Vi har gjort en polisanmälan eftersom vi tror att det har försvunnit pengar. Nu pågår en polisutredning. Därför forskar vi inte själva i det just nu, säger Anne Marie Dahlgren, informationschef vid kriminalvården.

Vad är det hon säger, denna paradoxens drottning. (Paradox per definition: en diskrepans/oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar.)
Vi TROR att det har försvunnit pengar....men vi forskar inte i det själva? Om inte polisen skall forska i det, vem skall då forska i det? Ahmed i falafelkiosken eller Tore i tobaksaffären? Har inte dom nog med problem att brottas med i form av felfriterade falafelbullar och rökskadade cigariller?

I princip kan tjuvar alltså rycka en handväska för att minuter senare häktas och DÄR, i häktets trygga vrå, bli bestulna på de pengar de ärligt själva arbetat ihop (läs STULIT...ihop). Känns det inte aktuellt att använda nötskalsretoriken och säga:
"Detta är Malmö i ett nötskal."
Inte ens de som övervakar att lagarna följs kan hålla sin kleptomanklåda stången. I Malmö går inte tjuvarna säkra, inte ens i häktet. Direkt läge att använda en annan språklig härdsmälta, nämligen; särskrivningen. Dags att byta ordet kassaskåp mot kassa skåp. För visst är det kasst att stoppa pengar i ett vad man tror är ett säkert skåp, för att senare upptäcka att pengarna inte alls förvarades säkert. Kasst skåp per definition alltså. Inte säkert alls, direkt O...säkert faktiskt.

Kan dock inte tycka synd om tjuvarna eftersom dom med öppna ögon gett sig in i leken och känner spelreglerna. Ungefär som att spela en fotbollsmatch och tjura för att motståndarna vinner matchen pga fler gjorda mål. Kanske ingen bra liknelse eftersom jag inte kan räkna alla tappade sugar som ligger i Pildammsparken. Sugar jag tappat på vägen hem från Stadion när jag tyckt världen varit orättvis som berövat laget i mitt hjärta den seger jag tyckt dom förtjänat. Men det är en så kallad "annan historia" och jag är inte alls säker på att den hör hemma här. DEN historien kräver en egen blog om alla oförätter jag utsatts för skall redas ut.

Det enda jag är säker på är att i Malmö går inte ens tjuvarna säkra, inte ens i häktet. Å andra sidan får dom det dom förtjänar och blir samtidigt behandlade så som dom behandlar andra "Malmöstyle".

Sensmoral:
Vill du bli behandlad väl, behandla inte andra så som du själv vill bli behandlad, åtminstone inte i Malmö.

Tvättstugekravaller i Bjärred filmatiseras i TV3!

2008-11-04T01:12:00.007Z

Läste en intressant artikel i dagens "Sydsvenska". Tvättstugerelaterade brott har kartlagts och det resulterade i en tidningsartikel. Intressant prioritering det där. Undrar hur dom tänkte...
"Ah, blattarna kan ändå inte läsa, och de få som kan, köper inte tidningen, dom snor den säkert i samband med att dom slentrianmisshandlar tidningsbudet. Totalt onödigt att skriva om hedersrelaterat våld alltså, who the fuck cares? Vi kör på tvättstugescoopet!"

Jag säger inte att det lät så, men det KAN ha låtit så på redaktionen. Något i den stilen måste i alla fall ha motiverat nästan två helsidor om samhällsfaran av ludd i torktumlaren.

Ett par exempel:

Augusti 2008:
Fullt slagsmål i en tvättstuga vid Möllevången efter det att en hyresgäst tagit våt tvätt ur en torktumlare. Huruvida luddet satt kvar i filtret framgår inte av polisutredningen. Vet inte om CSI kopplades in och om DNA fiskades upp från torktummelfiltret och en halv stadsdel spärrades av för att säkra fotspår efter flipflops i trapphusen. Det framgick INTE av utredningen.

December 2007:
En kvinna i Bjärred blir av med sina strumpor (inget ont om dyslektiker och verbalt handikappade människor, men journalistyrket är kanske inte det optimala för just den kategorin...) SINA strumpor....hade hon bara ETT par? Satt dom i så fall kvar på fötterna när dom tvättades? Det borde dom gjort eftersom brottet skedde i December, då har väl alla strumpor på fötterna, även Bjärredsborna? Vilka gigantiska tvättmaskiner dom måste ha i Bjärred! I Vellinge skryter man och kommunicerar på skyltar vid kommungränsen; "Här är friheten större". Dags för Bjärredspolitikerna att utveckla konceptet och producera skyltar med texten: "Här är tvättmaskinerna större, så stora att du kan tvätta strumporna UTAN att ta av dom från fötterna"
I ALLA FALL....blev kvinnan utsatt för ett dubbelt övergrepp. Den okände gärningsmannen hade DESSUTOM...håll i er....skruvat upp temperaturen från 40 till 90 grader! Snacka om att bli utsatt för övergrepp! Snacka om I-landskriminalitet....

Det ryktas att fallet skall tas upp i TV3s "Efterlyst". Där spelas olösta fall upp av mer eller mindre begåvade skådespelare. Jag hade personligen gärna sett Thorsten Flinck i rollen som tvättstugemarodör och varför inte Kristina Lugn som brottsoffer. Fast....kanske ändå inte...vill helst slippa se kvinnan som gav den tunga sömntabletten ett ansikte, naken tumlandes omkring i en tvättmaskin endast iklädd ett par strumpor. Dessutom kan jag bara drömma mardrömmar om vad hennes hår hade ställt till med i brunnsfiltret. INTRESSANT idé, men ändå INTE... Vid närmre eftertanke är det ingen bra idé alls faktiskt. Jag tror att Hasse Aro håller med mig. Hans (hans som är Hasses RIKTIGA namn..vilket kusligt boktavssammanträffande...) image hade spruckit direkt...
Ingen av kvinna född man hade kunnat hålla ihop konceptet efter att ha sett en ångestfylld Flinck fibbla med temperaturväljaren. Inte ens Hasse hade behållt lugnet (Lugn....Kristinas efternamn...det här börjar lukta konspiration...för många bokstavssammanträffande...)efter att ha tvingats titta på en skogstokig Thorsten som kränger av ett par blöta strumpor från Kristina Lugns fötter medan hon släpigt och trött som bara hon kan, flämtar ur sig ett; "Hjääälp.....HJÄÄÄÄÄÄLP". Efter att ha lyssnat på den rösten, som kan reta liv i lik hade inget längre varit sig likt (LIKT...as in LIK...det ÄR en bokstavskonspiration...). Inte ens Hasse Aros image hade varit sig lik. Inte ens HANS....

Sensmoral:
"Vill du undvika problem i livet skall du ta av strumporna från dina fötter innan du stoppar in dom i tvättmaskinen. Det är ingen garanti för att du skall slippa SAMTLIGA problem i livet, men en bra början."

Pacman for president!

2008-10-31T09:01:00.003Z

Whåtts the motherfucking deal? Så hade Timbuktu kanske uttryckt sig över det faktum att svenska företag sponsrar McCains presidentkampanj. Eller: Vad är det som är så fucking konstigt, för att tala REN svenska...

Okej, Astra Zeneca har slantat in 19 MILJONER i valkampanjen, (den största delen går till republikanerna).

Det är mycket pengar, det är en j-a massa pengar! Även om man inte erkänner är det givetvis ett beslut taget av "businesskäl". Stoppar man in något i ena ändan brukar det komma ut något i andra....ändan. 19 miljoner omräknat i tex. smärtstillande medel typ Alvedon blir ca. 12 miljoner piller, många piller blir det...PALLVIS med piller.

Kommer McCain (eller Insane McCain som han kallas) till makten har han sagt att sjukvården under INGA omständigheter får finansieras av staten.

Pengarna får plockas "elsewhere". Alla som har mer än mellanstadienivå på sina mattekunskaper kan då räkna ut att om inte staten bekostar cirkusen, eftersom dom inte har pengar i sin budget, kommer den som HAR pengar att finansiera kalaset (eller eländet..eftersom sjukdom per definition är mer elände än kalas liksom....precis som USAs sjukvårdspolitik).

Alla känner även till den gamla klassiska sanningen:
"Lika barn leka bäst i allmänhet och rika barn i synnerhet".

Med andra ord, det är inte helt fel att vara kompis med dom som bestämmer över sjukvården i ett land där kapitalet styr. Är ni med?

Kan man dessutom som Astra Zeneca plocka fram läkemedel mot exempelvis magsår som kortar ner vårdtiden, ligger man hyfsat till för att få krängt sina piller. Som av en tillfällighet har Astra forskat fram Nexium, ett läkemedel som drastiskt minskar tiden för efterbehandling av magsår.

Hmm....vilken kategori människor är överrepresenterade i DEN statistiken? KAN....jag säger KAN...det vara rika människor?

Problemet för Astra är att man inte får skänka pengar till politiska kampanjer. Men i ett land där allt går att köpa för pengar är det inget problem. Det är bara att starta en PAC (Political Action Committe) då kan styrelsen skänka pengar till sin PAC, som i sin tur med guds och presidentens välsignelse kan skänka sina 19 miljoner till politiken utan att dom EGENTLIGEN får göra det. Moral rimmar både på anal och banal, som på ren svenska skulle kunna bli: Skitdumt....

På så vis kan ett svenskt företag via sin PAC, vara med och påverka vem som blir president i ett land där de privata kapitalet styr sjukvården. På så vis kan man i förlängningen styra över sin Pacman i vita huset. I ryggdunkarnas förlovade land är det givetvis guld värt, att vara lierad med den som styr, GULD värt...

För du spaken åt vänster springer han åt vänster osv osv....

Sensmoral:

"Har du 12 miljoner brustabletter liggande i badrumsskåpet kan du köpa vad du vill. Tex. kan du få en alldeles egen Pacman i vita huset som springer dit du vill bara du styr honom rätt."

FR David, en förytligare av stora mått....

2008-10-29T05:59:00.010Z

FR David visste förmodligen inte vad han pratade om, men det han sa, och framförallt HUR han sa det, fick mig att fundera. Vad det gör mig till eftersom det tog ca. 20 år att se det geniala i det banala i hans text och uttrycksteknik, vet jag inte. Måhända per definition gör det mig till allt annat än "Vi i femmanmaterial", men ärligt talat, I could´nt care less. Jag har aldrig påstått mig vara något jag inte är, åtminstone inte efter det att jag gjorde min självinventering. Vilket inte gör mig till en lögnare men ändå inte en sanningssägare. Att inte tala sanning är inte att ljuga, men inte heller att berättta allt. Det är bara en aktiv metod att skapa ett ur ett moraliskt perspektiv anständigt sätt att förhålla sig till det som är svårt att säga. Att inte ljuga, att inte heller tala sanning, men att samtidigt säga något, även de stunder när meningarna inte kommer sprutande ur hjärnan på ett intelligent och välformulerat vis.

Att säga något, att använda bokstäver om än på ett primitivt vis. Words a´la FR David på 80talet...

Oavsett vilket;

"Words....don´t come easy...to ME...dont´come easy to me...how can I find a way...to make you see....I love you....words don´t come easy....to ME..."

Så sa han, David (klicka HÄR om du vill lyssna på kulturinlsaget). Att en onehitwonderartis från 80talet skulle få mig att förstå hur jag skall förhålla mig till mitt uttryckssätt hade jag ingen aning om för 20 år sedan. Å andra sidan har det hänt en hel del den senaste tiden som jag inte hade en aning om för 20 år sedan. Då låg fokus på nuet i allra högsta grad.

Förytligare. Någon som aktivt gör motsatsen till att fördjupa. Någon som undviker det djuplodande men samtidigt har något att säga utan att vara högtravande.

Sensmoral:

"Det viktiga är inte alltid vad du har att säga och HUR du säger det. Det viktiga är ATT du säger det."

Tomten blåst på sin post,i DUBBEL bemärkelse...

2008-10-25T16:50:00.005Z

Säga vad man vill om Sarah Palin. Men republikanernas vicepresidentkandidat har i många avseenden satt färg på valkarusellen i USA. Gift med en eskimå, vice Miss Alaska i sin ungdom (vilket måste anses som meriterande eftersom hon redan har en vicefunktion i sitt CV) och även hängiven abortmotståndare på talibannivå. Att hon födde det barn man på förhand visste hade Downs syndrom visar ändå på gott omdöme och ger en tankeställare åt de som funderar på att abortera foster med handikapp av ena eller andra slaget. Hennes 17åriga dotter är gravid och abort var inte ens att tänka på, trots att dottern mer är barn än vuxen, kan JAG tycka. Dock ett konsekvent handlande och inte enbart ett akademiskt förhållningssätt som ger cred i ett land där elitismen sprider ut sig mer och mer.

Men....det är inte RUMBA, hade Tony Irving i "Let´s dance" sagt. Nu är jag vare sig homosexuell fd. elitdansare slash dansdomare i TV4 (varför SKREV jag slash när jag kunde SKRIVA: / ...slash är något man SÄGER för att man inte kan säga: /, märkligt...). Upp på spåret igen...

MEN....hon har lite på minuskontot också.

* Att ha deltagit i en häxutdrivningsprocess kanske känns mer 1500tal än 2000tal? Å andra sidan är republikanerna i ett politiskt/medmänskligt perspektiv mer 15ootal än 2000tal, så konsekvent är Sarah i alla fall.

* De 1.1 miljoner hon spenderat på styling i vicepresidentkampanjen för egen och familjens del får Mona Sahlins Tobleronemissbruk att framstå som en bagatell i sammanhanget.

* En liberal syn på det här med reseräkningar gjorde att hon cashade in motsvarande 112 000:- i ersättning. En granskning av ärendet avslöjade att hon spenderat den tiden med familjen och INTE jobbat. Vad är väl en bal på slottet sa Askungen. Vad är väl ett Toblerone på Konsum, kan Mona Sahlin säga om man jämför henne med Sarah Palin.

* Det ryktas att hon har nära band till: "The Alaskan independence party". En amerikansk motsvarighet till Skånepartiet. Ultrakonservativt och med en vision om att Alaska skall bryta sig ur den amerikanske federationen och bli självständigt. Calle Herslow with an american twist.

Lite att jobba på Sarah. Men går allt som elaka tungor siar, kan allting lösa sig på ett smidigt sätt. McCain blir om han vinner valet tidernas äldsta president med sina 72 år på nacken. Inte helt onaturligt att man trillar av pinnen pga det ena eller andra i den åldern...

Själv ser jag ett ur Hänt i veckanperspektiv smaskigt scenario. Ett "Lewinskydrama" i Vita huset gånger 10. På firmans julfest hamnar en av glögg helpackad president McCain utklädd till tomte i ovala (höll på att säga ANala, men det är ett annat scenario) med sin Vicepresident. Vilken av glögg drogad 72åring kan motstå en fd. skönhetsmiss stylad för över miljonen? Nej just det. Och vilken helpackad 72taggare överlever en tur i sänghalmen med en kvinna som ser att det enda som står mellan henne och en plats i historien som den första kvinnliga och häxutdrivande presidenten i historien, är en hjärtattack? Resten kan ni räkna ut själv. Min blygsamma sida hindrar mig från att gå in i detalj, men jag tror att Sarah hade varit beredd att göra ett och annat för att få planen att gå i lås.

Dessutom hade det varit oerhört bildmässigt att se fotot i tidningen av presidenten i tomtekostym och med nerknäppt gylf bäras in i en ambulans. Även om hans sluddrande; "ho ho ho" och sista suckande inte hade hörts hade det nog varit effektfullt ändå.

Vad hade rubriken till den bilden blivit? Förmodligen något med Lewinskyanspelning som:

"Santa claus blown of his post....."

Sensmoral:

"Var försiktig när du gå på firmans julfester, det kan bli det sista du gör innan du bärs in i ambulansen för den sista färden."

Mjukglass serverad med pommes frites, endast i Malmö, endast i Malmö...

2008-10-21T21:16:00.010Z

OBS! Sigmund Freud och mjukglassen på bilden har inget med innehållet i texten att göra. Det är bara en symbol för att mjukglass kan dyka upp i de mest otippade sammanhang.

***************************************************************

Mitt nyrenoverade jag unnar sig sällan ett besök på Burker King. Det har visat sig vara ett vinnande koncept, åtminstone om jag frågar vågen och mitt numera anständiga BMI. Förresten har jag svårt att köpa varför den amerikanska kedjan valt att inte försvenska sitt namn till Birger Kung. På så sätt hade man kunnat behålla både logotypen, den rojalistiska touchen och samtidigt visat ett integrationspolitiskt engagemang, men nej...Burger King skall det heta och inget annat....Men muslimerna på Rosengård får inte ha paraboler på sina balkonger utan att beskyllas för att vara integrationsfientliga. Då är dom förändringsobenägna och alienerade! Därmed har jag redan tappat den röda tråd jag en gång tyckte mig ha, men det var länge sedan, flera meningar sedan faktiskt...försöker plocka upp den....

Jag gick fram till kassan och beställde följande "custom made burgers":

- "Minus gurka samt extra allt" på whoppern till min vän och "plus pommes frites, INUTI hamburgaren" på MIN burgare. Inte för att jag ville ha det på det viset. Mer för att jag kände mig på ett allmänt krångligt humör och att det kändes som ett lagom mått av civil olydnad som inte skulle leda till något längre fängelsestraff om jag satte mig på tvären. Vad killen längst bak i kön tyckte glömde jag i min iver att fråga.

Med gravallvarlig min tittade killen i kassan på mig. Belysningen i lokalen dämpades, som i en MTVvideo i gangsta´stil började det pysa ånga ur fritösen samtidigt som grabben började rappa i värsta nödrimsstyle:

"Sho brorsan hej, mister, mitt namn är HASSAN

står här på BK och jåbbar i KASSAN
Vid fritösen därborta står Göran och hans polare BÄÄNGT

dom är här när det är öppet, men inte när det är STÄÄNGT".

Nej, det gjorde han inte, men bloginlägget hade blivit f-n så mycket roligare om han hade gjort det....tillbaka till verkligheten.

Killen tittade på mig med vattniga ögon och klämde ur sig ett andefattigt, nästan viskande på gränsen till pysande:

"Tyvärr det går inte, man måste beställa pommes fritesen sidan om."

Jag undrade vad det för snäv syn på produkter från växtriket dom hade och frågade om det var hans egen åsikt eller om det var en företagspolicy. Pommes frites är detsamma som potatis, som är en slags grönsak, lika väl som gurka är det. Kan man välja bort gurkan borde man kunna lägga till potatisen. Det säger väl sig självt? Det här luktar grönsaksdiskriminering lång väg. En potatis är lika mycket värd som en gurka, åtminstone i min värld? Även om det inte är en vanlig kombination borde den respekteras.

Då kommer den totalt otippade kommentaren från killen...

"Jag gillar pommes frites I hamburgaren. Det är också gott att doppa pommes frites i mjukglass. Har du provat?"

Chockad av den absurda vändningen i debatten fick jag bara ur mig ett föga fantasifullt:

"Nähh...".

Sedan hällde han upp en klick mjukglass på ett bägarlock och gav mig en påse pommes frites. Jag greppade försiktigt en pommes frites mellan tummen och pekfingret och doppade den (pommes fritesen...) i den mjuka glassen för att sedan stoppa in densamma munnen....

"Känn hur det salta möter det söta!" Sa killen....som inte hette Hassan...

Och det gjorde jag, kände hur den salta och varma pommes fritesen kolliderade först med den söta och kalla glassen för att sedan via en saltomortal kraschlanda på mina smaklökar, som FORTFARANDE stirrar konfunderat på varandra i ovisshet om vad det var som egentligen hände.

Fullständigt galet, men faktiskt sant, idag blev jag bjuden på pommes frites och mjukglass! Det var faktiskt inte så dumt.....salt möter sött....kallt möter varmt....poetry in motion a´la Burger King i Malmö, endast i Malmö...

Sensmoral:

"Ställer du otippade frågor får du uppleva otippade saker. Våga fråga!"

Svårt skadad....

2008-10-07T21:26:00.012Z

"Ett å ett e två, två å två e fyra, lönerna dom e låga, men varorna e dyra. Ská dé va´så svårt att fatta, att de e falsk matematik."

Där har du ETT perspektiv att betrakta begreppet; svårt ur. Peps Persson sjöng om vad han anser vara svårt. Skall det vara så svårt att förstå den mest grundläggande logik som att ett och ett blir två? Ja, det kan man undra....vad som är svårt för den ene är lätt för den andre, det är så det är. En filosofi som kan appliceras i de flesta sammanhang. Det som är lätt för den ene är svårt för den andre.

En annan syn på vad som är svårt, beskrevs i Expressen för ett par veckor sedan. Krister "Kicken" Lundqvist, trummis i kvasimetalgruppen: "The Poodles", föll under konståkningsträningen inför "Stars on ice" och skadade sig SVÅRT! Pudellookaliken "Kicken", hör och häpna, fick en SPRICKA, i handleden. Snacka om SVÅR skada. Så här grät "Kicken" ut i Expressen:

"- Jag är tuff, men visst fasen gjorde det rejält ont och så satt man där och kände: "Vad är det frågan om egentligen? Men som sagt, jag är hård."

Tydligen inte lika hård som isen "Kicken", eftersom du är så mesig att du lipar ut i en kvällstidning för att du stukat handen. Vad händer den dagen du slår dig på pekfingret med en av dina trumpinnar eller klämmer luggen mellan två cymbaler? Snackar vi livshotande tillstånd då?

En annan dimension av ordet svårt, som lightrockers till konståkare förmodligen inte sett röken av, speglas i en artikel i Sydsvenskan. En man sköts med fem skott och blev svårt skadad. Frågar du honom vad som är en svår skada, tror jag INTE han anser att en spricka i handleden är att betrakta som en svår skada...

Själv har jag en annan syn på vad som är svårt. Relationsbyggande, DET är svårt. Förbannat svårt, så svårt att jag inte finner ord för att beskriva det. Trots att jag har alla hönsen hemma och samtliga bokstäver på tangentbordet tillgängliga, får jag inte ihop det. Det är för svårt helt enkelt.

Att bygga en rymdraket måste vara enklare än att bygga en relation som jag ser det.

Trots att jag vare sig har trillat på is eller blivit skjuten med fem skott på nära håll är jag per definition skadad. Så skadad att jag inte kan göra mig förstådd i en relation eller ens ingressen till en. Ingen annan skall lastas för mina misslyckande mer än jag själv, eftersom det är i MIN dna-stege den relationsbyggande genen är svårt skadad.

Skönt att inte falla i självömkande koma som reaktion på en motgång, för det gör jag inte längre. DEN snårfyllda stigen, som oundvikligen leder till en känslomässig återvändsgränd, vandrar endast patetiska och bittra individer på. Det gänget har jag lämnat bakom mig eftersom jag valt en annan, mer framkomlig väg att ta mig fram på.

Jag vet att var och en måste ta ansvar för sitt eget liv. Mer konstruktiva reaktioner än självömkan är att föredra tycker jag. Det är bara att det att jag inte kommit till insikt vad det gäller relationsproblematiken, ÄN. Men jag jobbar på det. Iskalla killen, full av mänsklig värme var det någon som sjöng, by the way. Med risk för att bli tjatig säger jag det igen: Det ena utesluter inte det andra och det kinesiska tecknet för kris är detsamma som för förändring. Känns tryggt i detta röriga resonemang och ur kaos kommer ordning, så är det med den saken.

Men Mats....ská dé vá så svårt att fatta? Hade Peps kanske frågat mig om vi diskuterat saken. Jag hade förstått hans undran och ställt samma fråga till mig själv.

SKÀ DÈ VÀ SÅ SVÅRT ATT FATTA?

Sensmoral:

"Ja, det ÄR svårt att fatta. JÄVLIGT svårt att fatta. Så bli inte förvånad när du inte förstår varför ett och ett inte alltid blir två trots att du räknat ut att det BORDE bli det. Bli INTE förvånad. "

Marilyn eller Mel? Det är frågan....

2008-10-06T22:07:00.011Z

Ja. Det är frågan. Vem är jag mest lik? Enligt sajten; http://www.myheritage.com/ är det de två kändisar jag liknar mest. Det funkar så att man laddar upp en bild på sig själv. Ett program läser av ansiktets struktur. Sedan körs det i en databas och matchas mot tusentals kända ansikten. Det visade sig att jag till 63% matchar Marilyn Mansons nuna och till 56% liknar Mel Gibson i ansiktet. Jag som tvivlade på det stora i Internet, har nu förstått att det är ett seriöst fenomen. Klart att Mel och jag är lika, om inte som bär, så i alla fall till 56%. Det kalllar jag vetenskapliga bevis!

Vet inte vilket som är mest smickrande egentligen. Marilyn är trots allt en karismatisk figur som sitt yttre till trots ändå verkar ha en klok sida.
Efter "Columbinemassakern" där två killar mördade 12 elever och en lärare fick Marilyn Manson kritik. De två mördarna hade Marilyn som idol. Hur han om än delvis, kan lastas för massakern vet man förmodligen endast i USA. JAG vet i alla fall inte. Michael Moore som gjorde en film om tragedin intervjuade Manson och så här lät det:

Michael Moore: "Om du fick säga något till mördarna samma dag som massakren, vad skulle du säga till dem?"

Marilyn Manson: "Jag skulle inte säga något till dem, istället så skulle jag lyssna på dem för det var det ingen som gjorde."

Så enkelt det kan vara att ta död på fördomar. EN mening från honom ändrade åtminstone min syn på Marilyn Manson. Att vi dessutom, åtminstone enligt My Heritage, är dubbelgångare tar jag därmed som en komplimang.

Den andra personen jag påstås likna heter Mel Gibson, allt enligt en tvärvetenskaplig undersökning (vill jag understryka....). Närmre presentation är överflödig. Han är framförallt känd som sexsymbol och skådespelare i historiska kulturinslag som "Mad Max" och "Dödligt vapen 1,2,3,4,5,6,7,8 och 9" (en Dödligt vapen 10 sägs planeras där Mel Gibson med permobil jagar pensionärer som förfalskar bingobrickor i södra Los Angeles). Men Mel är även en hängiven kristen tillhörande falangen; "Sedevacantisterna". En gren som anser att påven inte följer den rätta läran, bla för att mässan inte längre hålls på latin.

Frågan är vem jag helst vill identifiera mig med? En hårdsminkad satanist eller en sexig sedevacantist? Förutom att de två typerna rimmar har de föga gemensamt. Faktum är de har lika lite gemensamt som de har med mig. Den vetenskapliga metoden till trots är jag de facto inte så lik det jag sägs vara lik alltså. Så nästa gång ni ser mig. Tänk på att jag inte är det jag ser ut att vara.

Sensmoral:

"Ibland är inte saker det de ser ut att vara. Tex är ibland inte ens en Mats en Mats. Han kan lika gärna vara en sedevacantist eller satanist."

Prussiluskan på crack.....

2008-10-05T22:18:00.010Z

Finner inga ord för det jag tänker, tappade tråden fullständigt. Blev så fascinerad när jag såg bilden att jag totalt tappade greppet om både saga och verklighet. Tanten på bilden heter Anna Piaggi och är skribent på den välrenomerade modetidningen Vogue. Alltså expert vad som är "hot or not". Så här ser hon ut när hon gjort sig extra fin.

Hade Prussiluskan i Pippi Långstrump gått på crack hade hon förmodligen sett ut så där. Trots de 3000 klänningarna i garderoben lyckades Anna Piaggi inte få till det bättre.

Sensmoral:

"Dont´do drugs...."

Don Quijote de la Malmö, det är jag det...

2008-10-03T20:11:00.008Z

Idag var jag på Hemköp och handlade. När jag kom till kassorna drabbades jag av den vanliga panikångesten som oundvikligen sköljer över mig i finalen av shoppingen, ALLTID gör den det...

Har en fantastisk förmåga att landa i den kö som går långsammast och är mest strulig. Är det en kassarulle som skall bytas, ett kontokort som strular, en streckkod som saknas på en burk inlagda gurkor eller en pensionär som hamnar i en ändlös diskussion med kassörskan huruvida kupongen på pressylta är giltig eller ej, är det något mankemang av den typen, så sker det obönhörligen i den kassan JAG står i. Det slår aldrig fel.

Så om ni ser mig i en kö, välj en annan...kö alltså....

Lika säkert som att pantflaskmaskinen alltid strular när jag skall panta flaskor är det. Den problematiken har jag kommit förbi genom att be mina barn panta flaskorna, så enkelt var det att lösa den komplotten.

Men ködilemmat är en för mig olöslig konspiration som plågat mig så länge jag kan minnas. Jag är helt övertygad om att Hemköps ledningsgrupp bedriver en konspiration mot mig. På något vis skapar dom alltid någon form av kaos i den kö där jag står. Dom vill mig helt enkelt illa.

Likt en Don Quijote i shoppingtappning kommer jag för evigt att slåss mot min köproblematik. Det känns som ett oövervinnerligt dilemma, så kanske det är dags för mig att kapitulera inför faktum? Nåväl...

Idag hände dock något som skänkte hopp. När jag stod i kassan och la upp alla mina två varor på bandet skedde det. Ett par kvinnohänder la, samtidigt som mig, en avdelare mellan våra två portioner av varor. Två människor, en tanke. Jag som levt i tron att det alltid är JAG som skall avskilja mina varor från kunden bakom mig. Jag som trott att jag var ensam om att tänka på min nästa.

Men nu blev jag övertrumfad..... Sedan började händerna placera varorna på bandet, konsekvent landade dom med streckkoderna vända åt rätt håll. För mig var det den ultimata bekräftelsen på att ödet log åt mig och serverade kvinnan i mitt liv, om inte på ett fat, så i alla fall på ett rullband på Hemköp. Streckkoden åt rätt håll....två människor...en tanke....äkta kärlek...två människor av olika kön som insett essensen i livet.

När jag vände mig om för att fria, såg jag rakt in i ett par lätt skelande ögon. Dom satt placerade djupt någonstans i ansiktet på en kvinna som verkade vara född runt 83.......ARTONHUNDRAåttiotre....

Ännu en gång hade Fru Fortuna spelat mig ett spratt. Först ingav hon mig hopp, för att sekunden senare brutalt och med ett hånskratt rycka undan kärleksmattan från mina fötter.

Jag borde insett det direkt, något gott kommer ALDRIG ur köandet på Hemköp. Don Quijote de la Mancha slogs mot sina väderkvarnar, a never ending story.... Jag, Don Qujite de la Malmö, är dömd till en livslång kamp mot köerna på Hemköp, a never ending story.... Dags att sluta vara så naiv och inse fakta, läge att kapitulera, hög tid att sluta hoppas.

Sensmoral:

"När du passivt står och väntar kommer det aldrig något gott ur situationen."

"The busdriver from Balkan", en malmöitisk och multietnisk Batman......

2008-09-29T14:59:00.013Z

Idag kändes det återigen som att jag agerade statist under en filminspelning. Scenen spelades in på "Fyrans" buss som går till Limhamn. Det var endast två personer som hade repliker i scenen, vi andra var tysta åskådare, som statister är, och bevittnade stumt det dramatiska förloppet. De två huvudrollerna spelades av:

1. En frustrerad och stressad resenär modell; "svensk businessman" (varför nu inte en sådan klichébild åker limousine eller åtminstone taxi vet jag inte. Men det var väl just det som tillförde dynamiken och det samhällspolitiska djupet i scenen).

2. En trevlig busschaufför av balkanskt ursprung.

Detta vardagsdrama utspelades inför mina ögon (OCH öron...):
Mannen skall kliva av bussen, men har inte tryckt på "stannaknappen". Då mumlar han ohörbart, nästan viskar.....

"Jag skall av...."

Samtidigt kliver han ner ett trappsteg vid utgången i mitten av bussen.

Den balkanska busschauffören (jag vet inte om han var från Balkan, men uttrycket; Den balkanska busschauffören har en härlig språklig rytm....och han var av utländsk härkomst, så HELT osanningsenlig är inte gissningen.) Det ultimata hade varit att han även spelade balalajka samtidigt som han körde buss. Hade smakat ännu härligare i dom lingvistiska smaklökarna att säga: "Den balalajkaspelande balkanska busschauffören". Men det är så osannolikt, att scenen då hade glidit in i science-fictiongenren, och den gillar jag inte. Realism i allmänhet och vardagsrealism i synnerhet är bäst. Lagom är bäst och allra helst när det är lagom verkligt. Vad jag nu försökte säga med det....

Alltså...den balkanska busschauffören....hörde givetvis inte den mumlande mannen, varpå han följdaktligen började köra.

Då utspelar sig följande dialog:

Passageraren (skriker): "STANNA, jag sa juh STANNNNA!"
Busschauffören (i en nästan undfallande ton): "Men jag hörde ju inte dig och du behöver inte skrika...."

Passageraren: "Jag sa det i normal trevlig ton först. Men du lyssnade inte! Ni måste väl lära er att lyssna i den här stan OCKSÅ!!!!"

Därefter klev den frustrerade passageraren av bussen. Vart han tog vägen vet ingen. Det står skrivet i stjärnorna.

Sensmoralen i historien lyder:

Skall du kliva av något är det bäst att du talar om det först. Annars kommer ingen att förstå dig.

Det komiska i hela situationen var att han sa just: Du LYSSNADE inte, han sa inte: du HÖRDE inte, vilket hade varit mer korrekt och rättvist. Precis som att det var balkanens ansvar att uppfatta viskningar på 23 meters avstånd i brusande stadstrafik. Som en superhjälte i busschaufförsuniform, med hypersensitiv hörsel och svart bälte i att trycka ut biljetter på löpande band, samtidigt som han lotsar en gigantisk grön buss genom stadens alla faror. En malmöitisk, multietnisk batman,

"The busdriver from Balkan", en busschaufför i hardcoreversion.

Vad passageraren skulle vara för seriefigur vet jag inte. Vad jag vet om hans identitet är att han var utombys. Vilket bevisas av hans bittra formulering:

"Ni måste lära er att lyssna I DEN HÄR STAN OCKSÅ!"

Det skvallrar om en småstadsmentalitet jag inte känner igen i stan där JAG bor. Utlyser härmed en tävling. Skicka in ditt svar genom att klicka på "kommentarer" underst i inlägget. Du kan vinna en guidad busstur i Malmö. Var kommer mannen ifrån?

A. Eslöv.

B. Arlöv.

C. Ängelholm

D. Bara.

E. Rio De Skanör.

F. Höör.

Snylta på malmöfestivalen kan dom, men att bära sig civiliserat åt när dom åker av kommunala pengar subventionerad buss, näh...det går inte...

Och härmed har blogen blivit interaktiv! En interaktiv blog....

I den här stan OCKSÅ!

Milan värvar ungt....

2008-09-26T22:19:00.002Z

Den italienska toppklubben har slagit nytt rekord, denna gången i idioti alternativt barnmisshandel. Klubben har tecknat ett avtal med en nioårig mexikansk kille som anses vara en stor talang. Hur dom kommit fram till det har jag ingen aning om. För det är fullständigt omöjligt att avgöra om en nioåring kommer att utvecklas till att bli en stor fotbollsspeladre i vuxen ålder.

Vad tror ni händer om killen säger till sin pappa när han är 11 att han vill börja spela bastuba? Hur stora är hans chanser att dra ner på fotbollen för att han vill plugga till läkare om han känner det kallet vid 17 års ålder?

Det sjuka i hela historien är att grabben dessutom bor i Mexiko. En bra bit från Milano om man säger så. Jag som tycker min son har långt till träningen i Bunkeflo eftersom han bor i Slottstaden. Nästa gång han klagar skall jag bara säga....du...Edgardo Obregon....HAN har långt till träningen...

Men en sak behöver han inte oroa sig för. Han behöver inte fundera på vad han skall göra under sin barn och ungdom. Det blir fotboll för hela slanten för; Edgardo "El Gato (katten)" Obrego, från Chivas i Mexico. Det har man bestämt i Milan och då blir det så.....

ReReclaim the streets eller - Aktivism för allmänheten...

2008-09-24T09:50:00.006Z

(OBS! Personen på bilden är INTE aktivist, det började bara brinna i hans tomtebloss under julgransplundringen. Han har alltså INGET med texten att göra.)

------------------------------------------------------------------

Nu får det vara nog. Dags att kicka igång den nya folkrörelsen. Dags att återta gatorna från de som i sin tur återtagit gatorna. Eller som det heter på engelska: "ReReclaim the streets". Nej, jag stammar inte, jag är inte det minsta nervös. Ser det enbart som min rätt att hävda rätten till tillgången till gatorna som jag en gång kunnat gå på. Ända tills dom blev återtagna av de som påstod sig blivit bestulna på sina gator.

Förra veckan var det ESFmöte i Malmö. Ett fenomen som ingen kunnat undgå. Möjligen de spontanMalmöiter som endast åker in under festivalveckorna och snyltar på gratisnöjena som är gratis för alla utom de skattebetalande malmöiterna.....surt sa Bill...RIKTIGT surt sa Bull...

Upp på banan igen....i alla fall skulle jag åka buss till Centralen från Limhamn i helgen. Normalt sett stannar bussen bla. på Gustav Adolfs torg, men nej, inte den dagen. För den dagen hade gatorna blivit återtagna, åtminstone för dom med en kullersten i ena handen och en megafon i andra. Eftersom jag vare sig hade det ena eller andra fick jag åka en runda runt centrum. Fattar ingenting. Jag som hade tillgång till gatorna redan INNAN dom blev återtagna?

Nej. Dags att pumpa liv i den gamla kastarmen och byta ut handbollen mot en kullersten. Läge att ta sig till Myrorna för att investera i en Palestinasjal. Hög tid att införskaffa den rånarluva som tycks vara högsta mode bland demonstranter idag.

Vill du haka på ses vi vid Limhamns Torg kl. 13:00 på lördag. Det är jag som står med en skylt med texten: ReReclaim the streets.

Säg inget till polisen för jag har inte sökt tillstånd. Inte för att jag tror på kravaller, det kommer nog att räcka med en skolpolis ridande på en Shetlandsponny för att stävja mitt uppror. Jag är nämligen i total avsaknad av rutin från upploppsmakeri. Har dessutom en känsla av att jag blir ganska ensam i mitt demonstrationståg....

Men en sak vet jag:

I will ReReclaim the streets!

Jag är speciell, så speciell att jag hemsöks av talgoxar...

2008-09-19T07:28:00.010Z

(OBS! Personen på bilden har inget med innehållet i texten att göra utan är endast en symbolbild....).

-----------------------------------------------------------------

Idag väcktes jag av att en fågel flög in i sovrummet, som för övrigt också fungerar som vardagsrum, bibliotek, tvrum, kontor och hall. Hade lägenheten legat i källaren hade den kanske också varit en gillestuga? Vet inte vilka kriterier som skall uppfyllas då. Jag har ingen furupanel på väggarna, ingen heltäckningsmatta, inga tavlor med gråtande barn på väggarna, inget pingisbord och det är heller aldrig fest/gille där så, rummet kanske inte uppfyller normen....känns som att det kvittar faktiskt.

I alla fall flög den in, (talgoxen alltså, inte gillestugan), och satte sig på bokhyllan. En talgoxe i bokhyllan är det inte alla som har, åtminstone inte levande sådana. Så lite speciell kände jag mig. Tur att det inte var en gillestuga som flög in, då hade jag varit RIKTIGT speciell, så speciell att jag ordinerats en massa roliga mediciner.

Kanske det ligger en djupt dold symbolik i att en liten fågel flyger in i sovrummet på morgonen? Måhända betyder det något vackert, Har funderat och kom fram till en för mig logisk symbolik.

Den ville nog medvetandegöra mig om att jag är speciell. Jag förtjänar det de flesta inte ens drömmer om. För hur många drömmer om att talgoxar skall väcka dom på morgonen?

Så är det nog....jag får det andra inte ens drömmer om. Det resonemanget bevisar att tesen stämmer.

Vad vackert, att få det andra inte ens drömmer om....

Så får det bli, jag ÄR speciell, jag kör på den tolkningen, den känns bra....

Jag lever i allra högsta grad!

2008-09-16T23:57:00.002Z

Se, jag lever, bilden är alldeles nytagen. Allt för att dementera farhågorna som dök upp efter gårdagens inlägg. Ok, det var lite i mörkaste laget, men jag har inga konkreta planer på att lämna jordelivet än. Det vore synd om inte omvärlden fick njuta av min närvaro ett tag till, så jag stannar.

Ha en alldeles underbar dag, det tänker jag ha!

En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig....

2008-09-15T20:20:00.004Z

Samuel Beckett var en människa som uppfattades som obotlig pessimist av många. Det var han inte, däremot var han en av de främsta absurdistiska författarna ever. Så vanligt det är att människor missförstås...

Nåväl, så här såg han på livet:

"Livet ter sig meningslöst, som en utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig."

Den filosofin präglade verkligen den pjäs han blev mest berömd för:
"I väntan på Godot." Intrigen är genial och kan sammanfattas i EN mening:
Två män väntar utan att veta varför på någon som inte kommer.

Kan det bli mer absurt än så? Skulle i så fall vara livet självt...
Så känns det ibland. En utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig. Att vänta på något som aldrig kommer. Så är det, inte nog, det ÄR så.

Sisyfos var en annan kille som verkligen fick smaka på hur absurt livet kan vara. Zeus dömde ner honom till Hades, härskaren i dödsriket, där han i dess djupaste grotta fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp, slant han dock med stenblocket som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa sisyfosarbete som aldrig tar slut. Sisyfosarbete, ett arbete som ALDRIG tar slut.

By the way; myten om Sisyfos har även använts som metafor för det mänskliga livets avsaknad av högre mening.

Känns det igen? En meningslös väntan, på ett slut som aldrig kommer.

Jag är i gott sällskap, jag, Samuel och Sisyfos, vilket gäng!

Kummin...ett djävulens påfund....

2008-09-11T21:58:00.005Z

Åtminstone smakar det så. Var på Malmborgs-Erikslust på hemvägen idag. Det måste vara norra europas mest trånga butik. Hallen i min första etta (som inte var stor...)kändes som en balsal i förhållande till gångarna på Malmborgs...

När jag gick förbi brödavdelningen lockades jag till ett impulsköp. Ett nybakat bröd låg och viskade mitt namn. Mors bak luktar gott, men doften som kom från det kallande brödet var än mer väldoftande.
Så jag slog till, intet ont anandes.

Hela cykelturen hem längtade jag, utsvulten som jag var, efter att få sätta tänderna i en smörgås, gjord av det nybakade brödet. Väl hemma bredde jag en macka, blundade, förde den till munnen....(mackan alltså, ni som sitter och ler fånigt nu, lägg ner!) och stoppade in den (det är FORTFARANDE mackan jag syftar på.....så LÄGG NER!)
Smaken av kummin fullkomligt våldtog mina smaklökar å de grövsta.
Kummin måste vara djävulens påfund, fullt i klass med parkeringsböter, kvinnlig rösträtt och mellandagsrean. Fenomen som är ungefär lika obefogade i samhället....

Det är väl rimligt att kräva att butikschefen möter mig vid entrén och håller en kort briefing? Typ:
"Mats, hjärtligt välkommen skall du vara. Idag är det så illa att det förekommer kummin i vissa bröd. Bara så du vet, se upp alltså."

Det är väl inte att begära för mycket? Jag har trots allt en gång i tiden haft ICAkort. Jag har ALDRIG heller stoppat en ogiltig pantburk i maskinen så att dom fått kalla in raketforskare för att rensa pantmaskinen och hjärt/lungräddningsspecialister för att återuppliva pensionärer som svimmat av förfäran pga att dom trott att dom kommer att dö INNAN dom hunnit peta in sina PETflaskor för återvinning. ALDRIG har jag åsamkat ICAkoncernen dylika driftstopp. Men det tänker dom inte på....

Men jag vänder traumat till något positivt. Jag har lärt mig två saker idag.

* Det lönar sig inte att vara en foglig kund ty otack
är världens lön.

* Kummin ÄR ett påfund av djävulen.

Som en bekräftelse på att jag utsatts för en konspiration av djävulen fick jag ännu ett kvitto på min teori om djävulens närvaro när jag passerade det som en gång var entrén till KB-Erikslust. Mina glansdagar där daterar sig ca. 20 år tillbaka i tiden. Kollade upp hur trackslistan såg ut 1988 när jag kom hem och...vad var det jag sa.
Milli Vanilli låg på trackslistan med missfostret till låt:
"Girl you know it´s true."
för EXAKT 20 år sedan! Förmodligen stod jag och hängde i baren då, med plågade trumhinnor, fyllda av de Milli Vanillistinkande ljudvågorna. Thailändska fängelser framstår som Spa-anläggningar jämfört med den tortyren.

Snacka om djävulens påfund.....

Oooiiaa...Zlatan å´ jaaa.....vi e från saaamma staaad....

2008-09-08T23:03:00.007Z

Idag hade jag finkläder på mig, den tröja Inter har när dom spelar borta. En vit tröja med Pirellireklam på bröstet och klubbloggan där den skall vara, närmst hjärtat (se bilden...). Jag VET, jag är 43, inte 13, men jag tycker den är fin....och Zlatan har en likadan, eller jag har en likadan som Zlatan...

I alla fall cyklade jag förbi ett dagis på hemvägen, det ligger på sjukhusområdet, nära Barnsjukhuset på MAS. Kalla mig reaktionär bakåtsträvare, men jag säger MAS istället för UMAS och Simhallsbadet istället för Aqva Kul, och JA, jag tycker att vissa saker var bättre förr.
Nåväl. När jag cyklar förbi dagiset hör jag ett litet barn som ropar och samtidigt pekar på mig:

"Det var Zlatan!"

Helt absurt, och det blir inte mindre absurt när jag vänder mig om och ser att det är Gonza (sångaren i Advance Patrol)som håller barnet i handen. Advance Patrol som gjorde en låt till MFF och Zlatanhyllningen: "Blådårar2" . Filmen som i mångt och mycket handlar om Zlatan.
HELT galet, inte enbart för att jag är blond, blåögd och en halv meter kortare än mannen jag förväxlades med, utan även för att det var Gonzas barn som låg bakom missuppfattandet.

I samma film är en av de bästa låtarna: Zlatan o jag (klicka på titeln om du vill höra låten...)
I refrängen sjunger dom :
"Oooiiaa, Zlatan å´ jaaa, vi e från saaamma staaad."

Det är väl det enda vi har gemensamt, vi är från samma stad och har likadana tröjor.
Men HUR kunde Gonzas barn veta det? Han måste vara lobotomerad, som nästan låter som ljusblåttomerad. Förmodligen därför han går på dagis på sjukhusområdet, för att det är gångavstånd till hjärntvättsavdelningen. Samma dagis som ligger en Zlatanspark från Malmö Stadion. Det FINNS alltså en röd tråd, eller ljusblå...

Vet inte vad som är värst. Att ungen är ljusblåttomerad eller att han tror att jag är Zlatan? Trots att jag cyklade sju extravarv i Pildammsrondellen blev jag inte klokare.......snarare tvärtom....

Sannsaga från Djungelboken, the internetdatingversion...

2008-09-06T11:42:00.003Z

Välkomna skall ni vara till dejtindgjungeln. Ikväll skall vi titta på ett par arter vars beteende är något alldeles extra, utöver det vanliga (vilket kanske är samma sak...reds. anm.).

Så skulle det kunna låta om det varit Arne Weise som kört introt till Naturrutan eller vad det nu hette, djurprogrammet i TV på
70talet.

Dejtingdjungeln är lätt att gå vilse i, därför måste man vara försiktig. Ärlighet sägs prioriteras, men inte i för kraftiga doser.
Ett exempel på en som trippar på gränsen är en tjej som skriver så här i rutan där synen på barn fylls i. De flesta skriver: Har egna, har inte bestämt mig, kan eventuellt tänka mig om rätt partner dyker upp osv osv. Sansade formuleringar som inte andas desperation. För desperat skall man inte framstå som... I alla fall skrev tjejen så här: Vill ha barn, NU!
Exakt så, NU med versaler. Hennes ärlighet borde premieras, men det KAN, jag säger KAN, skrämma bort potentiella pojkvänner....att hon dessutom är 40 gör att den biologiska klockan tickar och understryker allvaret och uppriktigheten i hennes önskan.
Själv höjde jag på ögonbrynen över en formulering i hennes presentation:
"Jag accepterar dig precis som du är, så länge du gillar min hund och det finns kemi mellan oss."

Samtidigt som jag såg möjligheterna för mig att bete mig PRECIS hur jag vill. Kräva att hon sköter ALL markservice som städning, matlagning och att jag varje morgon ser det som en självklarhet att serveras frukost på sängen....samtidigt kände jag en viss tveksamhet, tror inte jag skulle trivas i en diktaturrelation även om jag suttit på tronen som en Mussolini Light bara för att jag gillade hennes hund. Märkligt...har aldrig sett den filosofiska hållningen. Där acceptansen för ens husdjur är avgörande för att det skall accepteras att motparten i en relation tillåts bete sig PRECIS hur han/hon vill. Endast på nätet, endast på nätet....

Samma kvinna säger även att hennes största passion är en treårig kille med päls och fyra tassar. Ja, det står EXAKT så, det är sant.
Jag menar, hade jag varit henne hade jag vänt mig till BBs reklamationsavdelning DIREKT. En kille som kommer ut i dagsljuset med FYRA ben och PÄLS! Det måste finnas gränser, för moderskärlek....även om hon kallar sig Mirakelängeln, jo det är OCKSÅ sant, jag har bevis. Dessutom, vem vill fortplanta sig med en kvinna som redan har en treåring, som fötts med de defekterna? Vem som helst kan juh se att det finns seriösa problem i den DNAstegen.
Kanske därför hon skrev att hon vill ha barn NU...innan den presumtiva avelshannen anar oråd?

Som sagt, en sann historia, hämtad från dejtinggdjungelns sagobok.
Han (eller HON...) som myntade uttrycket: "Verkligheten överträffar dikten." bara måste ha kläckt ur sig det efter ett besök på Mirakelängelns sida....

Som bebis förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något...

2008-08-30T19:43:00.004Z

Hur är man egentligen om man är normal? Är man då inte ful, men inte heller snygg, klok men inte heller dum, osympatisk, men å andra sidan inte sympatisk?

98% av alla människor är just det, antingen det ena eller det andra, mer eller mindre... En teori som då ger resultatet att endast 2% är normala. Men å andra sidan borde dom inte kallas normala, eftersom dom då tillhör en minoritet.
En minoritet är en grupp som har färre medlemmar i förhållande till en konkurrerande grupp. En kategori som representeras av 2% av mänskligheten KAN, per definition, inte kallas normala. Jag blir helt yr....

Är det så, att dom som är normala är onormala? Vad är då onormalt?

Jag blev inte mycket klokare av att tänka dessa tankar, snarare tvärtom. Jag blev förvirrad när jag försökte reda ut begreppen.... Men en som försöker reda ut begrepp är väl inte förvirrad? Han eller hon, borde ha en välmöblerad hjärna, fullt fungerande och inte förvirrad.

Jag fattar ingenting...ännu mindre än tidigare faktiskt....det var bättre förr, juh förr desto bättre.

Som bebis fattade jag ingenting, men då förstod jag åtminstone inte att jag inte begrep något. Det VAR bättre förr...

Living on the edge light, våga gå nära kanten av stupet...

2008-08-29T10:43:00.004Z

För att uttrycka denna livsstil enkelt, går den ut på att gå mot strömmen, välja den svåra och lite farliga vägen, där de flesta andra går på det säkra alternativet.
Hur mycket man vill utsätta sig för är relaterat till det behov av adrenalinkickar man har. Ju närmre vi går kanten till avgrunden, desto mer adrenalin produceras, desto häftigare kickar får vi. Så funkar resonemanget.

För de mindre erfarna eller helt oerfarna, rekommenderar jag en mjukstart, en aptitretare. Tex som att använda liiite mer grädde i såsen än vad recpetet föreskriver. Nästa gång kan du trappa upp utmaningen och byta ut matlagningsgrädden mot vispgrädde, om inte steget känns för stort alltså.

Vardagsedge handlar nämligen om total frihet och anarki, vi väljer att bryta invanda mönster.

Här får du ett par exempel på vardagsedge att prova på. "Hardcoreutövaren" väljer såklart att inte följa några rekomendationer och går sin egen väg, finner SIN unika stig i livet. Men för dig som är novis, testa detta:

* Gå till butiken och handla UTAN inköpslista.
* Använd gångstigar som skyltas; "Snöröjes eller sandas ej".
* Blunda, tryck på fjärren och titta på det programmet resten av kvällen.
* Tryck in fel kod på minutenautomaten två gånger INNAN du trycker rätt.
* Släng ner lite vassa knivar i diskhon och gör en massa skum på ytan innan du börjar diska.

När du blivit riktigt varm i kläderna, testa denna:

* Sätt en lapp på lägenhetsdörren, skriv: "Röjarfest börjar 23:00", lämna dörren vidöppen när du går och kom tillbaka 01:00.

If you dont´live on the edge, you´re taking to much space.....

Tjoho! JAG är värdefull!

2008-08-27T07:25:00.007Z

Att jag from. idag betraktar mig som exklusiv, innebär INTE att jag fått storhetsvansinne. Däremot skall jag fortsätta jobba med att vägra acceptera människor i min sfär som inte accepterar mig som jag är. Det är väl en rättvis tanke?
Acceptera mig som jag är, eller gå till någon annan. Det innebär inte att jag enbart skall omge mig med likatänkande och ansöka hos länsstyrelsen om att få heta Hitler i efternamn. MEN:
De som jag anser inte tillföra mig eller mitt liv något, eller tom. påverkar mig negativt, kan fortsätta trakassera någon annan, dock icke mig.

Så from. idag är jag enligt det filosfiska begreppet en; logisk exklusiv disjunktion:
" En logisk exklusiv disjunktion förenar två påståenden till ett nytt påstående med betydelsen att NÅGOT av påståendena gäller. Du får välja ETT av alternativen:
Ta mig som jag är ELLER gå till någon annan....."

Dessvärre har jag tidigare i livet levt som en; logisk INKLUSIV disjunktion:
"Där gäller BÅDA alternativen i meningen. Du får ta mig som jag är ELLER ta mig och forma mig till den DU vill jag skall vara, välj själv!"

Den tiden är förbi. Nu vill jag bli accepterad för den jag är, passar inte det får man gå vidare enligt "allt eller inget principen".....JAG är för värdefull för MIG för att acceptera att bli formad till det någon annan vill ha....

Det hålet vill jag fylla med kärlek....

2008-08-25T21:47:00.007Z

Det är skillnad på att känna suget efter något man längtar efter, något man aldrig haft, och att sakna något som funnits i ens liv, försvunnit och lämnat en tomhet efter sig. Ett stort tomt hål...

Hur är det då med kärleken? Har den man tidigare trott sig älskat, verkligen varit älskad? Har den människan lämnat ett stort tomt hål efter sig, som man strävar efter att fylla med något nytt?

Eller är det så hemskt, att det man trodde var den stora kärleken inte var något annat än en chimär. Chimär, som på franska; chimére, betyder hjärnspöke eller fantasifoster. Kan det vara så illa, att den man trott sig älska, endast var ett hjärnspöke, ett fantasifoster....

Förhoppningsvis ligger det till på det viset. Att det är suget som skapar vår längtan efter kärlek. Vi längtar efter något vi aldrig haft, något som saknats i våra liv snarare än något som försvunnit, och lämnat ett stort tomt hål efter sig.

Det är det suget jag vill känna, det är det hålet jag vill fylla....med det jag aldrig haft....

Möss och människor...

2008-08-18T20:51:00.002Z

Möss och människor är inte enbart titeln på en bok författad av John Steinbeck som handlar om vänskap och framtidsdrömmar.
Möss och människor umgås även i experimentella sammanhang och inte enbart i den litterära världen. Umgås och umgås....människor sprutar in diverse mer eller mindre hälsosamma substanser i möss för att utröna vad konsekvenserna blir innan substanserna testas på människor. Bra för människosläktet, men ibland mindre sexigt för mössen...

Så här är det....
Ämnet Dopamin som är en signalsubstans i centrala nervsystemet, har stor inverkan på känslor som förälskelse och den sexuella lusten. En kvinnlig mus
(eller säger man tjejmus? Nej, det kan missförstås...jag säger; Kvinnlig mus...)
fick en injektion dopamin. Då parade hon sig med första bästa killmus och övergav sin ordinarie partner!

När förälskelsen övergår i kärlek tycks andra substanser överta Dopaminets roll och passionen ersätts då av mer stillsam kärlek.

Nästa gång (OM....) jag går ut och roar mig, skall jag införskaffa lite Dopamin och droppa i presumtiva flickvänners drinkar. De kommer raskt att kasta allt de har i sina händer för att kasta sig...över MIG....ingen dum plan va?

Jag kan se rubriken dagen efter på Aftonbladets löpsedel:
"Steinbecks roman om vänskap och framtidsdrömmar förverkligad på nattklubb av desperat 43årig singel. Mannen utgav sig för att vara vetenskapsman!"

Jag plockade upp en sten....

2008-08-15T09:58:00.003Z

Jag plockade upp en sten från strandkanten. Där havet möter land låg den och kallade på mig, viskade;

"Plocka upp mig och låt mig befria dig från tyngden du bär på. Inte för inte sägs det att jag är duktig på att sjunka, som vi stenar är. Ner genom djupet, på botten av havet kan jag landa. Dit kan jag ta med mig det du vill befrias från, bara du ärligt och uppriktigt vill. Bara du är beredd att göra ett byte. Endast om du kan byta dina känslor som känns orimliga att bära mot något mer hanterbart, endast då kan jag hjälpa dig."

Jag böjde på benen, sträckte ut min öppna hand och greppade stenen.
Plockade upp den, borrade ner min blick i den av salt vatten blöta stenen och viskade i förtroende:

"Allt du säger låter klokt. Jag är beredd att tacksamt ta emot den hjälpande hand du sträcker ut.

All min bitterhet låter jag sjunka in i dig, viskade jag till stenen. Den byter jag ut mot insikt i allt som varit och är förbi. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka, det är bara att acceptera, men jag kan lära mig något av det jag gjort fel, jag kan komma till insikt.

Skammen jag burit under så många år vill jag bli kvitt. Den orkar jag inte släpa på något mer. Jag byter ut den mot skuld, för skyldig erkänner jag mig vara till de fel och brister jag har. Allt jag gjort som skadat andra erkänner jag mig vara skuld till. Så skyldig är jag, men jag vägrar skämmas för det. För skam är något man bär inom sig, den ligger som en våt filt kring själ och hjärta och skulden ligger på utsidan, den är lättare at bära".

Jag knöt min näve kring stenen. Lät min blick träffa horisonten där havet möter himlen. Blickade upp mot solen och lät bitterheten och skammen sjunka in i stenens hjärta. Tillbaka fick jag insikten och skulden, som är lättare att bära, än all bitterhet och skam. Sträckte armen bakåt, med stenen i min hand. Kastade den mot horisonten och såg den landa med ett plask. Till botten sjönk den med all min bitterhet och skam, de bördor jag befriats från.

När jag vände havet ryggen kände jag mig lätt. Befriad som jag var från det som tyngt mig, med lätta steg gick jag vidare i livet.

Länge leve Karlsson!

2008-04-25T20:19:00.003Z

Ibland tar det tid innan poletten trillar ner.
Men nu har jag ÄNTLIGEN insett storheten i en av historiens kanske mest underskattade personligheter.

Karlsson på taket.

Så är det. Karlsson har definitivt inte fått den uppmärksamhet han förtjänar.
Förrutom att han är en fantastiskt karismatisk personlighet i Sverige, har han även uppmärksammats internationellt.
Tex har man i Ryssland tolkat honom som en av kapitalismens symboliska företrädare, mycket pga en scen ur en bok där Karlsson vill ha den största biten av något, (jag misstänker att det handlar om godis av något slag).
Så här resonerade Karlsson:

- Men nu tog ju du den största!
- Ja, vilken skulle du ha tagit om du fick välja först? (Karlsson...)
- Jag skulle ha tagit den minsta!
- Nu fick du ju den minsta, vad gnäller du för? (Karlsson...)

Visst har han rätt? Trots att antagonisten fick som han (eller hon....historien är inte alldeles tydlig ur ett genusperspektiv betraktat)ville, uppstod det trots allt en debatt om rättvisan i det hela. Skarp som en kniv sätter mannen med propellern på ryggen saken på sin spets med sin analys.
Trots att du fick som du ville är du inte nöjd säger han!

Dessutom är det svårt att INTE känna gemenskap med en människa som definierar sig själv som en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år.....

Länge leve Karlsson!

Dagens Zlatan.....

2008-04-20T13:05:00.003Z

Som dessutom är SANN och utspelade sig när Zlatan bodde hemma.

En journalist ringde hem till Zlatan som inte var sugen på att bli intervjuad.

Journalisten: Jag skulle vilja prata med Zlatan.
Zlatan: Han är inte hemma!
Journalisten (som känner igen Zlatans röst): Ok, vem är det jag pratar med?
Zlatan: Min bror!

Klämmer in en klassiker till.....

Innan Zlatan lierade sig med Helena Seger, var han förlovad med en tjej.
Efter förlovningen fick han frågan av en journalist:
"Vad fick hon i förlovningspresent?"
Zlatan svarade: "Hon fick Zlatan!"

Killen är kanske inte den skarpaste kniven i lådan, och paddlarna går inte alltid hela vägen ner i vattnet.
Raketforskare? Nej.... Charmig och karismatisk? Ja....
Kul att det går bra för en kille från Rosengård som knappt gått ut mellanstadiet!

Hur kan jag nånnsin´ sluta älska dig?

2008-03-27T17:19:00.006Z

En hyllning till Malmö stadion som gör sin sista säsong. Kan framstå som töntigt och patetiskt om jag säger att jag de facto grät när jag lyssnade och tittade, MEN....
Malmö stadion har haft en så central roll i livet för mig sedan jag var sju år att det INTE går att bagatellisera.

Klicka HÄR för att se och lyssna.

Pratade med min son på MSN om Malmö stadion för ett par sekunder sedan och måste bara citera det som sades. Tre rader på MSN...kärlek......

Mats säger:
Det killar fortfarande i magen på mig när jag går in på stadion trots att jag är 42!
Emil säger:
ja
Emil säger:
Det kommer aldrig att sluta.

Evig kärlek kallas det!

Handikappad?

2008-03-25T20:05:00.002Z

John Terry spelar fotboll i Chelsea och är rik som ett bergatroll.
När han blev sugen på pizza häromdagen satte han sig i sin Bentley och körde till sin favoritpizzeria. Istället för att parkera på en av de platser som upplåts till alla andra dödliga, valde han att att ställa sin bil på en handikapplats. Den låg juh trots allt närmst pizzerian....

Är man rik som ett bergatroll spelar det mindre roll att man får en böter på motsvarande 780 svenska kronor. Det var juh värt pengarna att slippa gå ett par meter extra....

Arrogans på Premier Leaguenivå!

Den lilla svarta fisken.....

2008-03-21T12:35:00.005Z

"Samad Behrangi" var en regimkritisk författare i Iran. Han skrev bla. en barnbok som heter: "The little black fish".
Hur hittade jag den här författaren då? Enkelt, vänsterbacken i Malmö FF, Behrang Safari är döpt efter honom, nåväl, upp på spåret igen....

Efer att ha läst den kan jag konstatera att den väcker tankar, även hos vuxna.

Så här vackert börjar den:
"It was the coldest night of the winter. At the bottom of the sea an old fish gathered together 12,000 of her children and grandchildren and began to tell them a story...."

Sedan börjar berättelsen om den lilla fisken som vill ta reda på hur världen ser ut vid strömmens ände. Han får inte ro innan han tagit reda på hur livet ser ut bortom hans trygga vardag, han vill veta...och är beredd att riskera sitt liv för sakens skull...
Klicka HÄR om du vill läsa berättelsen.

De rader i texten som fick mig att fundera var dessa:
"We all die one day, sooner or later; it does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Är det så? Att det inte spelar någon roll HUR vi dör, utan för vad? Isåfall ställer det krav på oss människor att göra ett aktivt val den dagen vi väl hittar något som gör oss så övertygade, att vi är beredda att dö för den sakens skull.
Vad händer....den dagen vi hittar vårt kall, som gör oss så rastlösa att vi inte kan få ro, innan vi fått svar på våra frågor?

Hur slutade den verklige författarens liv? Jo, han hittades död i vattnet. Han hade drunknat under mystiska omständigheter. De flesta var säkra på att regimen låg bakom mordet. Som för att tala om för folket vad som händer med den som är tillräckligt övertygad och som är beredd att gå hur långt som helst, tom till strömmens ände, för att finna sanningen...

Som sagt: "It does not matter how we die, what matters is what we die for”.

Som ett kvitto från ovan....

2008-03-19T16:00:00.002Z

Ordet ovan, kan ha två betydelser.
1. Orutinerad, inte van.
eller
2. Uppifrån, när något kommer "från ovan".

Idag började man montera taket på den nya arenan. Som ett kvitto på att gud välsignat bygget hade han målat himlen ljusblå dagen till ära. En gigantisk roller hade rullat över himlavalvet ovanför Malmö. Som en hyllning....

Det är bara att titta på bildbeviset. Så alla ni som undrar över varför vädret förbyttes från uselt till vackert idag....nu vet ni. Det var ett kvitto från ovan...

Jag, en sadist "in disguise".....

2008-03-14T17:18:00.005Z

Idag kröp han fram. Sadisten som bor inom mig. Så här var det. Jag blev uppringd av en dryg telefonförsäljare. Oftast är jag snabb med att avsluta samtalet genom att likt en pavlovsk hund reagera spontant och säga;
"Nej, jag är inte intresserad."

Oavsett om säljaren hade sagt:
"Grattis du har vunnit 23 miljoner svenska kronor, ett livstids årskort till Malmö FFs hemmamatcher, en 48 veckors salsakurs med Carin Da Silva som personlig tränare och en garanterad plats i himmelen (JA...det stavas himmelen...)"
Eller....om säljaren hade försökt sälja smörknivar svarvade av dyslektiska dvärgar, hade jag svarat samma sak:
"Nej, jag är inte intresserad."
Jag hade svarat så av den enkla anledningen att jag inte lyssnar....

MEN....nu var det så att tre sekunder efter det att säljaren ringt upp mig på min fasta telefon, ringde en kompis på mobilen. Blixtsnabbt dök sadisten inom mig upp...

Jag frågade säljaren om han kunde vänta eftersom det ringde på min mobil. Han svarade ja...och jag högg som en kobra.

Sedan började jag prata med min kamrat. Ungefär var tredje minut tog jag luren och frågade säljaren om han var kvar, jag frågade också om det var ok om jag tog hans tid i anspråk trots att det var fredag kväll. Så höll jag på ett bra tag tills jag fick lite (men bara lite....) dåligt samvete. Då frågade jag, den vid det här laget stressade säljaren om det var ok om han ringde tillbaka en annan dag.

Jag tror inte han ringer tillbaka.....och här kommer vi till sensmoralen i historien.

Den som en gång smakat på sin egen medicin, funderar i fortsättningen över vad han utsätter andra för.

Sverige har blivit kallt.....

2008-03-12T18:15:00.004Z

I sin iver över att få det gudomliga konungariket Sverige på rätt kurs har regeringen inlett ett korståg. Snyltare skall bestraffas, de som ligger samhället till last skall få veta att dom lever och sist men inte minst.....skall tumskruvarna skruvas åt.

Det mest absurda exemplet på den häxjakt som inletts lyder så här;

"Sandra 27 år var höggravid och gick på kryckor. Foglossning och ryggont hade gjort det svårt för henne att ens gå. Trots läkarintyg krävde Försäkringskassan att hon skulle återuppta sitt jobb som personlig assistent åt en rullstolsbunden... Hänger ni med? Den på kryckor haltandes höggravida kvinnan med foglossning, ansågs som lämplig att assistera en rullstolsbunden människa...."

Inte ens i den mest absurda av alla världar kan man fantisera ihop ett dylikt manus.
Inte ens Bröderna Marx hade fabricerat ihop en sådan historia. Men Reinfeldt, han kan.... Vilken kille!
Frasen; "Heja di blåe" har fått en helt ny ironisk innebörd, åtminstone i politiska sammanhang.

Polisbevakning på pojklagsmatch, endast i Malmö, endast i Malmö...

2008-03-09T18:31:00.004Z

Idag är jag är jag både stolt, glad och ledsen.
I eftermiddags spelade min son fotboll. Hans lag vann med 8-0. Jag bara njöt eftersom han förrutom att SPELA riktigt bra, även gjorde två vackra mål.

Det trista var att fördomar besannades idag. Det hälldes bensin på den redan brinnande brasan bland de som har förutfattade meningar om invandrartäta områden. Vatten östes på den kvarn som maler på om att invandrare är sämre människor än andra.

Matchen spelades på Rosengård. På ena planhalvan de som betraktas som lyckligt lottade ur ett socialt perspektiv. På andra planhalvan, de mindre lyckligt lottade, boendes på Rosengård. Utanför planen hängde gäng med sympatier för hemmalaget.
Tyvärr betedde dom sig mer som djur än som människor. Aggresiva, skrikandes och allmänt hotfulla mot både motståndarlagets spelare och anhöriga.

Det gick så långt att polis fick rycka ut. På en fotbollsmatch mellan 13åringar!

Vad är det jag brukar säga?

Verkligheten överträffar dikten, tyvärr är det så......

Stolarna blir ljusblåa!

2008-03-08T13:01:00.003Z

Så var det spikat. Stolarna på den nya arenan blir ljusblåa!
Underbart....tänk om sponsorn av arenan fått bestämma och monterat dit hemska swedbankoranga stolar!

Nu kan jag sova gott igen....

Klassrelaterad humor på HÖGSTA nivå....

2008-03-08T00:04:00.004Z

Humor är komplicerat. Det som upplevs som genialt i ena ögonblicket kan verka banalt i nästa. Nåväl, så här är det..
På min arbetsplats kommer jag ofta i kontakt med allehanda typer av hantverkare. Jag har inga fördomar, men det är bara så, att de flesta hantverkare har en underbart avslappnad syn på livet. Dom pratar klartext, är brutalt uppriktiga och gör inte saker mer komplicerade än vad dom är.

Hantverkares diametralt raka motsats är den så kallade "överklassen".
Jag skall försöka beskriva scenariot.

Okey. Ni ser det framför er...i ena ringhörnan:
Benny, 59 år, 19 kilos övervikt, fem dagars skäggstubb, stålhättebeklädda skor, svettstinkande t-shirt, en andedräkt som avslöjar överkonsumtion av öl och chorizos, full av förakt för alla som tjänar mer pengar än honom.

I andra hörnan:
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle. Boendes i det luxuösa huset i det minst lika luxuösa kvarteret. Konstant oklanderligt klädd i Chanelliknande dräkter. En tuperad frisyr som ramar in ett ansikte belagt med 29 lager foundation och puder. Hon har en fullkomligt odefinierbar dialekt vars enda syfte verkar vara att låta just, odefinierbar!

Nu kommer vi till sanningen. Så här var det.
Benny fick i uppdrag att installera en bidé i det fashionabla huset där
Fru Von Finkel Auf Der Pinkelstråle bor. Han stövlar in och hälsar i förbifarten på frun i huset.

Efter att ha monterat bidén utbrister han;

"Så! Då va´ fittetvätten klar!"

Blir livet roligare än så? Kalla mig omogen, men jag tror inte det!
För det är juh så, att de mest komiska situationerna hittar du i verkligheten, och den här historien är alldeles sann. Bortsett från namnet på kärringen som är fingerat. Namnet är fingerat alltså, inte kärringen hon finns alldeles på riktigt...

Musik som får tårar att födas....

2008-03-05T16:45:00.003Z

Ibland, sällan, inte ofta, får musik och ett par textrader tårar att födas.

"Well I know I make you cry
And I know sometimes you wanna die
But do you really feel alive without me?
If so, be free
If not, leave him for me
Before one of us has accidental babies
For we are in love"

Klicka HÄR för att lyssna på Damien Rice.

Definitionen på ångest är när man inte kan somna för att kudden blivit för blöt av alla tårar som fällts....

Verkligheten gör verkligen det, överträffar dikten....

2008-03-02T21:28:00.004Z

Det skall mycket till för att jag skall höja på ögonbrynen vad det gäller absurda fenomen i USA. Men idag hajade jag till.
På Sheperd junior high school i Mesa har skolledningen infört en ny regel. Man är oroade över det offentliga pussandet och kramandet. Numera är det endast tillåtet att kramas i max två sekunder, bryter man mot regeln blir det kvarsittning.
I USA, endast i USA......

Kanske har jag fördomar, men det känns som att om det är något man borde göra mer i det landet, så är det att kramas....

Jag måste söka hjälp, vart är jag på väg?

2008-02-25T19:14:00.003Z

Det är inte med stolthet jag berättar det här. Tyvärr är det ett kvitto på att jag den senaste tiden levt i en pseudovärld där jag inte lagt energi och fokus på det jag kanske borde.
Mina barn är givetvis så självklara ettor på listan att dom borde ha en egen lista!
Jag behöver inte ens tänka på....att jag skall tänka på dom, det är så självklart.
Men SEN går det utför....

Trots att jag längtar med hela min kropp och hela mitt hjärta (vilket var en dum formulering eftersom hjärnan ÄR en del av kroppen, nåväl...)efter att hitta en tjej/kvinna som jag kan dela vardagen (och helgen....) med, har det inte blivit så.
Det gör mig uppriktigt ledsen eftersom det verkligen känns tomt. Ibland så tomt och ensamt att det gör ont. Jag vill jag vill jag vill, krypa upp i soffan en regnig måndag för att titta på en bra film och vara nära en kvinna jag älskar och som jag vet älskar mig. Jag vill jag vill jag vill!

Men jag har nästan gett upp hoppet och kanske omedvetet (?) insett att det är rimligare att längta efter annat? Och den insikten gör mig ledsen.

Kvittot på att den teorin är sann kom idag. Jag har med tiden blivit mer och mer besatt av laget jag brinner för, Malmö FF. Jag vill så gärna att dom skall göra en bra säsong! Men dom saknar en mittfältsspelare av klass. På nätet såg jag en rubrik som skanderade: "Dusan klar för Malmö FF!". För första gången på väldigt länge killade det till i magen, en äkta känsla av glädje infann sig! På bilden såg jag Dusan Djuric, en av det största talangerna i svensk fotboll!

När jag sedan läste bildtexten såg jag att det stod: Det är INTE Dusan Djuric utan Dusan Melichárek, (en halvtaskig målvakt från Mjällby).

Vad patetiskt och tragiskt att en sådan upplevelse kan väcka så starka känslor.
SÅÅÅ ledsen jag blir....av att jag reagerar så starkt på så fel saker.

Vart är jag på väg? SERIÖST....vart är jag på väg?

Allvarligt talat....är jag på väg att tappa greppet, är jag på väg att bli vad många kallar knäpp?

Jag blir mörkrädd....

2008-02-24T14:20:00.006Z

Politiker är den kategori människor som fattar de beslut som påverkar vår vardag, våra liv och våra drömmar. Besluten fattas utifrån kompetensen de skaffat på olika sätt och ibland även med hjälp av inhyrda experter.

MEN....hur tänker dom ibland? Vad har dom för verklighetsuppfattning? Vilken värld lever dom i?
Skrämmande är det att höra när de ibland avslöjar sin brist på verklighetsuppfattning. Jag menar inte att de på rak arm skall kunna säga vad en liter mjölk kostar på öret!
Men liiite koll måste dom väl ändå ha? Det är MITT och DITT liv dom bestämmer över.
Våra barns framtid ligger i deras händer.

Ett par skräckexempel:

Carl Bildt (Moderat) skulle tippa hur semifinalen mellan Sverige-Brasilien skulle sluta i fotbollsvm 1994.
"7-4"
Svarade han. Där förbrukade han MITT förtroendekapital...

Ines Uusman (Socialdemokrat) om Internet:
"Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Internet är en fluga".
Yeah right Ines....du hade nog bara otur när du tänkte där...

Karin Pilsäter (Folkpartist)
"Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spagetti"
Absolut Karin, du har helt klart för dig...

Björn Rosengren, (då TCO-ordförande), om det berömda porrklubbsbesök 1991 där han betalade notan, 55 600 kronor, med TCO:s kontokort
"Jag trodde det var en avancerad nattklubb, inte en porrklubb."
Eller hur? 55 600 kronor på ett porrklubbsbesök! Hur många portioner skolmat motsvarar det?

Detta var bara ett par exempel som kommit ut i media, lägger man till mörkertalet blir jag, just det...mörkrädd.....det är människor som dessa, som styr våra liv....

Dagens miljöbov.

2008-02-09T11:19:00.000Z

Björn Ulvaeus har ett speciellt sätt att ta sig fram på. Efter (det USA kallar..)terroristdådet den 11:e september har det blivit lite bökigare att flyga i USA.

Lätt åtgärdat om plånboken är i ordning sa han och köpte ett flygplan i syfte att underlätta sin plågsamma vardag.
För att slippa onödigt krångel cruisar den forne Abbakungen runt i sitt lilla plan.

Vet inte om han tog hänsyn till miljöaspekten när han gjorde vad han kunde för att åtgärda sitt I-landsproblem.
Hade han varit medveten om att planet förbrukar 700 liter bränsle per timme hade han förhoppningsvis tänkt om och tänkt rätt. 700 liter motsvarar ett utsläpp på ca. 1750 kg koldioxid i timmen, inte så bra Björn, eller?

Indirekt får vi skylla oss själva kanske. Hade vi inte köpt "Ring ring" eller "Waterloo" på 70talet hade Abba inte skrapat ihop sin förmögenhet. Då hade Björn fått nöja sig med att åka kollektivt.

Märkligt, det landar alltid på den enskilde individens ansvar. Så nästa gång du blir sugen på att lyssna på musik. Handla miljömärkt!

Adolf och marsvin....

2008-01-12T00:12:00.000Z

Det trodde jag inte om Adolf! Att han hade den attityden mot MARSVIN!

För andra gången i blogens historia serveras en länk till en i mina ögon och öron sjukt rolig snutt på Youtube.

Adolfs tal om marsvin, klicka!

Call me oldfashioned...

2008-01-09T23:18:00.000Z

Kalla mig gärna reaktionär bakåtsträvare. Tala om för mig att allt inte var bättre förr. Säg att jag borde hägnas in i Jurrasic Park.
Gör det, men jag står för att vissa saker var bättre förr, åtminstone pågatågens toaletter.

På bilden ser ni hur toaletterna kommer att se ut på de nya pågatågen.
En slags duschkabin fast för kissnödiga. Är det bara jag som gärna sköter mina behov utan att synas för mina medresenärer? Fler som tycker det är fel med glasdörrar på toaletterna?

Det var bättre förr, juh förr desto bättre....

I magen skola de flyga....

2008-01-05T17:11:00.000Z

Fjärilar är vackra av flera skäl. Titta på dom kan man göra och njuta. Men bäst till sin rätt kommer de när de hittar vägen in i magen.

Vad är väl vackrare och mer njutbart än en fjärilssvärm i magen?

Tyvärr har fenomenet som alltid även en baksida. För vad är väl hemskare att konstatera, än när fjärilarna inte hittar vägen till magen och flyger vilse?

Den ultimata besvikelsen och förnedringen är nog den, när fjärilarna flyger vilse på vägen.

VM i konfliktlösning.

2008-01-03T17:58:00.000Z

Danmark vann INTE, kan jag avslöja.
När Danmark spelade en fotbollslandskamp mot Sverige i juni 2007, och fick en (förvisso tveksam....) straff dömd emot sig, tog en dansk supporter lagen i egna händer.

Han rusade in på planen för att ta debatten på studs.
Det gick väl....sådärr....

Domaren bröt matchen och skänkte segern till Sverige.

MEN....det jag ville säga och meddela världen är en observation jag gjort.

Sverige och Danmark har spelat exakt 100 matcher mot varandra. Inte EN av dessa matcher har spelats på en fredag.

Varför?

Mmm...tänk på det......